Hej mitt vinterland

Surdeg går igen

Herman kom tillsammans med Malin och knackade på dörren härom måndagen, sedan dess har han stått på diskbänken och bubblat utan att göra alltför mycket väsen av sig. Herman är en surdegssockerkaka/vänskapskaka om du undrar, var och en som får honom matar och sköter degen i en dryg vecka innan det är dags att dela den i fem delar, baka kaka på en och skicka resten vidare.

Jag har haft Herman på besök förr, det kan ha varit runt 1995 eller så. Jag minns att han följde med mig efter ett manusmöte och kräktes över mitt rimlexikon på vägen hem. Kanske dog just den delen av Herman där i min ryggsäck, det skulle kunna förklara att jag inte alls minns hur själva kakan smakade. Imorgon är det dags att baka kakan och skicka den vidare, jag undrar hur lång tid det tar innan vi ses igen. Femton år sedan sist. Nu blir jag nostalgisk.

Än är det vinter kvar, säger mor

Förmiddagskaffe i solen på trappan gav mersmak, så jag bestämde mig för en vårpromenad till dagis istället för den vanliga bilturen vid hämtningsdags. Det finns fläckvis barmark mellan Ryd och Mjärdevi, det ska sägas, men vägen är också belagd med is, semi-skare, snösorbet, smältvattenslush och rena vattenpölar. Att ta sig fram med barnvagn var lite som att spela Obstacle Course på Wii Fit, men blötare. Jag hade syskonbrädan med mig, ovanpå vagnen, men den funkar inget vidare i det här väglaget, så vi åkte buss hem istället. Det får torka upp lite mera innan vi ger oss på att promenera hem.

Det råder ju delade meningar om det

När har man lärt sig läsa egentligen? Det finns nog en flytande skala, men att kunna ljuda ihop bokstäverna i en text man inte sett förut till begripliga ord är väl en ganska hyfsad definition. Julia hävdar bestämt att hon inte kan läsa, medan jag lika glatt (och helt sanningsenligt) påstår att hon läste en bok för mig idag på Öppna Förskolan, nämligen "Boken om boken". Den har vi aldrig sett förut, så det var inga minnestrick med i bilden. Texten består av tvåordsfraser, och orden "bok" eller "boken" fanns med på varje sida, precis lagom svårt. Visst behövde hon hjälp med de mer komplicerade orden (som t.ex. "fastnar"), men jag vill definitivt påstå att hon är en läsare i vardande. Hon vet bara inte om det själv än. Det är nog dags att plocka fram böckerna om Max snart igen, hon kan få läsa dem för Adam.

Krämig solopasta

Jag är en lunchstammis i svärmors kök, men det händer att jag äter hemma på dagarna någon gång ibland. Frusna rester i glasslåda i all ära, men emellanåt tar jag mig samman och lagar någonting snabbt och gott. Som det här, tillexempel:

Koka pasta, med en koktid på sex minuter hinner du mer än väl göra såsen under tiden.

Fräs 1 tsk hackad vitlök i en liten kastrull. Häll på pinjenötter och låt dem ta lite färg (jag gillar pinjenötter, så jag använde ungefär popcornmycket). Tillsätt ett par matskedar fryst (eller färsk, för all del) basilika. Hitta en slatt vitt vin och häll i den också. Klicka i lite god creme fraiche, salta och peppra och hey presto - pesto! Iallafall nästan. Rör ner den avrunna, nykokta pastan i såskastrullen innan servering. Det var gott såhär, men den händige kan säkert stoppa i lite ost av valfri valör också. Funkar utmärkt med kranvatten och säkert minst lika bra med ett glas vin. Nu ska jag gå och andas på dagispersonalen.

Mitt universitet

Efter snöstorm kommer solsken, så idag blev det solpromenad och studiebesök på universitetet. Det var länge sedan jag var där sist. I höst är det 13 år sedan jag fick min sista lönespec därifrån, och på mitt examensbevis står det Högskolan i Borås, men jag räknar ändå LiU som mina domäner. Märkligt, det där.

Det är ju inte gott

Färdiglagade pannkakor alltså. Någon gång emellanåt kommer jag på att pannkakor inte alls är snabbmat och rationaliserar bort en timme vid spisen genom att köpa en förpackning fabriksgräddade pannkakor. Och varje gång kommer jag till samma insikt - det är inte gott. Senast nu i fredags, trots att märket var ekologiskt och fint smakade innehållet mest syntet och mjöl.

Idag har vi en slö förmiddag inne medan snön virvlar därute. Julia spelar Bolibompa medan jag vispar ihop en rekorderlig smet med skrädmjöl och steker plättar att stoppa i frysen, samtidigt som jag lyssnar på Frente!, kånkar runt på Adam och pratar i telefon med Tina. Det bär mig emot att slänga mat, så jag ställer trots allt fram resten av köpepannkakorna tillsammans med de nystekta plättarna. Gissa vad lilltjejen föredrog? Pannkakorna. Suck. Nåväl, nu har jag iallafall en komplett kortlek med plättar i frysen.