Goda skäl att fira

Idag blev det måndagmiddag på lokal, Julia fick pannkakor, Adam medhavd gröt och vi stora njöt av tapas på just precis restaurang Tapas. Vi har många skäl att fira.

*I onsdags hade vi treårig bröllopsdag. Det blev tyvärr inte riktigt av att fira den, eftersom Adam vid femtiden lyckades ta sig upp i trappan mot övervåningen, bara för att trilla igenom en trappstegsöppning och falla ner i källaren, ca 2,5 meter. Lars var på jobbet, jag var inne i ett annat rum.

*Adam är helt återställd efter fallet. Han skrek direkt när han landat, och försökte ställa sig upp på alla fyra inom några minuter. Ambulansen kom tokfort, och vi var inne på akuten inom tio minuter. Jag fick frågan om jag ville att han skulle röntgas direkt eller observeras först, och jag valde att ta bilderna. Förhoppningsvis ska han inte röntgas många fler gånger i sitt lilla liv, tänkte jag.

*Socialen tänker inte omhänderta våra barn. Förmodligen låg inte Adam helt stilla i CTn, trots att han fått lugnande medel och sov när bilderna togs. Bilderna visade nämligen fläckar på hjärnan som radiologerna inte kunde förklara. Kanske rörelseartefakter, kanske gamla skador. I det läget är sjukvården skyldiga att koppla in socialen för att utreda barnet, så vi har fått visa upp oss och vårt hem för ett par socialsekreterare. På sjukhuset fortsatte vi med ögonbottenundersökning, skelettröntgen av armar och ben samt undersökning med magnetresonanskamera. Adam befanns såsmåningom varken skakad eller bruten, och uppvisade inga äldre skador på hjärnan. Det måste ha varit artefakter i datortomografbilderna, således. Eftersom Julia kommit in till sjukhuset efter att ha slagit i huvudet i april, gjorde de en utredning på henne också, och det verkar som att vi får behålla henne med.

* Alla är hemma. Efter två dygn var vi färdigbehandlade och utredda, och fick äntligen komma hem igen.

*Trappan är barnsäkrad. Vi ägnade största delen av helgen åt att skaffa grindar och montera dem. Dessutom har vi spikat upp ett plastskydd för det understa trappsteget, under själva grinden. Men jag blir väldigt nervös när han närmar sig trappan.

Så där är vi nu, med många goda skäl att fira. Och en hög nya upplevelser att bearbeta.

Matematik i snitt

Jag surfar kakrecept igen, det är en av de saker som jag gör allra bäst (näst efter att baka, då). Den här gången blir det Kolasnittar, men receptet gör mig något förbryllad. Blanda smör och socker, check. Stoppa i vaniljsocker och sirap, jag är med så långt. Mjöl och bakpulver kan jag blanda utan bekymmer, men sen blir det knas med instruktionen. Sug på den här: "Ta upp degen på mjölat bakbord och dela den i fyra lika stora bitar (till ca 45 kakor).". Hur delbart är 45 med fyra i er värld? Elva och en kvarts kaka per längd, kan det vara något? Eller ska jag skära upp 48 kakor och äta upp tre när innan jag börjar räkna? Nä, jag får nog helt enkelt äta upp en fjärdedel av degen och baka ut resten av bitarna till femton kakor var. Det låter godast.

Åtta gula hökar

Jag har drällt bort min första skrivkokbok, den där som jag började skriva i runt 1989, med omsorgsfullt präntade sångtexter i ena halvan och recept i den andra. Farväl "Mors citron- och senapsgryta", "Bärkaka från Café Solsting" och "Vanligt, jävla bonnabröd". Jag är ganska säker på att det lilla skrivhäftet ligger i en hög någonstans och kommer att krypa fram igen om ett halvår eller så, men just nu är det borta.

Idag var det köttgrytan jag hade tänkt mig, och det enda jag var riktigt säker på är att det inte står "skiva åtta gula hökar" i receptet. Det är nog närmare 20 år sedan vi etablerade att det i själva verket skulle vara gula *lökar*. Högrev, creme fraiche, citron och dijonsenap iallafall, det är i den häraden vi rör oss. I brist på originalreceptet gjorde jag såhär:

1 kg högrev, tärnad i grytbitar, brynt
4 gula lökar, skivade
2 vitlöksklyftor, skivade
5 dl vatten
1 oxbuljongtärning
2 msk soja
2 msk tomatpure
1 dl rödvin

Grytan fick puttra på spisen medan vi gick på kalas. Sådär en tre-fyra timmar senare gjorde jag grytan färdig att serveras med ris, sallad, bröd och haricot verts genom att tratta i följande:

4 dl creme fraiche (det hade nog räckt med två, egentligen)
rivet skal av en tvättad citron
en rejäl matsked dijonsenap
ett par matskedar persilja

Vi var fem stora som avnjöt lunchen ute i augustisolen, den hade räckt till några till. Det känns rätt bra att grytsäsongen närmar sig.

Liten lokal november

Julias första förskoledag efter ett långt sommaruppehåll. Hon bubblade iväg full av kompislängtan. Husets andra vuxna på jobbet. Efter två minuter av tystnad kryper Adam ut i hallen och reser sig mot ytterdörren. Ropar efter syster. Vart gick du? Varför fick jag inte följa med?

Vi tar en promenad med vagnen. Ryd är tomt. Och grått. Var är alla de där studenterna som ska leva om? Hämtar paket på spelerian. Går hemåt igen. Adam sitter tyst i sin gubbkeps och tänker. Vill inte titta på mig, bara tänka. På ingenting, ser det ut som. Jag lyfter upp honom i famnen och vi tittar på ett löv. Känner på det. Han smakar lite. Vaknar till lite. Tillbaka i vagnen blir han så arg att han somnar. Bättre arg än apatisk, tänker jag. Väl hemma pratar jag med mamma och pappa medan jag bakar en kaka med massor av smör och socker. Det blir bättre då.

Tomat- och basilika (fast mest ost)paj

En ganska ruccolapajnära skapelse, men inte riktigt. Fördelen med den här varianten är att man inte behöver ge sig ut och jaga ner dagsfärsk ruccolasallad till den, bara det finns smör, vispgrädde, god ost och ägg hemma så är Bob din farbror. Samt några väl valda stapelvaror i skafferi och frys, förstås.

Pajdeg:
150 gram smör
3 dl vetemjöl
en nypa salt
2 msk iskallt vatten

Skär ihop pajdegen raskt och låt den vila ca en timme i kylskåp för att sedan kavlas ut och stoppas i en pajform i 24-centimetersklassen. Alternativt, om du är lite halvlat eller har bråttom, smält smöret istället, rör i salt och vetemjöl, skippa vattnet och vilan, gå direkt på ugnen. Förgrädda pajskalet i 10-15 minuter, 200 grader.

Fyllning:
2 stora ägg
2-3 dl vispgrädde
2-3 dl riven god ost (t.ex. grevé)
en liten burk strimlade soltorkade tomater
2-3 hackade vitlöksklyftor
0,5 dl fryst, hackad basilika
salt
peppar

Rör ihop fyllningen och häll den i det förgräddade pajskalet. Stoppa in i ugnen i ytterligare 25 minuter.

Pajen ätes med fördel tillsammans med goda vänner. Det smakar bättre så. Jag serverade den tillsammans med bland annat en högt älskad lammsadel som jag dessvärre glömde i ugnen tills termometern stod på 83 grader, men det blev bra ändå. Det berodde nog på sällskapet, både på och kring bordet.

Nä, nästa gång blir det flyg

Jag hade precis kommit till ro i sovkupén med mina barn efter avgången för tåg 91 från Vännäs, torsdag 5 augusti. Jag hade bäddat ut sängkläderna och makat in bäbisen så långt in mot väggen det gick på nedersta bädden, och femåringen hade äntligen somnat i mellansängen när tåget bromsade in och ryggstödet som förvandlar nedersta britsen till en säng föll ner med en duns. Över min niomånaders son. Som tur var låg han tillräckligt långt in för att hamna innanför metallkonstruktionen istället för att få den i huvudet, men trots allt har jag betalt min biljett för sovkomfort, inte livsfara. Jag sköt upp ryggstödet igen, konstaterade att det inte gick att spärra i uppfällt läge, utan kunde falla ner igen vid nästa inbromsning.

Så jag tryckte på knappen för att tillkalla tågpersonalen. Och väntade. När jag tyckte att jag väntat länge tittade jag på klockan. Så väntade jag igen, och tjugo minuter senare förlorade jag tålamodet och tryckte på knappen så att den tändes ytterligare en gång. Nu kom konduktören inom ett par minuter. Han sa “tyvärr har vi inga andra kupeer lediga”, kollade ryggstödets spärr och hämtade några handdukar som han pallade upp ryggstödet hjälpligt med. “Det är inte helt hundra, men det ska hålla i normalfallet”, sa han.

Normalfallet är inte bra nog för att skydda skallen hos en niomånaders bäbis, så jag tillbringade natten liggande på högkant, med min son i famnen. Det blev inte så mycket sov för min del i den sovkupén. Jag hoppas att spärren till ryggstödet kan lagas, så ingen annan behöver få samma upplevelse som jag hade.

SJ har för närvarande en handläggningstid på 7-10 veckor på grund av den stränga vintern(!), så vi får väl se när jag får svar. Jag föredrar att flyga så länge, det känns vilsammare.

En vanlig sommardag i en parallell verklighet

En vanlig dag i en parallell verklighet skulle jag kunna ha stoppa färska hallon i frkostyoghurten, spelat spel med Julia och sedan ätit sommarlunch hos mamma och pappa medan Adam petade i sig 30 makaroner och några mikroskopiska bitar kassler. Jag skulle kunna ha lånat bilen, eller rent av haft en egen, och tagit mig till Tomtebo äventyrslekpark för att leka med en handfull av världens mysigaste gamla fikakompisar och alla deras barn. Kanske skulle jag ha hittat till Kärleksviken. Kanske skulle jag ha haft andra minnen av Nydalasjön än gymnasiets friluftsdagar. Kanske skulle vi ha träffats några gånger per år istället för var tionde. Vem vet.

En vanlig sommardag i en parallell verklighet skulle jag kunna äta grillat på storebrors altan, spela brädspel med de stora medan de små badar i samma badkar. Lämna den lilla stora tjejen att sova över hos kusinerna och ratta hem den lille killen de knappa tre milen västerut. Titta på den slösaktigt vackra kvällshimlen från toppen av Brattbybacken innan älvarna möts. Jag har tur som fått göra ett inhopp i just den här parallella verkligheten för en dag.