Peppad, packad, avvinkad

Vi har bara ett barn att läsa för ikväll, för den här unga damen, hon är inte hemma. Hon är nämligen på sitt allra första läger, efter att ha varit med i scouterna i en hel termin. Någon skjorta har hon inte hunnit få än, men ett gäng märken ligger i en byrålåda i väntan på att leveransproblemen ska lösa sig.

Vi har preppat omsorgsfullt och väl, nioårspresenterna inbegrep både ryggsäck och alldeles egen, fullstor (och varm) sovsäck, och jag har grävt fram alla mina gamla fjällvandrarkåsor. Förra helgen testtältade vi i trädgården, hon sov som en stock mellan tio och åtta.

I går packade vi ryggsäckarna, den stora och den lilla enligt packlista från kåren (tack och lov!). Jag hispade runt ganska ordentligt  medan J tog det betydlig lugnare. Gramjakten inskränkte sig till godispåsen som fick väga max 100. I morse innan avfärd fick J tömma ryggsäckarna, den stora och den lilla, och sedan packa ner rubbet igen så hon vet vad som ligger var.

Trots att vi hade ledig dag idag, jag och A, blev det tidig uppstigning för avvinkning i Gamla Linköping klockan halv nio. Och nu ska hon sova i tält i två nätter med sina scoutkompisar innan vi får hem henne igen, den stora lilla nioåringen. Jag längtar efter henne, oroar mig en liten skvätt, men hoppas mest att hon kommer hem om två dagar lika glad som hon åkte, och att det här bara är det första i en lång rad lägerupplevelser.