En känsla av överhängande katastrof

I den soliga kvällen, när jag sitter med en wii-kontroll i händerna, slår det mig plötsligt. Jag hade en femgramsbit av Valrhona Guanaja i handen nyss, innan jag sprang upp och tröstade lillebror, och innan jag blev shanghajad till motspelare i Dora Snöprinsessan. Var är chokladen nu? I bakfickan? I framfickan? I soffan? Åt jag upp den med omslag och allt medan jag tog trappan med två steg i taget? När vi spelat färdigt banan, hittade jag chokladen under boken som jag tydligen också bar omkring på. Pust.