Återbesökt, läkt och friskförklarad

Nu har jag varit på återbesök hos den doktor som sjukskrev mig, träffade mig på förlossningsdagen (och skickade hem mig, så värkarna fick sätta igång i frid och ro) samt agerade bakjour och expertkommentator åt Lars under krampanfallet. Fantastiskt skönt att få träffa just henne, som har sådan koll på mitt fall. De ser kanske fem eklampsifall på ett år på US, men just idag hade hon återbesök av två eklampsipatienter, så någonstans här i Linköping finns en tjej till som nyss haft samma upplevelse. Om du råkar läsa det här någon gång - hej på dej, hör gärna av dig!

Doktorn förklarade mig frisk och konstaterade att jag läkt fint. "Man dör inte av eklampsi i Sverige" och "man blir helt återställd" sa hon, och det känns ju bra. Jag är återställd fysiskt nu, men psykiskt kan jag känna att jag har bearbetning kvar att göra. Vi gick igenom journalen för hela förloppet utom IVA-tiden och jag fick en utskrift med mig hem, och det var väldigt skönt. Det var ett ödem som orsakade krampen, hjärnan svällde och när trycket blev för stort krampade jag. Jag var medvetslös i kanske fem minuter och andades själv hela tiden, hjärtat stannade aldrig.

Jag hade HELLP-syndrom, eller iallafall ELLP - mitt blodvärde (H står för hemolysis) var bra, men levervärdena (elevated liver enzymes)och blodplättarna (low platelets) var alldeles åt skogen. Det är skönt att kunna mappa min upplevelse mot sånt som jag läst om. Efteråt fikade jag med mamma på Gyllen och fick prata av mig lite innan vi åkte hem. Prat är bra.

Lillkillen fick åka med, han har sovit max 45 minuter i stöten under dagtid igår och idag, men bilstolen är lite magisk - jag planterade honom nyammad i den vid halv fyra, och han sov till halv åtta när jag ätit upp min efterrätt och svalt kaffet på maten. Han väljer verkligen sina tillfällen.