Rally, rally, rally

Klockan är nio på rallydagskvällen och jag sitter och biter på naglarna. Hur i hela friden gick det idag, egentligen? Resultatredovisningen är i full gång på Restaurang Blåmesen, men jag sitter hemma i soffan.

Klockan åtta i morse befann jag mig på A-husets parkering för första gången sedan 2004, efter att ha varit en trägen rallyåkare i tio år dessförinnan. Spexets Rebusrally, denna anrika tävling, skulle strax starta för förtifnörtonde gången ungefär. Öset Luhring var där. Enar Åkered, Trial and Error och Så att säga. Alla de vanliga lagen, och så ett endaste litet blåbärslag.

Rallypeppandet började redan på fredageftermiddagen, plötsligt kryllade det av nyhyrda minibussar i rondellerna på vägen hem från jobbet. Vi hade afterwork i trädgården med delar av “Tyvärr tutade Tord”, med hamburgare, rabarberpaj och en sista koll på packlistan. Vem ansvarar för saxen, TeFyMa och CD-spelaren? Så dök vi in på rebusarna igen, hur funkar det nu med “i”- och “om”-operatorer, ska man associera från lösgom till protes, och vad händer när man vänder på sirap?

När rallyledningen pratat klart på lördagmorgonen och alla lagen fått sina startkuvert utdelade i bilarna, är det dags att åka. Ljudrebusen “Svordomsvisan” bjöd på en enkel association till “Ed”, och sen är det bara att dra iväg till kartkanten, medan pyssel och fotoplockspapper virvlar vilt i bussens innanmäte. Vad ska vi titta efter på vägen, utöver papptallrikar med slumpvisa trebokstavskombinationer på? En sönderrostad vägskylt, två träd i skogen och Flamingokvintetten minus två. Check på det. Vem vill ha rymdskeppspysslet? Den som bott i Afrika får försöka reda ut var Belgiska Kongo låg relativt det franska. Eller tvärt om.

Musikkrysset är en historia för sig, som vanligt kryper de allra mest obskyra inspelningar fram ur gömmorna. Also sprach Zarathustra på kazoo får man inte höra varje dag. När man inte vet får man gissa: den där karaktären ur Wagners Ringen, hette han inte Dregen? Det här metalliska bandet som vi inte kan identifiera riktigt, det måste väl heta Sisukräx, tror ni inte det? Stämningen stiger och nästan hela bussen dansar i sina säkerhetsbälten när CD-spelaren plötsligt ger ifrån sig något vi känner igen - Aretha Franklins “Respect”. “Think!” är överlag en bra uppmaning för rallyåkare, och för de av oss som parkerat barnen hos farföräldrar och annat löst folk för dagen, gäller även ett ovanligt mått av “freedom” just nu.

Lunchpaus vid Vårdnäs. Pastasallad i matlådan. Associationerna slutar inte att flöda bara för att rallyväg för ögonblicket har upphört, kärleksmums förvandlas snabbt till fyllehångelmums till Harryskaka, och plötsligt låter det där med efterrätt inte riktigt lika lockande längre. I toakön får man fraternisera med de andra lagen. Somliga har frisläng, andra väntar barn till hösten. Den som vinner får äran att arrangera nästa gång, ett roligt men tidskrävande åtagande. Men vinnaren får bara lägga nästa rally om de lämnat de senaste tre rallynas arrangörer bakom sig i resultatlistan, annars inträder frislängsklausulen, och såväl tvåan som trean eller rentutav fyran kan få nästa rallys arrangörsskap i knät. Det gäller att göra lagom bra ifrån sig för att inte “åka på att få lägga”.

En videospelstipspromenad senare släpps eftermiddagens första rebus, och då är det bara att hänga på igen. En anonymiserad affisch för en klassisk skräckfilm, berikad med en extra Judy Dench “som head of secret service” ger oss “M i Omen”, som snabbt bakas ihop till Ommen, som lägligt nog finns på kartan. Plättlätt, bara att räkna på koordinaterna och brumma iväg från parkeringen igen.

I samma veva bestämmer vi oss för att öppna det frivilliga stjälprebuskuvertet, och i den allmänna paltkoman fokuserar vi mer på vad som händer i bussen än utanför för en stund. Chauffören undrar menande “är det någon som fortfarande tittar efter tallrikar och foton?”, och får blixtsnabbt svaret “Boooring!”. Man kan inte hålla koncentrationen på topp hela tiden.

Under eftermiddagen var rebusarna svårare, eller var det det där med koncentrationen som spökade? Efter två klippta hjälprebusar känner vi oss ganska trygga “nu är det lugnt, nu har vi klippt två, ingen risk att vi får lägga i höst”. Vi kom i mål 25 minuter efter utsatt tid, det ger straffprickar, men det gör inget. Vi har haft en kalasbra dag på de östgötska småvägarna. Visst hade det varit kul att gå på den efterföljande rallysexan med resultatredovisning, men hey - vi får åka hem och grilla med småknottarna istället, och prata med dem en stund innan det är dags att putta dem i säng. Men visst är det spännande att vänta på resultatet.

Kvart i elva trillar rapporterna från det vinnande laget Enar Åkered in på Facebook. De har frisläng. Jag biter på naglarna lite till, hur gick det för oss, då? Jodå, vi blev åtta, och vårt lag har alla utsikter att få tillbringa ännu en galet rolig och intensiv heldag i minibuss framåt höstkanten. Bara vi får ihop det med barnvakterna.

Höstrallyt 2011 arrangeras av andrapristagarna Trial and Error.