Livet på landet

Idag har jag kastat får för första gången i mitt lilla liv. Så kan det bli, när man träffar på det föräldralösa lammet Scott, som inte riktigt fattar att han ska bo i hagen, och inte smita ut för att komma in i boningshuset och bli flaskmatad av Mayas morfar. Jag kan förstå Scott- det är ett fint hus i tjustdalen med en gigantisk veranda och magnifik utsikt över en småländsk sjö. Dessutom träffade vi ett knappt dygnsgammalt hingstföl. Han är redan en färdig häst, även om ryktet gör gällande att han trillar omkull ibland. Fan trot.

På vägen dit kom Julias banan upp igen i bilbarnstolen, men på hemvägen blev det bara liljekonvaljer. Det blev lite "Peter och vargen" över det hela, för efter "jag-måste-kräkas" hände inget mer, och hon var pigg och glad varje gång vi släppte upp henne ur bilstolen under de fyra kräkpauserna på den timslånga vägen hem. Men de liljekonvaljerna vi plockade istället luktar mycket bättre, så vi klagar inte egentligen.