När jag tröttnat på att mata Adam (efter sisådär fem-och-en-halv timme amning i ett sträck) vänder jag på honom, så han ligger på mage på min arm. Han slentriansnuttar säkert bara, kan man tro, men icke det - han övergår till att försöka suga mjölk ur min arm med full kraft istället. Lite som fiskpedikyr, föreställer jag mig. Blött blir det iallafall.
1 kommentar:
Fiskpedikyr!!! Tihihihiiiiii, skrattar så jag kiknar. Storartat.
Skicka en kommentar