"Dö och låta leva"

Såhär nyhemkommen från kvällens bokcirkel postar jag lite blandat tänk om kvällens ämne:
Dö och låta leva - 2009-06-05

Nu har jag läst de första 38 sidorna, och om jag fick välja skulle jag faktiskt inte läsa fler. Språket är fyrkantigt med för korta meningar. Miljö och personbeskrivningarna är alldeles för detaljrika. De goda är artiga, spelar volleyboll, respekterar sina föräldrar och prioriterar skolan över sex. De onda super, gör inbrott, röker vid förbudsskyltar och klampar in på nytvättade golv UTAN ATT TA AV SIG SKORNA. De oetiska snygga föreslår trekanter. De oetiska fula sover på soffan istället. Forskningsledaren kladdar på sina doktorander.

Nä, såhär långt är jag inte imponerad, det är alldeles för enkelt.

Dö och låta leva - 2009-06-07
Det blev faktiskt bättre när man kom fram till själva tankeexperimentet och handlingen därikring - när präktige Birger och genomegoistiske Joel får dö och hamna sida vid sida på intensiven hos de skrupelfria kirurgerna. Men personbeskrivningarna och språket - bitvis får jag krupp. Författarna bangar inte för sexscener, och det funkar väl sisådär, men när de ställer sig brevid huvudpersonen, som har tydliga paralleller till en av författarna, och beskriver honom som "63 år, tvåbarnsfar, gift med en kvinna, med vilken han hade regelbundna samlag", då blir det inte särskilt medryckande.

Nästa gång ska vi läsa en modern klassiker - Jack Kerouacs "On the road" eller "På drift" eller "På väg". Det är hög tid att jag läser den.