När har man lärt sig läsa egentligen? Det finns nog en flytande skala, men att kunna ljuda ihop bokstäverna i en text man inte sett förut till begripliga ord är väl en ganska hyfsad definition. Julia hävdar bestämt att hon inte kan läsa, medan jag lika glatt (och helt sanningsenligt) påstår att hon läste en bok för mig idag på Öppna Förskolan, nämligen "
Boken om boken". Den har vi aldrig sett förut, så det var inga minnestrick med i bilden. Texten består av tvåordsfraser, och orden "bok" eller "boken" fanns med på varje sida, precis lagom svårt. Visst behövde hon hjälp med de mer komplicerade orden (som t.ex. "fastnar"), men jag vill definitivt påstå att hon är en läsare i vardande. Hon vet bara inte om det själv än. Det är nog dags att plocka fram böckerna om Max snart igen, hon kan få läsa dem för Adam.
3 kommentarer:
Det låter som att våra döttrar är ungefär på samma ställe i läsutvecklingen - det är spännande att helt plötsligt från köket höra M-A-Ria, och många varianter på det och sen till slut M-A-R-S, mars och inse att Karin sitter och läser på almanackan, helt på eget initiativ.
Det är som det här med när kan ett barn eg prata?
Vad räknas som första ordet? är det det som barnet kan säga rent som alla förstår eller räknas tex "Maba" fast man eg ska säga "Mamma"? Svårt det där.
Jag tycker att Julia kan läsa!
Duktig tjej har du!
Kram!
Hon läser, utan tvekan, hälsar fröken Maria
Skicka en kommentar