På plats för att fira jul

I princip skulle det kunna vara jättejobbigt att resa från Linköping till Vännäs med en två-och-ett-halvtåring, har jag förstått. Men när man har en liten plutt som utbrister "jag GILLAR flygplan" när resan till mormor och morfar kommer på tal, och som dessutom uppskattar (tja, eller iallafall sjunger med i) melodikrysset med 100% julmusik sittande baklänges i sin bilstol på vägen till Arlanda, då är det inte särskilt besvärligt.

När vi kommit ombord på planet räknade vi efter hur många flygsträckor Julia upplevt i sina dar, och kom fram till att gårdagens flygning var nummer 45 i ordningen. Hon är en ganska rutinerad resenär för sin ålder.

Själv har jag blivit lite slapp i reseförberedelserna sen sist, jag fick varken med mig täckjacka åt Julia, vinterskor eller ullsidenkalsonger åt mig själv. Så kan det gå när man inte firat jul hem-hemma på tre år. Tur då att Julia har kusiner i lagom storlek, och att mammas fötter är ungefär som mina. Vi håller oss varma och goa trots allt. Och glada. Och det är ändå viktigast.