På rymmen från målgruppen

I måndags blev vi vallade till Telenor, den andra nyanställdaste kollegan och jag, för att välja ut varsinn jobbtelefon. Han är utvecklarpojke, ung, yster och nyutexaminerad från systemvetarlinjen. Jag är, som bekant, jag.

Försäljaren: -Vad har ni tänkt er för någonting?
Mia: - Jag vill ha någonting jag kan ringa med.
Kollegan: - Teknik är kul.

Det var väl aldrig stereotypt sagt av oss? Jamenvafan, tänkte jag, dissade den fina Nokiatelefonen som säljaren plockat ut åt mig och tog en likadan som min kollega istället. En SonyEricsson, med stänk-och-dammtålig skärm, GPS, radio, toksnabbt internet, Cyber Shot, stegräknare och gud-vet-allt. Jag har haft Nokia sen jag köpte min första mobiltelefon, anno dazumal elller därikring, så jag gick ut starkt med att fråga mig fram till hur knapplåset funkar. Nu såhär i slutet av veckan är vi ganska bra kompisar, pojktelefonen och jag. Och så har den TrackID, det är en rolig feature.