Den femhundrafemtioelfte kvällsamningen

Mörkt och tyst i rummet. Munnen slappnar sakta av. Du somnar med dina tunga små händer på min tröjkant, som för att försäkra dig om att jag fortfarande finns kvar när du vaknar. Jag gör mig försiktigt loss, smyger ner och ägnar mig åt mig en stund. Men jag kommer alltid tillbaka när du behöver mig.