Vi åkte en sväng efter middagen alla tre, på varsin cykel. Det har aldrig hänt förut. Knotten hade beställt fika i lekparken, så jag stoppade ned en kakburk och en vattenflaska i hennes pyttelilla cykelkorg. Vid närmare eftertanke bytte jag ut de finska pinnarna mot burken med vindruvor, ett smart drag, eftersom hon mycket riktigt gick omkull efter 50 meter, på kanten av en A-brunn. Innehållet stannade i korgen, och personskadorna inskränkte sig till grusiga tassar, så på det stora hela gick det bra. Hon har inte riktigt begripit sig på att man måste trampa framåt för att få fart än, och det är inte alldeles lätt att titta efter bilar och hålla sig till högersidan av vägen, men det rättar nog till sig innan hon fyller femton. Två kvarter enkel resa var en alldeles lagom jungfrutur, och jag vill ta till protokollet att hon svängde som en gud i den snäva infarten till lekparken.
3 kommentarer:
Heja Julia!
Hur många hjul? Tre hoppas jag, annars är hon alldeles för vuxen.
Ett fram och tre bak - min fyrhjuling, kallar hon den stolt. Två av bakhjulen är avskruvbara, så än är hon lite liten, om det är någon tröst.
Skicka en kommentar