Don't try this at home

Här kommer dagens tips från förlossningscoachen - om du har anlag för havandeskapsförgiftning är det en bättre idé att föda på sjukhus än hemma i soffan, oavsett hur mysigt det kan verka med plastskynken och levande ljus. Jag är väldigt tacksam för att jag valde den något mer kliniska linjen själv.

I söndags, på utsatt dag, var det dags att föda barn, sa kroppen. Förlossningen fick verkligen börja med värkarbete, yay! Vid fyratiden gick vi en promenad till brevlådan för att posta läkarintyget, med avbrott för andningspaus var tredje minut, sen åkte Lars för att plocka upp Julia på kalas medan jag ringde sjukhuset, och strax före 17 gjorde vi vår nionde entre på förlossningen för den här graviditeten. Jag hade gjort ett ganska bra förarbete, så redan 19.40 kom vår lilla kille med klang, jubel, lustgas och varma handdukar. Jag svimmade på toaletten någon timme senare, men annars mådde vi bara fint, och mitt i natten någon gång fick vi flytta från förlossningen upp till BB.

Måndag var inte riktigt lika bra. Adam låg i sin lilla plastbalja i ett hörn av rummet och jag fick in en bricka med frukost till sängen, men sen blev det otäckt. Jag började darra och såg ljusblixtar, sen kunde jag inte fokusera över huvudtaget. Lars kom på att jag hade haft linserna inne ända sedan dagen innan, och jag lyckades ta ut dem, men kunde inte pricka linsburken när jag skulle lägga ner dem, och inte se bättre efter det. Nästa sak jag minns är att en läkare bad mig utföra ett reaktionstest där jag skulle pricka min egen näsa med pekfingret. Jag låg med händerna i vädret och hade ingen känsla för hur jag skulle utföra instruktionen. Lars har berättat att läkaren gått ut för att hämta någonting, så det var han och en undersköterska inne i rummet när jag började få epilepsiliknande kramper och tugga fradga, men rummet fylldes väldigt fort av folk när larmet gick. Själv har jag inga fler minnesbilder förrän måndag kväll när jag vaknade på riktigt igen med diverse slangar i kroppen på intensivvårdsavdelningen. Sen har min återhämtning gått fort och bra, tisdag förmiddag flyttades jag tillbaka till förlossningen med magnesiumdropp för att inte kramperna skulle komma tillbaka, och på tisdag kväll fick jag sluta cirkeln och komma tillbaka upp till bb igen. Där blev vi kvar till i eftermiddags när vi blev utskrivna. Jag är väldigt, väldigt glad att jag befann mig på ett universitetssjukhus när preeklampsin gick till eklampsi, och jag är om möjligt ännu gladare att vara tillbaka i min egen soffa med hela min fina familj.