Skottland bra men hemma bäst

Titta vilket fint vandrarhem vi bodde på vid Loch Lomond!

Nu har vi landat hemma igen, efter fyra dagar i Skottland med sång, whisky och ohemula mängder hosta. Alla nöjda och glada. Skottland var okaraktäristiskt soligt, med en massa vackra höstfärger, finsjöar, ulliga får och lurviga grizzly-kor som zickzackade framför bussen. Vandrarhemmen var stora och sandsteniga och ibland fanns det både handdukar att hyra och varmvatten i duscharna.

Mycket buss blev det, och lite båt ibland innan vi kom fram till klostret på Iona. Det kändes alldeles rätt att vandra genom hagen och kryssa mellan fårbajsarna för att ta sig fram till klosterkyrkan, men dessvärre var eftermiddagsmässan inställd, så vi fick nöja oss med lite köregen IONA-sång efter rundvandring tidigare på dagen.

Väl tillbaka i Oban lyckades vi undvika att äta haggis, men hittade däremot en bra fiskrestaurang på piren med bl.a. lokala ostron och vitlökiga musslor. Mums. Och sedan till puben för några whiskysar. Mums det med.

Kvällen innan hamnade vi på quiz night på samma pub. Vi lyckades uppfatta 59 av de 60 frågorna som ställdes, det var vi ganska nöjda med. Att vi sedan inte lyckades svara rätt på mer än hälften är smällar man får ta.

Efter ett par dagar i obygden, kom vi till Glasgow igår. Det kändes märkligt bekant att befinna sig i en storstad med vänstertrafik, Starbucks och Borders.

Vi hann med ett framträdande innan det var dags att åka hem också, i den katolska katedralen St Andrews. De hade en förtjusande präst och ett något mindre förtjusande elpiano. Nå, det allra mesta lät iallafall ganska skapligt. Vi fick inte ta nattvarden, eftersom vi klentrogna protestanter inte riktigt tror på det där med att brödet verkligen ÄR Kristi kropp, men å andra sidan fick vi rödvin och pizzabitar istället för kyrkkaffe efteråt. Det funkar det också.