Fransk hämtlunch

Jag fick en getostpannkaka till lunch idag, med valnötter, spenat, honung och trevligt sällskap. Eftersom CaffeCrêpes, som jag tror att det heter, bara hade ståplatser vid bord i samma storlek som en eee-pc, tog vi med oss våra crepes och profiteroles till min kompis kontor istället. Hon jobbar på en arbetsplats full med vuxna kvinnor, det var längesedan jag såg så många på en gång. Vi hann precis äta upp huvudrätten innan brandlarmet gick i hela Filbyterhuset, så vi fick utrymma och gå till Rabalder och titta på kläder istället. Det funkade det med, och huset lät helt hänsynsfullt bli att brinna upp med min jacka och nycklar i, det uppskattar jag. Vi såg bara en ynklig liten räddningstjänstledarbil när vi kom tillbaka, så det var nog falsklarm ändå.

Efter lunchen sprang jag på en alldeles för sällsynt Håkan, det var minst fyra år sedan jag såg honom senast. Vi fortsatte åt varsitt håll efter en snabbuppdatering "var jobbar du-hur många barn har ni-Australien-spexet!". Hoppas att det sista kommer att hända, så vi får prata en liten stund till, det gick lite för fort.

Profiteroles alltså. Sådana har jag aldrig ätit förut, och jag kan fortfarande inte uttala dem. Smördegsbollar med chokladmousse i, vältrade i vaniljsås. Det kan säkert vara jättegott, men jag måste prova några gånger till innan jag kan uttala mig med någon större säkerhet.