Trött nu

Kvart över fyra ringde klockan imorse, då kan man också börja en semesterdag. Halv åtta var vi landade och klara på Arlanda och började fundera på hur vi skulle fördriva tiden fram till tio, när Junibacken öppnar. Det löste sig, kan man säga. Bilen gick lite knackigt när vi började köra, och sedan fick vi se en ny spännande lampa lysa på instrumentpanelen, så vi lämnade E4 och tråcklade oss till en verkstad. Expressverkstad har ingenting att göra med snabb service, ifall ni undrar, men tre timmar senare var iallafall bilen frisk, plånboken tunnare och sysselsättningsproblemen skingrade för vinden. Det var en tändspole som lagt av, påstås det. Pluppen hade den goda smaken att somna precis när det började strula till sig, och ta igen närmare två timmars nattsömn på det sättet, så hon och jag satt i bilen och sov respektive läste i väntan på att få komma in på verkstaden medan bilägaren bevakade vår plats i kön. När hon sedan vaknade fanns det sedan både bolibompa och skumtomtar inne på verkstaden, så hon hade en rätt bra förmiddag på det hela taget. Resten av dagen tillbringade vi inne på Junibacken i en tornado av galna barn, de flesta i rosa klänningar och svarta strumpor, så det var bra att hon samlat krafterna lite extra. Det blir liksom lite mindre intensivt när man kan sprida ut barnen, som i Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, men det funkar nog bättre på sommaren. Kul hade hon iallafall, och det var rätt OK för oss stora också, framförallt miljöerna i sagotåget var fantastiska. Nu är jag ganska nöjd med att ta igen mig på ett oauktoriserat hotellrum i väntan på morgondagens jobbkurs, i synnerhet sedan jag fått ordning på internetuppkopplingen. Alternativet att åka bil till Linköping och sedan ta tåget till Stockholm igen mindre än tolv timmar senare kändes inte särdeles lockande. Men det är gruvligt tråkigt att gå ut och äta på egen tass, och ganska konstigt tänka sig att jag ska sova en hel natt alldeles själv. Hur gör man?