Pionerna anfaller

Det här är livet

"Det här är livet" säger J när vi går hand i hand i solen från bussen på väg till vännerna i sommargrönskande Hackefors. "Soliga dagar känns det som att jag har hundra liv. Och när det regnar och är tråkigt har jag inga liv alls." Ganska vackert sagt, tycker jag.

Fikasafari längs Stångån

Idag har jag hittat ett nytt sommartidssmultronställe. Efter att ha skjutsat J till förskolan bestämde jag mig för att det det var lite för länge sedan jag var på det lilla fiket vid Tannefors slussar. Var det nu ligger kom jag inte ihåg så noga, men i Kinda Kanal iallafall. Stångån. Lite längre bort från stadskärnan än man tror, på ett ungefär. Eftersom solen sken och jag hade hela dagen på mig måttade jag lite slarvigt och hittade en fyratimmarsparkering på en slumpmässig gata i Hejdegård med en liten gångväg ner mot ån. Den första hundägaren jag stötte på kunde peka mig åt rätt håll, och jag fick en liten strandpromenad i sol och trädskugga, bland barnvagnar, springmänniskor och kanadagässungar. Det finns näckrosblad i ån, det är fina saker. Winnerbäck kröp in i min inre iPod och började sjunga fortare än man hinner säga "spilld mjölk", men jag nändes inte sjasa ut honom igen, ger man sig in i Winnerbäckland får man låten tåla, liksom. A somnade, så jag fick dricka mitt kaffe alldeles själv (bortsett från Lasse i örat, då), men när lillkillen slog upp sina blå igen gick vi över bron och promenerade på Tanneforssidan tillbaka in mot stan för att möta Lo och hennes mamma. Vi fortsatte till Åbacka café och fikade tillsammans i trädgården (våfflan fick passera som lunch) medan A sprattlade omkring i gröngräset under ett päronträd. Sen vandrade jag tillbaka till bilen igen ganska lagom till att mina fyra parkeringstimmar var till ända. Hit ska jag tillbaka med J när hon fått sommarlov, och då ska vi utforska lekparken som jag såg lite noggrannare också. Vi får väl se om jag hittar tillbaka till parkeringen, annars får vi utforska någon ny ånära gata.

Dopdag

Gud, vi tackar dig för våra barn.
Tack för gåvan du har gett och förtroendet du har visat oss.
Ge oss ömhet, fasthet och lugn.
Hjälp oss att ge din kärlek vidare till de barn som vi har fått ansvar för.

Ungefär så. Adam Nils var vaken och nyfiken under dopakten, sen däckade han en stund i min famn och vaknade lagom till utgångsprocessionen. Storasyster hällde upp dopvattnet och bar ett litet träkors både in och ut, och däremellan tasslade hon lite med kusiner och slank ut och ritade en stund på egen tass. Det var lite annorlunda att ha dopet i en ordinarie gudstjänst med halva släkten som klack, istället för att klämma in alla nära och kära i Domkyrkan som vi gjorde när J döptes, men det kändes ändå helt rätt.

Världens sämsta mamma. NOT!

Dagis hade picknick idag, och där träffade jag världens sämsta mamma. Hon hade fyra olika ansikten, men enda mun som uttalade samma budskap - hon, som inte planerat och fixat och donat för denna årliga händelse i veckor i förväg, kvalar in som världens sämsta mamma. Alla fyra. Jag vägrar. I helsicke heller att en endaste av dessa varma, kompetenta och kloka kvinnor är ens i närheten av en halvkass förälder. Och inte jag heller, oavsett vad jag stoppar ner i picknickkorgen, eller ens om jag, gud förbjude, skulle missa att vara där när ätteläggen sjunger vårsånger. Visst är det sagt på skämt, men det dåliga samvetet finns där i botten och gnager, helt i onödan. För att det inte finns hembakat i korgen. Kan vi ställa skuldfällan i hörnet och börja säga saker som vi verkligen menar till varandra istället, tack? Det verkar behövas.

Kyckling-allt-i-ett

Ofta, men inte alltid vet jag vad det ska bli till middag när jag börjar laga maten. Idag fann jag mig plötsligt med en sovande bäbis när det var dags, så det var bara att sätta på ugnen, skala potatisen och improvisera utifrån det. Det skulle bli kyckling, bestämde jag när potatisen väl var klyftad och instoppad i ugnen på 200 grader.

Jag tinade 2 gigantokycklingfileer och styckade dem på längden i två centimeter breda bitar som jag stoppade i potatisformen efter ca 15 minuter, tillsammans med en halv squash i bitar, åtta skalade vitlöksklyftor och en liten burk kärnlösa oliver. Lite peppar, rosmarin och Salamoia Bolognese på det, och sen in i ugnen i 225 grader i 20-25 minuter till. Jag rörde ihop turkisk yoghurt med mjuk getost och serverade till, tillsammans med plommontomater. Gott.

Librarians Do Gaga

För tusen år sedan, eller iallafall förra årtusendet, jobbade jag som bibliotekarie. Det kanske är dags att sadla tillbaka?

Adam sju månader

Idag fyller Adam sju månader. Hurra för det. Nu kan lillkillen:
*charma omkull vem som helst
*dra sig bakåt på magen
*snurra 360 grader i x-led och y-led
Han har inga tänder ännu, men gnager glatt ändå, oftast inte på mig. Maten består av gröt två gånger per dag och smakportioner när andan faller på. Han har provat potatis, palsternacka, majs, morot, banan och äpple, men inget slår den rena havregröten.

Mission completed

Jodå, jag kunde resa själv med barnen till Vännäs och tillbaka, med tåg och buss och flyg. Allt går, som min kloka Tina säger. Julia är en fantastisk reskamrat, klok och tålmodig, bara hon får flygklubbor och lite ritsaker i sin ryggsäck så sysselsätter hon sig själv. Lillkillen är fantastiskt behändig när han sover, och även om han inte var på sitt finaste flyghumör UME-BMA, så gick det bra. Vakten i säkerhetskontrollen som plötsligt fann sig hållande en (glad) bäbis medan jag meckade med att få bilstolen att rymmas i röntgenmojutten blev lite överraskad, och visst var det inte helt optimalt med en turboblöja precis när det var dags att röra sig mot rätt spår på Centralen, men vi kom hem i allafall. Lars mötte oss på perrongen och fick en tärning, en ballong och Julia i present av sin dotter, som visade tydliga tecken på att komma ihåg honom. Jag stupade i soffan när vi kom hem, efter ett stopp för plättar och pannkakor hos farmor och farfar. Lars hann iväg till Amsterdam i morse innan jag vaknade, men det är skönt att veta att jag kan ge mig iväg med barnen på egen tass när han inte kan följa med. Men jag ska inte ge mig ut på några nya äventyr just precis idag.