Bilder från nedre våningen

På allmän begäran (nja, eller tja, Maria ville iallafall se mer bilder) har jag lagt upp lite foton. På picasa har vi numera husbilder och några väl valda midsommarbilder. Enjoy!

Frankrike, men inte riktigt än

Igår skulle vi egentligen ha bilat söderöver för att komma fram till Ille de Ré på lördag, men vi bestämde oss för att spara några dagar i bil och flyga istället. Det är billigare än man kunde tro med flygresa och hyrbil relativt bensinpengar och hotellnätter. Mycket märkligt. Och ganska skönt, eftersom det märktes att Julia reagerade på miljöbytet när vi kom hem från Vännäs. Det är nytt, annars har hon inte brytt sig så mycket om var hon vaknar så länge vi är med. Skönt för oss stora också att köra 50 mil från Paris istället för närmare 300 från Linköping.

Saker som jag gjort idag:

*druckit morgonkaffe på altanen
*lekt promenadorkester (Julia på blockflöjt, jag på triangel)
*legat i gröngräset och pratat i telefon med en kompis
*ätit våfflor med grädde och hallonsylt
*burit en sockerbit på en tesked hela vägen från köket. Mellan tänderna.

*gungat hammock skavfötters med Julia
*spelat Toppo med Lars och vunnit ibland
*lyssnat på Mark Levengoods sommarprogram. Var skriver man på för att göra honom till president?
*Ätit glass och tittat på glitter i älven vid Slöjdarnas hus
*klappat ett gungfår som följde med oss hem

*legat med huvudet i mammas knä
*tagit en eftermiddagslur
*kastat ner kungen och en kägla till med samma klot när vi spelade klotter
*burit pappas bultsax
*tittat på igelkottöron.

Det är fina saker.

Solskensmidsommar

Julia firade midsommar hem-hemma hos mormor och morfar i Vännäs för tredje året i rad. Smart val, eftersom Västerbotten haft soligt finväder hela helgen. Vår familj har firat midsommar med mammas syskon på gården i Fällfors de senaste 38 åren, med långbord på gårdsplanen, dans runt midsommarstången, sill, snaps och duniga små kattungar. Jag har väl haft ett uppehåll på femton år eller så, men det är lite kul att träffa ett urval av kusinerna och gissa vem av dem som de truliga tonårspojkarna hör till. Det är inte alltid helt lätt att fastställa.

Nu börjar det småningom gå upp för mig att vi ska gifta oss i sommar också. Det ringer i allafall folk och anmäler sig till festen. Det kan kanske vara dags att bestämma meny och börja titta på musik och ring och såntdär. Nå, det reder sig.

Ställ dig i kön!

Vår lägenhet har kommit upp på stångis webb nu, och det finns en intressent som har 16 köpoäng. Så jag ringde Stångåstaden igen, för att fråga om jag kan få kontakt med intressenten och berätta att lägenheten är ledig omgående. Det fick jag inte, Stångis kommer att upplysa om att det när lägenheten visas, men det får inte stå på websidan för att inte gå förbi interna kunder (eller nått).

Man får inte gå förbi kön, så egenskapen ”kan ta lägenheten på stört” hos en potentiell hyresgäst är helt irrelevant för Stångåstaden, men naturligtvis inte för mig. Det är ju jag som kommer att betala Stångis tills de hittar en ny hyresgäst, och de struntar förstås i var pengarna kommer ifrån, så länge det kommer in en hyra. Så vad kan jag göra för att få lägenheten uthyrd omgående då? Ingenting, enligt Stångåstaden. ”Det visste du ju när du skrev på kontraktet, att det är tre månaders uppsägningstid”. Ja. Alldeles riktigt. Så jag kan bara be en bön att den som har högst köpoäng också vill flytta in på stört.

Får jag bita någon i benet nu, riktigt hårt?

Själen såld till banken

Nu har vi undertecknat lånehandlingar på 85% av köpesumman, så nu äger SE-banken våra själar. Cool. Det blir mer och mer påtagligt att vi faktiskt ska flytta in i ett eget hus, nu har jag börjat hallucinera om köksbordet och hörnsoffan på allvar. Förhoppningsvis ska det inte vara mycket mera än tre veckor innan jag får se dem igen, och innan dess ska jag hinna träffa både mamma och pappa och Atlanten, det är milt fantastiskt.

Stångåstaden luktar inte bullar längre

Det var väl det jag visste. Stångåstaden verkade lite för bra för att vara sanna. Vi har fått kalasfint bemötande i alla kontakter vi haft med dem sedan vi kom hem, korta väntetider, trevliga personal. I fina trevliga Smarta Hem butiken fick vi tillochmed kaffe och nybakta bullar när vi kom för att titta på tapeter, det blev jag alldeles särskilt positiv av, men idag stötte vi på Regelverket(TM).

Efter en kvarts väntan i det tomma väntrummet på Stora Torget kom vårt nummer upp. Det är tre kalendermånaders uppsägningstid på lägenheten, visst kan jag köpa det, men att Stångis kommer att visa lägenheten som vi sade upp i morse som tillgänglig från 1 oktober på sin webb istället för 1 juli när vi inte ens kommer att flytta in i lägenheten, det tycker jag är ganska kasst. "För dem vi visar lägenheten för kommer vi att säga att den är tillgänglig från 1 juli", sa den seniorare handläggaren av de två som vi pratade med. Jo, jag skulle nog inte gå och titta på en lägenhet som är tillgänglig från 1 oktober, om jag var intresserad av att flytta in så snart som möjligt.

Det var helt OK för oss att hyra ut i andra hand till sista september om vi hittar en hyresgäst. Det är ju alltid något. Och handläggaren hoppades att vi skulle få den uthyrd så snart som möjligt, det var sympatiskt av henne. Men jag skulle ändå föredra ett Stångåstaden som kan hjälpa mig att slippa tre månaders dubbla boendekostnader framför ett Stångåstaden som bjuder på varma kanelbullar.

"Åka fest!" "Lysta jazz"

Vi åkte till Askersund igår, mot strömmen av Vätternrundecyklister, och gick på tradjazzfestival med hela klanen. En jättemysig junidag med massor av jazz och ett visst mått av rullande i gröngräset.

Vi har blivit med hus!

I morse var vi hos mäklaren och skrev på köpekontraktet. Säljarna, som är ett förtjusande kubanskt par, för att låna en formulering av svärmor (hej Margareta!), flyttar till Jönköping fortare än nyss, så vi får nycklarna redan på onsdag, men kommer formellt att tillträda huset 1 juli. De har bott i huset i fem år och är ledsna att behöva lämna det, men de ska nog rota sig i Torpa också. De flyttar för att frun i huset fått jobb i Jönköping, och det var ju precis en sådan tragedi vi ville dra nytta av, några som tänkt bo kvar och jobbat med huset och sedan måste lämna det fint och fräscht när ödet vill annorlunda.

Det finns långa flyttar och det finns korta flyttar. Sist det begav sig, flyttade vi till en annan världsdel. Den här gången provar vi kortdistansvarianten och nöjer oss med att släpa våra väskor snett över gatan. Containern som förväntas komma till hamn i Stockholm i början av juli kommer alltså att få åka raka vägen till Ryd och vår kubanska KB-villa. Där vi ska bo, på en massa kvadrat. Med hörnträdgård. Ångbastuduschkabin. Och barnvakt tvärs över gatan.

Imorgon ska jag ringa Stångis och säga upp hyreskontraktet. Hurra!

Skolavslutning

Igår var det skolavslutning, i förrgår plaskade vi pool i trädgården efter jobbet och idag frös vi öronen, häcken och allt däremellan av oss när vi satt ute på fikarasten. Märkligt land vi bor i. Fast mest vackert, speciellt såhär års.

Jag har inte varit på någon skolavslutning sedan jag själv gick i skolan, men jag brukar längta efter dem såhär års, att få sjunga den blomstertid nu kommer och en vänlig grönska och allt det där, så igår bar det av till Kärna kyrka framåt kvällskvisten. Det är en fin liten kyrka med löjliga mängder människor i (iallafall just igår kväll). Vi gjorde ett försök att sitta på läktaren med farmor i början och hålla koll på kusinen i kören, men Julia ville hellre gå på upptäcksfärd, så vi gick nerför trappen igen och stod en liten stund och gluttade i sidoentren innan farfar förbarmade sig och tog med Julia på promenad bland gravstenarna. Plutten hade sin hundryggsäck på sig, så han höll henne i svansen när de knatade runt. Väldigt gulligt. Det är bra för själen att gå på skolavslutning och bli lite tårögd över "För kärlekens skull" och alla storbarn som blir sommarlediga nu. Och lyssna på diktstrofer som "en fin kanin / har fastnat i rullgardin". Det kan man också gråta en skvätt över.

Sen åkte vi till stationen och plockade upp Lars som varit på testkurs sedan i måndags. Bra sak att ha pappa Lars hemma igen, det tycker både Julia och jag.

Från klarhet till klarhet

Idag kom nästa premiär - kullerbyttor på gräsmattan. Flera gånger i rad lade Julia rumpan framför öronen och rullade över. Det blir inte riktigt lika kul att göra på balkong. När vi kom hem från dagis i eftermidags gick vi raka vägen ut i trädgården och badade pyttepool och kullerbyttade, såhär när det är varmt och skönt vill jag verkligen ha hus med gräsmatta! Just nu är det bara ett par till kvar i budgivningen, vi får väl se under de närmaste dagarna om det blir någon KB-villa för oss redan i sommar.

På pottfronten kan jag stolt berätta att unga fröken nakenfis meddelade att det var dags att kissa och sedan hann upp på pottan med god marginal innan det verkligen hände. Wee!

Kompiskissarklubben

Idag har det premiärskvalat i pottan! Hurra! Vi har väl inte varit sådär särskilt konsekventa med någonslags potträning eller så, men Julia brukar kunna få sitta på pottan när det ändå är någon som är på gång. Och i morse strilade det lite stillsamt för första gången, och sedan efter dagis igen, efter att Julia badat i den uppblåsbara bassängen i farmors trädgård.

En vanlig dag enligt Julia

"Macka-Yoghurt!" - det är stridsropet på morgonen, innan plutten ens vaknat.
"Juija-macka!"
Två macka!
"Macka-smörgås" - det betyder att det ska vara smör på brödet också.
"Äpple-joss!"
"äpple-joss igen!"
"Byta-blöja"
och sen, när resten av hushållet pallrat sig ut i köket:
"Komma farmor!" "Komma pappa!" "Komma farfar!"
Klä på sig:
"Klänning!" (Ja, det är mors dotter, det här. Men tröja byxor brukar också gå bra)
"Fin klänning!
"Mamma fin!"
När vi kommit så långt är det dags att gå:
"Dagis!"
"Skoss"
"Blå jacka"
"Åka bil!"
På vägen ut finns det ett par potentiella distraktioner:
"Liten cykla!" - trehjulingen
"Gunga-whee!" - att gå till lekparken för att gunga och åka rutschkana.
På dagis får man verkligen cykla och gunga-whee, och dessutom träffar man
"Mikela"
"Johan"
"Två Maja"
Sen kommer mamma eller pappa och hämtar igen, och då åker man hem till farmors trädgård för att
"Sparka boll!"
"Gunga!" - men då får man välta farfar/kusinerna ur hängmattan först. Det är också en kul lek.
"Nemo, Dory!" - "Läskigt!" - Det är bra att ha sällskap när man tittar på film.
Så småningom är det dags att
"Äta mat!"
"Bada!"
"Borsta tänner!"
"Sova"
"Läsa bok!"
"Läsa bok igen!"
och när man pratar igenom dagen:
"[Mamma/pappa/Tilda/Oskar/Anton/Farmor/Farfar/]mysig!"

Det känns som att Julia har anpassat sig ganska bra till sitt nygamla hemland såhär långt.

Kan man verkligen...

...köpa ett hus som ligger tvärsöver gatan från svärföräldrarna? Det kan man fundera på.

Annars undrar jag mest hur vi ska bära oss åt för att få Julia att somna tidigare än klockan halvelva på kvällarna, det är kämpigt att inte få någon vaken vuxentid. Och det var ingen utsövd liten tjej som vi bar med oss till dagis i morse, hon hade mycket hellre stannat hemma och åkt "lilla cykla" hela dagen.

Vi var hemma igen från jobb och dagis snett efter tre, och sen har vi mest softat i trädgården. Det är ju inte så dumt att ha gräsmatta att rulla på och en farfar att försöka välta ur hängmattan. Julia jobbar som bäst på att lära sig slå kullerbyttor, det är inte långt borta nu.

Nationalyra

Heja Sverige! Efter moget övervägande har min kära mamma kommit fram till att det är just så man bör hälsa sina medmänniskor på nationaldagen. Och på det svarar man lämpligen "Hurra!" tycker jag. Eller, i högtidligare sammanhang, rentutav "Hurra, hurra, hurra, hurra!". Det kan kännas väl storståtligt för en onsdag, men om man skålar i flaggpunsch samtidigt, så ska ni se att det faller sig ganska naturligt ändå.

Igår firade vi nationaldagsafton i Brokind enligt en gammal och kär tradition. Vi var väl ungefär lika många den här gången som senast det begav sig för vår del, men den här gången var fem av tretton festdeltagare under tre år, riktigt den fördelningen hade vi inte sist. Vi åt lite spridd förrätt, gravlaxmackor och karamelliserad brie med valnötter, grävde grävmaskin, grillade, bakade kaka och försökte söva barn med varierande framgång. Till huvudrätten, vid niotiden-tiotiden eller så, var småkillarna däckade, medan småtjejerna fortfarande höll ut. Vi inledningsskålade till svamppaj och grillad fläskfilé med mumsiga grönsaker utan både Mållgan och hans fästmö, men så småningom var faktiskt alla vuxna samlade runt bordet. Utom Mållgan då, men han är på Island, så han är ursäktad. Efterrätten var en bombastiskt söt och god kladdkaka på vit choklad, serverad med fruktsallad. Gottigt!

Luft och lebensraum

Idag åt jag årets första utomhuslunch på jobbet, matlåda med korv och makaroner blev riktigt njutbart i solskenet på balkongen. Varmt och skönt, en vacker dag kanske jag rentav får användning för alla sommarklänningarna i resväskan också.

Sen blev det en oväntad extranypa med luft strax innan tre också, när farbror brand^H^H^H^H^Hräddningskåren bestämde sig för att rökfylla hela stora trapphuset för att se hur vi reagerade på det. Hade det varit på riktigt, så hade vi dött av rökförgiftning allihopa, för när brandlarmet gick, jobbade vi först en stund till, tittade sen förvirrat på varandra tills någon i korridoren sa "vad väntar vi på?" och slutligen gick hela det lilla lämmeltåget ut i trapphuset, ner genom röken och ut på parkeringen istället för att leta reda på en rökfri utrymningsväg. Ho, hum.

Väl utrymd, och lite småskakig som man kan vara när man vet att det *egentligen* inte är någon fara, upptäckte jag att jag verkligen burit med mig min laptop ut. En upprymd sysadm pekade på mig och sa "ha, du är ju nördigare än jag!". Jajjebass. Bara att erkänna.

Till mitt försvar kan jag säga att jag för en kringflackande tillvaro på jobbet nuförtiden och oftast bär Ural med mig. Eftersom det ska bli en del omflyttningar på avdelningen framöver har jag inte fått något kontor som jag kan belamra med foton på Julia och mitt fina exit-visa ännu. Och eftersom min fasta plats i väntan på asyl är "skrivbordet-som-står-i-landskapet-vänt-mot-konferensrummen-där-det-springer-folk-hela-dagarna", har jag strykt runt väggarna en tid, i jakt på tillfälligt tomma kontor. Förra veckan var jag först Lisa och sedan Martin i marknadskorridoren, och idag avancerade jag i ett obevakat ögonblick till BÅDE Jenny och Andreas i ett tomt dubbelrum inne på utveckling! Den positionen är tänker jag häcka på tills någon jagar ut mig med boskapsproddar och/eller brandlarm. Eller bara ber mig snällt.

Söndag i Torshälla

Igårnatt kom vi hem till Fia och hennes bäddsoffa vid halvett-tiden efter en mysig middag hos Mats och Kerstin. Det blev lite för mycket kaffe till Cointreaun där i slutet, så jag somnade inte förrän vid halv två eller så. Julia, som däckade på golvet brevid Fia redan vid midnatt, var pigg som en lärka redan vid halv sju. Det var inte jag. Som tur var fick jag krypa i säng igen och sova ett par timmar till efter frukosten i arla morgonstund.


Slagsta-glassen är mjuk och god, men funkar den även som raklödder? Vi hade ingen hyvel med oss, så vi fick torka bort det som tungan inte nådde istället. Huden var i allafall mjuk och fin, både före och efter behandlingen.

Titta, jag!

Fritiof Andersson och jag

Bibliotekarie, Configuration Manager, teknisk skribent, ja visst - det kan väl aldrig bli trist. Nu har jag varit på slutseminariet för copywritingkursen på Berghs som jag läst under våren, så nu kan jag med lite god vilja titulera mig Copywriter också när jag ska imponera på valskavaljerer. Undrar om det funkar.

Nå, det är bara jag som kan övertyga omvärlden om att copywriterkostymen (eller vilket epitet jag nu väljer att sätta på mig) sitter på rätt person, det och mycket annat fick jag höra igår av den svenske mr Corporate Storyteller, Mats Heijbel, när han höll en föreläsning för oss Berghsavgångselever. Hans ämne för dagen var just Corporate Storytelling - konsten att hämta sanna historier ur en organisation (eller person) som väcker engagemang och intresse för "varumärket" i en bred betydelse, både hos möjliga kunder och potentiell personal. Han hade massor av intressanta exempel från olika verksamheter, men mest positivt inställd blev jag till själva fenomenet, så hans föreläsning funkade definitivt på mig. Corporate Storytelling. Jag skriver begreppet en gång till, nu är det fritt fram för den nyfikne att googla vidare, eller läsa mera här.

Det är skönt att vara klar med kursen, men jag kommer verkligen att sakna den. Framför allt feedbacken. Det är bra att veta att det finns någon som läser vad jag skriver, hint, hint.