Mission completed

Jodå, jag kunde resa själv med barnen till Vännäs och tillbaka, med tåg och buss och flyg. Allt går, som min kloka Tina säger. Julia är en fantastisk reskamrat, klok och tålmodig, bara hon får flygklubbor och lite ritsaker i sin ryggsäck så sysselsätter hon sig själv. Lillkillen är fantastiskt behändig när han sover, och även om han inte var på sitt finaste flyghumör UME-BMA, så gick det bra. Vakten i säkerhetskontrollen som plötsligt fann sig hållande en (glad) bäbis medan jag meckade med att få bilstolen att rymmas i röntgenmojutten blev lite överraskad, och visst var det inte helt optimalt med en turboblöja precis när det var dags att röra sig mot rätt spår på Centralen, men vi kom hem i allafall. Lars mötte oss på perrongen och fick en tärning, en ballong och Julia i present av sin dotter, som visade tydliga tecken på att komma ihåg honom. Jag stupade i soffan när vi kom hem, efter ett stopp för plättar och pannkakor hos farmor och farfar. Lars hann iväg till Amsterdam i morse innan jag vaknade, men det är skönt att veta att jag kan ge mig iväg med barnen på egen tass när han inte kan följa med. Men jag ska inte ge mig ut på några nya äventyr just precis idag.