Nu kanske jag är onödigt grinig för att den som satt närmast mig luktade illa (inte min lagvigde, utan den på andra sidan), men tre timmar är länge, även när skådisarna är busduktiga och storyn hänger ihop. Jag får nog sluta gå på provföreställningar, för det är mycket roligare att se skämten först när de sitter. Jag är snudd på beredd att läsa en kurs i Imagebased rendering i Norrköping bara för att få lyssna på Döden, och det mellanaktsnumret fanns definitivt inte i november. QED.
1 kommentar:
Fast du doftade underbart istället. (Nej, jag satt inte jämte Mia och luktade illa, men jag hade förmånen att sniffa lite på henne innan de åkte till föreställningen.)
Skicka en kommentar