Längtar tillbaka nu

Jag fick ett mail från Lotta idag med bilder från Zoes tvåårskalas, från poolen och tvärsövergatan i Carlingford. Alla var där, Felix, Juni, Maya och Zoe med tillhörande syskon och föräldrar. Alla utom vi förstås. Nu bor någon helt annan tvärsövergatan på 7 Brooklyn Crescent, eftersom vi klivit upp ur poolen, kastat in handduken och flyttat till Linköping igen. Längtar tillbaka nu.

Kärlek åt folket

Idag firas diakonins dag i svenska kyrkan, så jag fick sjunga kärlekssånger med min finfina Tomaskör. Det känns gott i magen. Jag fick lära mig det korrekta greppet för att bära processionskors, av någon märklig anledning ska man hålla händerna upp-och-ner, armbågarna spretande så långt ut i etern som möjligt, och sedan bära korset högt och väl synligt. Jag fick behärska mig för att inte fäkta runt lite med korset och testa på lite lätta kampsportskickar, det gör sig så illa till körkåpa, nämligen. Nå, intåget gick fint. Att jag sedan helt missade att vi skulle gå ut igen också och lite överrumplat processade ut snett före liturgföljet med kören som en 20-hövdad svans på baktampen, det får räknas som bonus en sån här dag. För vi fick sjunga vackra, vackra "På vingar av ljus" och några till.

Men oj vilket stort hål jag plötsligt hade efter Katja under gudstjänsten. Jag har nog inte varit på någon söndagsmässa sedan i Sydney, och hon fattas mig, tillsammans med hela aussiemaffian.

Efter lunch hos svärmor kände vi oss mogna att ge oss ut i Mammons tempel, även känt som Tornby. Så under eftermiddagen har jag suttit i lekhörnan på K-rauta och radiorefererat Musse Pigg-filmer med en liten hord lånade (och ett egetsvarvat) barn kring mig. Sedan tittade vi intresserat på tremeters rundstavar och avslutade så premiärbesöket på detta fantastiska etablissemang med att låtsasfika tillsammans för första gången någonsin, uppflugna på barpallarna vid kaffeautomaten. Jag drack luftkaffe, och pluttungen valde äppeljuice (jättegott). Lars handlade lister och borstar och upphängningsanordningar och sånt. Gräsfrö. Tokvuxet.

Framemot kvällen blev det snormycket sushi i Vikingstad. Ungefär 150 bitar på 6 pers, räknade vi till. Sju små rullbitar klarade sig undan den glupska massan, men resten slank ner i gapen. Kristian ser ganska rolig ut även i vanliga fall, men är särskilt underhållande med Wasabi i näsan. Vi noterade särskilt att det inte stod något Citroënformat rymdskepp vid ICA, varken på dit- eller hemvägen. Det kan väl aldrig vara en plutt på G? Några andra legitima skäl att överge sin parkeringsplats för ett par timmar på söndag eftermiddag snett innan nedkomst har jag mycket svårt att föreställa mig...

Mysigt!

Det blev massor av bubbel på alla håll och kanter igår, stora och små hade minst lika kul i varandras sällskap i Linköping som i Sydney. Maya och Julia triggade varandra att springa *ännu* längre bort på allmänningen, och provsatt utemöblerna i angränsande trädgårdar innan mammor och pappa jagade ut dem på gräset igen. Speglat i Maya syns det verkligen hur mycket som har hänt med Julia sedan i maj när vi sågs senast. Och var bara tre månader sedan, även om det känns som evigheter och nyss.

Uppackardag II

Idag har vi fått gäster för första gången! Det var familjen Hampusgård som tog med sig eftermiddagsfika och kom och inspekterade environgerna. Vi dukade utebordet med packpappersduk och improviserade dynor till stolarna i samma eminenta emballagematerial. Det blåste inte så farligt, så både duk, dynor, gäster och fika satt där de skulle.

Plutten är feberfri idag, tack och lov för det. Skönt att hon fått tillbaka buset i ögonen igen. Idag fick hon följa med till huset en sväng, och hon har redan strött alla sina leksaker över vardagsrumsgolvet. Vi kämpar vidare med uppackningen, nu har vi i allafall fått köksbordet på plats och bokhyllorna står som vi vill ha dem inne i biblioteket(!). Några böcker har vi däremot inte ställt upp än. Vi har massor av stora rum och ändå hamnar alla lådorna huvudsakligen på två ställen - i ett rum i källaren som är misstänkt nära att bli "kojrum" modell Älvdalagatan och i kontoret på entréplanet, där nästan alla husets garderober finns. Det känns lite illavarslande. Jag har lagt det mesta krutet på köket än så länge, men det ska nog inte behövas så hemskt många dagar till innan vi kan flytta in på riktigt. Fast ännu så länge har vi mat- och sovbasen kvar hos farmor och farfar.

The container has landed!

Igår kom vi hem från Frankrike efter att ha tokfuskat med bilsemestern - från trerätterslunch i gamla hamnen i La Rochelle till fulkvällsmat på McDonalds i Västerberga på 30 timmar. Ingen autobahn här inte, rutten gick via Paris, Frankfurt och Arlanda.

I morse backade det in en lastbil med en jättebattecontainer på vår gata, och efter ett tag dök det upp ett par flyttpojkar också. Alla våra pryttlar är inne i huset nu, men det återstår många lådors uppackning och diverse diskmaskinsladdningar innan det är dags att flytta in på allvar. Julia har varit lite halvhängig idag, dåsig och blank i ögonen på ett mycket okaraktäristiskt sätt, ytterligare ett skäl att inte lämna trygga farföräldrahärden riktigt än. Men nu är det nära!

Dagens lästips

Sitter i ett gigantiskt marininrett sommarhus på en fransk ö, en tidig regnig morgon och lyssnar på en brasa i öppna spisen. Den luktar mer än den sprakar, så jag kan höra Julia, Lars och Tilda vid dagens första yoghurt också. Välljud.

Den här semestern har jag ännu så länge stoppat i mig gigantiska mängder getost, franskt vin, ostron, knöliga korvar, eftertrånad kaffekräm ur små glasburkar samt några böcker: Fredrik Lindströms "Jag är en sån där som bara vill ligga med dig", Eva Dahlgrens "Hur man närmar sig ett träd" och Andreas Ekströms "Hemliga pappan", http://hemligapappan.blogsome.com/ i bokform. Läs den. Skulle du däremot snubbla över tidningen "Allt om bröllop" och en artikel om svarta pärlor, så låt bli, för all del. Helt oläsbart, den kräver minst ett par kapitel hemlig pappa för att rensa bort den fadda smaken.

Nu knaprar jag på "Kennedys hjärna" av Henning Mankell. Det var länge sedan jag försvann in i läsningen såhär.

Bilder från nedre våningen

På allmän begäran (nja, eller tja, Maria ville iallafall se mer bilder) har jag lagt upp lite foton. På picasa har vi numera husbilder och några väl valda midsommarbilder. Enjoy!

Själen såld till banken

Nu har vi undertecknat lånehandlingar på 85% av köpesumman, så nu äger SE-banken våra själar. Cool. Det blir mer och mer påtagligt att vi faktiskt ska flytta in i ett eget hus, nu har jag börjat hallucinera om köksbordet och hörnsoffan på allvar. Förhoppningsvis ska det inte vara mycket mera än tre veckor innan jag får se dem igen, och innan dess ska jag hinna träffa både mamma och pappa och Atlanten, det är milt fantastiskt.

Stångåstaden luktar inte bullar längre

Det var väl det jag visste. Stångåstaden verkade lite för bra för att vara sanna. Vi har fått kalasfint bemötande i alla kontakter vi haft med dem sedan vi kom hem, korta väntetider, trevliga personal. I fina trevliga Smarta Hem butiken fick vi tillochmed kaffe och nybakta bullar när vi kom för att titta på tapeter, det blev jag alldeles särskilt positiv av, men idag stötte vi på Regelverket(TM).

Efter en kvarts väntan i det tomma väntrummet på Stora Torget kom vårt nummer upp. Det är tre kalendermånaders uppsägningstid på lägenheten, visst kan jag köpa det, men att Stångis kommer att visa lägenheten som vi sade upp i morse som tillgänglig från 1 oktober på sin webb istället för 1 juli när vi inte ens kommer att flytta in i lägenheten, det tycker jag är ganska kasst. "För dem vi visar lägenheten för kommer vi att säga att den är tillgänglig från 1 juli", sa den seniorare handläggaren av de två som vi pratade med. Jo, jag skulle nog inte gå och titta på en lägenhet som är tillgänglig från 1 oktober, om jag var intresserad av att flytta in så snart som möjligt.

Det var helt OK för oss att hyra ut i andra hand till sista september om vi hittar en hyresgäst. Det är ju alltid något. Och handläggaren hoppades att vi skulle få den uthyrd så snart som möjligt, det var sympatiskt av henne. Men jag skulle ändå föredra ett Stångåstaden som kan hjälpa mig att slippa tre månaders dubbla boendekostnader framför ett Stångåstaden som bjuder på varma kanelbullar.

Vi har blivit med hus!

I morse var vi hos mäklaren och skrev på köpekontraktet. Säljarna, som är ett förtjusande kubanskt par, för att låna en formulering av svärmor (hej Margareta!), flyttar till Jönköping fortare än nyss, så vi får nycklarna redan på onsdag, men kommer formellt att tillträda huset 1 juli. De har bott i huset i fem år och är ledsna att behöva lämna det, men de ska nog rota sig i Torpa också. De flyttar för att frun i huset fått jobb i Jönköping, och det var ju precis en sådan tragedi vi ville dra nytta av, några som tänkt bo kvar och jobbat med huset och sedan måste lämna det fint och fräscht när ödet vill annorlunda.

Det finns långa flyttar och det finns korta flyttar. Sist det begav sig, flyttade vi till en annan världsdel. Den här gången provar vi kortdistansvarianten och nöjer oss med att släpa våra väskor snett över gatan. Containern som förväntas komma till hamn i Stockholm i början av juli kommer alltså att få åka raka vägen till Ryd och vår kubanska KB-villa. Där vi ska bo, på en massa kvadrat. Med hörnträdgård. Ångbastuduschkabin. Och barnvakt tvärs över gatan.

Imorgon ska jag ringa Stångis och säga upp hyreskontraktet. Hurra!

Kompiskissarklubben

Idag har det premiärskvalat i pottan! Hurra! Vi har väl inte varit sådär särskilt konsekventa med någonslags potträning eller så, men Julia brukar kunna få sitta på pottan när det ändå är någon som är på gång. Och i morse strilade det lite stillsamt för första gången, och sedan efter dagis igen, efter att Julia badat i den uppblåsbara bassängen i farmors trädgård.

Kan man verkligen...

...köpa ett hus som ligger tvärsöver gatan från svärföräldrarna? Det kan man fundera på.

Annars undrar jag mest hur vi ska bära oss åt för att få Julia att somna tidigare än klockan halvelva på kvällarna, det är kämpigt att inte få någon vaken vuxentid. Och det var ingen utsövd liten tjej som vi bar med oss till dagis i morse, hon hade mycket hellre stannat hemma och åkt "lilla cykla" hela dagen.

Vi var hemma igen från jobb och dagis snett efter tre, och sen har vi mest softat i trädgården. Det är ju inte så dumt att ha gräsmatta att rulla på och en farfar att försöka välta ur hängmattan. Julia jobbar som bäst på att lära sig slå kullerbyttor, det är inte långt borta nu.

Luft och lebensraum

Idag åt jag årets första utomhuslunch på jobbet, matlåda med korv och makaroner blev riktigt njutbart i solskenet på balkongen. Varmt och skönt, en vacker dag kanske jag rentav får användning för alla sommarklänningarna i resväskan också.

Sen blev det en oväntad extranypa med luft strax innan tre också, när farbror brand^H^H^H^H^Hräddningskåren bestämde sig för att rökfylla hela stora trapphuset för att se hur vi reagerade på det. Hade det varit på riktigt, så hade vi dött av rökförgiftning allihopa, för när brandlarmet gick, jobbade vi först en stund till, tittade sen förvirrat på varandra tills någon i korridoren sa "vad väntar vi på?" och slutligen gick hela det lilla lämmeltåget ut i trapphuset, ner genom röken och ut på parkeringen istället för att leta reda på en rökfri utrymningsväg. Ho, hum.

Väl utrymd, och lite småskakig som man kan vara när man vet att det *egentligen* inte är någon fara, upptäckte jag att jag verkligen burit med mig min laptop ut. En upprymd sysadm pekade på mig och sa "ha, du är ju nördigare än jag!". Jajjebass. Bara att erkänna.

Till mitt försvar kan jag säga att jag för en kringflackande tillvaro på jobbet nuförtiden och oftast bär Ural med mig. Eftersom det ska bli en del omflyttningar på avdelningen framöver har jag inte fått något kontor som jag kan belamra med foton på Julia och mitt fina exit-visa ännu. Och eftersom min fasta plats i väntan på asyl är "skrivbordet-som-står-i-landskapet-vänt-mot-konferensrummen-där-det-springer-folk-hela-dagarna", har jag strykt runt väggarna en tid, i jakt på tillfälligt tomma kontor. Förra veckan var jag först Lisa och sedan Martin i marknadskorridoren, och idag avancerade jag i ett obevakat ögonblick till BÅDE Jenny och Andreas i ett tomt dubbelrum inne på utveckling! Den positionen är tänker jag häcka på tills någon jagar ut mig med boskapsproddar och/eller brandlarm. Eller bara ber mig snällt.

Kontrakterat och klart

Nu har vi det svart på vitt - vi får flytta in 1 juli. I en alldeles egen hyreslägenhet på T1, 99 kvadrat med balkong åt väster och våra namn på dörren. Det känns ganska underbart att ha ett eget hemma inom synhåll, även om det dröjer ytterligare en månad innan vi flyttar in och våra saker kommer.

Bestämt nu

Det blir i en stångisfyra på T1 som vi kommer att ställa flyttlasset när det väl kommer. Skönt att ha det bestämt, och det blir bra med krypavstånd till kören.

Hyreslägenhet, kanske?

Jodå, vi fick godkänt på BVC av en väldigt trevlig sköterska. Julia har fått alla vaccinationer som man får i Sverige + några till. Efter att ha slagits med stångåstadens webbsida utan att lyckas registrera oss kvällen innan, gjorde vi ett besök på stångiskontoret också. Där mötte vi en annan trevlig kvinna som gav oss ett erbjudande om en lägenhet på T1, samma område som vi bodde i innan vi flyttade till Sydney. Nu ska vi bara försöka stämma träff med den lätt stressade uppsatsförfatterskan som bor i lägenheten just nu, och ta en titt på hur det egentligen ser ut.

Igår kväll tittade vi på fyrornas musikal "Vilda västern" på Kärna skola. Kalasmusik och kanonframträdande. "Häst!" utbrast Julia allt som ibland och klängde upp och ner på stolar och kusin Oskar, när hon inte stod i mitt knä och blängstirrade på det som hände på scenen.

Leta Ledberg

Nä, den där jättevillan var inte alls lika fin i praktiken som på bilderna. Tråk! Idag har vi återupplivat gamla rallyminnen och backat fram och tillbaka i Ledberg i jakt på det elusiva Hörnet där det enligt ryktena och Hemnet skulle finnas en villa med eget vatten och avlopp. Kanske lika bra att vi inte hittade dit innan visningen var slut.

Jag är mäkta stolt över den lilla Julibullen som stortrivs på dagis. Hon fortsätter att surfa in till de andra knottarna utan att vänta in mig och vinka bye-bye när jag går och jobbar. Idag blev jag utpetad redan innan morgonsamlingen. Nu har vi kommit till dag sju på det schablonmässiga inskolningsschemat, bra jobbat med tanke på att det bara är hennes fjärde dag. Imorgon ska vi gå till BVC, så det blir en kort dagisdag. Ska bli spännande att se om vi har vanvårdat Julia i Australien eller ej.

Här, då?

Titta på det här huset:

1,5-plansvilla, 186 kvadratmeter, byggt 1998, toknära jobbet, endast 2.900 000 i utropspris. Här är det väl bara vi som vill bo, eller vad tror ni? Visning imorgon, vi måste i allafall gå och titta på underverket.

Barnvaktslyx

Igår satt jag i en fåtölj på biblioteket och läste en hel bok utan att titta på klockan medan Lars spelade golf. Julia lekte med sina kusiner hemma hos farmor och farfar under tiden, alla nöjda och glada. På kvällen pussade vi plutten godnatt och gick på studentorkesterfestival där vi träffade folk, lyssnade på musik och dansade innan vi cyklade hem framåt midnatt. Det är mer än lite lyxigt att vara hemma igen.

Alla skäl att fira!

Ledig torsdag, Chottes födelsedag, Norges nationaldag och folknykterhetens dag. Grattis till samtliga inblandade! I morse vaknade hela lilla familjen vid åttatiden på morgonen, så jetlaggen verkar slutligen vara besegrad. Hurra för det också när vi ändå håller på!