Swosch, swosch

Låt mig citera en opartisk kollega: "Mia briljerar i backen". Det var apkul och jag hade mycket lättare att lära mig än jag trodde. Efter tre halvdagar med skidåkning fixar jag gröna och blåa backar utan problem och vet både hur man angör en stollift och tar sig ur densamma. Dessutom kan jag ståta med ett gigantiskt blåmärke på baken. Det är viktigt, sånt.

Andra åkdagen var vi nära nog först i liftkön, med strålande sol och nypistade backar. Eftersom alla de morgontidiga entusiasterna åker tuffare backar, fick vi vara först ut i de orörda gröna. Me like. Nästa vinter kan det nog tänkas bli skidsemester för hela familjen - om Lars åker med Julia, så kan jag hålla reda på mig själv i backen. Någon som vill följa med?

Än så länge håller årets nyårslöfte - att ta chansen när den kommer. I det här fallet var det barnvakt, pister och lagvigd skidlärare som serverades på ett bräde och jag är mer än lite nöjd över att jag vågade försöka.