Mamma

Han står i hallen på övervåningen, trekvarts meter lång, stadig som urberget på sina knubbiga ben. Han tittar stint på mig när jag kommer upp för trappan, öppnar munnen och säger "mamma", inte en stavelse mer eller mindre. Och han menar det verkligen. Så får jag lyfta upp honom och bära ner honom, för det där med att backa hela långa trappan ner, det har han inte kläm på. Än.