10-årsmiddag

Ikväll var vi ute med släktens 10-åring och åt på finrestaurang, en sån där som inte har någon barnmeny. Det var lite spännande med tanke på vår kära treåring, men med hjälp av rätt preppning och en bra dag funkade det bara fint. Vi hade kollat igenom menyn på webben och bestämt oss för ett dagisklassiskt upplägg - soppa och efterrätt för hennes del, medan vi stora klämde i oss en trerätters. Således hade vi förberett henne på "potatissoppa", även känt som Creme vichyssoise med gruyereost, krutonger och vit tryffelolja, samt Profiteroles med vaniljglass, chokladsås och creme anglaise, under pseudonymen "glass". En liten eftermiddagsvila och en klistermärkesöverraskning att dra fram under varmrätten var välplacerade, men bästa partytricket är att sällskap av kusinerna, tätt följt av mitt långa pärlhalsband, som man kan linda runt sig själv och sina grannar av hjärtans lust. Asbra. Själv åt jag fågel, ankbröst och fasan, lätt pepprad med blyhagel (jaja, jag hittade bara två, och vi blev varnade innan). Det blev krydd-creme brule till efterrätt, i stark konkurrens med en chokladfondant som inte heller verkade otäck. Fantastiskt gott och trevligt alltihopa. Vi hällde ner en sömnig plupp i sin overall snett efter nio, och mycket riktigt somnade hon i taxin. Praktiskt att hon fortfarande är liten nog att bära omkring på.

Första gången jag träffade kvällens festföremål var det han som var treåringen. Nu kan han beställa musslor på vuxenrestaurang. Det är ganska konstigt att tänka på.