Dubbeldop

Ingen feber idag, men ingen sångröst heller. Och jag försökte verkligen låta bli att andas på folk, det var bara riktigt sällsynta och självutnämnt immuna fåglar som fick riktiga kramar. Som min före-detta svärmor, som jag träffade för första gången på öh, um, sju-åtta år, kanske? Hon var ungefär likadan nu som då, men konstaterade att jag såg smalare ut. Det är lite kul, för det brukade låta ungefär likadant när jag kom hem till mina föräldrar och hälsade på under de första tio åren efter att jag flyttat hemifrån. Så kan det bli när minnesbilderna baserar sig på en Mia i gymnasieåldern, jag har nog tappat lite valpfett sen dess. Nå, hon instämde i allafall i kören "jag tror att Julia liknar sin morfar" och jag skulle hälsa så mycket till er, mamma och pappa. Från alla möjliga håll och kanter.

Lambohovskyrkan är av en hemskt springvänlig sort, och Julia hade mycket kul med gamla och nyfunna kompisar, inte minst Axel som är storebror till bortaplansbäbisen i dagens dubbeldop (från vår planhalva räknat, då). De två kusinerna turades om att hålla låda, under dopet var liten Erik alldeles knäpptyst (men väldigt sprattlig, enligt den svettiga pappans rapport), och under dopfikat var det Maja som sov som ett tänt ljus. Eller nått. Vi fick Malintårta i vanlig ordning. Ni får gissa själva om den var tokgod och vansinnigt vacker eller inte. Här ges inga ledtrådar.