Hejdå vagnen

Idag rullade vi trotjänaren Brio Sing nerför gatan för sista gången och lämnade av den vid sitt nya hem ett par kvarter längre bort. För nu är han född, lille Elliebror som är näste plutt att åka babyskydd, liggvagn och sittvagn.

Vi har inget barn som behöver sånt längre. Det är cyklar av olika storlekar som gäller för att ta sig fram med knottarna numera, och apostlahästarna som bara blir större och större. A gick hela vägen fram och tillbaka på sina. J stannade hos vagnens nya familj, och när vi andra kommit tillbaka till vår gata igen, bestämde A sig för att hälsa på farmor och farfar istället för att gå hem.

Så plötsligt var vi bara två vuxna hemma, med telefonjour för att hämta upp barnen när de var färdiglekta. Det var länge sedan vi var hemma båda två utan barn och en plan för vad som ska hinnas med innan de hämtas igen.

Jag har en gnagande känsla av att nästa gång jag tar ett riktmärke kan de mycket väl ha bestämt sig för att flytta hemifrån. Jag bara hoppas att jag lyfter blicken och kollar av kursen några gånger innan dess.

Jag har närt en projektledare vid min barm

Hon började sin lobbykampanj redan i lördags, "jag vill åka till Simhallen!", följde upp den igår med "Kan vi åka till Simhallen imorgon?", och så fort hon slagit upp sina blå (efter att ha preppat familjen med en ordentlig sovmorgon), kom det: "Vilka vill åka till simhallen?". Hon inhämtade lillebrors stöd snabbt, och summerade raskt: "alla barn vill åka, då väntar vi bara på att de vuxna ska bestämma sig". Jag accepterade preliminärt och införde önskemål om ytterligare en aktivitet idag, nämligen att åka till Brunneby för att proviantera "äpplejutt", lillebrors favoritdryck.

Det tog inte många minuter innan projektledningen tagit till sig det nya kravet och återkommit med en grovplanering - "Om vi åker till Brunneby vid tio-elva, så kan vi äta lunch utomhus (vilket betyder en eller annan snabbmatskedja), och åka till Simhallen med Maja sedan".

Det gick fint att kasta om ordningen på aktiviteterna, mycket agilt. När alla var överens om i vilken ordning vi ska göra saker och ting, ringde hon in den femte resursen, som står färdig att komma in i projektet vid tiotiden.

"Fem i halv tio", meddelade projektledaren, med tydlig adress till packningsfasen, innan hon bytte fokus och landade framför Bolibompa. Det är bara att blogga färdigt och preppa badväskan, så fixar vi nästa milstolpe också enligt plan. (Och ja, jag tar hand om projektdokumentationen.)