Robusta minnen

Jag har slängt brudbuketten - varför spara på en skräpig samling blomlik som rasar sönder så fort man petar på den när det finns fina foton av den? Ett av dem ser jag varje morgon när jag äter frukost, så vi lär knappast glömma bort hur den såg ut. Lite märkligt känns det ändå att slänga den i soporna utan cermonier - egentligen borde den säkert ha komposterats under högtidliga former istället. Tur att vi inte har några paparazzi som går igenom hushållsavfallet, isåfall skulle vi nog få ett och annat att förklara.

Dagens efterrätt

Ett saffranstryffelmonster på chokladbotten. Vi ersatte valnötterna med non-stop, både i kakan och ovanpå som dekoration och mätskala (börja med en två-non-stop-bit, den är mäktig!). Kakan räckte till tolv personer samt en galen groda (eftersom man inte ska vara tretton till bordet definierade vi oss så ikväll). Alla åt så många bitar de orkade, och sedan blev det en lagom liten bit kvar. Ingen sprack, så vi räknar det som en väl avvägd dessert. Däremot har vi alldeles för mycket potatisgratäng, kom och ät.

God jul

God jul till alla som råkat trilla sig hit, och resten. Nu har jag tröttnat på Guitar Hero, så nu ska jag krypa i säng.
Topp fem på julbordet, utan inbördes ordning:
*getostsalladen
*revbenen
*waldorfsalladen
*mandelmusslorna med hallon
*dopp-i-grytan och allt det andra

Det är märkligt att det finns så mycket god mat som kryper fram till jul - eller egentligen inte, eftersom vi äter gott året runt.

Karl-Bertil Jonsson live

Vi tog vår motoriserade rensläde till stan för att fika, och på vägen dit svängde vi förbi verkligheten och lämnade några julklappar.

Jag köpte ett gäng underkläder åt min äkta hälft inför en resa i höstas, men i fel modell, så de har bara blivit liggande i sin påse. I morse läste jag i Corren att det fanns möjlighet att ge julklappar åt bättre behövande via Kontaktcentrum, i synnerhet schampoo och underkläder tas tacksamt emot. Så jag slog in paketen och vi travade dit i samlad tropp. Det är lätt att vara människovän på avstånd, men det kändes ganska märkligt att ta med sig sin rosa treåring och trava rakt igenom hopen med slitna män som stod på trappan, med ölburkar, hund och systempåsar och sa "ni kan ge oss julklapparna direkt". Utan att egentligen titta på någon gick vi in genom dörren, in i serveringen och gav julklapparna till damen i serveringsdisken. Ett något bakvänt sätt att vara givmild, kan jag tycka, och en obehagligt konkret påminnelse om andra människors verklighet. På vägen ut skärpte jag mig och tittade faktiskt männen i ögonen, hälsade på hunden och önskade god jul. Men det krävde en ansträngning från min sida. Sen lämnade vi samhällets skuggsida och gick till missionskyrkan och okynnesfikade med våra vänner från Sydney. Vi är priviligerade, milt uttryckt.

Renlighet är lite som kräksjuka

Det smittar. Men det är alltid kul med överraskningar, eller hur var det nu?


Det var iallafullafall jättekul att få en Chottentott på trappen. I morse köpte vi all god julöl i hela Linköping, sen kokade vi whiskyknäck, städade köket och satte upp nya julgardiner. Framåt eftermiddagen blev det ett pitstop av Claes, Malin och David - den sistnämnde och Julia yrde runt som bara två glada treåringar kan. Det är ganska lagom att stanna i Linköping när man julbilar från Stockholm söderöver, och ett busbra tillfälle att träffa gamla kompisar med nya småknottar. Sen tog vi Rudolf till Ljungsbro för att dricka glögg och beundra den nya skylten. En lång ledig dag, det tycker vi om.

Dan före dan före dan före dan före dan. Typ. YMMV

Här är den iallafall, vår alldeles hanterliga julgran.

Och bästa tomtetjejen. Hon som är en jäkel på att baka galna saffransgrodor.

Odenplan - närmre än Finspång

Man ska inte underskatta bloggens genomslagskraft. Nu står det en flaska Lucia choklad starkvinsglögg på mitt skrivbord, tack för det Jonas!

Julkonsert del II

Söndag 21 december klockan 17 har min kör julkonsert i Tomaskyrkan, ett knappt stenkast från Konsum Läderhuvan på T1. Vi sjunger klassiska julsånger, någon enstaka oklassisk julsång samt Gaudete i arrangemang av Anders Öhrwall, med flöjter och fagott. Välkomna.

Förtroendedipp för kommunikationerna

SMS-konversationerna med min lagvigde har gått från "puss och kram, vi ses ikväll" till "puss och kram, jag hoppas att vi ses ikväll". Det har sin rot i att senast han skulle hem från Amsterdam blev flyget inställt, och det är som bekant svårt att påverka. Surt bara att det är ett halvt dygn till nästa avgång Amsterdam-Linköping, det är ju inte så gott om avgångar på den rutten. Håll tummarna för att inga tekniska och/eller biljettförsäljningsmässiga komplikationer uppstår ikväll.

Säga vad man vill om Finspång...

...men där finns det iallafall chokladglögg. Det gör mig lite frustrerad, för den vill jag prova, men butikerna i Linköping är tvärtomma och leverantören har slut. Och just när det gäller glögg, kan man inte beställa flaskor mellan Systembolagets butiker, har jag fått lära mig. Den finns i Åtvidaberg. Kisa, Boxholm och Ödeshög. Tillochmed i Österbymo kan man hitta lucia choklad glögg som den så vackert och särskrivet heter. Undrar om den är god.

Tredje advent

Idag har vi åkt pulka, skrivit julkort, köpt julgran, surfat hem julklappar, satt upp utebelysning och byggt (byggsats-)pepparkakshus med nonstop och kristyr och sånt stuff. Dessutom hann vi dricka adventskaffe hos min nyaste kollega som flyttat hit från Skottland med fru (ännu en Lotta!) och två små tjejer. Vi tillbringade en bra stund på IKEA igår, och det måste vara någonting med konceptet glansiga saker och halva priset som gör mig lite halvgalen, eftersom jag kom hem med två julgranspyntsatser med 57 delar vardera. Eftersom min julgransspec bestod i "någon som är ungefär lika lång som jag", kommer det att bli trångt om saligheten på grenarna. Men väldigt matchat.

Och mamma, din födelsedagspresent är skickad, så förtvivla icke. Jag fick inte skicka med kortet för lilltjejen först, så det kommer lite senare.

Fredag den trettonde

Fina kramtjejerna

Snöyra på väg till kyrkan

Halsband kan man aldrig få för många av.

Lucia var fantastiskt vintrig och fin och mysig i år, även om fredag den trettonde hade drag av otursdag för min del - dels glömde jag mina nycklar i dörren på morgonen, dels kom jag fram till dagis lagom till luciatåget var färdigt :-(. Nå, nycklarna hämtade svärfar, pluppen var nöjd med att vinka till pappa och releasen blev iallafall publicerad såsmåningom. Dessutom vi fick njuta ett diskantkörsluciatåg i Vidingsjö kyrka med Lotta, Maya och Annika, ett sånt där riktigt, där hälften av de små barnen går upp och andra hälften ner på "Sanktaaa lucia" första gången, och andra gången törs ingen ta den tonen alls. Annars sjöng de frejdigt och hjärteknipande, och vi fick mysa med pepparkakste och lussekatter.

Snart är luciadag

Vik hädan, mörkret! Annars får du med mig att göra.

Lucialinnet hade inte en chans mot Askungenklänningen.

Imorgon ska vi få lyssna på en sång om nät på tårna, har dottenknotten berättat. Det ser jag fram emot.

Dagens julkalender

Den som ännu inte hittat dit rekommenderas att tassa iväg till Country&Eastern med det raskaste. Sätt på högtalarna och njut julmusik i kortformat.

Hemvändare

December är en bra månad, för då kommer Lottorna hem till Sverige för att hälsa på, och vi får låna dem en stund av deras familjer. Vi har höstat in den första nu, den från Sydney, och konstaterat att hon har det minst lika bra som vanligt. Maya och hemmaplansknotten var mycket artiga en liten stund - "du kan få leka med den här" - "nej, den kan du få ta", men det gick över när de fick korn på prinsessklänningarna, då blev de lite mänskliga mot varandra igen, på treåringars vis. Skönt att startsträckan fortfarande inte är särskilt lång, eller som det står på julkortet med Uluru på: "Tur att det är så nära till Linköping".

Det står en julgran i Rydsskogen!

På rot. Och stam. Med kulor i grenen och glitter på. Den är fin att titta på när man svischar förbi på sin snabba cykel.

Julledigt snart!

Jag matade precis tidrapporteringsverktyget med min semester (ja, jag aktade fingrarna noga, för det verkade väldigt hungrigt). 19 december-6 december tänker jag vara ledig, det är ju hela eoner av tid! Och det händer ju snart, när jag tittar efter - bara åtta väckarklockeväckningar innan julefriden slår till. Det är bra att vara jag (har jag sagt det förr?).

Julkonsert

Jag tycker om julmusik och jag gillar Lihkören. Igår fick jag lägga till Olle Persson på min jag-gillar-lista. Han låter fantastiskt och har örnkoll på vad han gör. Dessutom bangar han inte för att tassa omkring i röd julefrack, bara en sådan sak. Genom att komma lite lagom sent till konserten, när den breda menigheten brett ut sina bakar på kyrkbänkarna i St Lars sådär lagom mycket för att inte rymma några fler, lyckades vi få platser längst fram, precis framför solistmikrofonen. Det är alltid bra, utom möjligen när kören sprider ut sig i hela kyrkan för att sjunga Lux Aurumque och Det var mitt i julenatt, då skulle det ha varit kul att sitta i mitten istället. När Lihkören sjunger Biebls Ave Maria, då är det advent på riktigt. Och som bonus O helga natt, A child is born och White christmas med en solist som man inte behöver vara ett dugg nervös över, det är bara att blunda och åka med. Underbart.

Vi kastade om barnvaktsplanerna lite, så att knotten fick följa med på det inledande glöggkalaset och sedan leka hemma hos L och T medan de stora gick på konsert. Det är första gången hon åker hem med några kompisar för att leka utan oss, men det var inget trauma. Hon sa knappt hej åt oss innan hon susade iväg, och när vi kom för att äta middag och plocka upp henne, tog det en timme eller så innan hon kom förbi och hälsade på oss. Hon är tämligen trygg med sina (och våra) kompisar.

In i glöggdimman

I helgen ska vi avverka två glöggkalas, en julkonsert och en middag. Inget av evenemangen äger rum hemma hos oss, så vi ska bara glassa omkring. Ganska skönt.

Mia is no gräsänka no more

Äntligen! Vid lunch idag kom Lars hem från sin Asienturné, Singapore-Beijing-Shanghai-Taipei-Hongkong-Shanghai-Taiyuan-Shanghai. Han åkte 22 november, så det var inte en dag för tidigt att få honom tillbaka. Egentligen skulle han ha kommit hem sent igår kväll, men KLM valde att ställa in sista benet av resan under fötterna på honom, så han fick sova i Amsterdam istället. Jag lyckades, tro det eller ej, att kompensera för vår korta helg för två veckor sedan genom att gå från jobbet redan vid lunch idag, så nu har vi en lång helg tillsammans. Än så länge är alla vakna och vi har ätit lunch ihop, veckohandlat, bytt gardiner, lämnat in vårt trasiga Wii, kokat chokladkola och ätit egenjoxad pizza. Om jag tyder tecknen rätt kommer samtliga familjemedlemmar att somna i soffan under "På spåret", espresso eller ej.

Julklappspapper is my only vice

Jag gick in i en affär
sa goddag vad har ni här
kan man möjligtvis köpa en krona här?

Och tro det eller ej, det kunde man! Förutom en luciakrona och batterier, hittade jag även en potentiell klapp med måtten 4*2*0,5 cm. Den måste ju slås in, så jag plockade på mig 29 meter julklappspapper i olika varianter när jag ändå höll på. Nu är bara frågan vad som passar bäst, gulliga tomtar på svart, tomtar i Jenny Nyströmstil eller mistlar-och-paket? Nä, det är nog för stora mönster på alltihopa. Jag får använda någon av de sjuttioelva rullarna som står hemma.

En klapp för far

Jag: Vad tycker du att pappa ska få i julklapp?
Hon: En barbie!
Jag: Nja, tror du verkligen att han vill ha en barbie?
Hon: *djup suck* Okej då. Leksakskaffe.

Kanske det, kanske...

eeeK

Jag har tittat lite halvhjärtat på annonserna för eee PC på senare tid, och mitt senaste mätvärde låg väl på sisådär 3690 kronor, om jag minns rätt, utan att ta hänsyn till operativsystem, minne, frekvens, disk och andra saker som man borde intressera sig för om man verkligen tänkt köpa en. Oh well.

I morse fastnade blicken på en annonsbilaga till Corren, som visade en eee PC med prislappen 0 kronor. Aha, ett klipp, tänker undertecknad, lagom lättlurad gymnasieekonom anno 1992. Något har jag lärt mig sedan dess, så jag läste faktiskt det finstilta också. Gäller vid tecknande av mobilt bredband, 199 med 24 månaders bindningstid, och 150 kronor i förhöjd månadsavgift. Uppläggningsavgift 250 kronor. Minsta totalkostnad: 8327:50. Om man betalar så flitigt man kan, alltså.

Få se nu, vad var det som såldes egentligen? Och till vilket pris? Jag blir mörkrädd.

Musmotorik

Det är kul med siffror. Efter första avsnittet av SVTs julkalender (lite för läskig) tillbringade vi en stund på bolibompawebben med ett spel där man fick se ett antal djur och sedan skulle klicka på rätt siffra. Jag skötte pekandet och klickandet till att börja med, men ganska snabbt kunde knotten ta över, mäkta stolt över att hon fixade att manövrera markören med den lilla inbyggda plattan på tangentbordet på egen hand. "Jag kan helt själv" sa hon med lycka och förundran i rösten. Jag gillar när hon säger så.

Hosianna, snor, snor, snor

Nä, det kommer nog ingen Hosianna ur min hals imorgon. Det blir att kurera sig istället för att kliva upp i ottan för att vara sjungklar 8.45. Hoppas att jag kan pallra mig upp i tid för att gå på gudstjänsten iallafall. Annars får det bli första advent ändå, här finns det adventsljus, lussekatter och pepparkakor.

Ingen dager synes än

Vi har tjuvstartat på adventsljusstakandet i köket, men det är ändå för mörkt för att läsa tidningen. Det blir nog inte ljust idag.

Pepparkakbak

Vi lånade oss en extra treåring i eftermiddag, för att få styrsel på det här med pepparkakorna. Färdigköpt deg från ICA Maxi funkar fint för den som lägger mer fokus på utförande än smakupplevelse, och det gick ganska fort att hitta en bra metod - jag kavlade och flyttade till plåtar medan knottarna hanterade formarna. Ett jättemysigt sätt att tillbringa en söndagsstund.

Det här var första gången som Julia hade en jämnårig kompis hemma för att leka, utan föräldrarna. Det blev en tretimmars playdate som avlöpte väldigt väl. Ytterligare en milstolpe passerad, jisses vad stor hon börjar bli.


Först pusslade de lite.

Medan jag förberedde baket.

Baka, baka.

Fika, fika.

Julbak

Så här ser det ut hos farmor.

Lussemaskar, lussegubbe och lussekatter i skön förening. Och plötsligt har jag bloggat via mobilen också, undrar vad det kostar...

Vadan vitmossan?

Varför köpte jag två påsar vitmossa, när vår adventsljusstake består av fyra fristående ljushållare? Man kan undra. Röda antikljus och dito breda sidenband kan jag försvara, liksom åtta meter julklappspapper, men vadan vitmossan? Kanske kan jag surra fast den i ljusstaken med sidenbandet, men jag tror jag sparar det till luciamunderingen, enligt ursprungsplanen.

Jag fick med mig saffran, kesella och pepparkaksdeg hem också, så imorgon blir det väldoft i köket, är det tänkt. Pittoreskt värre. Jag måste bara se till att låta pluppen vara med och dega också, och inte bara bulldozra ihop lussebullar och pepparkakor själv på mitt hypereffektiva vis. Vi får väl se hur det funkar.

Idag blev det också väldoft i köket, men inte vårt. Jag och plutten bjöd nämligen bort oss till kompisar tillsammans med en alldeles för stor kalvstek, som vi lagade till enligt konstens alla regler medan våra värdar förberedde morgondagens barnkalas. Kalv, rosmarin, lavendel och balsamvinäger. Bara bra.

Visst bröt pluppen ihop i en liten oresonlig hög när vi kom hem, men å andra sidan har hon varit otroligt smidig nästan hela tiden vi varit hemifrån idag, från elva till åtta, så någon gång måste hon få slappna av och balla ur. Skönt att jag själv inte var fullt så trött, så jag hade tålamod att låta henne lugna ner sig själv istället för att försöka forcera kvällsmackan.

Äntligen helg

Så blev det äntligen helg för hela familjen, lite senare och lite kortare än vanligt. Att sitta i telefonkonferens mellan 18 och 19.30 på fredagkvällen tilhör inte mina favoriter, men det var väsentligt värre för killen som satt i Indien. Elva till midnatt på fredagkvällen, det är riktigt illa. Det braiga med att jobba på ett sånt mobilt företag är att det tog fem minuter från det att jag lagt på till att jag satt i badkaret med plutten. Hare hemarbete och ett eget rum.

Kortärmat, kortärmat, kortärmat

Det är en varmblodig krabat vi har. Långärmat närmast kroppen går bort, även om det råkar vara minusgrader och november. "Jag kan ta på mig en kofta över". Jo, det kan hon ju förstås. Tack och lov att hon åtminstone köper det. Vi får vara nöjda om vi lyckas klämma på henne något som har åtminstone en antydan till ärmar innan vi packar in henne för att åka till dagis.

Hej kiss-och-bajsåldern

Hört från golvet:

Bajspluttar
bajspluttar
bajs
kiss
kiss
kisspluttar
kisspluppar
kissekatt!

Hoppas att den går över snart.

Återfallsbesökare

Jag tycker inte om leverpastej, men det gör inget. När den serveras på en liten, liten bricka med ostmacka, kaffe, Mozart, Bach, Kärleksvals, Stormy Weather, och diverse regnmusik, då äter jag ändå och njuter. Det är klassiskt, nya bekantskaper och lättsmält om vartannat, bitvis associerar jag till Lennart Palms legendariska melodikryssillustrationer, fast på kyrkorgel då. Orgelmusiken för stressade själar i St Larskyrkan är helt briljant, inte minst för repertoarblandningen.

Ett dyk i stora spelhavet

Igår hade vi en liten, liten spelorgie med Klaus och Kristian. Vi spelade Niagara, Coloretto, Geschenkt samt ett obskyrt holländskt ölspel i begränsad upplaga innan vi avrundade med en av mina favoriter, Kleine Fische. Tittar man på boardgamegeak verkar Kleine Fische heta Duck, Duck Bruce i engelsk översättning. Det ser inte alls lika lockande ut, mycket av tjusningen i spelet ligger i grafiken, tycker jag, med alla finfula fiskvarianter. Vi skrapade lite på ytan av Dominion också, men bestämde oss för att det var för jobbigt att läsa reglerna, så det får vara till en annan kväll.

Det är så fantastiskt roligt när Klaus dyker innanför dörren med sin gigantiska väska full med mer eller mindre obskyra spel. Det är en bra sak, att ägna sin fredagkväll åt att spela spel och trakassera sina vänner när de förlorar.

Onsdagmorgon i november

En sån där morgon
Vacklar upp ur sängen på tredje snoozeförsöket
Brygger morgonkannan utan te i filtret
Gör om, gör rätt

Galopperar gnäggande uppför trappan med kjolen inkilad i en tom toarulle
Hästsvans - mitt arsle
Målar ögonfransarna med volym på burk
Matlåda, telefon, plånbok, leka hitta cykelnyckeln

Åker som en nyoljad blixt genom Rydsskogen
Skitsamma om det duggar i mascaran
Jag kan lyfta blicken själv

Salladsgubbe

Äsch, jag skulle ha tagit ett kort av dagens middag. Vi smällde i oss gurkögonbryn, fetaögon, ananasnäsa, laxmun och lockigt manchesalladhår på en gropig bädd av quinoahud. Samt polisonger av fetayoghurtkräm, i ett anfall av kreativitet. Dottenknotten åt salladsblad. Det har inte hänt förr, iallafall inte vid vårt matbord.

Innehållet kan sjunka ihop något under transporten

Vi sprang på en Sydneybekant i förmiddags på stan, en f.d. kollega som kom färsk (eller tja, kanske inte helt nyponrosig) från flygplatsen och klev ut ur en taxi framför fötterna på oss. Kul att se honom igen! Ifall ni undrar, kan jag berätta att man blir ungefär en halv decimeter kortare och växer ungefär lika mycket på brädden av att resa Linköping-Sydney i ett sträck, iallafall ser det ut så precis när man kommer fram. Jag är ganska säker på att han kommer att återta sina vanliga proportioner framåt måndag, när han fått sova horisontellt ett par nätter och krängt på sig kostymen.

Konserttips

En fredag när man behöver lite ro till lunch, kan man gå hit. Musik för stressade själar är rubriken, orgelmusik serverad med kaffe och macka till självkostnadpris, typ. Bra sak.

Hårt att vara rationell

Det skulle vara enklare att vara gräsänka om knotten inte förvandlades till ett oförsonligt, vrålande monster så fort vi kommer innanför dörren på kvällarna (dvs när hon är jättejättetrött och det är dags att gå och lägga sig (och ibland drygt det)). Hon går igång på så irrationella saker! Igår bar jag upp hennes kvällsmacka åt henne, ett oförlåtligt brott, och idag gick jag upp till övervåningen innan henne. Det fick jag inte heller göra, iallafall inte just där och då. Och när det blir fel bryter hon ihop i en liten ilskegråtande hög, och då måste vi göra om. "Annars blir jag aldrig glad igen."

Det bär mig emot att göra om något som är helt betydelselöst i mina ögon, men det är uppenbarligen väldigt, väldigt viktigt för henne. Ikväll låg hon en kvart på hallmattan och grät medan jag låg en trappa upp och väntade på att hon skulle ge sig medan jag läste i "Trotsboken", ett bra stöd för en förvirrad förälder. Jag kom hela tiden tillbaka till rådet "välj vilka strider som är viktiga" och att det inte är så viktigt att vara konsekvent i det här läget, så till slut gick jag ner för trappan igen. Varpå hon lyckligt skuttade upp före mig och glatt tappade upp sitt bad (jag aktade mig mycket noga för att dra i några kranar innan hon hunnit fram, kan jag berätta).

Hon är så klok på många sätt att det är lätt att glömma att hon faktiskt bara är fyrtiotvå månader, och att hennes logik inte är identisk med min. Det är klart att hon måste få mothugg ibland för att utvecklas, jag gör henne ingen tjänst genom att bara hålla med hela tiden, men jag får nog tugga på mitt mantra "välja mina strider, välja mina strider, välja mina strider" länge än.

Det är skit att va jag

Det är skit att va jag. Ja, inte jag alltså, men knotten. Hon har så ont i öronen att hon inte vill ha varm choklad, det är ett mått på eländet. Inte har hon fått sova i natt heller (och således är ingen annan helt utsövd heller). Snart öppnar vårdcentralen, då kanske vi kan få träffa en doktor snart.

Mer statistik

Chottentotten bloggade om sin statistik häromnyssens, och jag känner att jag behöver dela med mig av ett par av de googlesökningar som landat i min blogg:

Somliga är ganska väntade:
bästa tigerkakan
bo hos stångåstaden
Andra enträget inkvisatoriska, men ändå med viss inbördes variation:
var ligger kina
var ligger kina?
vart ligger kina
vart ligger kina?
Andra mer otippade:
ko måne
kompis 75 kr tank
lägga en yoghurtplatta
få en hund till att gå fot när den är 4 år?

Jag begriper inte alls hur det går till, men tycker ändå att det ligger en viss poesi i att lägga en yoghurtplatta. Lite som att sminka en biskop, kanske.

Dagens maxim

Vid frukostbordet:
Mamman räcker över smörkniven och plattmackan till knotten med orden "Börja du, medan jag sätter fast koalan på hushållspappershållaren". (Ja, jag sa faktiskt så.)
Knotten (provar att smöra sin macka lite halvhjärtat och ger sedan upp):- Jag kan inte!
Mamman: - Man måste väl inte kunna allt man gör.

Nä just det. Ibland är jag klok som en hel Mamma Mu.

Ätet idag

Jag hittade ICAs mangosås när jag handlade i helgen, den har jag letat efter (mer eller mindre helhjärtat) sen vi fick den till grillad kyckling hemma hos storebror i somras.

Ikväll muckade jag ihop soja, ingefära och lime från rivjärnet samt pressad lime med en skvätt av mangosåsen och hällde det över över laxfilebitar i portionsstorlek, som sedan fick åka i 225-gradig ugn i en kvart. Gott! Mangosåsen var starkare och mindre söt än jag trodde, så jag kompletterade med mango ur frysen samt ris, bladspenat och broccoli. Det funkade, tyckte samtliga inblandade. Jourhavande småknottar åt falukorv istället för lax och var nöjda med det. Sen softade vi framför Bollibompa tills det var dags att samla ihop alla bilarna och skjutsa hem Linus. Man kan ha det ganska mysigt en vanlig tisdag.

Tomt i källaren

Nu är det tomt i källaren igen, både morfar och mormor har åkt hem. Vi lägger pärlpumpor och tittar på Blixten McQueen för att trösta oss.

Marknadskrafternas fördärvliga inflytande

Säg hej till LHC:

Vi har blivit med LHC. LHC är en rosa ballonghund som mr Goran gav Julia när vi gick på stan igår, strax innan vi gick till hamburgarehuset och beställde bl.a. menyn-som-heter-som-det-lokala-hockeylaget. LHC gillar att ligga i sin korg, att ha regnbågssnörekoppel samt att hänga och dingla från babystolen i sagda regnbågssnörekoppel. Oh well, luften går väl ur så småningom.

En liten läsorgie

Gårdagens godnattsagor:
* Barnyard dance!
* Opposites
* Horns to toes and in between
* Oh my, oh my, oh dinosaurs

* Opposites - Wiggles
* Shapes - Wiggles
* Blue hat, green hat
* Ellen och Olle äter

* But not the hippopotamus
* Belly button book

Knotten somnade halvvägs in i den sista, men jag måste säga att hon höll ut länge.
Idag har vi bara läst Mamma Mu bygger en koja, Den flygande trumman och Mästerkatten i stövlar. Men helgen är lång!

Tatatatajming

Konsert+(dagisstudiedag*2)+vanlig jobbarvecka= (8*mormordag)+(7*morfardag)

Så har vi det just nu, så det kanske blir lite klent med bloggandet. Men den här veckan går ekvationen går ihop, jag lovar!

Pimp my bibliotekarie

Plötsligt står jag där på min cykel vid rödljuset och hojtar "Party!" åt den morgontrötta, gråtrumpna bibliotekarien som åker förbi, ordentligt fastspänd i bokbussens passagerarsäte.

Det väcker två tankar:
1. Jag kanske känner ett lite väl stort ansvar för imagen hos min ursprungliga yrkeskår.
2. Kan det möjligen vara fredag idag?

No gräsänka no more

Nu är alla hemma igen! Fantastiskt trevligt efter nästan en vecka utan pappa.

Humor

Det här tycker jag är kul. Så nördig är jag.

Grej of the day

Knottens far har silvertejpat ihop en hushållsrulle och en toarulle, och fixeli-fån, så har vi fått oss en megafon. Med den kan man proklamera allt som är viktigt, t.ex. vilken klänning och vilka strumpbyxor man avser att bära för dagen. Det är en fantastiskt skojig pryl, alla borde ha en.

Spex men ändå inte

Det är lite märkligt att gå på spex klockan 16 en söndag, men det funkade det med. Knotten fick följa med för första gången, och det gjorde förstås saker och ting lite mer spännande, men hon skötte sig fint med prinsesskrona, gosekanin och en godisklubba eller två. SHTs uppsättning av det klassiska lundaspexet Marie Antoinette från 1946 var en gemytlig tillställning med mer eller mindre träffsäkra insatser, och nu är jag väl iofs gravt partisk, men jag tycker ändå att silvertejpskillen är världsbäst. Sådetså.

Men det där med att sätta upp klassiska spex - jag är inte övertygad. Opera buffa-formatet är kul, och de visste förstås vad de gjorde när de valde musik 1946, idel Mozart-klassiker, men det blir lite lätt unket med en text som cementerades för 60 år sedan. Jag tycker att det är spontaniteten, improvisationen och de otippade ordvändningarna som gör spex kul, och det blir ju liksom inte så mycket av den varan i den här formen. Men det var en rolig eftermiddag iallafall, som ovanligt tramsig opera betraktat. Jag får försöka pricka in Holgerspexet om några veckor.

Halli galli

Nu ska ni få lära er ett nytt spel. Är ni med?
Man placerar ringklockan i mitten occh delar ut alla korten, så att alla spelarna har lika stora högar.
Vänd upp ett kort.

Och räkna hur många frukter av varje sort som syns på bordet.

När du ser exakt fem frukter av samma sort, plinga på klockan.

Alla kort som låg på bordet hamnar nu längst ner i din hög. Dina medspelare försvinner en efter en när deras högar tar slut. Träna in en snygg segergest, och ha så kul!

Mot det stora blå

Jag har fått mitt anställningskontrakt från jättenkoncernen som sväljer min nuvarande arbetsgivare från första november, samt klarat av mitt första transatlantiska kvällstelefonmöte. Det ska bli spännande att se hur annorlunda det blir att jobba på ett amerikanskt företag.

Kraniosakral behandling

Nu har jag provat något nytt igen. Jag blev lite snurrig efter en halvtimmes massage, inklusive kraniosakral behandling. Men det är säkert bara som det ska.

Gammalt diskbråck luktar illa

Det var inte så rutinerat att genrepa i konsertskorna. Ont i ryggen nu. Jag har återupptagit armhävandet och applicerat Voltaren, både utvärtes och invärtes, så förhoppningsvis ska det rätta till sig.

Hur är det med er?

Själv sitter jag i Trädgårdföreningen på en bänk.

Knotten åker karusell

Saker jag gjort idag

*Åkt buss till jobbet.
*Sett en tjej med blått och lila hår.
*Pratat med min slöjförsedda bussgranne om sagda blålilahår. Nu vet jag att islam förbjuder färgat hår. Är det inte lite märkligt att jag aldrig förut konverserat med en muslimsk kvinna under mitt trettiofemåriga liv?
*Fyllt 35,5. Det kan vara början på en ny era.
* Haft ovanligt god informationskarma, alla lösenord har gått min väg.
*Ätit lunch med en kompis som jag tappade bort ca 1996. Det hinner hända en del på tolv år, även om annat är sig likt.
* Ätit popcorn som poppats i micron i ett kuvert med inaktuell företagslogga på.
* Ätit andra popcorn som simmade i rapsolja.
* Druckit en femtedels Staropramen.
* Pussat en okänd 60-årsjubilar på kinden på Platå. Han blev ganska förvånad.

Päron på begäran

På önskemål från Lakritstrollet, vars kommentar jag sorgligen töntat bort, kommer här några tips på hur man kan äta upp sina päron

*Skaffa en råsaftcentrifug och stoppa ner hela klabbet i. Drick upp omedelbums. Den här metoden slukar många päron, vilket är en bra sak när man har trädgården full. Se till att leja ut disken, bara.

*I en sallad - skär i tunna skivor och lägg på ruccolasallad med avocado och getost. Gärna med lite balsamvinäger eller creme de balsamico på.
*I en lövbiff, eller brevid en valfri köttbit. Finhacka en schalottenlök och ett eller ett par päron. Fräs i stekpanna och blanda med en matsked senap. Extra gott till lamm.
*Med pasta - gucka ihop lite vitlöksost och creme fraiche med salt och peppar, och gärna lite färsk basilika. Koka pasta. Blanda den varma pastan med ostgucket. Servera med tärnade päron och nötter, t.ex. valnötter eller pinjenötter.
*Stekta med haloumi. Stek haloumin, stek sedan päronen. Salt och sött i skön förening.

*I smulpaj - som äppelpaj fast med päron. Gärna med kardemumma och kanel.
* Med tjinuskisås. Med eller utan tunna smördegsrundlar, men alltid, alltid med vaniljglass.

Slutligen ett recept som jag inte provat än: päronmarmelad med saffran och chili. På något sätt glömmer jag alltid att köpa chili.

En konstig ko...

...med konstiga små horn, som det heter i visan. Men Mamma Mus allra konstigaste kroppsdel är ändå mulen, iallafall på bio. Hennes nosparti var alldeles statiskt, som ett spänne på en dagbok eller ett skrin. Stackars kossan, alldeles stel om nosen. Men hon är ingen dålig ko (hon är bara ritad sån).

För övrigt är Kråkan en tråktratt. Om det nu var någon som tvivlade på det.

Päronplock

Såhär ser våra päron ut.

Om man bara klättrar lite på gungställningen...

...kan man nå nästan hur långt som helst.

Haffa solen

Eftermiddagen bjöd på höstsol, så det blev cykel hela vägen till dagis och hem igen. Jag plockade mig ett päron direkt från trädet och mellanmålade i en trädgårdsstol, med ryggen åt inomhuskaoset. Idag, som nästan alla dagar, är det viktigare att fånga solskenet än att plocka upp legot.

Liten seger

Det finns mer än ett skäl till att jag cyklar till jobbet normalt. Att köra bil kan vara kul, men jag tycker verkligen, verkligen inte om att parkera, framför allt inte inne i hus. Men rätt som det är blir det vinter och snöstorm, och då är det bekvämast att ta bilen ändå, så idag har jag övningskört till jobbet.

Personalparkeringen finns nere under huset där kontoret bor. Normalt sett är jag inte så förtjust i rökare, men jag gillar den killen som tog en cigarett utanför garageporten precis lagom för att agera förlängd arm och släppa in mig med min bricka så jag slapp backa och trixa för att nå låset. Lillbilen är föredömligt liten också, och det blev gott om marginal för stolpar och annat otäckt som finns i garage. Nu är bilen parkerad för dagen, och jag med. En liten skitsak för mänskligheten, men jag är nöjd.

Fri som en fågel

Hemliga resan gick till Småland och bestod i ett luffaräventyr, följt av ölskola och finmiddag på Brygghuset i Vimmerby. Regnet upphörde strax innan vi tog på oss slokhattar, fick varsitt knyte och greppade staven för att dra ut på luffarstråt.
Vi fick lära oss luffartecken, prova trådslöjd och leka på luffarvis, en typiskt bra dag i skogen för Stören, Berta med Klådan, Latmasken, Frida med Blåsan, Gneta, Kaffe-Lasse och alla di andre. Och det var faktiskt gott med öl.

Hemligt, hemligt

Vi sprider kaos och förvirring genom att skicka sena SMS till det exklusiva sällskap vi lurar ut på en hemlig, barnlös resa imorgon. Muahaha. Blandade ledtrådar:
- ingen indisk mat
- medtag badkläder och handduk
- vi ska åka bil

Allt kommer att uppenbaras i sinom tid.

Alla de rätta ingredienserna

Dagens sous-chef är född 1993, men har redan räknat ut vad som är viktigt i köket - rena tassar och bra musik. Han bjöd på Ziggy Stardust, Eric Clapton och Guns 'n' Roses, jag tog ett djupt tag i ekolådan, och gemensamt svängde vi ihop en välkryddad, tomatbaserad pastasås med kassler, schalottenlök, vitlök, palsternacka, selleri, morot, squash och bladpersilja. Både gott och trevligt.

Vila med Janne

Kontoret har varit fullt av snor en längre tid nu, och det har läckt över på mig såpass att jag vilat mig i form halva igår och hela idag. Jag har mest sovit och läst Jan Guillous Fienden inom oss, och nu är jag klar, både med snoret och läsandet.

Han skriver effektivt, dagsaktuellt och självgott, den gode herr Ponti. Det är rentav så att jag överväger att läsa om de gamla rödtuppsböckerna. Jag minns inte om de var fullt så samtida när det begav sig, men det kan hur som helst vara intressant att se vad tidens tand har åstadkommit på tjugo år.

Söndag i Stockholm

Sånt här borde man göra oftare.

Prickigt och randigt.

Dragkamp i Vinterviken.

Höghöjdsklättring (mamma och gudmor är inte bara korta, de är långt ner också)


Sagostund hos Wilmer

Vrålande frukostlyx

Rytande råsaftcentrifug
gör juice av alla äpplen
Det är inte jag som diskar

Hurra!

Vi kanske inte behöver åka till London för att gå på musikal ändå - Avenue Q kommer till Konsert och Kongress 31 oktober! Whee!

Biopremiär

När vi tröttnat på att plocka plommon, gick vi på bio istället, hela familjen. En ny Pixarfilm, det måste ju vara en söt historia, väl avpassad för en treårings första biobesök. Med glada färger och robotar med gulliga röster och sånt? Yeah, right. Någon här hade inte gjort sin hemläxa, som de säger över där.

Jag hade inte fattat att filmen var fullt så skitig, eller att den hade så lite dialog och ett så pass mörkt miljöbudskap. Men det var en bra film för oss lite större, och dotten var nöjd ändå, hon proppade sig full av popcorn och smågodis, och kröp upp och satte sig i knät de stunder hon tyckte att det blev lite läskigt. Vi får sikta in oss på en Spöket Laban nästa gång eller så.

Veckans pärla

Det är en väldig tur att farmor är en behärskad kvinna, annars hade hon kunnat skratta ihjäl både sig och sondottern på väg hem från dagis häromdagen.

"Jag ska bli stor, som min kusin M", sa dottern, som hon ganska ofta gör.
"Ja, och sen blir du vuxen, och sen blir du en gammal tant som jag" svarade farmor från förarsätet.
Då kommer det från baksätet: "Nä, jag ska inte bli en tant, jag ska bli smart".

Det tycker jag var fint sagt.

Pick the low hanging fruit

"Pick the low hanging fruit", mässade chefens chef på det allra sista väckelsemötet på min förra arbetsplats. Jag förstår precis vad han menade, men han glömde att nämna att plommonen är lilare på de högre grenarna, de där som är utom räckhåll.

Att skala eller inte skala

På vägen tillbaka till kontoret efter lunchen, handlade jag mandelpotatis och schalottenlök på torget. Det har sina fördelar att jobba på stan. Nu måste jag bara bestämma mig för om jag ska koka potatisen med skal (på det fega sättet) eller helt djärvt ge mig på mammas paradrätt, potatismiss, till lammsteken imorgon.

Hemmavid var det nämligen så, att den egenodlade potatisen (nästan alltid mandel, rundpären var mycket sällsynta gäster på bordet) i vardagslag serverades oskalad, medan det var extrafint och pappaskalat till fest. Eftersom skalad mandelpotatis har den märkliga egenskapen att den kokar sönder så fort den träffar hett vatten, serverades oftast potatismiss, dvs sönderkokt mandelpotatis till finmiddagarna. (Potatismiss bör förresten inte att förväxla med potatismos, som är potatis som kokats sönder med flit.) Potatismissen är inte så formfulländad, men helt oslagbar att absorbera sås med. Och sås är ju gott.

Eller skulle jag kanske slå till och ugnsbaka hela härligheten? Hmmm...

Prata svenska!

"Prata svenska!" sa dottern när vi cyklade hem från dagis, och jag konversationsvis förhörde mig om hur hennes dag hade varit, fast på engelska.
"Why?" undrade jag.
"För att vi är i Sverige!"
Ja, det är ju bara att hålla med. Och det var väl egentligen ingen som trodde att hon skulle bli tvåspråkig på allvar.

Vilken filextension är du?

Här finns det ännu mer navelskådning - jag är .pdf, vad är du?

No matter where you go you look the same. You are an acrobat. Nothing is more important to you than the printed word.

Spot on, skulle jag vilja påstå

Plommonmarmelad med kanel och vanilj

Mmm, gott!
Kärna ur 1,5 kg plommon och bli brunsvart under tumnaglarna.
Strö över ca en matsked kanel.
Stoppa i en delad vaniljstång.
Blanda med 1 kg syltsocker i en överdimensionerad kastrull.
Koka upp under omrörning och låt bubbla ca 10 minuter. Skumma bort vaniljstångsbitar, skal och annat bös som flyter upp under tiden.
Häll upp lite marmelad på ett fat och kolla så att den inte rinner ihop igen när du drar en sked igenom den.

Häll upp på åtta blandade varma och rena glasburkar. Ät upp och ge bort.

Plommonlila

Jag måste revidera mitt plommonlila, det stämmer inte längre. Våra plommon har en alldeles särskild färg, immig och höstig och sprängfylld, med gult i botten och rött ovanpå, men ändå omisskännligt lila i alla sina genomskinliga skiftningar. Plommonlila är en vacker färg. Det hade man aldrig kunnat tro.

I vårt vardagsrum

Det händer så konstiga saker i vårt vardagsrum. Igår, när vi städat och fejat och hängt upp den blinkande utebelysningen för att skapa en autentisk schlagerstämning till kvällens möhippa, stod där plötsligt fem män och sjöng "jag ville vara en liten blå förgätmigej", endast iförda blå stålmannenkalsonger.

Vi ska nog låta bli att städa så noga.

Dagens impulsköp

Det blev en begagnad Peugot 206, efter provkörning och ett dygns betänketid. Det tog inte mer än en kvart att knyta ihop affären igår, så vi hann ut i tipspromenadskogen i Valla med god marginal. Mysigt att lukta på barren, och plutten promenerade hela sträckan själv för första gången, inklusive en extra tur-och-retur i VSR-backen.

Det är lite märkligt att köpa en bil med målsättningen att använda den så lite som möjligt, men så får det vara den här gången, så länge vädret tillåter tänker jag fortsätta cykla till jobbet. Bilen ska besiktigas och få drag och vinterdäck, sen har vi två silvergråa kombisar på uppfarten utanför huset.

Provkört

Det finns verkligen småbilar som är för små för att vara användbara. Det blir varken någon Peugot 107 eller Citroën C1 som andrabil, för trots att de har fem dörrar vardera, finns det inget utrymme att kliva in i. Peugot 206 kanske. Vi får väl se.

Link missing

Dora upptäckaren rimmar liksom inte lika bra som Dora the Explorer. Men det kan jag ta, det är värre med den kulturella passningen. Medan vi drack varm-och-kall o'boy i vardagsrumssoffan tidigt en söndagsmorgon, såg vi hur Dora hittade ett litet lamm som skulle tillbaka till Marys hus, och så långt är allt väl, men det blir faktiskt bara konstigt när hon träffar en mus på vägen som springer upp i en klocka, en ko och en fiol (där kon hoppar över månen) och den hetsätande lilla fröken Moffa. Sen hjälper det liksom inte att lägga på lite engelska, sådär så att Dora får säga översätta stjärna till "star" och måne till "moon" och skandera "jump, jump, jump" åt den stackars kon, som gör så gott hon kan allaredan. De kulturella referenserna är och förblir trasiga. Vi behöver läka sinnet med Pop goes the Wiggles.

Om katten själv får välja

När jag själv får välja, träffar jag hellre min personliga bankman än min tandläkare. Idag har jag träffat båda, och anlände lite kvart-över-armen till bägge mötena. Inte en min från bankkvinnan, medan tandsköterskan var tämligen syrlig. Alldeles bortsett från att det är bättre att komma i tid, hade jag föredragit de omvända reaktionerna. I synnerhet som det är sällan man får saker och ting bokstavligen nedkörda i halsen på banken.

Ett år senare

Vi firade vår första bröllopsdag genom att provköra Mazda 2 och äta chèvre chaud och andra goda saker på finrestaurang. Det var tyst och stilla i Domkyrkans församlingshem när vi var färdiga för att avrunda kvällen, så vi cyklade hem istället för att planka in.

Sommaren summerad

Såhär blev det, på ett ungefär.

"Så jobbigt är det inte"

Vadå "så jobbigt är det inte"? Det är det visst. Framförallt när det mesta som har med lösenord och accesser att göra bara strular och strular, så jag råkar hälla i mig tre dubbla espresso i ren frustration. Skrapa ner mig från taket, någon!

Det har aldrig varit närmare

Min jobbdator har fått ett kollinummer hos Posten. Ja, min tillfälliga jobbdator alltså, som jag ska ha sisådär en 4-6 veckor innan den riktiga dyker upp från stora jättebattekoncernen. Inte att förväxla med den jättetemporära burken som jag sitter på just nu. Oh well, så jobbigt är det inte att installera program.

Mamma Mia

Ja, vad säger man? Tack för det, barnvakten. Musiken, Meryl Streep och simfotsbaletten, alla borde ha en.

På rymmen från målgruppen

I måndags blev vi vallade till Telenor, den andra nyanställdaste kollegan och jag, för att välja ut varsinn jobbtelefon. Han är utvecklarpojke, ung, yster och nyutexaminerad från systemvetarlinjen. Jag är, som bekant, jag.

Försäljaren: -Vad har ni tänkt er för någonting?
Mia: - Jag vill ha någonting jag kan ringa med.
Kollegan: - Teknik är kul.

Det var väl aldrig stereotypt sagt av oss? Jamenvafan, tänkte jag, dissade den fina Nokiatelefonen som säljaren plockat ut åt mig och tog en likadan som min kollega istället. En SonyEricsson, med stänk-och-dammtålig skärm, GPS, radio, toksnabbt internet, Cyber Shot, stegräknare och gud-vet-allt. Jag har haft Nokia sen jag köpte min första mobiltelefon, anno dazumal elller därikring, så jag gick ut starkt med att fråga mig fram till hur knapplåset funkar. Nu såhär i slutet av veckan är vi ganska bra kompisar, pojktelefonen och jag. Och så har den TrackID, det är en rolig feature.

Full rulle

Det är arbetsamt, det där med att jobba. Men kul. Efter arbetsveckans slut blev det familjekräftskiva hos födelsedagssvärfadern, och lördag morgon ställde jag alarmet på min nya jobbtelefon för att transportera mig, ett kompani köksattiraljer samt två medsystrar till Rappestads kyrkas församlingshem i ganska arla morgonstunden. Självaste Rappestadskan, ett lika inspirerat som handlingskraftigt fruntimmer, hade nämligen organiserat ett arbetsläger för mindre tidsbemedlade handarbetande kvinnor, och eftersom jag tycker att det är roligare med matlagning än sömnad, anmälde jag mig glatt och frivilligt redan i våras till att härja runt i köket under helgen.

Kabeldragningen inför en syhelg påminner ganska mycket om ett LAN-party, säger de som vet. Syhelgen i sig påminner ganska mycket om en arbetshelg med spexet, säger jag, med skillnaden att klubbmästeriet får oändligt mycket mer uppskattning än i studentsammanhang. Man fixar och donar och äter och skvallrar och pratar lite till med trevliga människor som man inte sett på länge, eller möjligen inte sett alls förr. Lagom till helgmålsringningen drällde resten av familjerna in också, vi var sexton vuxna och åtta barn i varierande storlekar till bords, och snett före klockan åtta hade samtliga lämnat församlingshemmet och åkt mätta och nöjda hem till sitt. Bra grej.

Jag, som inte stickat sedan högstadiet, hade skaffat mig ett färskt halsduksprojekt, och ser man på, det där med patentstickningen sitter tydligen i fingrarna. Idag hade jag planerat en busenkel lunch, så jag hann sticka en hel massa varv medan klänningar, amningströjor, väskor och gosenallar tog form runtomkring mig. Handarbetshelg är en bra sak, det får gärna hända igen.

Ikväll ringer vi in barnvakten och går på Mamma Mia. Något ska man ju hitta på en regnig söndagkväll.

Vardagsmotion

Så länge vi inte skaffar en bil till, behöver jag definitivt inte något träningskort. Min dagliga cyklingsrutt går nämligen Ryd-City-(jobba)- City-Mjärdevi(hämta på dagis)-Ryd numera. Det funkar funkis än så länge, och vänta bara tills jag jobbat upp konditionen!

Första dagen på jobbet

Oj, så trött som jag var när jag kom ifrån jobbet har jag inte varit på länge. Huvudet fullt av verktyg, kan man lugnt säga. Men det blir nog bra dethär, bara jag får min riktiga dator (vilket beräknas inträffa typ på onsdag eller så) och kan börja göra något själv. Det var riktigt kämpigt att cykla uppförsbacke från stan till Mjärdevi efter arbetsdagen, men knotten var väldigt glad och samarbetsvillig, så vi kom hem i god stil och tid. Sen låg vi på älgfilten och tittade på moln en god stund innan middagsgästerna dök upp och lagade färdigt maten. Vi var elva vid bordet, såhär sista kvällen innan Charlotte lämnar Linköping för Skåne och vidare färd västerut. Det blir tomt i Charlongen.

Pastasås på begäran

Pastasås med nötter och vitlök, det är gott. Lagom till ungefär fyra personer blir det om man gör ungefär såhär:

Hacka ett par vitlöksklyftor och 1 dl hasselnötter. Fräs dem i smör. Strö över 2 msk vetemjöl. Häll på ett litet glas vitt vin (eller en deciliter vatten), en matsked köttfond, en tesked flytande honung och 2 dl creme fraiche. Salta och peppra, låt koka några minuter. Rör i några matskedar finriven parmesan och lite gräslök. Ät till snurrpasta, t.ex. Capellini från Barilla.

Hösttecknen hopas

Om man bankar på precis rätt ställe, så går det att tysta fläkten på min gamla-gamla burk Luggage. Så har det varit sedan tidigt 2000-tal, men trotjänaren håller än, peppar, peppar.

Idag har vi köpt nya gummistövlar (rosa prickar vann över svarta-med-döskallar), och skrivit namn med märkpenna i alla dagiskläderna. Medan Knotten återinträder i dagisatmosfären imorgon, ska jag stoppa mina guldigaste jobbtofflor i ryggsäcken och cykla till min nya arbetsplats. Ojoj. Hoppas att det finns en dator som väntar på mig.

Det är fler som börjar nya kapitel i sitt liv såhär års. Härom dagen cyklade vi genom studentghettot till Ryds Centrum, och Knotten, som gillar att testa akustiken, ropade så det ekade mellan ytterväggarna till korridorerna på Björnkärrsgatan 4 och Alsättergatan 5. Efterklangen följde oss ända till Herrgår'n, inte en student i sikte på beachvolleyplanen. Men nu dröjer det bara dagar innan Ryd börjar myllra av förvirrade nollor som inte har en aning om vart de ska ta vägen. Vilket äventyr. Vi träffade på ett par M-fadderister när vi köpte gummistövlarna, och de kommer absolut att göra sitt till för att dämpa såväl förvirringen som ljudvågorna i nolle-p, i sina pälsprydda kåpor med bandkantade huvor, praktfulla skägg (i förekommande fall) och obligatoriska solglasögon. Där var iallafall några som var nöjda med dagens utetemperatur.

Spridda åskväder och de bästa av gäster

Den vanliga bloggdatorn har slutat ladda batteriet, så bloggandet blir lite sporadiskt ett tag. Just nu lånar jag datan av Charlotte, som är här sedan i onsdags.

Igår var det regnigt ute men soligt inne. Stundtals. Knotten är väldigt mycket tre år just nu, med stort drama och ego. Hon blir arg så hon gråter fyra gånger i kvarten över världens alla orättvisor, och dessemellan är hon jättemysig. En utmanande tid. Vi hade öppet chottehus igår med ca 20 stora och små gäster, väldigt skoj att samlas allihopa över ohemula mängder mat, fika, chips och godis, prat och spel. Lite trist att inte hinna prata med alla, men vi bor ju här, så det kommer fler tillfällen. Jag gick och lade mig innan de sista gästerna gått, och när jag vaknade var spåren av festen undanröjda. Hurra!


Imorgon börjar vardagen igen, nytt jobb för mig och tillbaka till dagis för knotten. Sommaren har varit busbra, men vi längtar båda två.

Baka, baka tigerkaka

Igår åkte vi till biblioteket och läste böcker, bland annat ABC sa lilla T. Där läste vi om en tigertant med en liten te-bekant, så idag blev det tigerkakebak. Jag stoppade i lite saffran för att få det gula extra gult, och Valrhonakakaon borde kunna funka fint för ränderna. Det var väldigt mysigt att baka ihop, och med dubbla smetskålar och slickepottar kan båda slicka skålarna samtidigt. Knotten hade chokladskålen, så hon fick snyggast mustasch.

Kina, var ligger det någonstans?

Vi har precis vinkat av Lars kinesiska kollega, som flyttar sitt kringflackepick-och-pack från Linköping till Singapore i dagarna. Jag bad honom peka ut sin hemstad på Kinakartan i Nationalencyklopedin när han kom hit på middag, och nu har jag faktiskt någonslags referens till ställen som Luoyang, Xi'an och Zhengzhou. Men jag behöver skriva ned namnen för att komma ihåg dem. Jag kan pinsamt lite om Kina, jag får väl se det som att det finns mycket att lära.

Barndomsbröd

När jag var liten kom brödet från Ögrens bageri och Lilla Hembageriet. Vi hade en stående beställning på Lilla Hembageriet, varje lördag väntade en frasig, vallmobeströdd pain riche på att bli hämtad av en eller annan familjemedlem - jag minns att jag kände mig väldigt vuxen första gången det var min tur. På vardagarna var det limpor från Ögrens bageri som gällde - bruna, kryddiga, sirapiga, och jättejättegoda, i synnerhet när det blivit någon dag gammalt och fått åka brödrost. Nyrostad ögrenslimpa, det är grejor, det.

Idag bakade jag bröd för första gången på länge, och tro det eller ej - jag har bakat ögrenslimpa! Det hade jag ingen aning om, eftersom receptet hette "Finskt bröd".

Ingredienser
50 g jäst
5 dl filmjölk
1 tsk salt
1½ dl sirap eller honung
2-3 tsk anis och kummin
12-13 dl mörkt lantbrödsmjöl
Så här gör du:
Dela jästen i en bunke. Ljumma
filmjölken till 37°C (fingervarmt).
Rör ut jästen med lite av filmjölken.
Tillsätt resten av filen, salt, sirap
eller honung, ev kryddor och nästan
allt mjöl. Spara lite till utbakningen.
Arbeta ihop till en smidig deg. Jäs
under bakduk 45-60 min. Tag upp
degen på mjölat bakbord och knåda
den lätt.
Stora bröd: Dela degen i 2 delar
och forma till runda bullar. Pensla
dem med vatten och rulla dem i
mjöl. Lägg dem på plåt, smord eller
med bakplåtspapper. Jäs under
bakduk ca 30 min. Grädda i nedre
delen av ugnen ca 40 min i 200°C.
Låt bröden svalna på galler under
bakduk.
Portionsbröd: Dela degen i
20 bitar. Rulla dem till bullar.
Lägg dem på 2 plåtar med
bakplåtspapper. Nagga dem
med gaffel eller brödnagg. Jäs dem
under bakduk ca 30 min. Grädda i
mitten av ugnen ca 10 min i 225°C.
Låt bullarna svalna på galler under
bakduk.

F-frukost

Fil, flingor och fruktsallad. En flatte på det här bara, så har jag en bra start på söndagen.

Replikväxling

- Jag vill gå till farmor.
- Farmor är hos mormor.

Jajjebass, så är det. Farmor och farfar och mormor och morfar spelar gin rummy och pratar i munnen på varandra nätterna igenom. Rätt åt dem.

Mental note to self

Om du har en virkad klänning på dig när du plockar björnbär, måste du också ha långa armar. Annars fastnar du i snåren.

Vykort från vardagen

Hej!
Efter frukost, glass och lunch i lagom mycket sol och skugga i trädgården, laddar vi för att åka till Viggeby och bada idag igen. Det ska bli regnigt imorgon, påstår de, så vi satsar på att utnyttja den sista gemensamma soliga semesterdagen till max. Puss och kram från hela familjen.
/Mialiten

På egna hjul

Vi åkte en sväng efter middagen alla tre, på varsin cykel. Det har aldrig hänt förut. Knotten hade beställt fika i lekparken, så jag stoppade ned en kakburk och en vattenflaska i hennes pyttelilla cykelkorg. Vid närmare eftertanke bytte jag ut de finska pinnarna mot burken med vindruvor, ett smart drag, eftersom hon mycket riktigt gick omkull efter 50 meter, på kanten av en A-brunn. Innehållet stannade i korgen, och personskadorna inskränkte sig till grusiga tassar, så på det stora hela gick det bra. Hon har inte riktigt begripit sig på att man måste trampa framåt för att få fart än, och det är inte alldeles lätt att titta efter bilar och hålla sig till högersidan av vägen, men det rättar nog till sig innan hon fyller femton. Två kvarter enkel resa var en alldeles lagom jungfrutur, och jag vill ta till protokollet att hon svängde som en gud i den snäva infarten till lekparken.

Underbart är gott

Till gårdagens kvällsvisit medförde vi två filmer och en bok som jag lånat för ganska precis ett år sedan, samt en födelsedagspresent. Några timmar senare lämnade vi kalaset med två fådda böcker, en pippidocka, en fyrhjulig cykel (varav två stödhjul) och en grävskopa. Vi vann. Det fanns många skojsiga saker i "Slutet gott" som är full av desserter från Allt om Mat. Först ska vi testa Frozen Margarita pie, och när fruktsäsongen drar igång igen siktar jag på Päronflan à la Russkij och Äppelkaka med kaffesmak och punschgrädde. Fryst irish coffee cream med chokladkaffebönor måste jag ju också testa. Och chokladtårtan med saffranstryffel. Jag tror jag lägger ned det där med att gå ner i vikt, det verkar onödigt.

Nå, vi åt iallafall relativt vettigt idag, det blev lax med tomat, purjolök, fetaost och oregano med oreganon utbytt mot basilika, innan vi rockade loss på limebrulé med färska jordgubbar. Det får bli ett extra wii-aerobicspass imorgon. Eller kanske inte.

Tillbaka på banan

Idag är det sista dagen på semestern, men inte för oss. Vi har ytterligare en ledig vecka tillsammans, vilken lyx! Vi kom hem ifrån Västerbotten igår, ungefär samtidigt som den stora sommarvärmen nådde Linköping, och vi har både hunnit klippa gräsmattan, flämta efter skugga, ha nattgäster, gyttjebada oss i Viggeby och åka på våffelmiddag sedan dess. Ja jisses. Någon gång kanske vi ska dra ner på tempot.

Knotten har iallafall fått nya simpuffar, och hon paddlade ohämmat fram och hälsade på alla barn och stora som höll på med något spännande på stranden till Järnlunden. Sådär kärvänlig var jag definitivt inte när jag badade som barn, jag var alldeles för upptagen av att vara livrädd för att få vatten i ansiktet. Knottens metodik är mycket roligare, tur att utvecklingen går framåt.

Halvt för ankar

Jag hade en ganska plågsam inflygning till Umeås flygplats i tisdags, det slog lock för båda mina öron, och det släppte inte förrän morgonen därpå. Som man skulle kunna misstänka blev jag tokförkyld när jag ändå höll på, och idag har vi tagit det ganska lugnt - bara eftermiddagskaffe med moster och morbror och sedan kvällsfika med småkusinerna, Emelie och Maria. Det är skönt att kunna lägga sig i hammocken och gunga bort en stund med en bra bok när man känner sig lite halvrutten.

Ett halvt fotbollslag på gräsmattan

Vi åkte till Hjoggsjön för att bada, men där var det växlande molnighet, fuktigt i gräset och kallt i vattnet. Julia badade ändå, och jag snorade. Efter en stund fick vi iallafall sällskap från München och Brattby, så det lektes och badades lite till innan vi packade ihop oss och åkte till mor och far för att äta picknicklunch. Det är rätt kul att man kan ses i Tyskland ena veckan, och i Vännäs nästa. En av de största attraktionerna här, förutom att gunga, gömma sig i dynlådan och leka Frankenstein, är att leta grodor i dammen. Och sen, när de andra fem barnen åkt hem, ägnade Julia en timme åt att släppa ut sina badleksaker och fiska upp dem igen. Det du, Kristian!

Hem-hemma

Här är det snabba ryck - i går morse ringde jag hem-hem och bokade sedan flygbiljetter, och vid sjutiden åt vi köttfärspaj i Vännäs. Det är ett avlångt, men tillgängligt land vi bor i. Vi har redan hunnit spela kort och gunga hammock, och knotten har brandskattat jordgubbslandet med sin mormor.

Dansa med tigrar

Och just när man tror att lekrummet på vildmarkshotellet ska stänga, sådär framåt niotiden, kommer det en tiger och drar igång discoutrustningen. Förstås. Så i söndags dansade knotten med en fullvuxen, tvåbent tiger i plysch och ett hav av små knattar istället för att ligga i sitt väggfasta skåp på hotellrummet och snarka. Oh well.

Kolmården krävde lite mer ansträngning än Astrid Lindgrens värld - det var större, både till ytan och publiken, mer kuperat, regnigare och logistiken kring serveringarna väsentligt sämre. Men det var kul, och vi klarade oss helt utan vagn! Kolmårdenpaketet var en bra sak, två dagars inträde till djur- och safaripark med en hotellnatt inemellan. Eftersom det inte blev mer än sex timmars sömn natten innan för plutten, räckte orken inte ända fram till middagen. Hon ville allra helst ligga kvar i sängen och vila till Bolibompa, medan hennes hårdhjärtade och hungriga mor ville gå och äta istället. Det var lång kö till den fulla restaurangen, och saker och ting hann bli päronformade och återgå till det normala innan vi fick vår afrikanska grillbuffe. Den var välmatad med grillad entrecote och fläskhare, potatisgratäng, chevrekräm, limelax, lufttorkad skinka och andra tämligen europeiska läckerheter. Allra godast var den rostade ananassoppan med kokos, och den kanske kvalar in som afrikansk, vad vet jag.

Vi hann se delfinshowen båda dagarna, det var det bästa, tycker jag. Knotten röstar på aporna. Tigrarna var coola de också, i synnerhet när de fick mat. Bamse var liberal med sina kramar. En bra minisemester i semestern.

Varför-epoken nalkas

Hon gick ut hårt med "Varför pratar man tyska i München" under morgontoaletten och fortsatte med "Varför gör du ingen frukost". Nu är vi på väg in i en ny era.

Tekniskt fel

Det var lättare att åka till München än att ta sig därifrån. När vi skulle checka in visade det sig att flighten var inställd, så vi fick bo på hotell och flyga nästa morgon istället. Biljettekniskt fel, om vi får gissa, eftersom alla passagerare från vårt plan rymdes, och planet ändå var halvtomt. Oh well, vi hann hem till Lars födelsedagskalas med två timmars marginal iallafall. Tur att jag beställde tårta innan vi åkte.

Utökning i spelhyllan

Det hör liksom till att undersöka spelutbudet när jag är i München. Den här gången fick jag med mig Heckmeck am Bratwurmeck och Verflixxt, med expansion hem. Verflixxt fastnade vi för när det dök upp ur Klaus magiska spelväska(TM) häromsistens, och det ska bli spännande att prova expansionen också. Heckmeck har två goda referenser på kartongen - Reiner Knizia och Doris Matthäus - och visade sig dessutom vara mer än spelbart. Utan spelplan och med relativt få element att hålla reda på, funkar det dessutom bra även med viftande barnaarmar i närheten.

Vi hann testa på Wii fit också under gårdagen, jag hade inte riktigt trott att jag skulle uppskatta backhoppning, men det var riktigt skoj.

På egna tassar

Efter en redig pannkakestekarinsats (ja, inte av mig, då, jag har semester) lämnade vi samtliga våra barn och män i lägenheten och paraplyade iväg mot Münchens inre delar. I tveksamma fall ska man alltid välja att gå på stan med Tina. Jag lärde mig att S-bahn inte är samma sak som Strassenbahn, att tunnelbanestationen vid Marienplaz är knallorange samt att det är majsgult vid Sendiger Tor. Efter att ha raidat HM med personalrabattkortet i högsta hugg, begav vi oss mot ett fik mittemot klockspelet i rådhuset - fem trappor upp med pytteliten hiss, och fick ett bord med ungefär 30 cms luft till närmaste grannarna. Inte en chans att klämma in en barnvagn där! Ha!

I München

Det regnar här i Tyskland idag - men vad gör väl det? Det funkar att cykla trehjuling inne med, runt runt i sickenblaasköket. Och jag har köpt bröd hos bageriet som ligger i samma hus, det gick vägen med lite fingerviftande och de magiska orden "guten morgen" "Ich spreche keine deutsch", "brotchen", "ja", "nein" och "danke schön". Snart ska vi trotsa dripp-droppet och ge oss ut med de fyra knottarna. Lite blött har ingen dött av.

Packa pappas kappsäck

*Center
*Gräslökschips
*Gräddfil
*Polarkakor
*Pärlsocker
*Eric Gadds senaste
*Kaffe (till oss själva)
*Låneklänningar
*Mama
*Må bra

Sådär. Nu har vi utrustat vår expedition till München.

Finbesök

Nu har vi haft Sydneybesök igen, Peter och Lina med sina småtjejer. Det är ganska fantastiskt att kunna ta vid där vi skiljdes för fjorton månader sedan. Storpluppen (som är ett halvår yngre än vår tjej) har blivit stor och långhårig, och lillpluppen som hunnit komma ut och fira sin första födelsedag sedan sist var liten, blåögd och stentuff. Men deras föräldrar var ungefär som vanligt. Vi har haft ett skönt dygn med mycket prat, mat och lekplatsbesök. Jag är inte avundsjuk på Peter som åker hem nu för att jobba ett par veckor innan resten av familjen ansluter. Och inte på Lina heller som ska flyga själv med tjejerna. Jo lite, förresten, när de väl kommit fram allihopa. För det är ju ganska trevligt att vara i Sydney.

Gå till farmor

Nu är hon sådär stor igen, tjejen. I förrgår gick hon alldeles själv till farmor och farfar (ja, jag skuggade henne sådär 20 steg bakom och kollade att det inte kom några bilar, och att farmor öppnade dörren och sånt), och i morse ringde hon själv (Lars slog numret, men hon skötte det mesta av snacket) och frågade om hon fick hälsa på. Det fick hon, så hon var där i ungefär 10 minuter och ritade en teckning, sen ville hon komma hem igen. Jag gick och hämtade henne, men nu dröjer det nog inte länge förrän hon går både dit och hem alldeles själv. Tanken svindlar.

Regnvädersdag

När det regnar känns det helt legitimt att ägna mest hela dagen åt att hänga inomhus med kompisar i alla storlekar och spela spel, i bräd- och wiiformat. När vi väl masat oss hem för kvällen och nattat plutten, kom vi på att det är kul att gå på bio också. Sagt och gjort, vi hann kalla in barnvakten, ta oss ner på stan och köpa godis och biljetter på de trettio minuter vi hade till förfogande innan filmen startade. Vi såg Sex and the city. Rapp dialog och roliga kläder, men tämligen tunn story. Salongen var full av flickor i fina skor (själv hade jag mina röd-vita Madden Girl). Det är fantastiskt lyxigt att kunna spontangå på bio, och när knotten redan sover, är det ju ingen större ansträngning för barnvakten att titta på tv här istället för hemma tvärsöver gatan.

En solig dag i Vimmerby

Det är ett lågtryck på väg, påstås det, så efter frukost bestämde vi oss för att genomföra en av semesterplanerna redan idag. Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby, bara 70 minuters bilväg hemifrån. Det hann bli lite gnälligt i baksätet på vägen dit, men inte alltför farligt, och definitivt mödan värt när vi kom fram.

Astrid Lindgrens Värld bjöd på massor av framträdanden från olika scener med skickliga skådisar och sångare. Porträttlika var de också, Lina såg faktiskt ut att vara tecknad av Björn Berg. När vi inte satt och tittade på uppträdanden susade knotten runt och lekte i de olika miljöerna, mycket vinkande blev det från balkongerna i Villa Villerkulla och Junibacken, barfotabad i ån och "ambulansgång" på stenmurarna i Körsbärsdalen. Logistiken var imponerande - trots att det var mycket folk som skulle förflytta sig, blev det sällan igenkorkat, och det fanns gott om toaletter och snabba matställen av olika kaliber.

Vid Villa Villerkulla tog vi tillfället i akt att lämna de nappar vi råkade ha med oss i Pippis nappträd. Vi får väl se om knotten har slutat med napp nu eller inte, jag tror inte att hon riktigt begrep vad hon gav sig in på när hon samtyckte till att lämna dem där.

Hon ratade sockerdrickan till förmån för päronfestis, men annars är hon ganska indoktrinerad av Astrid Lindgren vid det här laget, framför allt när det gäller Pippi och Emil. Vi fick med oss en samlad bullerbybok hem också, så äventyret fortsätter. Jag tror att vi kommer att kunna göra sommarutflykter till Vimmerby ett antal somrar framöver.

Kyckling med quinoasallad och häxsås

Gårdagens middag bestod av vitlöksoljegrillad kycklingfilé med quinoasallad och häxsås. Perfekt en solig sommarkväll i trädgården tillsammans med Klaus och Margareta, innan vi rockade loss med ett urval tyska bräd- och kortspel.

Kycklingen fick gojsa runt med färdigköpt vitlöksgrillolja innan den landade på grillen och skars sedan upp i mindre bitar efter tillagningen.

Salladen (lagom till fem) gick till såhär:
quinoa (2 dl okokt volym, nykokt och lätt svalnad)
vattenmelon (ca 1 kg), urkärnad och tärnad
fetaost (1 paket á 150 g), tärnad
kalamataoliver (1 burk av Fontanas urkärnade)
mynta (1/3 kruka färsk, riven/hackad)
Bre ut quinoan i en form. Blanda resten av ingredienserna och fördela dem ovanpå quinoan. Dekorera med lite mer mynta.

Häxsås:
2 dl creme fraiche
2 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
5 tabascodroppar
1 tsk flytande honung
franska örter
lavendelblommor
salt
peppar

Medsols under päronträdet

Det har solat i flera dagar nu, och min absoluta favoritplats här i världen finns i det stora utomhuset. Vid päronträdet, under det luftiga bladverket lägger jag ut älgfilten och flyttar den successivt efter solens gång, i en lagom blandning av sol och skugga.

Kanaltur

Vi åkte båt från Nykvarnsslussen till Berg härom onsdagen, Julia, jag, morfar och mormor. Strålande sol och nästan ingen vind, perfekta förutsättningar för en tur i en dieseldriven ångbåtsreplika.

Hejdå jobbet

I fredags var det skolavslutning, om man ska fortsätta analogin, men bara för mig. Jag kom inte iväg riktigt så tidigt som jag tänkt mig på eftermiddagen, men å andra sidan kändes det helt rätt att krama sig igenom korridoren istället för att bara rusa ut. Nu lämnar jag alla mina fina nördar och tar sommarlov.

Träff med nya klassen

Grillning med nya jobbet - i torsdags fick jag träffa tio av tolv nya kollegor. Det var lite som att göra ett studiebesök i sin nya klass innan terminen börjar. Det känns inte som att jag behöver oroa mig inför skolstarten.

Vem behöver stegräknare?

Det är tusen steg tur och retur från ytterdörren till postlådan. Jag vet, för jag räknade.

Barnfotabarn

Skönt att det blev lite soligt på kvällen, så vi kunde ta en barnfotatur i trädgården och leta smultron. Sju stycken blev det, sex till Julia och ett till mig.

Midsommarafton

Hare altantak! Världens bästa grej, med ett sådant kan man nämligen sitta ute från sillunch till grillmiddag utan att bekymra sig om skyarnas dragande och låtande. Vi åt midsommar igår, eftertryckligt. Så blir det när man delegerar ut matansvaret på ett antal gourmeter och dryckerna till Kristian. Till ett annat år ska vi nog överväga en liten groda eller ett par mellan varven.

Insikt

Men det är ju inte söndag, det är lördag! Bra, då kanske jag hinner räkna ut varför jag ska gå till jobbet nästa vecka, innan det är dags att infinna sig.

Om döden

- Mamma, Engla är död.
- Ja, Engla är död. Alla människor dör, förr eller senare.
- Men bara kryp. Barn kan inte dö.
- Jo, barn kan också dö. Men vi ska leva länge. Vi har många saker kvar att göra.
- Mamma, jag vill gå till farmor.
Det är tur att tryggheten finns tvärs över gatan när sanningen är för svår att förstå.

Utav barn och fyllerister får man höra sanningen

"Vad underbart det är", kläckte hon ur sig, gullungen, under promenaden i Söderköping. Det hade hon alldeles rätt i, det var underbart att strosa hela familjen längs kanalens strand efter glass och gungning. "Titta, en gås!" Ja, jo, en gås eller en gräsand, det kan ju sånär gå på ett ut. Efter det såg vi gräsandshanar med gröna huvuden och brunhövdade gräsandshonor överallt. Och en eller annan gås.

Några timmar senare satt vi på förstutrappen hemma och blåste såpbubblor. "Vad de är vackra", sa hon och tittade tankfullt på bubblorna som svävade bort över uppfarten. Så tittade hon noga på mig och fortsatte "Men du är iallafall inte vacker, mamma". Tack för den, du.

Sommarkort

En stund på jorden.

Tillbaka till skyttecentrum

Fest med jobbet på skyttecentrum igen, det har ju hänt en eller annan gång genom tiderna. Men det var ändå en viss skillnad mot sist, för den här gången bestod klientelet av Lars blivande kollegor, inklusive familjer.

Man skulle kunna tro att jag skulle känna mig lite bortkommen som bihang på firmafest till en som inte ens börjat jobba där än, men så blev det inte alls. Av de ca 70 vuxna känner jag åtminstone femton sedan förut, och Lars ungefär dubbelt så många. Så kan det bli när man bott länge i samma stad och jobbat och engagerat sig i diverse studentikosa sammanhang. De nya ansiktena satt förstås också på trevliga prickar, surprise, surprise. Julias första fest på skyttecentrum blev också lyckad, hon fick ett gäng nya kompisar och åt ohemula mänger onyttigheter innan vi cyklade hem i den soliga sommarkvällen. Alla nöjda.

Men hur tänkte de då?

Jag läste i Västerbottens-Kuriren i morse att SJ vunnit upphandlingen om nattågen till Övre Norrland. Brabra, back to basics, det har ju funkat förr. Men hur i hela friden har SJ tänkt om sin nya personalpolicy? Personalen ska inte få röka i uniform, eller ha tatueringar, skäggstubb eller färgat hår. Här är det slätrakat, rökfritt och naturlig hårfärg som gäller.

Nu har jag inte sett originaltexten, utan bara läst VKs utsagor, men visst låter det ganska absurt? Ska konduktörerna inte få färga håret? Jag får visioner av ett grånande gubbvälde, det kan inte ha suttit en enda kvinna med och skrivit det policydokumentet.

Försommarlov

Nästa vecka har jag semester, sen ska jag jobba ytterligare en vecka innan sommarlovet tar vid på riktigt. Försommarlov, det måste ju vara det som jag ska ägna mig åt.

Lars jobbar sin sista dag imorgon, sen blir det några lediga dagar, mer eller mindre tillsammans, innan han ska jobba sin första vecka på nya jobbet och jag min sista på det gamla.

Optikautomatik - din vän i etern

Jag har tänkt i flera flera veckor att jag skulle gräva fram telefonnumret till min optiker och ringa för att boka mig en tid. Det görs lämpligast när butiken är öppen, och det är sällan jag tänker på linser under den tiden på dygnet, men igår kom jag äntligen till skott. Jag letade reda på deras websida på bästa arbetstid i jakt på telefonnumret, bara för att upptäcka att man kan boka tid på webben numera. Magiskt! Det kunde man minsann inte senast jag gjorde synundersökning i Linköping. Tekniken går framåt på tre år.

Juni i juli

Nu funkar betaltjänsten igen, så vi kommer verkligen iväg till München i juli! Hurra! Och det verkar dessutom som att vi kan sy ihop en träff med Julias kompis Juni också, när hon tar med sig mor och far och syster och kommer flygande från Sydney för att hälsa på mormor och annat löst folk.

I eftermiddags satt jag två och en halv timme på ett möte där chefens chef pratade om vikten av att prioritera sin tid, t.ex. genom att bara gå på de möten man verkligen måste gå på. Vilken korkad prioritering av mig, när jag kunde ha ätit glass i solen istället! Oh well, efter två välplacerade körövningstimmar kändes det mycket bättre. Förklädd gud, det är balsam för själen.

Skräpwebtjänst

Cimber air, hallå? Vi vill ju bara boka biljetter till München, ska det vara så omöjligt att få igenom kortbetalningen? Och nej tack, vi vill inte boka per telefon för ytterligare 250 kronor per biljett. Mutter.

Sommaridylliskt

Vi har en fantastisk försommarsommarhelg. Sol, vind och vatten. När vi är hemma befinner vi oss i trädgården, helst i skuggan under fruktträden, och dessemellan hänger vi med valda delar av våra allra bästa vid grillen, i poolen, båten eller en på en liten öde ö i Järnlunden där man kan få en sommardag att flyga förbi fortare än man kan säga tjillivippen. Sommaren 2008 börjar riktigt, riktigt bra.

Är det farmordag idag?

Nej Julia, idag är det sista dagisdagen på veckan. Farmordagar rankas allra högst just nu, tätt följda av dagisdagar. Helgdagar med mamma och pappa kommer längre ner på listan, kanske mest för att man inte riktigt kan räkna ut på förhand vad som ska hända sådana dagar. I rättvisans namn finns det efterfrågan på mormordagar också, men det tar några veckor innan det är dags för dem.

Gårdagens projektaktivitet - laserdome

Mental note to self - om du böjer dig ner så syns du inte, och blir svårare att sikta på. Jag har inte lika ont i benen som mina kollegor idag.

Räknar ner

Jisses, jag har bara tolv arbetsdagar kvar till mitt sommarlov som börjar 27 juni, slog det mig plötsligt. Hur gick det till? Det kanske inte är så konstigt att jag börjar känna mig som ett rundningsmärke på jobbet. Det känns märkligt att inte alls vara inblandad i rekryteringen av min ersättare, men varför skulle jag vara det? Jag ska ju faktiskt inte jobba med henom :-)

Valfrihet - för vem då?

Jag har inte varit i Amsterdam förut, så det kan ju vara kul att se sig runt där en dag. Kanaler, check. Sexshoppar, check. Coffeeshops med joints på meny, check. Historiskt, lättsinnigt, lite spännande och förbjudet. Red light district - nu är det inte kul längre. Det lät ju turistmässigt på vägen dit, och visst ville jag också titta på "Läskiga tanter i fönstren" som man kan kalla det om man väljer att inte problematisera. Men att faktiskt konfronteras med att det står en kvinna som försöker hyra ut sin kropp på andra sidan glasrutan, det var vidrigt. Liberalt, jaha? Valfrihet på vems villkor? Och jämlikheten blir fan inte bättre av att det är OK att hyra ett skyltfönster.

Sekularisering

Frank Foo Bar Maria och Marjolijn Gazonk Maria gifte sig borgerligt i ett slott, med en kompis som vigselförrättare. Man kan ta katolikerna ur kyrkan, men man kan inte ta katolicismen ur holländarna, iallafall utan att döpa om dem. Och finns det några flickebarn som döps till Jesus?

Hare långhelg

Dags att packa den prickiga resväskan igen. Bröllop i Holland på fredag, så vi lånar ut Julia och åker till Amsterdam redan imorgon. Whee!

Syrensniffare

Såhär års är det viktigare att andas in än att andas ut. Jag skyller allt på syrenerna.

Att göra sig umbärlig

Det står "Kan själv" på Julias tröja. Och visst är det så. I tisdags var vi hos tandläkaren för första gången i hennes lilla liv. Vi cyklade dit efter lunchen, och jag lyckades faktiskt med att låta henne sköta snacket, klättra upp i tandläkarstolen själv och få sina tänder räknade och kollade och sedan kvittera ut sin gosekanin med orange byxor och gigantiska framtänder.

Det ligger så nära till hands att vara till hands - att susa fram för att tolka och svara och lyfta upp och hålla handen, istället för att låta henne klara sig på egen tass efter bästa förmåga.

Jag övar på att sätta mig på händerna, luta mig tillbaka och inte rycka in förrän hon verkligen behöver mig. Att göra mig umbärlig. Hon fixar nästan alltid mer än jag tror. Men ännu ett tag får jag lyfta upp henne i cykelsadeln och skjutsa henne tillbaka till dagis.

Helgen som gick

Monstergrillen gick varm på baksidan.
Klotterpremiär på den egenklippta allmänningen.
Cykel istället för bil. Flera gånger om.

Klipptid för bara mig.
Solhatt, solglasögon och solkräm.
Ponnyridning, hängbroar och klätternät.
Brädspel. Flera gånger om.

Överkomlig svensk färskpotatis, färsk majs och flintastekar.
Schlagervadslag i glada vänners lag.
Chilichokladglass med skumbananchokladsås. Märkligare och märkligare.

Finfina fisken

Den som fått en nyfiskad regnbåge eller två av en vän, kan laga till dem såhär:

Sätt ugnen på 200 grader. Eftersom fisken du fått är urtagen och fin, kan du torka den med lite hushållspapper och gnida den med en tesked salt utvändigt samt ungefär en halv tesked salt invändigt, sen är den färdig att stoppa kryddor i.

Lägg fisken i en långpanna på ett ark ugnståligt folie, tillräckligt stort att vika ett paket av, så att smakerna stannar på insidan. Sen är det bara att rocka loss och fylla den med t.ex. en matsked pressad citron, hackad (fryst) persilja och dill tills det blir grönt, lite citronpeppar och allra sist ett snapsglas Noilly Prat, eller vitt vin. Packa ihop paketet och stoppa in det i ugnen, 35-45 minuter. Koka potatis och rör ihop en sås , t.ex. kall creme fraiche, dijonsenap och lite mer noilly prat. Man kan klippa ner lite grönt också, för den goda sakens skull. I söndags blev det basilika. Ring svärmor, så hon får hjälpa till att äta. Stoppa in eventuell ouppäten fisk i kylen.

Det blev en fisk kvar, och lite sås, så dagen efter blev det fiskspaghetti. Dela fisken i lagom små fina bitar, ta bort så många ben du bara hittar, koka spaghetti, värm såsen från igår och fyll på den med mer creme fraiche, vitt vin och basilika. Stoppa ner fisken i den varma såsen, och mata dina vänner med fiskspaghetti. Rabarberpaj funkar funkis till efterrätt.

Försommarfoton

Man kan ju bli nationalromantisk för mindre.

Livet på landet

Idag har jag kastat får för första gången i mitt lilla liv. Så kan det bli, när man träffar på det föräldralösa lammet Scott, som inte riktigt fattar att han ska bo i hagen, och inte smita ut för att komma in i boningshuset och bli flaskmatad av Mayas morfar. Jag kan förstå Scott- det är ett fint hus i tjustdalen med en gigantisk veranda och magnifik utsikt över en småländsk sjö. Dessutom träffade vi ett knappt dygnsgammalt hingstföl. Han är redan en färdig häst, även om ryktet gör gällande att han trillar omkull ibland. Fan trot.

På vägen dit kom Julias banan upp igen i bilbarnstolen, men på hemvägen blev det bara liljekonvaljer. Det blev lite "Peter och vargen" över det hela, för efter "jag-måste-kräkas" hände inget mer, och hon var pigg och glad varje gång vi släppte upp henne ur bilstolen under de fyra kräkpauserna på den timslånga vägen hem. Men de liljekonvaljerna vi plockade istället luktar mycket bättre, så vi klagar inte egentligen.

Gå fot, lillknott!

Aftonbladet skriver om en riktig bra-att-ha-sak. Ska bli spännande att se hur diskussionerna går om fenomenet här i Sverige.

Vi har varit väldigt nöjda med Julias hund (ja, hennes variant såg ut som en liten hundryggsäck, där svansen var handtaget, och jag föredrar att inte kalla den "sele", eller "koppel") som vi använde i Sydney. Vi mötte faktiskt bara reaktionerna "så gulligt" och "så praktiskt", förmodligen eftersom det inte är helt uppenbart vilken funktion den söta lilla väskan med svans fyllde(nämligen att hindra barnet från att slänga sig framför bussen medan mamma viker ihop barnvagnen, ett obligatorium för att få åka buss i Sydney).

Det var länge sedan vi hade hunden med oss, vi har inte haft riktigt samma behov i Linköping, i synnerhet som Julia går fot för det mesta numera. Men när hon var 1,5-2 år, då var den helt oumbärlig.

På programmet

I helgen blir det rep och konsert.

En torr bak är en bra sak

Jag skulle inte föra någon publik statistik, men lite kan man väl få skryta? Imorgon är det två veckor sedan vi slutade ha blöjbarn dagtid, och det går nästan hur bra som helst, faktiskt. Vi har inte fått några ombytespåsar med oss hem från dagis på en vecka, och det har faktiskt hänt att unga fröken har vaknat upp missinassen för att gå på toa, och sedan somna om! Hurra!

Det är trångt i toppen av gungställningen

Maya och Lotta från Sydney är hemma på besök! Hurra! Vi vuxna fortsätter samtalen ungefär där vi avslutade dem förra gången, men för två små tjejer som precis fyller tre är det inte alldeles enkelt alla gånger. De växlar mellan att springa nakenfis över gräsmattan, vilt fnittrande, och att dra i samma saker och vilja vara på precis samma ställe samtidigt, under gråt och tandagnisslan. Båda har pratat mycket om den andra sedan vi senast sågs, i augusti. De tycker också att det är kul att träffas igen, men inte är det helt friktionsfritt.

Större än du nånsin tror

En gång för länge sedan tillskrev jag en kompis tämligen dominante föredette ett ego stort som Polen. Det var inte ett särdeles positivt omdöme den gången, men över åren har jag omvärderat det där. Det är ju en alldeles lysande egenskap att ha ett gigantiskt ego, tricket är bara att plocka fram det vid rätt tillfällen.

Likadant händer det tämligen ofta att jag växer en decimeter när jag känner att jag gjort något bra. Min inre höjd över havet ligger ganska stabilt runt två och en halv meter, med vissa variationer för lufttryck och tillfälliga förtretligheter. Men när man ska åka flygplan med plats för fyra personer, då är det ganska praktiskt att inte vara längre än 1,60. På utsidan.

Trädgårdrapport

* Syrenen har bekänt färg! Den visade sig vara vit.
* Lars klipper gräsmattan så fort han har chansen. Det är tydligen kul att köra klippo.
* Alla tulpanerna har blommat ut nu. Efter tips från coachen har jag gått runt och nypt av blomställningarna, så nu är det kalt och vissningsvänligt i rabatten på framsidan.
* Pionerna når Julia till hakan, minst.
* Rabarbern blommar.
* Fruktträden snöar lite elegant.
* Vi för en ojämn kamp mot maskrosorna.

Sista rookiefesten med gänget

Cirkeln är sluten. På min första rookiefest på jobbet dansade jag med en nyupptäckt Lars istället för att städa med de andra rookiesarna. Årets rookiefest, som blir vår sista, var på samma ställe. Det är en magisk uppsättning kollegor vi har, så gott som alla anstränger sig när det är temafest på gång och är utklädda och fina. Somliga sjunger sånger om databaser, andra om röntgenstrålning, somliga är klädda som tandläkare, andra jonglerar med eld, och återigen andra visar diagram över lönefördelningen, infejkade i vårt eget rapportgenereringsverktyg. OS-invigning i fristil på gräsmattan, kinahattar, peruker, lösbröst, tibetanska munksmurfmössor i gul mattfrotté, plommonstop, kostymbyte kollegor emellan, o helga natt och oändliga mängder supportertröjor, rökelse, ris och rollokola. Det är svårslaget. Vi avslutade vårt rookiefestande som det började för länge sedan, med att dansa alldeles för sakta med varandra och sen gå hem från Skyttecentrum tillsammans i vårnatten utan att städa. Det är vackert på något sätt.

Bra kundbesök

Javisst kom vi iväg, även om det där med taxi och Linköpings Flygklubb inte riktigt går ihop. Morgonchauffören ville köra mig till Saab, och eftermiddagens skjuts ringde från Jägarvallen och undrade var vi tagit vägen, när allt vi begärde var att bli skjutsad till och upplockade vid det gula huset brevid Linköpings flygplats. Men det är detaljer. Det var strålande fint flygväder på morgonen tyckte vi som åkte med, och lite disigt enligt pilot Pers utlåtande. Det tog en timme och en kvart att flyga till Oslo i den enmotoriga Mooneyn, och prick en timme i medvind på hemvägen, inklusive vingvinkning över Mjärdevi.

Kundbesöket var det mest givande någonsin, kunderna var pålästa och kloka och vi fick lära oss en massa bra saker om den verklighet som vår produkt ska ut i så småningom. Bara bra, men så hade jag en alldeles ovanligt bra kollega med mig också. Och då ska ni veta att mina kollegor genomgående håller väldigt hög standard.
En solig eftermiddag på Gardemoen:

Utsikten framför mina knän:

Andra gången gillt

Imorgon ska vi iallafall åka till Oslo. Håll tummarna för att det inte är några åskväder i vägen.

Det var läskigt att läsa tidningen imorse - stor bild från en trafikolycka och rubriken 33-åring död i motorcykelolycka i Tokarp. Vi blev lättade när vår favorit-Kristian ringde tillbaka och meddelade att han visst lever. Bra. Fortsätt med det.

I bilen i morse annonserade Julia att apor kan sjunga, och sen sjöng hon Jinglebells med texten o-a-o, o-a-o. För så låter australiensiska apor, men inte riktigt lika tonsäkert. Ett ovanligt klokt och begåvat barn, tycker vi, och vi fick medhåll på utvecklingssamtalet.

Snipp, snipp

Nu, när det börjat spira nytt grönt i utekrukan, har jag gett mig på hortensians fjolårspinnar beväpnad med min nya vän, sekatören. Skarpa skär och stadiga skänklar. Me like.

Jag har brandskattat rabarbern också, om än med andra verktyg, så nu finns det ett par påsar med fördelad finrabarber i frysen. Det är bäst att leka ekorre tidigt på säsongen, när rabarbern är som mjällast och primörigast, har jag läst i en av mina eviga matporrtidningar. Ståndet är fortfarande fullt av vulgorosa jätteknoppar som bara väntar på att få brista ut i nya rabarberhattar, så det kommer knappast att gå någon nöd på oss resten av säsongen.

Bollar och bullar

2004 lyckades jag spela mig till ett grönt kort, sen blev det bäbis och emigration för min del, men idag har jag svingat mina golfklubbor för första gången på fyra år. Jag slog en hink på rangen, och sen lekte jag caddie i sju hål, innan jag tröttnade och gick hem för att baka rabarberlängder och öva på Buxtehude istället. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska skaffa mig ett brevlådemedlemskap eller inte. Det är märkligt kul att slå på en liten boll, samtidigt som femtimmarsutflykter om arton hål är i mesta laget. Även om vi har entusiastiska barnvakter. Hum, hum, i-landsproblemen tornar upp sig.

Dagens innovation i bullbakarbranschen består av klippta längder bakade av vanlig kardemummabestyckad vetebrödsdeg med the usual suspects på - smör, kanel och socker (som delat burk med ett gäng vaniljstänger), samt en slatt rabarberkompott från igår. Det luktar gott, och ser fint ut, men hur det smakar vet jag inte än - det ska kören få bedöma nästa torsdag, när det är min tur att bjuda på fika. Nå, jag kanske nyper en skiva senare ikväll, innan de åker in i frysen. Det snuddar väl nästan vid helgerån att låta bli att äta färskt vetebröd, jag vill minnas att det finns åtminstone ett bud om sånt.