Bollar och bullar

2004 lyckades jag spela mig till ett grönt kort, sen blev det bäbis och emigration för min del, men idag har jag svingat mina golfklubbor för första gången på fyra år. Jag slog en hink på rangen, och sen lekte jag caddie i sju hål, innan jag tröttnade och gick hem för att baka rabarberlängder och öva på Buxtehude istället. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska skaffa mig ett brevlådemedlemskap eller inte. Det är märkligt kul att slå på en liten boll, samtidigt som femtimmarsutflykter om arton hål är i mesta laget. Även om vi har entusiastiska barnvakter. Hum, hum, i-landsproblemen tornar upp sig.

Dagens innovation i bullbakarbranschen består av klippta längder bakade av vanlig kardemummabestyckad vetebrödsdeg med the usual suspects på - smör, kanel och socker (som delat burk med ett gäng vaniljstänger), samt en slatt rabarberkompott från igår. Det luktar gott, och ser fint ut, men hur det smakar vet jag inte än - det ska kören få bedöma nästa torsdag, när det är min tur att bjuda på fika. Nå, jag kanske nyper en skiva senare ikväll, innan de åker in i frysen. Det snuddar väl nästan vid helgerån att låta bli att äta färskt vetebröd, jag vill minnas att det finns åtminstone ett bud om sånt.