Så lite som möjligt

Jo, jag tror ni har en poäng i det, att prata så lite mord som möjligt. Vi får se hur lite det blir.

Extrainkallat föräldramöte på dagis i eftermiddags, det var bara jag och en mamma till samt två ur personalen som kom dit, men så var det kort varsel också. Vi hade valt olika vägar att gå, vi har fortfarande inte sagt något till Julia, medan den andra familjen, som bor på Enskiftesgatan, berättat vad som hänt för sin femåring, med alla detaljer de kände till. Vi kom överens om att inte göra någon stor sak av det från personalens håll, men svara ärligt på frågor och funderingar som kommer upp (och frågorna lär ju komma, eftersom en hel del av barnen bor i Lambohov och passerar tunneln på väg till förskolan). Annandag pingst är arbetstidsbortförkortad för min del imorgon, så Julia och jag är lediga imorgon också. Härligt, inte minst med tanke på sommarvädret. I kväll satt vi ute till klockan blev halv tio, uteplatsplattorna håller värmen bra efter en heldag med sol. Än så länge har vi inte fått slut på variationer på potatissallad, rostade valnötter till grillskivorna var en hit, följda av rabarbersoppa med vaniljglass och jordgubbar. Jag hittade inget recept som gjorde exakt vad jag ville, så jag blandade och gav till ett eget, lagom till 6-8 personer:

Soppa:
700 gram rabarber, fint skuren
5 dl vatten
2 dl råsocker
1 vaniljstång
1 kanelstång
1 dl vitt vin

Garnering:
0,5 liter vaniljglass (gammeldags vanilj)
några jordgubbar

blanda ihop samtliga ingredienser till soppan, koka upp och låt koka i ca fem minuter. Dela och skrapa ur vaniljstången. Sila bort rabarber, kanel- och vaniljstången. Låt kallna och förvara i kylskåp fram till servering.

Dela glassblocket i åtta lika stora kuber, lägg varje kub i en sopptallrik. Skär jordgubbarna i kvartar och arrangera stiligt ovanpå. Glöm bort att glass flyter. Häll soppan runt glasskuberna. Se kuberna kapsejsa och jordgubbarna flyta iväg. Fnissa, förklara att efterrätten var snyggare nyss, och servera.

Något att fundera på

Vad säger man till sin fyraåring, när det skett ett mord ett par hundra meter från hennes förskola? Än så länge vet hon ingenting, vi vuxna har pratat snett över hennes huvud idag. Dagis håller stängt i två dagar för studiedagar, planerade sedan evigheter tillbaka, och det är nog en bra sak. Men vi borde nog förbereda henne till på måndag. Hur gör man det?

S.O.S Affenalarm

Yay, det var ett spel! Tack och lov för boardgeek.com, min tyska räckte inte till för att lista ut hur det skulle gå till, trots att reglerna mest bestod av illustrationer... Tusen tack, bästa gudmor!

Ett paket!

Vi hittade ett födelsedagspaket på posten. Nästan lika stort som födelsedagsbarnet

Med ett lite mindre paket inuti. En lysande happening för en studiedagis.

Det var klätterapor därinne. Vi ska kolla hur de funkar när vi stekt lunchplättar.

Bokcirklad igen

Ikväll har vi haft bokcirkel igen, vi har varit riktigt flitiga under våren. Målet för kvällens övning, "Djur" av Joyce Carol Oates, var en välskriven historia om trasiga collegeflickor, kort, tät och erotiskt laddad. En bra bok, även om jag inte är toksugen på att läsa mer av hennes omfattande produktion. Och det var trevligt att dricka te, prata bok och okynnesspela ett parti Verflixxt!. Efter att ha avverkat Barack Obama, Jenny Downham och Oates är det dags för en svensk bok nästa gång, nämligen "Dö och låta leva" av Olle Sahlberg och Emma Söderhjelm. Den verkar ha ett spännande upplägg, ska bli intressant att läsa. Jag har redan beställt den från Bokus tillsammans med de första böckerna ur Philip Pullmans serie om Sally Lockhart - vi såg BBCs filmatisering av "The Ruby in the Smoke" som gick på TV1 igår, och den inspirerade. Den bar lite drag av Laurie R. Kings berättelser om Mary Russell tyckte jag, och det kan ju aldrig vara fel.

Blandade länkar

Idag har vi tagit det väldigt lugnt, med evighetsfrukost, pusslande och spel (somliga gav sig ut på golfrunda respektive springtur istället). Framåt eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Gamla Linköping med utomhusteater, den var faktiskt precis som i recensionen. Efteråt klämde vi bland annat i oss den mumsiga chevrepajen i valnötsskal, creme brule och jordgubbar. Det var inte synd om oss alls, inte ens om mig som inte kompletterade supén med ett glas jordiga päronskrutt, ett rosévin som hade förtjänat en bättre recension enligt smakpanelen.

Och när jag ändå är i gång och länkar, här finns världens finaste tjeja på bild. Tycker jag, alltså.

Bättre och bättre dag för dag

Idag är vi däremot pigga och glada. Vi har skickat Charlotte och Kristian till Rist och beräknar att se dem till frukost imorgon igen, undrar vad vi ska hitta på resten av vår lördag?

Trötta nu

Nä, vi hade nog för trevligt igår, helt enkelt. Vi är slagna lite till mans idag, det blir sunk och kokta ägg, ost-i-handen och vindruvor för hela slanten. Lilla liten ligger i Nalle Puh-soffan och svettas igen. Den planerade sparrisutflykten får vänta på bättre väder. vi lägger oss för ankar idag. Tur att det inte kräver så mycket energi att spela spel, vi har några nya att prova sedan igår.

One more kalvstek for the grill

Jag har preppat en bit kalv med grönpeppar, vitlök, lavendel, rosmarin och ancho och låtit den åka ugn upp till 65 grader. Undrar om den blir bra att grilla nu, eller om jag ugnade ihjäl den. Nå, det kanske inte blir grillväder idag hur som helst, och isåfall funkar den säkert att äta som den är.

Skrubbeliskrubbskrubb

Svensk färskpotatis skrubbad och skjutsad in i ugnen. Den ska bli rostad potatissallad till eftermiddagens/kvällens semiöppna grill, är det tänkt. Håll en tumme för att himlen inte passar på att öppna sig samtidigt. Efter potatisen står rabarbrarna näst i tur, undrar hur mycket rabarberpaj det går åt för att mata 15 pers i varierande storlekar. Nå, det märker vi.

Och hur har helgen varit?

Okej, då. Here goes: Jag pratade precis med mor och far om vad som hänt i helgen. Här i Linkeboda har det varit studentmusik, födelsedagsfest, jetlagomställning, solsken och picknick i parken för hela slanten. Pappa har varit i Luleå och lett dialogdagar för Röda Korset, lyckat men intensivt. Mamma då? Jo mamma har nattvandrat i Vännäs tillsammans med en f.d. kollega och träffat på gamla elever. I sällskap med ett basebollträ. Även om mamma träffade gossarna med basebollträet, var basebollträet inte i närheten av att träffa mamma, men jag fick en chock när hon berättade ändå.

Jag trodde någonstans att oroligheterna skulle ha blåst över efter förra helgen, att det fanns Vännäsinfödingar som drar omkring på byn med i sällskap med basebollträbärande yngel en lördagkväll, det hade jag inte föreställt mig. Polisen hade gjort ett gott jobb igår natt, och det blev inga sammandrabbningar, men stackars, stackars människor som inte vågar lämna sina lägenheter av rädsla för vad som kan hända ute på byn. Jag blir så förbannad. Tänk om de där korkade, infödda fultrynena skulle prova på att bo i ett annat land där de inte kan koderna ett tag. Vi behöver inte exportera dem så långt, det skulle kunna duga med en utbytestermin. Vem vet, det kanske skulle kunna ge lite perspektiv.

Nä jag ska tänka lite till...

..innan jag lägger upp inlägget som fanns här nyss.

SOF-09 är nära

Imorgon är det SOF-kårtege genom stan, och jag har inte ens hört bygglåten! Skämmes. Jag försöker klimatkompensera genom att hålla tummarna hårt-hårt för att det blir fint väder hela helgen. Och att vi orkar dansa lite imorgon kväll, nu när vi har lejt ut lilltjejen till kusinerna.

Det är inte klokt på en fläck att det är sexton år sedan jag gick på SOF för första gången, men det behöver vi inte bekymra oss om. Det finns de som är mycket mer patetiska än jag på just det sättet.

Önskar mig en stilla natt

Nå, vi får väl se hur det blir med den saken, det är stundtals en ganska orolig tjej som sparkar runt i sängen där uppe. Hoppas att det inte blir någon repris på öronnatten mellan söndag och måndag, jag skulle gärna sova i natt.

Hej, Anonym

Tja, det ska ju finnas en första gång för allting. Jag har just fått min första verkligt anonyma kommentar på bloggen, "Så länge flyktingarna trakasserar Vännäsborna så lär Vännäsborna inte vara så pigga på att vara trevliga mot flyktingarna". Snacka om att dra alla över en kam. Jag har svårt att se dagisbarn och deras föräldrar dra omkring i flock och trakassera Vännäsborna på lördagkvällarna. Polisanmälan av individer som sysslar med trakasserier istället, skulle det kunna vara något? Nä, vad som skulle kunna motivera att man kastar sten på och hotar en hel folkgrupp kan jag faktiskt inte förstå. Förklara gärna.

Själv kan jag bidra med lite nyanser redan här. Det finns uppenbarligen många Vännäsbor som är pigga på att vara trevliga mot flyktingarna. Och tur är väl det.

Hemma-hos-rasism

Det händer så konstiga saker där hemhemma. Natten till söndag fick ca 45 flyktingar i Vännäs evakueras från sina lägenheter och bussas iväg från kommunen sedan en hord på någonstans mellan 30 och 70 personer dragit runt och hotat arabisktalande flyktingar i deras bostäder och kastat in sten genom deras fönster. Det ryktas om att upprinnelsen ska ha varit långvariga motsättningar på högstadiet/gymnasiet samt att en infödingflicka blivit misshandlad av en invandrare tidigare i veckan. Vad nu det skulle ge för berättigande? På den ljusa sidan kan man konstatera att den medborgardemonstration som hölls i kväll samlade nära en tiondel av Vännäs befolkning, och undgick att monopoliseras av en eller annan politisk organisation. Skönt att se att så många privatpersoner går ut och protesterar mot våld och rasism. Men det lär dröja innan man kommit till roten med saken och kan reparera någonslags förtroende, jag undrar hur lång tid det kommer att ta innan de evakuerades kan känna sig trygga hemma hos sig själva igen. Om de alls kan tänka sig en framtid i Vännäs. Jag hoppas det, för annars vinner rasisterna, och så kan vi ju fan inte ha det.

Första passet mammagympa

En av låtarna på första mammagympapasset var "Lyckliga dagar" av Ted Gärdestad, en sång som ibland lät förvirrande lik Johnny Hates Jazz' gamla dänga "Turn back the clock". Just den associationen är kanske inte helt klockren för den som inte längtar efter förlossningen. Andra lämpliga låtar att inte spela under ett gravidgympapass:

* If I could turn back time
* Pleasure and pain
* Love hurts

Ont i örat

Det var inte riktigt lika mysigt att vakna av ont i örat, speciellt som värken debuterade klockan två i natt och återkom så fort Julia halkade ner från högläget på kuddtornet som vi byggt mitt i stora sängen. Stackars lilla trötta tjejen (och stackars hennes trötta mamma). Idag parkerar vi oss lagom halvsittande i soffan med nässprejen och fjärrkontrollen inom räckhåll.

Hela den lilla ängeln doftar förresten vanilj, eftersom hon använde stora mängder av min Vanilla Lace bodylotion som hårkräm efter läggningsdags medan jag satt i vardagsrummet och läste en bok i frid och ro igår. Oh well. Jag fick iallafall en liten stund för mig själv, och det luktade gott i sovrummet när jag kom upp.

Pillow talk

J: - Vad ska vi göra idag, mamma?
M: - Jag vet inte riktigt, vad vill du göra?
J: - Jag har ont i magen.
M: - Behöver du äta frukost eller gå på toa?
J: - Jag behöver gå till farmor.

Det var en ny sorts ont-i-magen för mig. Nu äter vi minifrukost och tittar på Dora en stund så farmor får en chans att kvickna till innan vi kommer och hälsar på.

Mini-pain au chocolate

Vi hittade en burk chokladkräm på Hemköp igår, så ikväll blir det experiment till kvällsfika. Ingredienslistan är inte särskilt lång:

1 rulle kyld smördeg
1/2 burk chokladkräm

Därutöver tarvades ett bakplåtspapper, en plåt, en degskrapa och en ugn, 225 grader varm. Och 10 minuters gräddningstid. Jag och Julia rullade ut smördegen, kletade på chokladkrämen, rullade ihop den igen och delade i tvåcentimetersbullar som vi lade på på sidan så att inte chokladen skulle rinna ut. Det visade sig vara en ganska kass plan, för bullarna flöt ut åt sidan och chokladkrämen med dem. Nästa gång vänder jag dem nog som vanliga kanelbullar och placerar dem i bullformar istället, så chokladen inte flyter så långt. Det luktar lovande, jag återkommer med en smakrecension när den lilla grodan har badat färdigt däruppe så vi får äta upp dem.

Nja, det var faktiskt inte så fantastiskt, kan jag konstatera en stund senare. Jag kunde ha varit liberalare med chokladen och använt bullformar, men på det stora hela finns det godare saker att göra med smördeg.

Inskrivning

Första riktiga barnmorskebesöket idag, allting ser bra ut såhär en liten bit in i femtonde veckan. Mitt blodtryck är nere i 110/70, det är en bra utgångspunkt - jag har ingen ambition att toppa de 180/100 som jag kom upp i innan Julia kom ut. Men med lite tur ska jag slippa preeklampsi den här gången. Det känns lite skumt att nästa barnmorskebesök dröjer till vecka 25, men å andra sidan har vi ett ultraljud till innan dess. Dessutom påstås det att det kommer att vara i mitten av juli om tio veckor och det känns inte alltför avlägset. Märkligt vad tiden är relativ.

Knappare och knappare

Det börjar bli svårt att knäppa byxorna nu, jag måste välja mina jeans med omsorg. Tur att klänningssäsongen kommer starkt, även om solen tar en paus för omgruppering idag.

Bröllop är festligt

Bröllop är alltid roligt, det är så kul att få vara med och fira den stora dagen. Igår fick jag se insidan av katolska kyrkan i Linköping för första gången, den var vacker, i synnerhet med de ljusgröna löven utanför fönstret. Det riktigt syntes hur de växte under tiden vi satt där inne. Vigseln hölls på svenska, engelska och tyska, och jag insåg att det här är det fjärde bröllopet i rad för vår del där cermonierna hålls (helt eller delvis) på andra språk än svenska.

Jag hade en kompis till den speltokige brudgummen till bordet på middagen, en Ralph som designade ett dinosauriespel 2002, jag ser fram emot att få testa det på nästa spelkväll.

Grillbehör

Efter en kylskåps- och fruktskålsstädning dekonstruerade jag ICAs recept på kumerasallad grundligt. Den fick återuppstå som tärnad ananas- och yapäronsallad i sällskap av en creme fraicheröra på mosad banan, en matsked curry, några droppar tabasco, svartpeppar och salt. Julia nöjde sig med frukttärningarna, medan jag och Lars rörde ihop de tu. Det passade alldeles utmärkt, och yapäronet gav den nödvändiga krispigheten och stadgan för att vi nästan skulle kunna låtsas att det var en potatissallad. Resten av ingredienserna hamnade på grillen: förkokta morötter och palsternackor samt paprika, halloumiost och djupfrysta, färdiga kycklingklubbor. Smakbalansen låg lite långt åt det söta hållet, men det funkade. Men trots allt känns det lite konstigt att laga en måltid utan potatis/ris/pasta/quinoa eller couscous. Lite fuskigt, liksom.

Bangalorisk barnledighet - hur funkar det?

Undrar hur konstigt det egentligen var för min indiska chef och hans amerikanska dito när jag glatt deklarerade att jag är gravid och kommer att försvinna från min tjänst i mitten av oktober för att återuppstå i samma funktion ungefär ett år senare. Nu är jag iofs anställd av det svenska dotterbolaget och går förstås på svenska arbetslagstiftningen, så det är inga tveksamheter på det sättet, men jag vet att det hade låtit ganska märkligt i t.ex. australiensiska öron att vara borta i ett år och räkna med att ha jobbet kvar och ha samma uppgifter när man kommer tillbaka. Jag har ingen aning om hur man brukar göra i Bangalore, även om jag vet att ett gäng av mina kollegor där är småbarnsmammor. "Four months?" sa min boss igår när jag berättade för honom. "No, a full year" sa jag. "OK, twelve months" sa han utan att låta särskilt förvånad. "Not a problem, we'll sort it out". Det känns ju bra.