Vi promenerar

Jag brukar stoppa Adam under armen och bära med mig honom när jag vittjar brevlådan, det går snabbast och lättast så. Nu när vi varit inne i två dagar, och har lite för mycket fritid, tyckte jag att han kunde få testa att gå själv istället. Han hjälpte till att ta på jackan och jag plonkade ner honom i kängorna, sen tog vi de tre trappstegen ned till garageinfarten med förenade krafter. Väl på fast mark pinnade han på för fullt, och hann halvvägs till farfars medan jag hämtade posten. Jag fångade in honom och vi vände hemåt igen, men en annan dag, när vi inte är snoriga och eländiga, då ska han få promenera för egen maskin hela vägen till huset snett över gatan.