Don't try this at home II

Ett meddelande: Om du ska sitta i romerska ringar, se till att hålla dig i ordentligt. Det kan bli dåligt annars. Slut på meddelandet.

Julia var på gympa igår kväll, sådär som hon brukar. Eftersom det var terminsavslutning fick även syskon och föräldrar följa med, så vi var där hela familjen. Hela Rydshallen var full med mattor och koner och bommar och plintar och bollar och ringar och såntdär. Efter uppvärmningen skuggade jag Julia runt på de stationer hon valde, och efter att vi hoppat lite på plintar och slängt oss raklånga baklänges ner i tjockmattan satte hon kurs på de romerska ringarna. Blöjan. Teoretiskt sett går det till så att man trär ett ben igenom varje ring (som sitter kanske en halvmeter eller så över marken), sätter sig ner så man har balans, får en boll mellan händerna, tar fart och gungar så att man kan släppa bollen i en plint eller något någon meter längre fram. När man är stor kan man enkelt klämma fast sig i ringarnas rep med armarna medan man håller i bollen. När man är liten är det inte säkert att man tänker på det.

Julia stoppade benen i ringarna, plockade upp bollen och lutade sig tillbaka mot fröken som sa "ska jag ta fart på dig?". Japp, sa Julia. Fröken tog fart på henne, men när hon släppte, damp lilltjejen baklänges i golvet istället eftersom hon inte höll i sig i repen till ringarna, hon höll ju i bollen. #FAIL

Hon svimmade inte, men svarade "Dåligt." på frågan "Hur är det?". Det brukar hon inte göra. Vi gick ut och duschade och satte oss ner en stund, men hon piggade på sig så pass att hon kramade fröknarna hejdå. Sen gick vi för att äta, och hon fick i sig lite men kräktes efter en timme, så vi åkte till akuten med henne. Hon var ganska slö och ynklig i bilen men somnade inte, och när vi väl kom fram och fick komma in efter kanske en kvart i väntrummet var hon så pigg att hon pratade med sköterskorna och berättade vad som hänt helt själv. Två timmar senare fick hon träffa en doktor som lyste henne i ögonen och kollade att hon inte brutit nacken eller så, sen fick vi åka hem. Vi satt ute och tittade på solnedgången i aprilkvällen och hon blåste bubblor med sin nya penna som hon fick ur akutens leksakslåda. Då var jag alldeles extra lycklig över hela min fina familj.

Vi fick väcka henne mitt i natten för att kolla att hon var kontaktbar, så hon är lite tröttare än vanligt idag. Men hon har inte ont någonstans och är sitt vanliga jag, om än kanske på något lägre varv än vanligt.

Men kom ihåg: Om du sitter i romerska ringarna, så håll i dig.