Provkört

Det finns verkligen småbilar som är för små för att vara användbara. Det blir varken någon Peugot 107 eller Citroën C1 som andrabil, för trots att de har fem dörrar vardera, finns det inget utrymme att kliva in i. Peugot 206 kanske. Vi får väl se.

Link missing

Dora upptäckaren rimmar liksom inte lika bra som Dora the Explorer. Men det kan jag ta, det är värre med den kulturella passningen. Medan vi drack varm-och-kall o'boy i vardagsrumssoffan tidigt en söndagsmorgon, såg vi hur Dora hittade ett litet lamm som skulle tillbaka till Marys hus, och så långt är allt väl, men det blir faktiskt bara konstigt när hon träffar en mus på vägen som springer upp i en klocka, en ko och en fiol (där kon hoppar över månen) och den hetsätande lilla fröken Moffa. Sen hjälper det liksom inte att lägga på lite engelska, sådär så att Dora får säga översätta stjärna till "star" och måne till "moon" och skandera "jump, jump, jump" åt den stackars kon, som gör så gott hon kan allaredan. De kulturella referenserna är och förblir trasiga. Vi behöver läka sinnet med Pop goes the Wiggles.

Om katten själv får välja

När jag själv får välja, träffar jag hellre min personliga bankman än min tandläkare. Idag har jag träffat båda, och anlände lite kvart-över-armen till bägge mötena. Inte en min från bankkvinnan, medan tandsköterskan var tämligen syrlig. Alldeles bortsett från att det är bättre att komma i tid, hade jag föredragit de omvända reaktionerna. I synnerhet som det är sällan man får saker och ting bokstavligen nedkörda i halsen på banken.

Ett år senare

Vi firade vår första bröllopsdag genom att provköra Mazda 2 och äta chèvre chaud och andra goda saker på finrestaurang. Det var tyst och stilla i Domkyrkans församlingshem när vi var färdiga för att avrunda kvällen, så vi cyklade hem istället för att planka in.

Sommaren summerad

Såhär blev det, på ett ungefär.

"Så jobbigt är det inte"

Vadå "så jobbigt är det inte"? Det är det visst. Framförallt när det mesta som har med lösenord och accesser att göra bara strular och strular, så jag råkar hälla i mig tre dubbla espresso i ren frustration. Skrapa ner mig från taket, någon!

Det har aldrig varit närmare

Min jobbdator har fått ett kollinummer hos Posten. Ja, min tillfälliga jobbdator alltså, som jag ska ha sisådär en 4-6 veckor innan den riktiga dyker upp från stora jättebattekoncernen. Inte att förväxla med den jättetemporära burken som jag sitter på just nu. Oh well, så jobbigt är det inte att installera program.

Mamma Mia

Ja, vad säger man? Tack för det, barnvakten. Musiken, Meryl Streep och simfotsbaletten, alla borde ha en.

På rymmen från målgruppen

I måndags blev vi vallade till Telenor, den andra nyanställdaste kollegan och jag, för att välja ut varsinn jobbtelefon. Han är utvecklarpojke, ung, yster och nyutexaminerad från systemvetarlinjen. Jag är, som bekant, jag.

Försäljaren: -Vad har ni tänkt er för någonting?
Mia: - Jag vill ha någonting jag kan ringa med.
Kollegan: - Teknik är kul.

Det var väl aldrig stereotypt sagt av oss? Jamenvafan, tänkte jag, dissade den fina Nokiatelefonen som säljaren plockat ut åt mig och tog en likadan som min kollega istället. En SonyEricsson, med stänk-och-dammtålig skärm, GPS, radio, toksnabbt internet, Cyber Shot, stegräknare och gud-vet-allt. Jag har haft Nokia sen jag köpte min första mobiltelefon, anno dazumal elller därikring, så jag gick ut starkt med att fråga mig fram till hur knapplåset funkar. Nu såhär i slutet av veckan är vi ganska bra kompisar, pojktelefonen och jag. Och så har den TrackID, det är en rolig feature.

Full rulle

Det är arbetsamt, det där med att jobba. Men kul. Efter arbetsveckans slut blev det familjekräftskiva hos födelsedagssvärfadern, och lördag morgon ställde jag alarmet på min nya jobbtelefon för att transportera mig, ett kompani köksattiraljer samt två medsystrar till Rappestads kyrkas församlingshem i ganska arla morgonstunden. Självaste Rappestadskan, ett lika inspirerat som handlingskraftigt fruntimmer, hade nämligen organiserat ett arbetsläger för mindre tidsbemedlade handarbetande kvinnor, och eftersom jag tycker att det är roligare med matlagning än sömnad, anmälde jag mig glatt och frivilligt redan i våras till att härja runt i köket under helgen.

Kabeldragningen inför en syhelg påminner ganska mycket om ett LAN-party, säger de som vet. Syhelgen i sig påminner ganska mycket om en arbetshelg med spexet, säger jag, med skillnaden att klubbmästeriet får oändligt mycket mer uppskattning än i studentsammanhang. Man fixar och donar och äter och skvallrar och pratar lite till med trevliga människor som man inte sett på länge, eller möjligen inte sett alls förr. Lagom till helgmålsringningen drällde resten av familjerna in också, vi var sexton vuxna och åtta barn i varierande storlekar till bords, och snett före klockan åtta hade samtliga lämnat församlingshemmet och åkt mätta och nöjda hem till sitt. Bra grej.

Jag, som inte stickat sedan högstadiet, hade skaffat mig ett färskt halsduksprojekt, och ser man på, det där med patentstickningen sitter tydligen i fingrarna. Idag hade jag planerat en busenkel lunch, så jag hann sticka en hel massa varv medan klänningar, amningströjor, väskor och gosenallar tog form runtomkring mig. Handarbetshelg är en bra sak, det får gärna hända igen.

Ikväll ringer vi in barnvakten och går på Mamma Mia. Något ska man ju hitta på en regnig söndagkväll.

Vardagsmotion

Så länge vi inte skaffar en bil till, behöver jag definitivt inte något träningskort. Min dagliga cyklingsrutt går nämligen Ryd-City-(jobba)- City-Mjärdevi(hämta på dagis)-Ryd numera. Det funkar funkis än så länge, och vänta bara tills jag jobbat upp konditionen!

Första dagen på jobbet

Oj, så trött som jag var när jag kom ifrån jobbet har jag inte varit på länge. Huvudet fullt av verktyg, kan man lugnt säga. Men det blir nog bra dethär, bara jag får min riktiga dator (vilket beräknas inträffa typ på onsdag eller så) och kan börja göra något själv. Det var riktigt kämpigt att cykla uppförsbacke från stan till Mjärdevi efter arbetsdagen, men knotten var väldigt glad och samarbetsvillig, så vi kom hem i god stil och tid. Sen låg vi på älgfilten och tittade på moln en god stund innan middagsgästerna dök upp och lagade färdigt maten. Vi var elva vid bordet, såhär sista kvällen innan Charlotte lämnar Linköping för Skåne och vidare färd västerut. Det blir tomt i Charlongen.

Pastasås på begäran

Pastasås med nötter och vitlök, det är gott. Lagom till ungefär fyra personer blir det om man gör ungefär såhär:

Hacka ett par vitlöksklyftor och 1 dl hasselnötter. Fräs dem i smör. Strö över 2 msk vetemjöl. Häll på ett litet glas vitt vin (eller en deciliter vatten), en matsked köttfond, en tesked flytande honung och 2 dl creme fraiche. Salta och peppra, låt koka några minuter. Rör i några matskedar finriven parmesan och lite gräslök. Ät till snurrpasta, t.ex. Capellini från Barilla.

Hösttecknen hopas

Om man bankar på precis rätt ställe, så går det att tysta fläkten på min gamla-gamla burk Luggage. Så har det varit sedan tidigt 2000-tal, men trotjänaren håller än, peppar, peppar.

Idag har vi köpt nya gummistövlar (rosa prickar vann över svarta-med-döskallar), och skrivit namn med märkpenna i alla dagiskläderna. Medan Knotten återinträder i dagisatmosfären imorgon, ska jag stoppa mina guldigaste jobbtofflor i ryggsäcken och cykla till min nya arbetsplats. Ojoj. Hoppas att det finns en dator som väntar på mig.

Det är fler som börjar nya kapitel i sitt liv såhär års. Härom dagen cyklade vi genom studentghettot till Ryds Centrum, och Knotten, som gillar att testa akustiken, ropade så det ekade mellan ytterväggarna till korridorerna på Björnkärrsgatan 4 och Alsättergatan 5. Efterklangen följde oss ända till Herrgår'n, inte en student i sikte på beachvolleyplanen. Men nu dröjer det bara dagar innan Ryd börjar myllra av förvirrade nollor som inte har en aning om vart de ska ta vägen. Vilket äventyr. Vi träffade på ett par M-fadderister när vi köpte gummistövlarna, och de kommer absolut att göra sitt till för att dämpa såväl förvirringen som ljudvågorna i nolle-p, i sina pälsprydda kåpor med bandkantade huvor, praktfulla skägg (i förekommande fall) och obligatoriska solglasögon. Där var iallafall några som var nöjda med dagens utetemperatur.

Spridda åskväder och de bästa av gäster

Den vanliga bloggdatorn har slutat ladda batteriet, så bloggandet blir lite sporadiskt ett tag. Just nu lånar jag datan av Charlotte, som är här sedan i onsdags.

Igår var det regnigt ute men soligt inne. Stundtals. Knotten är väldigt mycket tre år just nu, med stort drama och ego. Hon blir arg så hon gråter fyra gånger i kvarten över världens alla orättvisor, och dessemellan är hon jättemysig. En utmanande tid. Vi hade öppet chottehus igår med ca 20 stora och små gäster, väldigt skoj att samlas allihopa över ohemula mängder mat, fika, chips och godis, prat och spel. Lite trist att inte hinna prata med alla, men vi bor ju här, så det kommer fler tillfällen. Jag gick och lade mig innan de sista gästerna gått, och när jag vaknade var spåren av festen undanröjda. Hurra!


Imorgon börjar vardagen igen, nytt jobb för mig och tillbaka till dagis för knotten. Sommaren har varit busbra, men vi längtar båda två.

Baka, baka tigerkaka

Igår åkte vi till biblioteket och läste böcker, bland annat ABC sa lilla T. Där läste vi om en tigertant med en liten te-bekant, så idag blev det tigerkakebak. Jag stoppade i lite saffran för att få det gula extra gult, och Valrhonakakaon borde kunna funka fint för ränderna. Det var väldigt mysigt att baka ihop, och med dubbla smetskålar och slickepottar kan båda slicka skålarna samtidigt. Knotten hade chokladskålen, så hon fick snyggast mustasch.

Kina, var ligger det någonstans?

Vi har precis vinkat av Lars kinesiska kollega, som flyttar sitt kringflackepick-och-pack från Linköping till Singapore i dagarna. Jag bad honom peka ut sin hemstad på Kinakartan i Nationalencyklopedin när han kom hit på middag, och nu har jag faktiskt någonslags referens till ställen som Luoyang, Xi'an och Zhengzhou. Men jag behöver skriva ned namnen för att komma ihåg dem. Jag kan pinsamt lite om Kina, jag får väl se det som att det finns mycket att lära.

Barndomsbröd

När jag var liten kom brödet från Ögrens bageri och Lilla Hembageriet. Vi hade en stående beställning på Lilla Hembageriet, varje lördag väntade en frasig, vallmobeströdd pain riche på att bli hämtad av en eller annan familjemedlem - jag minns att jag kände mig väldigt vuxen första gången det var min tur. På vardagarna var det limpor från Ögrens bageri som gällde - bruna, kryddiga, sirapiga, och jättejättegoda, i synnerhet när det blivit någon dag gammalt och fått åka brödrost. Nyrostad ögrenslimpa, det är grejor, det.

Idag bakade jag bröd för första gången på länge, och tro det eller ej - jag har bakat ögrenslimpa! Det hade jag ingen aning om, eftersom receptet hette "Finskt bröd".

Ingredienser
50 g jäst
5 dl filmjölk
1 tsk salt
1½ dl sirap eller honung
2-3 tsk anis och kummin
12-13 dl mörkt lantbrödsmjöl
Så här gör du:
Dela jästen i en bunke. Ljumma
filmjölken till 37°C (fingervarmt).
Rör ut jästen med lite av filmjölken.
Tillsätt resten av filen, salt, sirap
eller honung, ev kryddor och nästan
allt mjöl. Spara lite till utbakningen.
Arbeta ihop till en smidig deg. Jäs
under bakduk 45-60 min. Tag upp
degen på mjölat bakbord och knåda
den lätt.
Stora bröd: Dela degen i 2 delar
och forma till runda bullar. Pensla
dem med vatten och rulla dem i
mjöl. Lägg dem på plåt, smord eller
med bakplåtspapper. Jäs under
bakduk ca 30 min. Grädda i nedre
delen av ugnen ca 40 min i 200°C.
Låt bröden svalna på galler under
bakduk.
Portionsbröd: Dela degen i
20 bitar. Rulla dem till bullar.
Lägg dem på 2 plåtar med
bakplåtspapper. Nagga dem
med gaffel eller brödnagg. Jäs dem
under bakduk ca 30 min. Grädda i
mitten av ugnen ca 10 min i 225°C.
Låt bullarna svalna på galler under
bakduk.

F-frukost

Fil, flingor och fruktsallad. En flatte på det här bara, så har jag en bra start på söndagen.

Replikväxling

- Jag vill gå till farmor.
- Farmor är hos mormor.

Jajjebass, så är det. Farmor och farfar och mormor och morfar spelar gin rummy och pratar i munnen på varandra nätterna igenom. Rätt åt dem.

Mental note to self

Om du har en virkad klänning på dig när du plockar björnbär, måste du också ha långa armar. Annars fastnar du i snåren.

Vykort från vardagen

Hej!
Efter frukost, glass och lunch i lagom mycket sol och skugga i trädgården, laddar vi för att åka till Viggeby och bada idag igen. Det ska bli regnigt imorgon, påstår de, så vi satsar på att utnyttja den sista gemensamma soliga semesterdagen till max. Puss och kram från hela familjen.
/Mialiten