Inskolning pågår #3

Ännu en utemorgon, den här gången med målsättningen att jag inte skulle hänga kvar särskilt länge. Jag bar ut Adam på gården och ställde ner honom på marken, varpå han lutade sig bakåt mot mina knän och stod så ett par minuter medan vi pratade med de andra som var där. Julia försvann ganska raskt utom synhåll med sina kompisar, men Adam föredrog att stå och hänga med mig. Så småningom började han intressera sig för snökakeproduktionen som var i gång och tog ett försiktigt steg bort från mina knän. Jag tog ett lika försiktigt steg bakåt och bestämde mig för att det var dags att säga hejdå för idag. Adam blev ledsen, så fröken lyfte upp honom. Jag pussade honom på kinden och sa att jag skulle komma tillbaka efter lunch, när han sovit en stund, och sen gick jag. Han grät, men om jag stannat en stund till så hade han inte blivit gladare. Jag gick in genom dörren till förskolelokalerna och sedan ut genom ytterdörren på andra sidan huset, och när jag stannade till och lyssnade hörde jag inget förtvivlat barn gråta, så han lugnade sig snabbt.

Vid kvart i två var jag tillbaka på förskolan. Julia stod redan och hoppade i hallen tillsammans med de kompisar som vi bestämt lekträff med efteråt, och hon fick åka med i deras bil. Fantastiskt bra att jag kunde ägna mig helt åt Adam vid hämtningen just idag! Han låg fortfarande och sov med sin nalle, napp och den föräldrainsvettade kudden som vi preparerat åt honom. Ja, nappen och nallen hade han inte visat så stort intresse för, men de fanns iallafall där. Adam hade ätit lite halvbra till lunchen, och sedan somnat i famnen på inskolningsfröken på mindre än tio minuter. I normala fall är det kanske 6-7 barn som sover efter lunchen, men idag var det bara Adam och en kompis till som behövde sova. Det är väldigt praktiskt att skola in på jullovet... Jag lyfte upp Adam och bar ut honom i det stora rummet där dagens kvarvarande fem barn satt och lyssnade på saga. Där satte vi oss i soffan och mornade till oss en stund, och han fick amma lite innan vi började gå hem. När vi kommit ut i hallen kom han på att han ville in i stora rummet igen, och jag följde honom med fleecen och klädde på honom i flykten. Det känns bra att han gärna går in i lokalerna igen och inte bara vill därifrån så fort som möjligt. Och alldeles extra bra att inte ha bråttom någonstans.

Jag hade reservplanen att åka hem med Adam och hämta Julia några timmar senare ifall det skulle visa sig att han var alldeles för trött för att mäkta med ett kompisbesök, men han var glad och harmonisk hela eftermiddagen. Det var några veckor sedan vi hälsade på hos just de här kompisarna senast, men det spelade ingen roll, han pruttade glatt omkring där iallafall.

Det går fantastiskt smidigt med inskolningen, skönt att ha kommit såhär långt innan det är dags för mig att börja tänka på jobb. Imorgon är dagis stängt, men på fredag har vi ytterligare en femtimmarsdag, och nästa vecka börjar vardagen på riktigt.