Lars och jag hjälptes åt att stoppa ner barnen i alla underställ och overaller och sånt, och snett efter nio var vi på dagis. Det var kanske fem minusgrader och en bra dag för att börja ute. Inskolningsfröken gjorde snökakor med hink och spade medan Adam stod och tittade. Han kan gå lite i vinteroverallen, men står helst och kollade läget, eller sitter i famnen. Han gungade en stund med inskolningsfröken medan jag gungade en av kompisarna brevid, och snett efter halv tio gick vi in. Fröken klädde av Adam, och jag behöll ytterkläderna på, medan jag pratade lite om hur bra jag tycker att förskolan är. Sen sa jag hejdå och gick. Han hade varit lite ledsen först men sen varit otippat nöjd. När jag kom vid tolv lyssnade jag först vid dörren innan jag gav mig till känna. Han satt helt avslappnad i frökens knä och åt en knäckebrödmacka. Jag drog fram en stol till bordet och satte mig brevid, och när jag satt mig sträckte han armarna mot mig och kom över i mitt knä. Sen satt han lika avslappnat lutad mot mig och åt sin knäckebrödmacka. Bortsett från något smärre gnöl hade det funkat jättebra under dagen. Det var skönt att konstatera att Adam var helt lugn när jag kom, han somnade i bilen och sov två och en halv timme när vi kom hem. Nästa steg blir att gå nio till två, inklusive en tupplur efter lunchen.
3 kommentarer:
Åh, vad duktig han är!
Och du med, förresten.
Skicka en kommentar