När vi kom hem från jobbet och dagis ville varken Julia eller jag gå in, så vi stannade ute och öppnade paketet som låg på trappen - en finfikakartong med avsändare från München. Kaffe och choklad - min Tina vet hur man firar Mior.
När Lars kom hem var vi fortfarande ute i solen, så vi släppte ut utemöblerna ur garderoben och trixade ihop vårens första utemiddag snabbt som ögat inne i köket - andouiller, pasta och pesto. 12 grader i skuggan, och några till i solen, så vi hade inte särskilt bråttom in sedan - vi testade Tinas kaffe med whiskychokladpinne i också medan Julia fnuttade runt och pekade på fågelholkar och provrullade gräsmattan. Det funkade alltihopa.
1 kommentar:
Och du fyller år och jag glömmer bort, vilken urbota kass vän jag är... Lovar att kompensationsbusa med dig när du kommer hit istället.
Skicka en kommentar