Blandat tänk

Dagens insikt - en sak i taget, det blir bäst

2012-02-15T19:11:00.006+01:00

I tisdags var knottarna snoriga och hostiga och halvdåligt sovna, och L åkte tidigt-tidigt till Västerås, så det blev till att ringa runt och sjukanmäla dem och sedan kalla in farmor medan jag åkte till kontoret och hämtade min dator. Jag tänkte ringa in till dagens två telefonmöten, och jobba så mycket det gick däremellan, det som jag brukar kalla "att vabba hemifrån". När gjorde jag det senast? Definitivt innan A föddes. Det kan funka med ett litet skruttigt barn som sover mest hela dagen, det funkar jättedåligt med två knottar, varav den ena följer sin syster som en snorig skugga varje vaken sekund, och den andra är alldeles för stor (och inte tillräckligt skruttig) för att sova.

Det gick att följa stora delar av det första mötet på mute, med headset och telefonen i bakfickan. Tur vi kommit överens om att min fina kollega skulle sköta vår rapportering, för det funkade inte att slå på min mikrofon ens när det skulle behövts, för jag hade alldeles för många avgrundsvrål i bakgrunden (ungefär inga avgrundsvrål är lagom många, om ni undrar). Det andra mötet låg när lilleman sov, så det funkade bättre, J spelade Wii i vardagsrummet medan jag pratade en halvtimme i biblioteket, och där kunde jag göra lite efterarbete också, men J var inte särskilt nöjd med att jag var så frånvarande. Idag testade jag en annan modell och vabbade helhjärtat med bönsäcksmys, bokläsning och kortspel fram till lunch, sen gick vi över till farmor och farfar. Det funkade så mycket bättre att göra en sak i taget, både för mig och för barnen. Nästa gång ska jag helt enkelt avboka mina möten när jag ska vara hemma med dem, det är rättvisast mot alla, men mest mot mig.

Saker händer! Hela tiden!

2012-02-12T14:33:00.002+01:00

Vardagen är lite som hudceller, småsaker ändrar sig säkert mest hela tiden, men på det stora hela är det samma verksamhet man pysslar runt med, och samma hud som förnyar sig lite gradvis och försiktigt. Utom när man är reptil. Eller byter jobb, börjar skolan eller flyttar eller så, då blir det nya människor, nya platser och nya vanor. Den här veckan har vi ömsat skinn, efterlängtat och ändå oväntat när det väl händer. L fick erbjudande om jobb och började från tisdag till onsdag, vilket medförde att A skalade upp sina förskoledagar från tre till fem i veckan, och J äntligen får vara på fritids med alla sina klasskompisar. "Varje dag!" säger hon, med jubel i rösten. Hejdå anställningsvakuumet och hemmamannen, hej dubbla inkomster och tjänsteresor. Och hämtningspusslet! Nu blir vi sådär som de flesta av våra kompisar med barn, ständigt på språng mellan lämningen, jobbet och hämtningen. Eller inte. Om vi lägger upp det lite strategiskt och drar nytta av att vi har farmor och farfar så nära, kan det nog bli lite andningsutrymme i schemat iallafall, när det väl trillar på plats. Dessutom har vi träffat på våra nya grannar i helgen, stortjejerna (6 och 9) lekte hos oss en stund, och lillkillen är ett halvår yngre än A, kul med fler barn på gatan när de flyttar in på riktigt om några veckor. Nu behåller jag gärna det här skinnet ett tag om det går för sig, tack så mycket!

Frufridagen

2012-01-24T23:29:00.005+01:00

24 januari 1954 firades Frufridagen i programmet Karusellen för första gången, upplyste en kollega mig idag. Det hade jag ingen aning om, och det räknar jag som värdefullt vetande, i så måtto att det ger lite perspektiv på tillvaron.

Såhär 58 år senare firade jag med att lämna kontoret vid halv sex, och komma hem till ett nystädat hus med nygräddade pannkakor som väntade på mig i ugnen medan maken spelade Wii med ätteläggen och två kompisar i lagom mycket frid och ro. Jag var hemma i en dryg timme och läste dinosauriebok för A innan jag drog vidare på bokcirkel. När jag kom hem igen framåt halv nio sov A, medan J var gos- och pratsugen, så vi löste lite Sudoku och pratade strunt en stund. En inte alldeles ovanlig tisdag i mitt liv, med en ansvarsfördelning som var betydligt sällsyntare då än nu. Det har hänt en hel del på frufrihetsfronten sedan 1954.

Tabasco! Och vitlök! Och jordnötssmör!

2012-01-16T18:05:00.004+01:00

Det här måste vara världens godaste jordnötssås, det är inte mer än rättvist att jag delar med mig av receptet:

1 finhackad klyfta vitlök
olivolja att fräsa vitlöken i
en halv burk slätt jordnötssmör (eller fyra-fem rejält tilltagna matskedar)
två deciliter kokande vatten
1 tsk sesamolja
1 msk soja
sådär en tesked ringlande honung
8-10 droppar tabasco

Det är mycket tabasco i såsen, men det märks inte alls, såsen blir inte stark utan bara god. J blir mycket upprörd om jag serverar kyckling och ris utan den, och det är faktiskt alldeles onödigt att göra så. Mango är gott till, vi brukar äta ICAs frystärnade variant.

Rör inte mitt sopkärl!

2012-01-12T23:30:00.004+01:00

Ikväll morrar jag över Tekniska Verken och skickar ett argt brev. Arbetsmiljöverket har synpunkter på sopåkarnas arbetsmiljö efter en inspektion i vårt område, och menar att man inte ska backa sopbilar in på våra gator, som är för trånga för att de nuvarande fordonen ska kunna använda vändplatserna som finns. Tekniska Verken meddelar att den enda möjliga lösningen är att ersätta husens sopkärl med en containerplats 150 meter bort. Det tycker inte jag. Jag har ingen lust att klä på A för att ta en treminuterspromenad varje gång vi behöver slänga en bajsblöja eller en soppåse. Och att lämna en tvååring ensam i tre minuter för att slänga soporna? Nej, jag tror inte att det är en bra idé. Jag tycker inte heller att mina svärföräldrar som båda är över 70 ska behöva riskera liv, lem och lårbenshalsar för att slänga sina sopor i snöglopp och ishalka. Nä, det borde gå att lösa med att dra soptunnorna till anvisad plats varannan vecka, köra med mindre fordon eller bredda vändplatserna. Men ta inte min soptunna, era nötter! Tekniska verkens pressmeddelande

Målsättningar för det nya året

2011-12-31T16:15:00.005+01:00

Nej, jag tror inte riktigt på det där med nyårslöften, de brukar kunna vara så hårt spända att de kraschar innan de riktigt lyfter. Men målsättningar, det kan jag tänka mig. Under 2012 tänker jag:

* Försöka prioritera sammanhängande resonemang framför bekräftelseintensiva småsnuttar - blogga lite mer och statusuppdatera lite mindre trots att den direkta gilla-återkopplingen uteblir.
* Tänka på och med mig själv, gärna medan jag rör på mig. Promenader duger fint för att andla en stund.
* Lyssna aktivt på människorna i min omgivning, framförallt på småknottarna.
* Göra bra saker när jag jobbar, och sen inte fundera så mycket mer på det.
* Dricka minst lika mycket kaffe som 2011.

Det borde inte vara omöjligt. Gott nytt 2012, hur som helst.

God Jul

2011-12-24T12:52:00.004+01:00

Men är det inte dags att gå snart?

Snart. Vi ska bara ta ett kort först, så ska vi gå och gratta farmor sen. Okej, då.

Och i rabatten blommar prästkragarna. Ingen jul är den andra riktigt lik, när allt kommer omkring.

Rostad brysselkål

2011-12-04T07:56:00.005+01:00

Brysselkål är gulligare än gott, funderade jag högt häromdagen i ett annat socialt medium, och bland det med- och mothåll som dök upp, fick jag skissen till ett gott recept. I min tappning blev det såhär:

Rostad brysselkål

1 nät (500 g) färsk, gullig brysselkål
olivolja
lite ringlad honung
en liten skvätt pressad citron
salt och peppar (min gamla trogna Salamoia Bolognese-blandning fick rycka in)

Sätt ugnen på 200-225 grader. Ansa, skölj och kvarta kålen. Lägg den i en ugnssäker form, ringla över olja, honung och citron. Rosta i ugnen i ca 20 minuter.

Gott, gott. Nästa gång ska jag testa med att lägga i lite valnötter också.

"Det är du som vill spela cello, mamma, inte jag"

2011-12-02T23:09:00.005+01:00

J har gjort slut med sin cellofröken idag. Hon förklarade själv att hon inte vill spela längre, och när vi gick ifrån hennes individuella lektion i eftermiddags, fick hennes lånecello vara kvar på Kulturskolan.

Det har varit trögt att ta tid att öva, och även om det har gått bra att spela på lektionerna, har hon svårt att sitta stilla och koncentrera sig, och framför allt att ta instruktioner utan att prata så mycket. Sådär som sexåringar kan ha det. På grupplektionen igår förstod hon att terminens avslutningskonsert på måndag krockar med gympaavslutningen, och blev jätteledsen över det. Jag trodde att det skulle vara en enkel prioritering, eftersom hon gått på gympa i fyra terminer medan det var hennes första konsert, och nytt är ju kul. Jag hade fattat rätt, så tillvida att det var lätt för J att bestämma sig, men hon hade en annan åsikt än min. Efter att ha ätit och sovit på saken, stod den fast.

"Det är du som vill spela cello, mamma, inte jag", var hennes huvudargument. Det tog, kan jag säga. Hon är stor nog att bestämma själv, och jag jobbar på att vara vuxen nog att respektera och stötta hennes beslut. Det är lite surt, men det viktigaste är att musik ska vara roligt. Jag hoppas att hon återvänder till Kulturskolan på ett eller annat sätt, och att hon, med tiden, får lite lättare att hålla fötterna på golvet istället för att klättra på instrumenten.

Snabba äppelpajen

2011-10-01T22:23:00.003+02:00

En bra god äppelpaj som smakar lite kolaaktigt:

*Sätt ugnen på 175 grader.
*Skölj och tärna 2-4 äpplen, utan att skala dem.
*Smält 125 gram smör.
*Blanda 1 dl socker, 1 krm salt, 1/2 tsk bakpulver samt 3 dl mjöl i kastrullen med det smälta smöret, och rör ihop till en deg.
*Tumma ut degen i en pajform.
*Fyll pajen med äppeltärningarna, och pudra över lite kanel.
*Grädda i 25 minuter eller till kanterna fått färg.

Servera med vaniljsås, glass, grädde eller creme fraiche.

Att gå igenom låsta dörrar

2011-09-29T07:58:00.003+02:00

Det senaste halvåret eller så har vi tränat sexåringen på att låsa och låsa upp dörrarna på toaletter när vi varit ute och drällt. Det är ju en typiskt bra sak att kunna, att enkelt kunna ta sig ut efter en kisserisession när hon inte har oss med sig. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle vara lillkillen som låste in sig ensam på toaletten först, men så blev det. Nu har vi plockat fram stora skruvmejseln, och även jag har fått träna på att öppna låsta toadörrar, men utifrån den här gången. En typiskt bra kunskap att ha.

Nu med skolbarn

2011-08-18T09:54:00.003+02:00

Jag följde J till skolan för första gången i morse. Från och med idag hänger hon med Elias, Markus, Walter, Ellie, Emilia, Hampus, Algot, Lukas, Moa och sexton barn till, istället för med den lilla femårsgruppen på förskolan. Innan de gick in i klassrummet hann hon leka kull, hoppa hage och skojknuffas på kompisarna framför i ledet. Fröken P sa "Idag är det nog lite pirrigt i magen på er. Det ska vara så. Det är spännande för oss vuxna också.". Sant, så sant. Vi föräldrar fick följa med in i kapprummet, men inte in i klassrummet, och det behövdes en stund kall- och varmprat på skolgården efteråt innan jag kände mig redo att gå därifrån. Det är jättekonstigt att vara hemma med lillkillen utan storasyster, men ändå alldeles rätt. Det är dags att börja skolan nu.

Påfyllning i ordförrådet

2011-08-12T08:11:00.002+02:00

Det där med ord och språk, det är så spännande. J har koll på sin beskärda del och lite till för sin ålder, ganska ofta glömmer jag att hon trots allt har sina luckor.

Såhär i skördartider samlar hon på sig nya ord, känner och smakar på dem, och när hon fått känsla för valörerna, lagrar hon undan dem i ordförrådet. Det händer att orden skvalpar runt innan hon får fason på dem, "vada" tillexempel, det har vi pratat om i flera omgångar under sommaren. Igår medan vi kvällsbadade och nattade oss kom det upp några nya bubblare:
*undvika
*jäsa
*midja
Det ska bli spännande att se om de landat. Annars itererar hon dem tills de sitter, den lilla orddefinitrisen. Jag undrar vilka ord som kommer upp nästa gång.

Körsbärspaj för små surputtar

2011-07-26T22:36:00.002+02:00

Körsbärsträdet i hörnet av trädgården bär bär. Sura bär. Såhär års är de mogna, mörkröda och mättade med saft. Det gick liksom inte att låta dem hänga där och dingla, jag bara måste plocka ner ett kilo, och när jag plockat och kärnat ur var jag så illa tvungen att göra paj på dem också. Efter att ha surfat runt lite efter receptet på den optimala pajen för toksura körsbär, tillämpade jag lite kreativitet istället och uppfann en kombination av "allt-som-är-gott-kompott" och en klassisk, snabbsmält fruktpajdeg. Enjoy!

Sätt ugnen på 175 grader

Körsbärskompott:
500 gram urkärnade, toksura körsbär
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
1 tsk kanel
Kokas i 5-10 minuter. Tillsätt sedan valfri redning, t.ex. 2 msk potatismjöl, och låt blandningen stelna till kompottliknande konsistens.

Pajdeg:
150 g smör
1 dl socker
1 krm salt
1/2 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl

Smält smöret.
Blanda ner alla de torra ingredienserna i kastrullen och rör ihop hela härligheten till en deg.
Tumma ut degen i en pajform.
Fördela kompotten ovanpå pajdegen.
Grädda pajen i ca 25 minuter, eller tills kanterna tar färg.

Låt kallna något, och ät upp med lättvispad grädde.

Muscovadårågnuggad lax på grillen

2011-07-15T18:55:00.003+02:00

Det här med grillad lax, alltså. Det är så gott att jag egentligen inte har lust att äta något annat såhär års. Det skulle vara nektariner då. Jordgubbar. Basilika. Och getost, förstås. Med rödbetor. Eller blomkål. Med grillad gris till. Var det någon som påstod att mat är tråkigt? Det är ljug, ska ni veta!

Muscovadårågnuggad lax med mangosalsa, rostad potatis och fänkål
(lagom till fyra personer)

Rosta lagom mycket potatis med lite olja på i 225 grader. Strimla en fänkål. När det är 5-10 minuter kvar, tjocka in fänkålen ovanpå potatisen.

Mangosalsa:
1 mango i tärningar eller 1 pkt fryst mango
lite olja att fräsa en pressad vitlöksklyfta i
juice och skal av en lime
1 msk ljust muscovadosocker
finhackad chili efter smak (typ en halv)
1 tsk salt
Fräs vitlöken i oljan och tillsätt sedan socker, chili, mango och lime. Låt koka ihop någon minut och smaksätt med salt.

6 portionsbitar lax
2 msk ljust muscovadosocker
1 msk flingigt salt
2 tsk spiskummin
lite malen chilipeppar
lite malen svartpeppar

Blanda socker, salt och kryddor. Vänd laxen i blandningen. Grilla laxen varsamt, gärna på halster. Laxgrillarmottot hos oss är "Hellre rått än torrt". Avnjutes utomhus, innan regnet faller.

Från Trädgårdstorget till Eastwood på tre sekunder blankt

2011-07-01T12:30:00.002+02:00

Det finns frukt och grönsaker till salu på Trädgårdstorget. Under ett presenningtak kan man hitta bigarråer, platta persikor, okra, kålrabbi, färska dadlar, kurdiskt bröd och allt möjligt spännande. Jag fick vända i kön för att plocka på mig ett knippe mynta, bara för att det luktar så gott. Ekologiskt odlat? Säkert inte. En fest för ögat och näsan? Absolut! Där jag shoppade loss med min hämtkaffe i handen kände jag mig förflyttad till den lilla koreanska frukt-och-gröntbutiken i Eastwood. Zoom, bara. Jag måste nog gå tillbaka och köpa lite vattenmelon så jag kan göra en mynta-feta-melon-olivsallad. Bara för att.

Inte en ligist i sikte

2011-06-23T20:07:00.004+02:00

En kväll som ikväll spelas fotboll, basket och cricket i och omkring aktivitetsparken. Det är rätt mysigt att bo i Ryd.

Semester och endivepaj

2011-06-22T22:21:00.004+02:00

Det här med att ha semester, det är ingen lek. De två senaste veckorna har vi gjort en fullspäckad och toktrevlig västerbottensresa, haft en fantastisk dansbandskväll i Ulrika, och haft mängder av mysiga möten med kompisar från när och fjärran. Julia har skolat in sig på skola och fritids, och vi har spelat massor av spel, Gin Rummy, Toppo, Repello, Angry Birds och Super Mario Bros. Jag har längtat efter att laga riktig mat igen, inte bara äta en oändlig rad av färdiglagade köttbullar och prinskorvar, och idag har jag lyckats skrapa ihop lite matkreativitet och klämma ur mig både en frusen cheesecake och en endive- och valnötspaj som jag ljugit ihop alldeles själv. Såhär:

*Gör en generisk pajdeg och förgrädda den i 15 minuter och 200 grader.
*Hacka och fräs 2 vitlöksklyftor, 2 salladslökar, 1 endive, 1 dl valnötter.
*Gör en äggstanning på 2 ägg, 2 dl grädde/mjölk, 1 msk tomatpure och väl valda kryddor.
*Grädda hela rasket i 200 grader och 30 minuter. Gott!

På måndag är det dags att gå tillbaka till jobbet igen, men det kan jag ta. Bara två veckor till, så har jag en månad ledigt sedan.

Rally, rally, rally

2011-05-22T16:00:00.005+02:00

Klockan är nio på rallydagskvällen och jag sitter och biter på naglarna. Hur i hela friden gick det idag, egentligen? Resultatredovisningen är i full gång på Restaurang Blåmesen, men jag sitter hemma i soffan.

Klockan åtta i morse befann jag mig på A-husets parkering för första gången sedan 2004, efter att ha varit en trägen rallyåkare i tio år dessförinnan. Spexets Rebusrally, denna anrika tävling, skulle strax starta för förtifnörtonde gången ungefär. Öset Luhring var där. Enar Åkered, Trial and Error och Så att säga. Alla de vanliga lagen, och så ett endaste litet blåbärslag.

Rallypeppandet började redan på fredageftermiddagen, plötsligt kryllade det av nyhyrda minibussar i rondellerna på vägen hem från jobbet. Vi hade afterwork i trädgården med delar av “Tyvärr tutade Tord”, med hamburgare, rabarberpaj och en sista koll på packlistan. Vem ansvarar för saxen, TeFyMa och CD-spelaren? Så dök vi in på rebusarna igen, hur funkar det nu med “i”- och “om”-operatorer, ska man associera från lösgom till protes, och vad händer när man vänder på sirap?

När rallyledningen pratat klart på lördagmorgonen och alla lagen fått sina startkuvert utdelade i bilarna, är det dags att åka. Ljudrebusen “Svordomsvisan” bjöd på en enkel association till “Ed”, och sen är det bara att dra iväg till kartkanten, medan pyssel och fotoplockspapper virvlar vilt i bussens innanmäte. Vad ska vi titta efter på vägen, utöver papptallrikar med slumpvisa trebokstavskombinationer på? En sönderrostad vägskylt, två träd i skogen och Flamingokvintetten minus två. Check på det. Vem vill ha rymdskeppspysslet? Den som bott i Afrika får försöka reda ut var Belgiska Kongo låg relativt det franska. Eller tvärt om.

Musikkrysset är en historia för sig, som vanligt kryper de allra mest obskyra inspelningar fram ur gömmorna. Also sprach Zarathustra på kazoo får man inte höra varje dag. När man inte vet får man gissa: den där karaktären ur Wagners Ringen, hette han inte Dregen? Det här metalliska bandet som vi inte kan identifiera riktigt, det måste väl heta Sisukräx, tror ni inte det? Stämningen stiger och nästan hela bussen dansar i sina säkerhetsbälten när CD-spelaren plötsligt ger ifrån sig något vi känner igen - Aretha Franklins “Respect”. “Think!” är överlag en bra uppmaning för rallyåkare, och för de av oss som parkerat barnen hos farföräldrar och annat löst folk för dagen, gäller även ett ovanligt mått av “freedom” just nu.

Lunchpaus vid Vårdnäs. Pastasallad i matlådan. Associationerna slutar inte att flöda bara för att rallyväg för ögonblicket har upphört, kärleksmums förvandlas snabbt till fyllehångelmums till Harryskaka, och plötsligt låter det där med efterrätt inte riktigt lika lockande längre. I toakön får man fraternisera med de andra lagen. Somliga har frisläng, andra väntar barn till hösten. Den som vinner får äran att arrangera nästa gång, ett roligt men tidskrävande åtagande. Men vinnaren får bara lägga nästa rally om de lämnat de senaste tre rallynas arrangörer bakom sig i resultatlistan, annars inträder frislängsklausulen, och såväl tvåan som trean eller rentutav fyran kan få nästa rallys arrangörsskap i knät. Det gäller att göra lagom bra ifrån sig för att inte “åka på att få lägga”.

En videospelstipspromenad senare släpps eftermiddagens första rebus, och då är det bara att hänga på igen. En anonymiserad affisch för en klassisk skräckfilm, berikad med en extra Judy Dench “som head of secret service” ger oss “M i Omen”, som snabbt bakas ihop till Ommen, som lägligt nog finns på kartan. Plättlätt, bara att räkna på koordinaterna och brumma iväg från parkeringen igen.

I samma veva bestämmer vi oss för att öppna det frivilliga stjälprebuskuvertet, och i den allmänna paltkoman fokuserar vi mer på vad som händer i bussen än utanför för en stund. Chauffören undrar menande “är det någon som fortfarande tittar efter tallrikar och foton?”, och får blixtsnabbt svaret “Boooring!”. Man kan inte hålla koncentrationen på topp hela tiden.

Under eftermiddagen var rebusarna svårare, eller var det det där med koncentrationen som spökade? Efter två klippta hjälprebusar känner vi oss ganska trygga “nu är det lugnt, nu har vi klippt två, ingen risk att vi får lägga i höst”. Vi kom i mål 25 minuter efter utsatt tid, det ger straffprickar, men det gör inget. Vi har haft en kalasbra dag på de östgötska småvägarna. Visst hade det varit kul att gå på den efterföljande rallysexan med resultatredovisning, men hey - vi får åka hem och grilla med småknottarna istället, och prata med dem en stund innan det är dags att putta dem i säng. Men visst är det spännande att vänta på resultatet.

Kvart i elva trillar rapporterna från det vinnande laget Enar Åkered in på Facebook. De har frisläng. Jag biter på naglarna lite till, hur gick det för oss, då? Jodå, vi blev åtta, och vårt lag har alla utsikter att få tillbringa ännu en galet rolig och intensiv heldag i minibuss framåt höstkanten. Bara vi får ihop det med barnvakterna.

Höstrallyt 2011 arrangeras av andrapristagarna Trial and Error.

Adam 18 månader

2011-05-01T21:35:00.003+02:00

Lillkillen fyller ett-och-ett-halvt idag. Det är förunderligt och märkligt att tänka på att det fanns en tid innan han kom till oss.

Adam 18 månader:
*Älskar att vara ute. Han kommer vandrande med sina skor i handen långt innan någon av oss andra är mogna för att ge oss ut på morgonen, och vill helst inte gå in när han väl lockat ut oss.
*Navigerar trappan på framsidan utan problem, och ger oss regelmässig hjärtsnörp med sina öden och äventyr i altantrappan.
*Smiter ut på allmänningen och drar iväg så långt han bara kan utan att se sig över axeln. Efter storasysters trädgårdssläktkalas på annandagen, har pappa Lars satt upp lagom temporärt staket runt hela tomten. Vi kommer säkert att få gå skallgång efter honom i sommar iallafall.
*Promenerar gärna. Han har ärvt storasysters hundryggsäcksele, så ofta får han röra på sig ganska fritt även i folktäta och trafiknära miljöer. Men då håller vi ett stadigt tag i svansen på honom.
*Gillar att cykla, både att åka trehjuling och sitta bak på storcyklarna i barnsadel.
*Äter själv. Matare göre sig icke besvär.
*Dricker gärna ur vanliga glas, modell mindre. Oftast går det bra, och eftersom han i regel dricker vatten, spelar det ingen roll om han missar.
*Har inte fått någon mammamjölk sedan 20 april, så vi får väl klassa det som att vi slutat med amningen nu. Det var min idé, inte hans, men med tätvävda halsringningar och ett visst mått av tandagnisslan har vi nått någonslags samförstånd i frågan.
*Somnar oftast i sin egen säng på sådär 5-10 minuter. I princip.
*Vaknar gärna vid sexdraget. Lite för tidigt.
*Gillar sällskap och vill gärna ha sin flock omkring sig.
*Är en mysig samtalspartner, även om han inte använder särskilt många ord. Han visar tydligt att han förstår vad vi säger, och svarar med hela kroppen. Några ord som han använder flitigt: Pappa, Julia, mamma, vatten, kaka. Jag har ingen aning om var han fått det där sista ifrån.

Saker vi gjort idag

2011-05-01T20:05:00.003+02:00

*Blåst upp femtioelva ballonger
*Träningscyklat runt både Atterbom och Heidenstam
*Slagits med skrivaren
*Satt upp uteflaggan
*Dunkat huvudet i köksbordet och undrat vems briljanta ide det var att bjuda in ett dussin barn på kalas samma dag som båtklubben har årsmöte
*Byggt ett fiskdammsspö av en trasig golfklubba, silvertejp och några klädnypor
*Byggt hjärtformad tårta med färska jordgubbar på
*Applicerat reservtrosor och stoppat de kissiga i en påse
*Sett 60 chokladbollar försvinna på fem minuter blankt
*Blandat en bålskål saft
*Hälsat på farmor och farfar
*Grillat triljoner korvar
*Spelat Limbo Rock på repeat och satt ribban alldeles för lågt
*Satt en pinne i händerna på en hel rad fem-sexåringar och sagt "slå så hårt du kan"
*Piskat en fisk
*Hällt godis på golvet
*Ätit grillad korv med bröd till middag
*Hoppat hage
*Lekt med barbie, playmobil och gitarrer
*Pusslat en boll
*Blåst såpbubblor på trappen
*Fyllt ett-och-ett-halvt, men det var det nästan ingen som hann märka

Läsglädje

2011-04-27T20:36:00.002+02:00

I februari plockade jag upp hela serien om veckoälvorna på bokrean. Julia hade precis börjat läsa kortare bilderböcker på egen tass, och jag köpte dem för att lägga undan dem till födelsedagen. När jag var i slukaråldern skulle jag ha blivit jättejättelycklig för en hel serie i den genren, men jag vet ju egentligen att hon har något år kvar innan hon är där. Oh well. Framåt födelsedagen bestämde jag mig för att en bok var en lagom stor present, och vi började läsa "Moa måndagsälvan" i förrgår, på födelsedagskvällen. Jag läste ett kapitel för henne, och hon undrade om hon fick färglägga illustrationerna. Nej, sa jag, men jag kan kopiera ett av uppslagen, så du får måla på ett löst papper istället. Igår kväll läste vi två kapitel, och sedan sa jag att hon gärna fick fortsätta läsa själv om hon ville. Det gjorde hon tydligen, för när vi började läsa ikväll kände hon igen sig på de första sidorna. När vi läst kapitel tre och fyra ikväll (jag läste det allra mesta), undrade hon om jag kunde läsa mer. "Nej, men du kan fortsätta läsa om du vill", svarade jag. "Okej, ligger du kvar om jag läser för dig?" "Ja, jag ligger här så länge du vill läsa för mig". Hon läste två sidor av nästa kapitel för mig innan hon tröttnade och sa "Vi backar så får du läsa kapitlet för mig från början imorgon". Jajjebass, det köper jag.

Jag är väldigt stolt över Julia, märks det? Men framför allt önskar jag henne att få ha så mycket kul i böckernas värld som jag har och har haft sedan jag var liten. Och jag är så glad att hon får utveckla sitt läsande baserat på sin nyfikenhet. Jag är inte jätteimponerad av handlingen i Moa Måndagsälvan såhär långt, men så länge den lockar min sexåring till läsäventyr är jag mer än nöjd.

Sex år, så när som på en nattsömn

2011-04-24T21:50:00.003+02:00

Nu är hon färdig med sin sista dag som femåring, den lilla därupppe. Hon som hellre löser sudoku och ritar vid sängdags än läser bok just nu. Hon som lärde sig cykla igår och har stora rivmärken på högerarmen som en påminnelse om hur ont det kan göra att stanna i en buske. Tjejen som blir gruvligt upprörd om hon blir avbruten när hon förklarar sin ståndpunkt. Hon som glatt förkunnar "glöm inte bort att gratta mig imorgon, men du är inte bjuden på mitt kalas". Den där rödblonda rufstotten med hår som sockervadd, hon som sjunger syskonkör med sin bror som en hel tvåtonstuta. Julia. Måndagsälvan. Hon har en stor dag imorgon.

Glad påsk!

2011-04-21T20:45:00.005+02:00

Vi firade in påsken med att paradera tillsammans med sisådär 900 andra Linköpingsbor.

Och till barnen - knäckemacka och osmos

2011-04-10T17:43:00.005+02:00

Dragondoftande rosa lammrevben, serverade med långbakta sötpotatisklyftor, balsamcremefraiche och färsk bladspenat. Gott, så gott, tycker vi stora. Inte alls, säger knottarna, och vill för död och pina inte stoppa något annat än knäckebrödsmackor i sina rosenmunnar.

Barn och mat, alltså. Våra gullungar är alldeles lagom välnärda, och oftast har vi det ganska mysigt när vi äter tillsammans, alla blir mätta, nöjda och glada. I synnerhet om det serveras korv, köttbullar, fiskpinnar, blodpudding eller pannkakor, sådär som jag inbillar mig att det är i de flesta småbarnsfamiljer. Men dagar som idag hade vi lika gärna kunnat servera enbart frukostknäcke. Jag hoppas på att det kommer forskningsrapporter om några år som visar på att man kan ta upp näringsämnen via osmos. Tills dess fortsätter vi att laga god mat och försöker så gott vi kan att inte tjata sönder måltidsron.

April, april

2011-04-02T10:05:00.003+02:00

Lördagfrukost in progress.
Julia: - April, april din dumma sill.
Jag (något trött, eftersom jag redan varit vaken i tre timmar): - Så säger man den första april. Idag är det den andra april, då säger man något annat.
Julia: - April, april din dumma fåne, jag kan lura dig till Skåne!
Jag (tårfyllt, på lagom blodigt allvar): - Jag vill ha min mamma!
Lars: - Man säger grattis på födelsedagen. Grattis Mia!

Därav kan man sluta sig till att hela familjen inte har loggat in på Facebook innan frukost. Och det är väl en bra sak, på det stora hela. Mamma och pappa ringde lite senare, och jag har fått blommor och busmånga gratulationer webbledes, så det går ingen nöd på mig idag. Heller.

Adam 17 månader

2011-04-01T21:51:00.002+02:00

*Klättrar gärna och ofta upp på köksstolarna. Vi lyfter ner honom och säger "nej" stup i kvarten.
*Klättrar gärna upp på soffbordet. Vi lyfter ner honom och säger "nej" stup i kvarten.
*Klättrar gärna upp på hallbyrån och beundrar den snygge killen i spegeln. Vi lyfter ner honom och säger "nej" stup i kvarten.

...

*Hjälper gärna till att tömma diskmaskinen på morgonkvisten. Sen kan man hitta bestick lite överallt, men mest på köksbordet.
*Gillar när vi sätter oss på golvet och leker med honom.
*Tycker att det är roligare att riva pussel än att bygga dem.
*Går och hämtar sina skor när han tycker att det är dags att gå ut.
*Tycker att cykelhjälm är det snyggaste plagget i garderoben.
*Är en hejare på att prutta oss på magen. Undrar hur han lärt sig det.
*Promenerar själv från parkeringen till dagisdörren. Är oftast glad både när vi skjutsar honom till dagis och när vi hämtar honom därifrån.
*Äter fortfarande mammamjölk, men nu hänger det nog på sista versen ändå.

Ombytta roller

2011-03-25T22:17:00.003+01:00

Mor och far är på vift. De dök upp här förra helgen, men i tisdags tog de med sig Lars föräldrar och drog till Amsterdam. Ikväll väntar vi hem hollandsresenärerna igen, de landar snart med KLMs sena flyg. Ska jag sitta uppe och vänta in dem eller gå och lägga mig? Det slår mig att det är närmare 20 år sedan de fick sitta uppe och vänta på mig, ja, oftast kom de väl och hämtade mig när jag kom med Ume-bussen. Det kostar ett besök på ålderdomshemmet, brukade det heta. Där är vi inte riktigt än, men jag tror jag stannar uppe ändå. Jag vill ju höra hur de haft det.

Den sista snön

2011-03-18T06:02:00.003+01:00

Det pratas mycket om den första snön, men mer sällan om den sista, men vet ni vad? Jag är färdig nu. Efter tre veckor av tämligen bar mark, vaknade vi med världen täckt av en decimeter tung snö. Alldeles för tidigt, men ändå alldeles för sent. Den sista snön har fallit nu. Ska vi säga så?

Sudoku då och nu

2011-03-07T21:27:00.004+01:00

2005 upptäckte jag Sudoku, jag löste sifferpysslen i Sydney Morning Herald medan lillbäbisen sov och Lars jobbade. 2011 tillämpar den mycket unga damen samma nybörjarlogik som jag gjorde då. Ofta hittar hon den enda lösningen, ibland får jag fråga "hur tänker du nu" en extra gång. Knappt sex år. Det är inte mycket till försprång.

Adam sexton månader

2011-03-01T07:56:00.009+01:00

*Är en glad och nyfiken kille. Vill vara med där det händer.
*Älskar att dansa.
*Avgudar sin storasyster, hon är världens roligaste kompis.
*Går och hämtar sina ytterkläder när vi börjar prata om att gå till förskolan eller hälsa på farmor och farfar.
*Sträcker hjälpsamt fram armar och ben när det är dags att klä på sig.
*Är en hejare på att tömma diskmaskinen.
*Klättrar utan problem upp i soffan, och om vi inte kommer ihåg att flytta på fjärrkontrollerna, klättrar han gärna vidare upp på fönsterbrädan och hämtar dem.
*Föredrar Julias aussiska babystol framför den formgjutna babystolen från IKEA, den kan han nämligen klättra upp i och ner från på egen tass.
*Har listat ut att han kan styra fram sin stol till skänken, klättra upp och förse sig ifrån fruktfatet/brödkorgen när han är hungrig.
*Äter helst själv, så numera är det haklapp på som gäller. Ju större desto bättre.
*Promenerar gärna själv, även utomhus på knöggelisen. Visst trillar han ibland, men bara han får försöka så kravlar han gärna själv upp på fötterna igen.
*Vänder gärna och går tillbaka till stället där han var nyss. Det går inte fort att promenera med Adam, men vi får massor av frisk luft.
*Ammar fortfarande gärna en slatt när jag kommer hem från jobbet.
*Ligger gärna i mammas och pappas säng och läser bok när det är nattningsdags.
*Somnar oftast (emellanåt under protest) i sin egen säng.

Skolbarnen

2011-02-03T18:32:00.002+01:00

Tittar på foton av Julias jämnåriga aussiekompisar på Facebook, de börjar skolan nu i dagarna. Tänk att hon skulle kunna ha stått brevid granntjejen Zoe i blårutig skoluniform och bredbrättad blå hatt framför skylten till Carlingford Public School! Tanken svindlar, men ändå inte. Hon skulle säkert gärna ha börjat skolan nu, hon som gillar att räkna och gärna läser rubrikerna i tidningen högt över axeln på mig, bara för att omedelbums fråga vad de betyder. Tänk om man kunde fånga all hennes entusiasm och spara den på flaska. Och tänk om man kunde leva både här och där.

Adam femton månader

2011-01-30T21:40:00.000+01:00

*Ler fortfarande stort, men inte längre tandlöst - han har snart sex tänder.
*Svarar på tilltal med ett glatt "aa!".
*Skakar på huvudet när han misstycker.
*Går och hämtar ytterkläderna på morgonen när han tycker att vi är för sega på att komma iväg till förskolan.
*Blir ledsen när själva lämningsögonblicket kommer på förskolan, men lugnar sig snabbt bara mamma/pappa verkligen går sin väg.
*Ammar fortfarande på nätterna, och gillar att mys-amma i soffan efter dagis.
*Äter det mesta, men helst pasta och korv. Eklunds ska det vara!
*Kan klättra upp på soffbordet, men låter oftast bli.
*Tycker om musik och gillar att dansa, sjunga och spela gitarr.

Det luktar inte gott, mamma

2011-01-30T21:24:00.002+01:00

Nej, min älskade dotter, det har du alldeles rätt i. Gorgonzolan till middagspirogerna var tillräckligt erfaren för att smita ut på plåten istället för att bli ingräddad i smördegen, och jag hann inte riktigt med i svängarna innan huset fylldes av en riktigt läskig odör av bränd gorgonzola. Huvva! Anfall är bästa försvar, så något senare rev jag citron och bakade kladdiga muffins som både luktar och smakar gott. Såhär:

150 gram smör - smält och låt svalna
2 ägg
2,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker - vispa ihop ägg och socker
Rör i smöret.
1,5 dl vetemjöl
Rör ner mjölet.

Fördela smeten i 20 bullformar. Grädda i 175 grader i 12 minuter. Tänk inte på bränd ost.

Vi promenerar

2011-01-28T15:04:00.002+01:00

Jag brukar stoppa Adam under armen och bära med mig honom när jag vittjar brevlådan, det går snabbast och lättast så. Nu när vi varit inne i två dagar, och har lite för mycket fritid, tyckte jag att han kunde få testa att gå själv istället. Han hjälpte till att ta på jackan och jag plonkade ner honom i kängorna, sen tog vi de tre trappstegen ned till garageinfarten med förenade krafter. Väl på fast mark pinnade han på för fullt, och hann halvvägs till farfars medan jag hämtade posten. Jag fångade in honom och vi vände hemåt igen, men en annan dag, när vi inte är snoriga och eländiga, då ska han få promenera för egen maskin hela vägen till huset snett över gatan.

Skruttiga småungar

2011-01-28T09:47:00.004+01:00

Tretton dagar blev det på jobbet, sen vaknade lillgumman mitt i natten av att hon kräktes i sängen. Lillkillen passar på att vara förkyld samtidigt, det är ju praktiskt att få valuta för sina VAB/karantändagar. Vi stora sväljer handsprit och gnider in oss med vitpeppar allt vad vi orkar. Hoppas att det funkar.

Ett meddelande:

2011-01-20T16:56:00.004+01:00

Kom, vår! Det var bara det.

Man kan ju alltid prova

2011-01-20T07:16:00.003+01:00

Visst kan det vara ett litet helsicke att hitta skor som passar? Efter noggrann undersökning kan jag förmedla två tips:

1. Ge dig på någon i din egen storlek.
2. Passformen blir oftast bättre när tårna pekar framåt.

Inskolning #4

2011-01-07T23:53:00.009+01:00

Lars skjutsade barnen i morse, de började med utelek. Efter sisådär en fem minuter var det lagom dags för honom att gå, och även om Adam blev ledsen just precis då, så lugnade han sig snabbt när pappa försvunnit. Det var bara tre barn på förskolan idag, inklusive våra, så de har haft det väldigt lugnt. Adam gillar att prata i telefon, rapporterar inskolningsfröken, och han blir extra glad om man låtsas svara honom. Han åt två pannkakor till lunch med god aptit, och somnade på fem minuter medan fröken sjöng för honom. När jag kom för att hämta strax före två sov han fortfarande, så jag väckte honom och vi mornade oss lite innan det var dags för alla tre barnen och de två kvarvarande fröknarna att gå hem. Adam känns liksom lite större och självständigare nu än för en vecka sedan, det är lite konstigt. Vår dagiskille.

Idag:

Såhär såg han ut förra året (veckan):

Inskolning pågår #3

2011-01-05T19:26:00.007+01:00

Ännu en utemorgon, den här gången med målsättningen att jag inte skulle hänga kvar särskilt länge. Jag bar ut Adam på gården och ställde ner honom på marken, varpå han lutade sig bakåt mot mina knän och stod så ett par minuter medan vi pratade med de andra som var där. Julia försvann ganska raskt utom synhåll med sina kompisar, men Adam föredrog att stå och hänga med mig. Så småningom började han intressera sig för snökakeproduktionen som var i gång och tog ett försiktigt steg bort från mina knän. Jag tog ett lika försiktigt steg bakåt och bestämde mig för att det var dags att säga hejdå för idag. Adam blev ledsen, så fröken lyfte upp honom. Jag pussade honom på kinden och sa att jag skulle komma tillbaka efter lunch, när han sovit en stund, och sen gick jag. Han grät, men om jag stannat en stund till så hade han inte blivit gladare. Jag gick in genom dörren till förskolelokalerna och sedan ut genom ytterdörren på andra sidan huset, och när jag stannade till och lyssnade hörde jag inget förtvivlat barn gråta, så han lugnade sig snabbt.

Vid kvart i två var jag tillbaka på förskolan. Julia stod redan och hoppade i hallen tillsammans med de kompisar som vi bestämt lekträff med efteråt, och hon fick åka med i deras bil. Fantastiskt bra att jag kunde ägna mig helt åt Adam vid hämtningen just idag! Han låg fortfarande och sov med sin nalle, napp och den föräldrainsvettade kudden som vi preparerat åt honom. Ja, nappen och nallen hade han inte visat så stort intresse för, men de fanns iallafall där. Adam hade ätit lite halvbra till lunchen, och sedan somnat i famnen på inskolningsfröken på mindre än tio minuter. I normala fall är det kanske 6-7 barn som sover efter lunchen, men idag var det bara Adam och en kompis till som behövde sova. Det är väldigt praktiskt att skola in på jullovet... Jag lyfte upp Adam och bar ut honom i det stora rummet där dagens kvarvarande fem barn satt och lyssnade på saga. Där satte vi oss i soffan och mornade till oss en stund, och han fick amma lite innan vi började gå hem. När vi kommit ut i hallen kom han på att han ville in i stora rummet igen, och jag följde honom med fleecen och klädde på honom i flykten. Det känns bra att han gärna går in i lokalerna igen och inte bara vill därifrån så fort som möjligt. Och alldeles extra bra att inte ha bråttom någonstans.

Jag hade reservplanen att åka hem med Adam och hämta Julia några timmar senare ifall det skulle visa sig att han var alldeles för trött för att mäkta med ett kompisbesök, men han var glad och harmonisk hela eftermiddagen. Det var några veckor sedan vi hälsade på hos just de här kompisarna senast, men det spelade ingen roll, han pruttade glatt omkring där iallafall.

Det går fantastiskt smidigt med inskolningen, skönt att ha kommit såhär långt innan det är dags för mig att börja tänka på jobb. Imorgon är dagis stängt, men på fredag har vi ytterligare en femtimmarsdag, och nästa vecka börjar vardagen på riktigt.

Inskolning pågår #2

2011-01-05T10:09:00.002+01:00

Lars och jag hjälptes åt att stoppa ner barnen i alla underställ och overaller och sånt, och snett efter nio var vi på dagis. Det var kanske fem minusgrader och en bra dag för att börja ute. Inskolningsfröken gjorde snökakor med hink och spade medan Adam stod och tittade. Han kan gå lite i vinteroverallen, men står helst och kollade läget, eller sitter i famnen. Han gungade en stund med inskolningsfröken medan jag gungade en av kompisarna brevid, och snett efter halv tio gick vi in. Fröken klädde av Adam, och jag behöll ytterkläderna på, medan jag pratade lite om hur bra jag tycker att förskolan är. Sen sa jag hejdå och gick. Han hade varit lite ledsen först men sen varit otippat nöjd. När jag kom vid tolv lyssnade jag först vid dörren innan jag gav mig till känna. Han satt helt avslappnad i frökens knä och åt en knäckebrödmacka. Jag drog fram en stol till bordet och satte mig brevid, och när jag satt mig sträckte han armarna mot mig och kom över i mitt knä. Sen satt han lika avslappnat lutad mot mig och åt sin knäckebrödmacka. Bortsett från något smärre gnöl hade det funkat jättebra under dagen. Det var skönt att konstatera att Adam var helt lugn när jag kom, han somnade i bilen och sov två och en halv timme när vi kom hem. Nästa steg blir att gå nio till två, inklusive en tupplur efter lunchen.

Inskolning pågår

2011-01-03T12:55:00.004+01:00

Vi började lite försiktigt på förskolan redan innan jul, 20 och 21 december var vi där en respektive en-och-en-halv timme. Adam bekantade sig med sin inskolningsfröken, byggde med klossar och punktbevakade mig ganska stor del av tiden den första dagen. Andra dagen var vi med på samlingen och han dansade och sjöng med i sångerna för att sedan krypa upp i mitt knä. Någon enstaka utflykt blev det därifrån, men inte många. På kvällen den 21a kräktes Julia, så sedan fick det vara nog med förskola för 2010.

Idag tog vi upp tråden igen och pallrade oss iväg till dagis lagom till halv tio. Det var bara sju barn där idag, så det var lugnt och skönt. Adam byggde lite pussel med inskolningsfröken och lekte kurragömma med mig och några andra barn, ganska mån om att bevaka mig som sitt territorium, men ibland gjorde han utflykter till andra rum på egen hand.. Fram emot elvatiden började han krokna, sådär som han brukar, men han fick en liten amningsslurk och höll sig på benen till halv tolv när lunchen serverades. Och som han åt! Ris och kycklinggryta försvann i stadig takt, och det var bara en liten del som hamnade i haklappen. Bordsskicket kan väl närmast beskrivas som ändamålsenligt, men det duger bra idag. Efter lunchen packade vi ihop oss och åkte hem. Han somnade i bilen och sov sen den utslagnes sömn i närmare tre timmar. Imorgon blir det nya tag!

Adam 14 månader

2011-01-01T07:51:00.002+01:00

*Klättrar med förtjusning upp på fåtöljernas fotpallar och vidare upp på soffbordet om han får chansen (men backar snällt om vi säger åt honom). Igår klättrade han upp och satte sig på en vanlig köksstol, tokmallig.
*Kollar noga att vi kommit ihåg att stänga barnsäkerhetslåsen på köksskåpen. Hittar han något öppet så brukar han rassla förebrående med det tills vi sätter ihop det.
*Skohornet som spärrar kökslådorna är hans favoritpromenadkäpp.
*Älskar att gräva fram CD-fodral.
*Äter ganska bra, helst bäbispure i tub och prinskorv. Oanade mängder pasta och ris ryms i den lilla kroppen. Bananer är också bra.
*Har blivit lite blyg på sistone, under julhelgen har han varit väldigt mammig och pappig.
*Har tre tänder.
*Gillar att banga med kastruller, bygga med klossar och leka med sin bollkarusell.
*Pratar massor, men inte särskilt välartikulerat.
*Kan stå upp och röra sig hjälpligt i sin overall i storlek 80/86 och vinterkängor i storlek 22, men det är inte så lätt att hålla balansen i pulkabacken.
*Gillar Julia allra mest.
*Sover oftast en gång per dag.
*Tycker inte om att somna i sin egen spjälsäng, vill helst ammas till sömns fortfarande.
*Har påbörjat inskolningen på dagis, den tionde januari är min första arbetsdag.

Hur svårt kan det vara?

2010-12-14T16:29:00.001+01:00

Dagisinskolning för barn nr 2 - vi satte på honom en tomtedräkt och släppte honom lös framför storasysters luciatåg. Han storskrattade och sjöng med. Nu är det klart, va?

Waldorfsallad

2010-12-12T21:48:00.003+01:00

Mums på julbordet, inte minst om man råkar ställa en lammfiol i närheten. Den här satsen räcker till minst 20 pers på buffé.

Ett stånd blekselleri
3-4 vintriga äpplen
500 g vindruvor
2 dl crème fraiche
2 msk äkta majonnäs
100 g valnötter
ca 2 tsk flytande honung
salt
peppar

Blanda creme fraiche med majonnäs, salt och peppar. Hacka ner urkärnade äpplen, selleri, valnötter och hälften av vindruvorna i creme fraiche-blandningen. Halvera resten av vindruvorna och dekorera salladen med vindruvshalvorna.

Fri som en fågel

2010-12-08T17:35:00.007+01:00

Jag är glad idag. Jätteglad!

Och vet du varför jag är så glad?

Jag är glad för att min mamma är stark. Jättestark!

Och jag är snabb.

Mamma

2010-12-02T08:27:00.003+01:00

Han står i hallen på övervåningen, trekvarts meter lång, stadig som urberget på sina knubbiga ben. Han tittar stint på mig när jag kommer upp för trappan, öppnar munnen och säger "mamma", inte en stavelse mer eller mindre. Och han menar det verkligen. Så får jag lyfta upp honom och bära ner honom, för det där med att backa hela långa trappan ner, det har han inte kläm på. Än.

Allt är förlåtet

2010-11-28T18:39:00.005+01:00

Spenatsoppa alltså. Rätten som fick mig och min bror att springa och gömma oss under ljudligt utstötande av fula grimascher (ja, det blev ganska lätt att hitta oss för den som mot förmodan ville) den enda gång om året som mamma hotade med att servera den. Spenatsoppa med ägghalvor i, det är Julias favoriträtt på dagis sen minst ett år tillbaka. Det har gått några månader nu sedan jag föll till föga och för första gången försökte mig på att laga spenatsoppa själv, och faktum är att nu är det tillochmed gott. Jättegott. Mamma, du kan ta en paus och gå och rita ett kors i taket. Texten finns kvar när du är färdig.

Såhär går det till att göra god spenatsoppa lagom till tre personer:

Koka fyra ägg. Hacka en vitlöksklyfta och en eller ett par schalottenlökar ganska fint. Fräs löken i lite smör. Blanda ner ett par tre fem hekto djupfryst hackad spenat. Fyll på med en halv liter kokande vatten och en buljongtärning (jag gillar italienska örter). Låt koka i 10 minuter. Häll i ½-1 dl grädde och låt soppan koka upp igen. Salta, peppra och smaka av med lite citron.

Servera med kokta ägghalvor. Idag laxlyxade vi och åt rostat bröd med kallrökt lax till, det blev inte otäckt alls. Kranvatten är en alldeles utmärkt bordsdryck en söndagkväll innan innebandyn, men en lagom sval chardonnay hade inte suttit fel det heller.

Blaaa-n-dat täääänk

2010-11-12T08:54:00.002+01:00

Julia ska få spela spel, så hon sätter sig vid datorn och tittar på det som finns uppe på skärmen:
- Blaaa-n-dat tääänk, läser hon eftertänksamt.
- Ja, nu kan du läsa min blogg, svarar jag med skräckblandad förtjusning.
- Nä mamma, jag är nog inte riktigt redo.

Pust. Sådär, nu drar vi igång Bokstavsdjungeln istället.

Dagens ord: snöflingestans

2010-11-12T07:48:00.002+01:00

Stortjejen satt i målarköket igår och målade med stor koncentration och silverpenna på små papperssnöflingor som hon klämt ut med en mojutt. En punch, tekniskt sett, men låt oss kalla det en stans istället, det blir så mycket vackrare då.

Nyss har det snöat
marken är full av konfetti
kom, vi går någon snöflingestans
och ger världen nya änglar

Informationsmiss

2010-11-04T11:38:00.003+01:00

Små små goda ekologiska pastasnäckor. Visst låter det praktiskt? Både gott och ekologiskt, liksom. Förpackningen är gullig, och på sidan står det "Hej! Vi på ICA vill våra barns bästa och gör allt för att barnfamiljernas vardag ska förenklas." Perfapuff. Finns det en hake? Visst finns det en hake! Pastapaketskrället har ingen rekommenderad koktid! Hur i hela friden ska ICA kunna förenkla min dyrbara barnfamiljsvardag utan att berätta om pastan ska kokas i tre eller femton minuter? Google gav vid handen att det är fler som gjort samma erfarenhet som jag, men ingenstans hittade jag några kloka råd om hur länge pastan bör kokas. Utan karta och kompass utforskade jag djärvt detta obrutna land på egen tass, och därför kan jag nu, till mänsklighetens fromma, berätta att små små goda ekologiska pastasnäckor från i (hjärta) eco ska koka i 9-10 minuter. Sådär. Nu känns det bättre.

Koka sprängmedelkola i mammas kök?

2010-11-01T20:37:00.006+01:00

Igår avslutade jag "V for Vendetta", googlade Guy Fawkes day och läste en artikel om insatsstyrkans behandling av de svensksyrianer som anhölls i helgen, misstänkta för förberedelse till bombdåd i Göteborg. Förmodligen lite för sent på kvällen, för jag fick väldigt konstiga drömmar. Visste ni att det klassas som terroristbrott att koka bonfire toffee? Det blev jag varse när ett SWAT-team sparkade in dörren. Än så länge har jag inte kommit längre än till att googla recept, och jag vet inte om det verkligen går att få tag i molass i Sverige. Jag kanske skulle beställa ett litet paket från, säg, Jemen? Nähä, inte det.

Adam ett år

2010-10-31T12:10:00.002+01:00

Imorgon är det ett helt år sedan han föddes, lillkillen. Det firade vi redan igår med de lokala kusinerna, farmor och farfar. Vid ett års ålder är Adam

* 74 cm lång,
* 9400 gram tung
* Han tog sina första steg 20 oktober och promenerar nu ganska obehindrat inomhus. Men ibland är det smidigare och snabbare att krypa.
* Äter fortfarande mammamjölk, men också gröt, mackor, pasta, korv och köttbullar. Blånekar burkmat, förutom fruktpureer.
* Är en glad, sällskaplig kille som pratar mycket.
* Säger u-ija, mamama och papapa utan någon större urskiljning.
* Kan klättra uppför hela trappan till övervåningen och kommer för det mesta ihåg att han ska backa på nervägen.
* Har respekt för katter.
* Har fått för långa ben för att åka babyskydd, så nu är det bilbarnstolar som gäller.

Adam elva månader

2010-10-01T22:28:00.004+02:00

* är 73 cm lång, 9 kg tung.
* Ställer sig gärna upp, allra helst mot någons ben. Ibland glömmer han bort att hålla i sig, och då balanserar han några sekunder innan han sätter sig på rumpan.
* Kryper gärna iväg en bit innan han stannar, går upp på ena knät och spanar som en mycket liten indian medan han tar ut riktningen mot nästa mål.
* Gillar att laga mat (a.k.a. slamra med kastrullerna) i leksaksspisen.
* Somnar i sin egen säng (under protest) på kvällen, ammar fortfarande ett par gånger under natten.
* Är glad och öppen mot alla han möter.
* Ryms med viss tvekan i babyskyddet, benen börjar bli långa nu.
* Äter småbitar av ungefär vad som helst, men inte burkmat. Korv och yoghurt tillhör favoriterna.
* Har fortfarande två tänder.
* Har fint, blont hår, men inte så mycket att det kvalificerar som kalufs.

Tiomånaderskontroll

2010-09-27T13:11:00.002+02:00

Såhär tre veckor in i sin tionde månad är Adam 73 cm lång och väger 8980 gram. Det är 400 mer än för en månad sedan. Doktorn, som var en rask man som inte presenterade sig men talade utmärkt svenska, tyckte att Adam var stor och fin och väldigt rörlig. Jag kan bara hålla med.

Äpplen utan paj

2010-09-26T21:56:00.003+02:00

Bitar av äpple i en ugnsform. Kanel, ljust muscovadosocker och lite flytande smör ringlat ovanpå. 225 grader i 25 minuter. Jag säger bara det. Ja, och kanske lite vaniljvisp. Ganska mycket, vid närmare eftertanke.

Här läser vi frukost och äter tidningen

2010-09-24T09:25:00.004+02:00

Äppelskörd på valdagen

2010-09-19T17:28:00.005+02:00

Årets skörd från det tidiga trädet. Jag trodde att jag visste vilken sort det var, men hej vad fel man kan ha. Några bra förslag? Tyvärr är de allra flesta äpplena angripna, men man får ta det onda med det goda.

Småskrottarna jämför äpplen och päron.

Adam är iallafall säker på att han valt rätt.

Ingen kommer här fram!

2010-09-14T09:56:00.004+02:00

Före:

Efter:

Och ja, jag stängde grinden så fort jag fotat klart.

Medelsvenssons mammas överdådskladdkakor

2010-09-10T16:32:00.003+02:00

Receptböcker kan krypa sin väg, men internätet består, så jag säkerhetskopierar receptet till Medelsvenssons mammas överdådsportionskladdkakor här innan jag dräller bort nästa bok. Kakorna heter förstås något helt annat i Birgittas tappning, men det behöver vi inte låtsas om. Gott blir det iallafall, i synnerhet om man serverar dem frysta. I rumstempererat skick kan kolafyllningen bli inte bara överdådig, utan rentav övermäktig och det vore ju onödigt.

Vispa ihop:
2 ägg
3 dl socker

Smält:
75 gram smör

Blanda i en annan skål:
1,5 dl vetemjöl
1,5 tsk vaniljsocker
2-3 msk kakao (Tre! Allt annat är bara ängsligt. Tre stora! Choklad är bra.)
1 krm salt (Glöm inte det. Salt är alltid bra i kladdkakor.)

Rör ihop äggblandningen, smöret och mjölblandningen till en smet. Fyll ca 20 formar till hälften med smeten (jag använde miljöonda aluminiumformar, för jag vill minnas att det var så jag åt dem en gång i tiden, men jag ska testa om det funkar med dubbla tokekologiska bullformar av energisly eller motsvarande nästa gång). Grädda i 175 grader i cirka 15 minuter.

Under tiden kan man roa sig med att göra gräddchokladkolagucket:
100 gram smält smör
4 msk socker
2 tsk mjöl (tsk står det här, ser jag. Jag hade bestämt msk när jag bakade, det tjocknade snabbt men blev gott det med)
2-3 tsk kakao (Tre! Tre stora! Eller en matsked, det blir bra. Rågad!)
Koka en minut och tillsätt sedan
2 dl vispgrädde
Rör och stå kvar på plattan, låt koka upp och rör tills det tjocknar.

Häll rikligt med guck på varje kaka. Kyl kakorna först och stoppa dem sedan i frysen.

Adam tio månader

2010-09-01T17:36:00.007+02:00

* Är världens gladaste kille.
* Är för rörlig och för snabb för sitt eget bästa.
* Klätttrar lite för bra.
* Har åkt ambulans.
* Tål narkos.
* Är inte vanvårdad.
* Har två tänder.
* Kan mata sig själv med små pluttiga saker som makaroner och ärtor. Och alldeles säkert indianpärlor, magneter och legobitar också. Go figure.
* Kan gå ett helt varv runt soffbordet, så länge han har händerna på det.
* Blir rädd när han tappar balansen.
* Vet precis var fjärrkontrollerna ligger.
* Kan krypa på alla fyra, men föredrar oftast att hasa på mage.
* Älskar knappar som lyser blått.
* Åker ofta en morgontur på storasysters mage innan det är dags att kliva upp på morgonen. Det är busmysigt, tycker alla inblandade.

Goda skäl att fira

2010-08-30T21:18:00.003+02:00

Idag blev det måndagmiddag på lokal, Julia fick pannkakor, Adam medhavd gröt och vi stora njöt av tapas på just precis restaurang Tapas. Vi har många skäl att fira.

*I onsdags hade vi treårig bröllopsdag. Det blev tyvärr inte riktigt av att fira den, eftersom Adam vid femtiden lyckades ta sig upp i trappan mot övervåningen, bara för att trilla igenom en trappstegsöppning och falla ner i källaren, ca 2,5 meter. Lars var på jobbet, jag var inne i ett annat rum.

*Adam är helt återställd efter fallet. Han skrek direkt när han landat, och försökte ställa sig upp på alla fyra inom några minuter. Ambulansen kom tokfort, och vi var inne på akuten inom tio minuter. Jag fick frågan om jag ville att han skulle röntgas direkt eller observeras först, och jag valde att ta bilderna. Förhoppningsvis ska han inte röntgas många fler gånger i sitt lilla liv, tänkte jag.

*Socialen tänker inte omhänderta våra barn. Förmodligen låg inte Adam helt stilla i CTn, trots att han fått lugnande medel och sov när bilderna togs. Bilderna visade nämligen fläckar på hjärnan som radiologerna inte kunde förklara. Kanske rörelseartefakter, kanske gamla skador. I det läget är sjukvården skyldiga att koppla in socialen för att utreda barnet, så vi har fått visa upp oss och vårt hem för ett par socialsekreterare. På sjukhuset fortsatte vi med ögonbottenundersökning, skelettröntgen av armar och ben samt undersökning med magnetresonanskamera. Adam befanns såsmåningom varken skakad eller bruten, och uppvisade inga äldre skador på hjärnan. Det måste ha varit artefakter i datortomografbilderna, således. Eftersom Julia kommit in till sjukhuset efter att ha slagit i huvudet i april, gjorde de en utredning på henne också, och det verkar som att vi får behålla henne med.

* Alla är hemma. Efter två dygn var vi färdigbehandlade och utredda, och fick äntligen komma hem igen.

*Trappan är barnsäkrad. Vi ägnade största delen av helgen åt att skaffa grindar och montera dem. Dessutom har vi spikat upp ett plastskydd för det understa trappsteget, under själva grinden. Men jag blir väldigt nervös när han närmar sig trappan.

Så där är vi nu, med många goda skäl att fira. Och en hög nya upplevelser att bearbeta.

Matematik i snitt

2010-08-25T10:49:00.003+02:00

Jag surfar kakrecept igen, det är en av de saker som jag gör allra bäst (näst efter att baka, då). Den här gången blir det Kolasnittar, men receptet gör mig något förbryllad. Blanda smör och socker, check. Stoppa i vaniljsocker och sirap, jag är med så långt. Mjöl och bakpulver kan jag blanda utan bekymmer, men sen blir det knas med instruktionen. Sug på den här: "Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den i fyra lika stora bitar (till ca 45 kakor).". Hur delbart är 45 med fyra i er värld? Elva och en kvarts kaka per längd, kan det vara något? Eller ska jag skära upp 48 kakor och äta upp tre när innan jag börjar räkna? Nä, jag får nog helt enkelt äta upp en fjärdedel av degen och baka ut resten av bitarna till femton kakor var. Det låter godast.

Åtta gula hökar

2010-08-22T20:25:00.005+02:00

Jag har drällt bort min första skrivkokbok, den där som jag började skriva i runt 1989, med omsorgsfullt präntade sångtexter i ena halvan och recept i den andra. Farväl "Mors citron- och senapsgryta", "Bärkaka från Café Solsting" och "Vanligt, jävla bonnabröd". Jag är ganska säker på att det lilla skrivhäftet ligger i en hög någonstans och kommer att krypa fram igen om ett halvår eller så, men just nu är det borta.

Idag var det köttgrytan jag hade tänkt mig, och det enda jag var riktigt säker på är att det inte står "skiva åtta gula hökar" i receptet. Det är nog närmare 20 år sedan vi etablerade att det i själva verket skulle vara gula *lökar*. Högrev, creme fraiche, citron och dijonsenap iallafall, det är i den häraden vi rör oss. I brist på originalreceptet gjorde jag såhär:

1 kg högrev, tärnad i grytbitar, brynt
4 gula lökar, skivade
2 vitlöksklyftor, skivade
5 dl vatten
1 oxbuljongtärning
2 msk soja
2 msk tomatpure
1 dl rödvin

Grytan fick puttra på spisen medan vi gick på kalas. Sådär en tre-fyra timmar senare gjorde jag grytan färdig att serveras med ris, sallad, bröd och haricot verts genom att tratta i följande:

4 dl creme fraiche (det hade nog räckt med två, egentligen)
rivet skal av en tvättad citron
en rejäl matsked dijonsenap
ett par matskedar persilja

Vi var fem stora som avnjöt lunchen ute i augustisolen, den hade räckt till några till. Det känns rätt bra att grytsäsongen närmar sig.

Liten lokal november

2010-08-18T10:55:00.004+02:00

Julias första förskoledag efter ett långt sommaruppehåll. Hon bubblade iväg full av kompislängtan. Husets andra vuxna på jobbet. Efter två minuter av tystnad kryper Adam ut i hallen och reser sig mot ytterdörren. Ropar efter syster. Vart gick du? Varför fick jag inte följa med?

Vi tar en promenad med vagnen. Ryd är tomt. Och grått. Var är alla de där studenterna som ska leva om? Hämtar paket på spelerian. Går hemåt igen. Adam sitter tyst i sin gubbkeps och tänker. Vill inte titta på mig, bara tänka. På ingenting, ser det ut som. Jag lyfter upp honom i famnen och vi tittar på ett löv. Känner på det. Han smakar lite. Vaknar till lite. Tillbaka i vagnen blir han så arg att han somnar. Bättre arg än apatisk, tänker jag. Väl hemma pratar jag med mamma och pappa medan jag bakar en kaka med massor av smör och socker. Det blir bättre då.

Tomat- och basilika (fast mest ost)paj

2010-08-08T22:01:00.003+02:00

En ganska ruccolapajnära skapelse, men inte riktigt. Fördelen med den här varianten är att man inte behöver ge sig ut och jaga ner dagsfärsk ruccolasallad till den, bara det finns smör, vispgrädde, god ost och ägg hemma så är Bob din farbror. Samt några väl valda stapelvaror i skafferi och frys, förstås.

Pajdeg:
150 gram smör
3 dl vetemjöl
en nypa salt
2 msk iskallt vatten

Skär ihop pajdegen raskt och låt den vila ca en timme i kylskåp för att sedan kavlas ut och stoppas i en pajform i 24-centimetersklassen. Alternativt, om du är lite halvlat eller har bråttom, smält smöret istället, rör i salt och vetemjöl, skippa vattnet och vilan, gå direkt på ugnen. Förgrädda pajskalet i 10-15 minuter, 200 grader.

Fyllning:
2 stora ägg
2-3 dl vispgrädde
2-3 dl riven god ost (t.ex. grevé)
en liten burk strimlade soltorkade tomater
2-3 hackade vitlöksklyftor
0,5 dl fryst, hackad basilika
salt
peppar

Rör ihop fyllningen och häll den i det förgräddade pajskalet. Stoppa in i ugnen i ytterligare 25 minuter.

Pajen ätes med fördel tillsammans med goda vänner. Det smakar bättre så. Jag serverade den tillsammans med bland annat en högt älskad lammsadel som jag dessvärre glömde i ugnen tills termometern stod på 83 grader, men det blev bra ändå. Det berodde nog på sällskapet, både på och kring bordet.

Nä, nästa gång blir det flyg

2010-08-06T21:52:00.003+02:00

Jag hade precis kommit till ro i sovkupén med mina barn efter avgången för tåg 91 från Vännäs, torsdag 5 augusti. Jag hade bäddat ut sängkläderna och makat in bäbisen så långt in mot väggen det gick på nedersta bädden, och femåringen hade äntligen somnat i mellansängen när tåget bromsade in och ryggstödet som förvandlar nedersta britsen till en säng föll ner med en duns. Över min niomånaders son. Som tur var låg han tillräckligt långt in för att hamna innanför metallkonstruktionen istället för att få den i huvudet, men trots allt har jag betalt min biljett för sovkomfort, inte livsfara. Jag sköt upp ryggstödet igen, konstaterade att det inte gick att spärra i uppfällt läge, utan kunde falla ner igen vid nästa inbromsning.

Så jag tryckte på knappen för att tillkalla tågpersonalen. Och väntade. När jag tyckte att jag väntat länge tittade jag på klockan. Så väntade jag igen, och tjugo minuter senare förlorade jag tålamodet och tryckte på knappen så att den tändes ytterligare en gång. Nu kom konduktören inom ett par minuter. Han sa “tyvärr har vi inga andra kupeer lediga”, kollade ryggstödets spärr och hämtade några handdukar som han pallade upp ryggstödet hjälpligt med. “Det är inte helt hundra, men det ska hålla i normalfallet”, sa han.

Normalfallet är inte bra nog för att skydda skallen hos en niomånaders bäbis, så jag tillbringade natten liggande på högkant, med min son i famnen. Det blev inte så mycket sov för min del i den sovkupén. Jag hoppas att spärren till ryggstödet kan lagas, så ingen annan behöver få samma upplevelse som jag hade.

SJ har för närvarande en handläggningstid på 7-10 veckor på grund av den stränga vintern(!), så vi får väl se när jag får svar. Jag föredrar att flyga så länge, det känns vilsammare.

En vanlig sommardag i en parallell verklighet

2010-08-03T22:05:00.005+02:00

En vanlig dag i en parallell verklighet skulle jag kunna ha stoppa färska hallon i frkostyoghurten, spelat spel med Julia och sedan ätit sommarlunch hos mamma och pappa medan Adam petade i sig 30 makaroner och några mikroskopiska bitar kassler. Jag skulle kunna ha lånat bilen, eller rent av haft en egen, och tagit mig till Tomtebo äventyrslekpark för att leka med en handfull av världens mysigaste gamla fikakompisar och alla deras barn. Kanske skulle jag ha hittat till Kärleksviken. Kanske skulle jag ha haft andra minnen av Nydalasjön än gymnasiets friluftsdagar. Kanske skulle vi ha träffats några gånger per år istället för var tionde. Vem vet.

En vanlig sommardag i en parallell verklighet skulle jag kunna äta grillat på storebrors altan, spela brädspel med de stora medan de små badar i samma badkar. Lämna den lilla stora tjejen att sova över hos kusinerna och ratta hem den lille killen de knappa tre milen västerut. Titta på den slösaktigt vackra kvällshimlen från toppen av Brattbybacken innan älvarna möts. Jag har tur som fått göra ett inhopp i just den här parallella verkligheten för en dag.

Fisk-Glass: 0-1

2010-07-28T22:11:00.006+02:00

Först nobbar jag killen från Fiskbilen med hänvisning till att jag har fullt i frysen. Och bara timmarna senare cyklar jag ikapp glassditon och återvänder hem med cykelkorgen full av glass. Inkonsekvens, ditt namn är gottegris.

Adam nio månader

2010-07-28T16:54:00.004+02:00

* Är ofantligt nyfiken.
* Kan resa sig på alla fyra men föredrar fjärilsgolvsim framför att krypa.
* Tar sig framåt läskigt snabbt.
* Ler stort och glatt åt alla nya hoppgungor (a.k.a. människor) som han träffar. Världens bästa hoppgunga heter pappa.
* Ställer sig upp själv om han får ett par händer eller en stol att stödja sig på.
* Sitter ganska stadigt själv. En stund.
* Har fått sin första tand.
* Får inte sova i liggvagnen längre, eftersom han kan resa sig ungefär när som helst.
* Kan klättra själv upp för altantrappan. Det är inte bara bra, i synnerhet inte när han tar en paus näst längst upp för att resa sig upp och vinka till bäbisen som speglar sig i dörrglaset.
* Gillar inte babymat med undantag för fruktpureer och gröt. Däremot är det gott med potatis mosad i farmors sås.

Crème brûlée

2010-07-25T12:02:00.005+02:00

Gott ska det vara! Det här är en av mina favoritefterrätter, men den kräver en dags framförhållning och en gnutta sunt revirtänk.

Till 4-6 portioner (förbered en portion till samtliga sittande, även dibarn):
3 dl vispgrädde
1 dl mjölk
1 dl socker
1 vaniljstång
4 äggulor
Till ytan:
1-2 msk strösocker

* Sätt ugnen på 150 grader.
* Halvera vaniljstången och låt den koka upp i en kastrull tillsammans med grädde, mjölk och socker.
* Ta kastrullen från värmen och fiska upp vaniljstången.
* Skrapa ner vaniljfröna i gräddblandningen och kasta den urskrapade vaniljstången.
* Vispa upp äggulorna.
* Häll gräddblandningen över äggulorna under kraftig vispning.
* Fördela smeten i 4-6 ugnssäkra portionsformar.
* Grädda i vattenbad i nedre delen av ugnen i 50-60 minuter. Smeten ska knappt ha stelnat när det är dags att ta ut den.
* Kyl formarna över natten.
Vid servering:
* Servera onödigt god huvudrätt och se till att alla blir ordentligt mätta, men spara lite plats i din egen efterrättsmage.
* Strö socker över ytan på varje form
* Karamellisera sockret, antingen i grillhet ugn (1-2 minuter) eller med eldkastare tills ytan blivit brun och knäckig.
* Servera t.ex. med bär eller något annat gott som barnen i sällskapet hellre äter. På så vis kan du snika åt dig deras portion också.

Öva gärna på att morra protektionistiskt åt andra vuxna som vill dela på bytet. Eller håll eldkastaren inom räckhåll.

Ready, set, go

2010-07-19T07:47:00.006+02:00

Han är så gott som prickfri nu, lilleman, och en farligt snabb fjärilsgolvsimmare. Även över trösklarna.

En känsla av överhängande katastrof

2010-07-18T19:38:00.002+02:00

I den soliga kvällen, när jag sitter med en wii-kontroll i händerna, slår det mig plötsligt. Jag hade en femgramsbit av Valrhona Guanaja i handen nyss, innan jag sprang upp och tröstade lillebror, och innan jag blev shanghajad till motspelare i Dora Snöprinsessan. Var är chokladen nu? I bakfickan? I framfickan? I soffan? Åt jag upp den med omslag och allt medan jag tog trappan med två steg i taget? När vi spelat färdigt banan, hittade jag chokladen under boken som jag tydligen också bar omkring på. Pust.

Ibland har man badtur

2010-07-13T16:28:00.002+02:00

Som när man får erbjudande om att haka på två kompisfamiljer som ska ut och bada. Vi blev fyra vuxna på sex barn, så jag kunde bada lite med Julia medan Adam var kvar på stranden, fast han inte sov särskilt lång stund. Parkeringen var knappt halvfull när vi kom (och gravt överfull när vi åkte), och inga galna möten fick jag på småvägarna.

I karantän

2010-07-11T00:09:00.003+02:00

Jag börjar bli rastlös nu. Det är toktråkigt att bara vara hemma, men vad gör man när man har en liten spetälskling som man inte gärna vill utsätta sin omgivning för. Vi badar honom minst två gånger om dagen, kopporna har börjat trilla av nu och hoppet om att återfå vår släthyade bäbis växer. Imorgon ska vi få besök av smitthugade kompisar och tur är väl det. Så jag slipper åka och okynneshandla creme fraiche eller nått bara för att få se folk.

Sommarsemesterbilderna

2010-07-08T22:47:00.003+02:00

Här finns ett gäng bilder från vår Frankrikesemester, en vecka på Ile de Ré och ett par dagar på Disneyland, med en kort kvällsvisit till centrala Paris dessemellan. Vi fuskade lite, flög till Amsterdam och hyrde bil där istället för att bila hela vägen. Julia hade vattkoppor när vi åkte, och Adam blev prickig på Disneyland (precis som sina kusiner nio år tidigare, kuriöst nog), men det funkade fint ändå. Mycket bad, god fransk mat och massor av sol, en typiskt bra semester.

En mycket liten man i byrån

2010-07-07T21:10:00.002+02:00

Vi har inte sett sådär överförmånga babysängar den här semestern, men å andra sidan sov lillkillen bra i byrålådor, både i huset vi hyrde på Ile de Ré och på Disneyland Paris. Praktiskt.

Adam åtta månader

2010-07-01T10:13:00.006+02:00

* Halar sig blixtsnabbt fram på magen till närmsta sladd och kollar om han har några tänder. Än så länge klarar sig kablarna.
* Kan inte längre sova ensam i vanliga sängar eftersom han kastar sig ut över kanten med dödsförakt.
* Har käkat sand i tre länder.
* Gåtränar gärna.
* Gillar kurviga bordsben.
* Äter fortfarande helst gröt, men frukt är också gott. Och baguettebitar. Dem kan man trötta ut genom att suga på i evigheter.
* Ler stort och glatt åt alla han möter, men bredast och gladast åt sin syster.
* Sover gott om natten och är lugn och mysig när han vaknar framåt åtta-nio på morgonen.
* Åker bil som en gud, men kör inte riktigt lika bra.

Pionerna anfaller

2010-06-20T19:19:00.007+02:00

Det här är livet

2010-06-18T23:36:00.002+02:00

"Det här är livet" säger J när vi går hand i hand i solen från bussen på väg till vännerna i sommargrönskande Hackefors. "Soliga dagar känns det som att jag har hundra liv. Och när det regnar och är tråkigt har jag inga liv alls." Ganska vackert sagt, tycker jag.

Fikasafari längs Stångån

2010-06-16T23:24:00.017+02:00

Idag har jag hittat ett nytt sommartidssmultronställe. Efter att ha skjutsat J till förskolan bestämde jag mig för att det det var lite för länge sedan jag var på det lilla fiket vid Tannefors slussar. Var det nu ligger kom jag inte ihåg så noga, men i Kinda Kanal iallafall. Stångån. Lite längre bort från stadskärnan än man tror, på ett ungefär. Eftersom solen sken och jag hade hela dagen på mig måttade jag lite slarvigt och hittade en fyratimmarsparkering på en slumpmässig gata i Hejdegård med en liten gångväg ner mot ån. Den första hundägaren jag stötte på kunde peka mig åt rätt håll, och jag fick en liten strandpromenad i sol och trädskugga, bland barnvagnar, springmänniskor och kanadagässungar. Det finns näckrosblad i ån, det är fina saker. Winnerbäck kröp in i min inre iPod och började sjunga fortare än man hinner säga "spilld mjölk", men jag nändes inte sjasa ut honom igen, ger man sig in i Winnerbäckland får man låten tåla, liksom. A somnade, så jag fick dricka mitt kaffe alldeles själv (bortsett från Lasse i örat, då), men när lillkillen slog upp sina blå igen gick vi över bron och promenerade på Tanneforssidan tillbaka in mot stan för att möta Lo och hennes mamma. Vi fortsatte till Åbacka café och fikade tillsammans i trädgården (våfflan fick passera som lunch) medan A sprattlade omkring i gröngräset under ett päronträd. Sen vandrade jag tillbaka till bilen igen ganska lagom till att mina fyra parkeringstimmar var till ända. Hit ska jag tillbaka med J när hon fått sommarlov, och då ska vi utforska lekparken som jag såg lite noggrannare också. Vi får väl se om jag hittar tillbaka till parkeringen, annars får vi utforska någon ny ånära gata.

Dopdag

2010-06-13T19:14:00.003+02:00

Gud, vi tackar dig för våra barn.
Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss.
Ge oss ömhet, fasthet och lugn.
Hjälp oss att ge din kärlek vidare till de barn som vi har fått ansvar för.

Ungefär så. Adam Nils var vaken och nyfiken under dopakten, sen däckade han en stund i min famn och vaknade lagom till utgångsprocessionen. Storasyster hällde upp dopvattnet och bar ett litet träkors både in och ut, och däremellan tasslade hon lite med kusiner och slank ut och ritade en stund på egen tass. Det var lite annorlunda att ha dopet i en ordinarie gudstjänst med halva släkten som klack, istället för att klämma in alla nära och kära i Domkyrkan som vi gjorde när J döptes, men det kändes ändå helt rätt.

Världens sämsta mamma. NOT!

2010-06-09T21:53:00.004+02:00

Dagis hade picknick idag, och där träffade jag världens sämsta mamma. Hon hade fyra olika ansikten, men enda mun som uttalade samma budskap - hon, som inte planerat och fixat och donat för denna årliga händelse i veckor i förväg, kvalar in som världens sämsta mamma. Alla fyra. Jag vägrar. I helsicke heller att en endaste av dessa varma, kompetenta och kloka kvinnor är ens i närheten av en halvkass förälder. Och inte jag heller, oavsett vad jag stoppar ner i picknickkorgen, eller ens om jag, gud förbjude, skulle missa att vara där när ätteläggen sjunger vårsånger. Visst är det sagt på skämt, men det dåliga samvetet finns där i botten och gnager, helt i onödan. För att det inte finns hembakat i korgen. Kan vi ställa skuldfällan i hörnet och börja säga saker som vi verkligen menar till varandra istället, tack? Det verkar behövas.

Kyckling-allt-i-ett

2010-06-08T19:14:00.004+02:00

Ofta, men inte alltid vet jag vad det ska bli till middag när jag börjar laga maten. Idag fann jag mig plötsligt med en sovande bäbis när det var dags, så det var bara att sätta på ugnen, skala potatisen och improvisera utifrån det. Det skulle bli kyckling, bestämde jag när potatisen väl var klyftad och instoppad i ugnen på 200 grader.

Jag tinade 2 gigantokycklingfileer och styckade dem på längden i två centimeter breda bitar som jag stoppade i potatisformen efter ca 15 minuter, tillsammans med en halv squash i bitar, åtta skalade vitlöksklyftor och en liten burk kärnlösa oliver. Lite peppar, rosmarin och Salamoia Bolognese på det, och sen in i ugnen i 225 grader i 20-25 minuter till. Jag rörde ihop turkisk yoghurt med mjuk getost och serverade till, tillsammans med plommontomater. Gott.

Librarians Do Gaga

2010-06-02T11:50:00.001+02:00

För tusen år sedan, eller iallafall förra årtusendet, jobbade jag som bibliotekarie. Det kanske är dags att sadla tillbaka?

Adam sju månader

2010-06-01T15:17:00.003+02:00

Idag fyller Adam sju månader. Hurra för det. Nu kan lillkillen:
*charma omkull vem som helst
*dra sig bakåt på magen
*snurra 360 grader i x-led och y-led
Han har inga tänder ännu, men gnager glatt ändå, oftast inte på mig. Maten består av gröt två gånger per dag och smakportioner när andan faller på. Han har provat potatis, palsternacka, majs, morot, banan och äpple, men inget slår den rena havregröten.

Mission completed

2010-06-01T11:12:00.005+02:00

Jodå, jag kunde resa själv med barnen till Vännäs och tillbaka, med tåg och buss och flyg. Allt går, som min kloka Tina säger. Julia är en fantastisk reskamrat, klok och tålmodig, bara hon får flygklubbor och lite ritsaker i sin ryggsäck så sysselsätter hon sig själv. Lillkillen är fantastiskt behändig när han sover, och även om han inte var på sitt finaste flyghumör UME-BMA, så gick det bra. Vakten i säkerhetskontrollen som plötsligt fann sig hållande en (glad) bäbis medan jag meckade med att få bilstolen att rymmas i röntgenmojutten blev lite överraskad, och visst var det inte helt optimalt med en turboblöja precis när det var dags att röra sig mot rätt spår på Centralen, men vi kom hem i allafall. Lars mötte oss på perrongen och fick en tärning, en ballong och Julia i present av sin dotter, som visade tydliga tecken på att komma ihåg honom. Jag stupade i soffan när vi kom hem, efter ett stopp för plättar och pannkakor hos farmor och farfar. Lars hann iväg till Amsterdam i morse innan jag vaknade, men det är skönt att veta att jag kan ge mig iväg med barnen på egen tass när han inte kan följa med. Men jag ska inte ge mig ut på några nya äventyr just precis idag.

Chocolate banoffee pie

2010-05-29T20:53:00.005+02:00

Jag gillar kondenserad mjölk. Man kan göra alla möjliga bra saker med den, t.ex. frozen margarita pie och key lime pie och sånt där, men det allra mest magiska med den är att om man kokar den i sin burk i två timmar och sedan väntar tills den svalnat, så finns det den mest magiska kolasås därinne, på bara en konservöppnares avstånd. Mums.

På en möhippa nära mig härom helgen fick jag praktisera ett recept där långkokt kondenserad mjölk var en av huvudingredienserna. Eftersom jag lärt mig att långkok är nyttig mat (tack, Camilla!), plitar jag ner receptet här medan jag har det i huvudet:

Koka en burk kondenserad mjölk (397 g) i en massa vatten i 2 timmar. Se till att den inte kokar torrt, och ta i med tid så att den hinner svalna i frid och ro innan du försöker öppna burken. Nykokt kolasås är inte bra för hyn.

Bottnen består av 250 g chokladöverdragna digestivekex och 65 g (osaltat) smör. Krossa kexen cheesecakefint, smält smöret, blanda ihop och tryck ut i en form med löstagbar kant (24 cm eller så).

Gör en yttepyttig liten kopp kaffe och låt den svalna.

Nu kan du öppna burken. Vattenbada 150g choklad (jag kör med Fazer blå), 1,25 dl creme fraiche och den kondenserade kolasåsen. Rör ihop till en slät massa och häll ut på bottnen.

Skala och skiva två bananer och fördela dem ovanpå chokladkolagucket.

Rör ihop 2,5 dl creme fraiche och en matsked av det kalla kaffet. Skeda ut blandningen över bananerna.

Dekorera med chokladspån. Ät upp.

Jag tror att det var ungefär såhär det stod i receptboken. Gott blev det, ialla fall.

Utav barn och fyllerister...

2010-05-29T11:28:00.003+02:00

...får man höra sanningen.

Såhär två dygn efter att vi förlupit hemmet frågar jag min femåriga dotter:
- Tycker du att det är kul att vara hos mormor och morfar?
- Ja
- Saknar du pappa?
- Nä. Jag har glömt honom.

Bara så du vet, Lars. Vi får väl se om minnet klarnar när vi kommer hem igen på måndag.

Hej vardagen

2010-05-25T23:53:00.005+02:00

Lars fick jobb idag, och börjar imorgon. Snabba ryck! Mycket som ska göras på kort tid förstås, och det blir inte mycket semester för den nyblivne internationelle projektledaren i sommar. Nå, vi får väl resonera som så att vi fick vårt gemensamma sommarlov tidigt i år, jag är väldigt, väldigt glad att vi åkte tillsammans till Sydney i mars och har hunnit vara lite lediga tillsammans mellan jobbansökningarna. Det blir konstigt att vara ensam vuxen hemma med barnen i sommar. Någon som vill åka och bada med oss när det blir soligt och varmt här på riktigt?

Redo för sommar

2010-05-24T21:13:00.002+02:00

Mitt i häggdoften under lördagens ljumma kvällspromenad passerade jag misstänkt färgstarka syrener. Alldeles för kort tid mellan hägg och syren, tänkte jag och ville helst av allt proppa igen syrenknopparna. Efter kvällens cykeltur i ett långt ifrån smeksamt vårregn har jag ändrat mig. Kom, kom syrenblommorna, det får bli sommar på riktigt när som helst nu. Ju förr desto bättre.

Förgätmigej

2010-05-23T22:04:00.003+02:00

Det blir inget klokt skrivet just nu, men det finns mycket fint att titta på.

Det är faktiskt onsdag idag

2010-05-19T21:15:00.006+02:00

Jag beställde biljetter igår för att åka hem till begravningen i nästa vecka. Jag åker själv med båda barnen, det känns lite spännande men går säkert bra, det är bytena som är kritiska, och där har jag tagit i rejält med marginalerna. Jag har en hel del saker som är planerade för imorgon och på fredag också, vilket leder till att flera torsdagar och fredagar utspelar sig på en gång i mitt huvud ikväll. Och det är faktiskt helt bortkastat. Det är så lätt att vara där och då istället för här och nu. Det är faktiskt onsdag. Sådetså.

Den femhundrafemtioelfte kvällsamningen

2010-05-15T21:48:00.012+02:00

Mörkt och tyst i rummet. Munnen slappnar sakta av. Du somnar med dina tunga små händer på min tröjkant, som för att försäkra dig om att jag fortfarande finns kvar när du vaknar. Jag gör mig försiktigt loss, smyger ner och ägnar mig åt mig en stund. Men jag kommer alltid tillbaka när du behöver mig.

Du borde köpa dig en rabarberhatt

2010-05-13T13:59:00.003+02:00

Eller borde du inte det? Adam har inte riktigt bestämt sig än.

Bullbak

2010-05-13T13:47:00.004+02:00

J hjälpte mig med degen, men när det var dags att baka ut föredrog hon Bolibompa istället. Fair enough, det lämnade utrymme för lite kreativa krumsprång vid bakskivan, så av en halv liter degspad blev det bullar med fyra olika sorters fyllning. Först en plåt med både vanliga bullar med strösocker och kanel och några med världens oskyldigaste socker (muscovadårå). Nästa plåt rymde både plommonmarmelad och en laddning mörk choklad/kanderade pekannötter. Nötter och choklad var lätt godast, de är snart slut.

Navlaskådning då som nu

2010-05-11T10:45:00.003+02:00

På en vigsel häromveckan blev vi uppmanade att läsa hela Ruts bok, "det tar bara tolv minuter" sa prästen. Så jag plockade fram min gamla konfirmationsbibel, och ut trillade en lapp där jag egenhändigt skrivit någon gång i trakten av 1987:

hjälpsam
snäll
musikalisk
omtänksam
smart
idérik
har lätt för att skratta
bra på att prata
generös
ärlig

När gud skapade mig gjorde han något BRA!

Det stämmer ganska bra med min självbild idag också. Jag stoppar tillbaka lappen så länge, och hoppas att jag håller med nästa gång den dyker upp också. Det tog mycket riktigt max tolv minuter att läsa Ruts bok, men nu vill jag veta hur den låter i nyöversättningen.

Tidevarv försvinna

2010-05-09T17:18:00.003+02:00

Min stilfulla moster Marta med det vackra vita håret och de minutiösa menyerna dog i sömnen igår, en vecka innan sin åttiotredje födelsedag. Hon tynade inte bort, hon levde så länge kroppen orkade.

Hemliga Hasselö

2010-05-09T16:35:00.008+02:00

Det apregnade igår när vi åkte till Västervik och vidare ut till Hasselö med våra barnbefriade vänner, men vad gör väl det? Eftersom alla andra sällskap avbokat (pga vädret?) fick vi både vandrarhemmet och restaurangen för oss själva. Då kan man filma hur knasiga filmsekvenser och sjunga hur många halva spexlåtar som helst. Och gå på spännband. Och skrika vårskrik i skogen. Lag Brolle spöade lag Agnes i klotter, men gemenskapen i badtunnan efteråt var varm ändå, med utsikt över knölsvanarna. Idag, på vägen tillbaka till fastlandet, var det uppehåll så vi kunde sitta ute och titta på ett simmande rådjur. Ett drygt dygn på hemlig ort med tio vuxna, en bäbis på insidan och en på utsidan. Så ska man ha det när man har det som sämst, som Mattias brukar säga.

Adam 6 månader

2010-05-02T09:56:00.003+02:00

Hipp hurra för lillkillen som fyllde ett halvår igår.
* 65 cm lång, 6690 gram tung
* Äter gröt två/tre gånger om dagen
* Gillar alla människor han ser, och det är ganska många