Rapport från soffan

Min kloka mamma brukar hävda att man borde gå i ide i november, fylla magen med granbarr och sova sig igenom senhösten. I år lyckas vi faktiskt praktisera den idén, både hon och jag. Vi har byggt vårt ide i varsin soffa, i varsin del av landet, hon med en gipsad fot och korsordstidningar, jag med mage och laptop. Och mysiga kuddar, telefon och böcker förstås, det har vi båda två. Vi tänker kliva upp när det börjar lukta glögg och pepparkakor ungefär (okej, jag ska väl masa mig upp en sväng innan dess för att föda barn också, om man nu ska vara kinkig).

Här i min östgötasoffa läste jag en artikel om mindfulness i svenskan härom veckan. Det lät intressant såhär i avslappningens tidevarv, så i onsdags gjorde jag en utflykt till en bokhandel och tittade igenom faktapockethyllan efter böcker i ämnet. Där kammade jag noll, men när jag jag vände mig till den engelska hyllan, hittade jag en spännade titel, Momfulness. Precis vad jag inte visste att jag letade efter. Som titeln antyder, har boken ungefär lika mycket genusperspektiv som Carl Bildts blogg, men å andra sidan behöver man inte nödvändigtvis ha livmoder för att praktisera moderlighet. Jag är mest förtjust i de första delarna av boken, som avhandlar presence, attention, compassion och embodiment, sen blir det kulturella gapet mellan mig och den kaliforniska kristenheten lite för stort, men det må så vara. Jag gillar blandningen av anekdoter och praktiska övningar, och känner mig nöjd med att känna mig närvarande när jag gör något så vanligt som att borsta Julias hår, eller verkligen njuta av att sitta ner och äta en helt vanlig vardagmiddag med mina närmsta och bästa.

Sug på den här meditationen av den vietnamesiske buddhistmunken Thich Nhat Hanh:

Breathing in, I calm my body.
Breathing out, I smile.
Dwelling in the present moment,
I know this is a wonderful moment.

Det funkar, även för den som skulle tillbringar sitt ögonblick någon annanstans än i soffan.