Full rulle

Det är arbetsamt, det där med att jobba. Men kul. Efter arbetsveckans slut blev det familjekräftskiva hos födelsedagssvärfadern, och lördag morgon ställde jag alarmet på min nya jobbtelefon för att transportera mig, ett kompani köksattiraljer samt två medsystrar till Rappestads kyrkas församlingshem i ganska arla morgonstunden. Självaste Rappestadskan, ett lika inspirerat som handlingskraftigt fruntimmer, hade nämligen organiserat ett arbetsläger för mindre tidsbemedlade handarbetande kvinnor, och eftersom jag tycker att det är roligare med matlagning än sömnad, anmälde jag mig glatt och frivilligt redan i våras till att härja runt i köket under helgen.

Kabeldragningen inför en syhelg påminner ganska mycket om ett LAN-party, säger de som vet. Syhelgen i sig påminner ganska mycket om en arbetshelg med spexet, säger jag, med skillnaden att klubbmästeriet får oändligt mycket mer uppskattning än i studentsammanhang. Man fixar och donar och äter och skvallrar och pratar lite till med trevliga människor som man inte sett på länge, eller möjligen inte sett alls förr. Lagom till helgmålsringningen drällde resten av familjerna in också, vi var sexton vuxna och åtta barn i varierande storlekar till bords, och snett före klockan åtta hade samtliga lämnat församlingshemmet och åkt mätta och nöjda hem till sitt. Bra grej.

Jag, som inte stickat sedan högstadiet, hade skaffat mig ett färskt halsduksprojekt, och ser man på, det där med patentstickningen sitter tydligen i fingrarna. Idag hade jag planerat en busenkel lunch, så jag hann sticka en hel massa varv medan klänningar, amningströjor, väskor och gosenallar tog form runtomkring mig. Handarbetshelg är en bra sak, det får gärna hända igen.

Ikväll ringer vi in barnvakten och går på Mamma Mia. Något ska man ju hitta på en regnig söndagkväll.