Gott slut

Nu på morgonen har jag lagat knottarnas mat till nyårskalaset, och jag är starkt frestad att äta vid barnbordet i kväll. Citron- och sojamarinerade grillade kycklingspett med jordnötssås, mango och ris. Det är mumsigt det. Å andra sidan har jag fått förhandstips om vad de stora ska få att äta, och det låter minst lika gott. Gott slut, allihopa. Och ett läckert 2008!

Hemma med halmen

På flygplatsen Alvik översätts "boarding" med det äktsvenska "embarkering" på informationsmonitorerna vid säkerhetskontrollen. Har vi bott utomlands för länge när engelskan är mer begriplig? Dolph, dolph.

Plutten somnade under stigningen och sov tills vi drog henne i tårna under landningen. Sen ville hon ha hamburgare, det var första gången den här helgen som hon behövt be om mat innan den materialiserar sig framför henne. Hennes hårdhjärtade föräldrar avverkade både bagagehämtning, bilhämtning och tv-inköp i en obskyr liten butik i Norrviken innan det äntligen blev mat, men det gick att hantera med hjälp av lite laktritsdumle och en välplacerad ballong.

Framåt tiotiden var vi hemma i Linköping igen. Idag ska vi på kalkonkalas och imorgon ska vi ha släktmiddag hemma hos oss. Jag tror på fläskfilé med whiskysås men lovar ingenting bestämt.

Bästa julklappen

Bästa julklappen, iförd bästa julklappen.

Glittertippan lämnar spår efter sig både i textilier och i ögonvrår på invånare och gäster på pensionat Älvdala. Idag packar vi ner alla våra pryttlar, inklusive Askungenklänningen från Mia-Nathalie, och flyger söderöver igen. Men glittret kommer säkert att finnas kvar, åtminstone till 2008.

Snön ligger vit på taken

I natt (eller möjligen i morse) kom det riktiga vintervädret. Det är fint med snö.

Hej Rudolf

När tomtens renar har ledigt, slickar de vägsaltet av E12-an mellan Svallet och Gubböle, ifall ni undrar. Där stod de och hängde i västgående körfält, några meter framför motorhuven när jag körde hem från storebrors igår kväll. Bra sak att bilen framför varningsblinkade i god tid, så vi slapp få renstek i grillen. De tio som stod på vägen flyttade sig faktiskt utan vidare fösning, och de nittio i skogen stannade vackert där. Det tackar vi för.

Vi hade en kalasjulafton med lite lätt snötäcke, gott sällskap, massor av mat (även utan de glömda revbensspjällen) och lagom för många julklappar. Julia hade jättekul med sina kusiner, och vi stora roade oss med diverse sångspel. Tomten kom på en kort visit och lämnade julklappar, och Julia visade honom sina silverskor. Hon är inte särskilt blyg, den unga damen.

God Julia!

God Julia och ett spännande 2008 önskar familjen Stor&Liten

På plats för att fira jul

I princip skulle det kunna vara jättejobbigt att resa från Linköping till Vännäs med en två-och-ett-halvtåring, har jag förstått. Men när man har en liten plutt som utbrister "jag GILLAR flygplan" när resan till mormor och morfar kommer på tal, och som dessutom uppskattar (tja, eller iallafall sjunger med i) melodikrysset med 100% julmusik sittande baklänges i sin bilstol på vägen till Arlanda, då är det inte särskilt besvärligt.

När vi kommit ombord på planet räknade vi efter hur många flygsträckor Julia upplevt i sina dar, och kom fram till att gårdagens flygning var nummer 45 i ordningen. Hon är en ganska rutinerad resenär för sin ålder.

Själv har jag blivit lite slapp i reseförberedelserna sen sist, jag fick varken med mig täckjacka åt Julia, vinterskor eller ullsidenkalsonger åt mig själv. Så kan det gå när man inte firat jul hem-hemma på tre år. Tur då att Julia har kusiner i lagom storlek, och att mammas fötter är ungefär som mina. Vi håller oss varma och goa trots allt. Och glada. Och det är ändå viktigast.

Bannade manskör

Jag kan inte sjunga "Hej tomtegubbar" i dur längre. Jag skyller allt på manskörssättningen som vi sjöng i luciatåget förra veckan. Mummel, mutter.

Kubansk KB-villa i tre dimensioner

Idag fick vi casha in ytterligare ett bröllopskort, nämligen
vårt fina hus, tolkat i pepparkaka. Helt otroligt tjusigt blev det.

Luciafirande på dagis

Det var ett fint luciatåg på dagis, förstås. Många sånger blev det, men kanske inte så mycket sång alla gånger. Efter första numret pekade en liten gosse ut sin mamma och pappa och gav sig av till dem, och Julia följde hans exempel. Det hjälpte inte att vi följt Patriks råd ("Det är bara orutinerade föräldrar som sätter sig längst fram under luciatåget - då får man ofelbart barnet i knät")och satt oss en bit bak. Vi frågade lite fint om hon inte ville vara med och sjunga, och hon skakade glatt på huvudet "nähä". Men när fröken började dela ut bjällror inför "Jingle bells", poppade hon tillbaka till de andra barnen och tågade färdigt därifrån. Mysigt var det i alla fall.

Sänkta lucia 2007

Då var företaget färdiglussat för i år. Efter glögg och lussebulle ska jag försöka göra lite nytta innan det är dags att gå och titta på luciatåget på dagis i eftermiddag. Fast först måste jag dela med mig av årets luciadikt (som framfördes mellan Jul, jul, å vilket strul (särskilt för feta grisen) och Midnatt råder (a.k.a. tipp, tippetipptipp mask). Efter att ha sjungit om hur köttet på grisen mals ner i dess tolvfingertarm, deklamerade Lucia (iförd dalakäck golvmoppp med MagLite i):

Midvinterköttets lott är hård
Charkmästarn klistra och limma
All den köttfärs som blivit grå
ommärks i midnatts timma
Månen vandrar sin tysta ban
Vi handlar hellre från mamma Scan
ICA MASKI är haken
Endast tomten är vaken

Så kreativa kan vi vara i damstämmorna med Stein i. Den är nog roligast för den som tittat på svensk tv eller läst svenska tidningar de senaste veckorna, och känner till att Uppdrag Granskning grävt upp en stor skandal om gammal köttfärs som fått nya datumstämplar på ICA Maxi-butiker. Men då blir den desto aktuellare.

Nobelfest

Såhär snygga kan man vara på improviserad Nobelfest hemma hos farmor och farfar. Julia tog chansen att återanvända bröllopsklänningen innan hon växer ur den, och jag grävde fram min gamla studentbalklänning.

Paket

Ha, idag fick jag paket från Australien! Iofs har jag beställt det alldeles själv, så jag vet att det innehåller "Pop goes the Wiggles" och Wigglesplåster, men det är ändå kul när det dyker upp försändelser i brevlådan.

Kapacitet

Såhär års känns det som att jag går på ungefär 30% av min normala kapacitet på mornarna. Lägg på en dusch, frukost och cykeltur till jobbet och jag går upp i kanske 45%. Nu när solen är uppe kanske jag når sisådär en 65%. Bättre än såhär blir det nog inte idag. Två veckor kvar till jul nu, då tänker jag ladda batterierna.

Skillnad på olika

"Du är en stjärna, Julia", sa jag till ättelägget i morse när hon gjorde något alldeles ovanligt klokt och begåvat, det kan kanske ha varit när hon lyfte armbågarna från tidningen så vi kunde bläddra i Corren medan hon satt i mitt knä och åt frukost.

Hon tittade allvarligt på mig med sina stora blå och rättade noga: "Nej mamma, jag är en KATT"! Ja just, ja. Så var det ju.

Stökigt

Nu är det gult,
här i vårt hus,
snart kommer julen
hopptrallalala!

Gardiner och saffranskringlor, inte dåligt stökat av oss för en vanlig onsdag. Nu ser det soligt ut inne i köket fast det är midvintermörkt ute. Det tycker vi om.

Nå, lite rött och adventbelyst blev det också, mest i vardagsrummet. Tänk att det är mindre än ett halvår sedan vi flyttade in, och vi har redan gardiner uppe. Duktiga vi.

Tjohoo!

Äntligen kom det nya numret av Språktidningen i brevlådan! Grattis mig.

Notera särskilt hur det här inlägget inte handlar om några som helst magåkommor. Vi är nämligen färdiga med sådant nu (peppar, peppar), och tänker poppa iväg till dagis och jobb imorgon för att fördjupa oss i måla-rita respektive översättning av tilläggskoder. Tjohoo för det också, när vi ändå håller på.

Gladvent!

Gladvent på er, lilla läsarskaran. Det blev orgel och Otto Olsson och lussebullar och hela kitet imorse. Det är mysigt när det är snorfullt i kyrkan, någon räknade till att det var minst 25 idag. Fler än det totala antalet kyrkobesökare en vanlig söndag, skulle jag tro.

Jag och Julia cyklade till Gamla Linköping sedan och gick på adventsmarknad. Sist vi gjorde något liknande, såg det ut såhär:

Tomten såg inte riktigt lika överhettad ut idag.

Dagens tips: Om du tänker bjuda din knott på varmkorv medan hon sitter på dina axlar, skippa ketchupen. Det gjorde jag,och tack vare det har jag nog bara enstaka skvättar äppeljuice i håret. *slänger med manen à la Finesse-reklam*

Nästan friska igen

Idag är det inte en kotte som kräkts hemma hos oss, men vi sitter i karantän till imorgon iallafall, för att inte smitta ner kusiner och andra oskyldiga. Jag hoppas att trenden håller i sig, så jag får sjunga Hosianna i Tomaskyrkan imorgon. Morgondagens repertoar består i övrigt av "Advent", "Advent" och förmodligen "Advent" också, om jag tittar rätt bland noterna, det är ingen större variation i titlarna såhär års.

Vi gjorde ett rejs på stan och köpte julklappar och jag har fortsatt med det hemifrån tangentbordet också. Det är farligt lätt att handla på nätet.

Huäh

Ikväll skulle vi egentligen ha ätit fisksoppa i Vikingstad, men Lars fick rycka ut till dagis och hämta hem en magsjuk tjeja, så det blev varma mackor och blåbärssoppa på hemmaplan istället. Den lilla returnerade blåbärssoppan med emfas, och efter att torkat upp och stoppat henne i säng, stoppar de stora nu i sig varsin rejäl magborstarwhisky och håller tummarna för att det hjälper. Vinterkräksjuka. Inte ett av de mest tilltalande orden i boken.

Äntligen färdig

Nej, det blir inga gemensamma tack- och julkort i år. Det är tveksamt om det blir några julkort alls, men nu är tackkorten klara! Hurra! Frankerade och fina, inklusive utrikeskorten. Nu återstår bara att frakta dem till brevlådan, det kan ta nog så lång tid.

Inget brutet, ta i trä(ben)

Inte ens minsta lilla vurpa så här långt, faktiskt. I morse återupplevde jag däremot den där stuprörslika känslan av vinterben när kom jag till fram jobbet i mina stelfrusna jeans. Det är vinterväglag på cykelbanorna sedan i helgen. Cykelhjälmen åker på oavsett om knotten åker med därbak eller ej, och även om jag inte har kommit så långt att jag bepansrar mig med inlineskydd på armbågar och knän innan jag ger mig av, är det inte långt borta nu. Plötsligt inser jag tjusningen med att salta - cykelbanorna blir ju alldeles släta och fina och svarta och oknöggliga, stora delar av vägen. Men trots att det bitvis är milt livsfarligt att cykla, hälsar jag ändå snön välkommen med öppna armar. Hej snön.

Blöjor, bananer och böcker

I fredags när jag städade Julias rum, ställde jag för ovanlighetens skull upp alla hennes böcker i en prydlig rad på översta hyllan mellan bokstöden. Sen tänkte jag en gång till, och lade dem på nedersta hyllan istället. För hur ska hon kunna njuta av böckerna om hon inte kommer åt dem?

Framåt eftermiddagen kom boknallen vadande genom snöslasket med en gigantisk resväska i släptåg. Hem till oss, vilken grej! I tre år finns det projektpengar för att finansiera hembesök hos alla barn mellan två och tre år i hela Ryd för att stimulera språkutvecklingen, det är nästan hur coolt som helst. Hoppas, hoppas att kommunen fortsätter att satsa på boknallens verksamhet.

Boknallen tyckte inte att hon behövde inpränta hur viktigt det är att läsa högt för sina barn för mig och hur bra det är med bibliotek, jag är ju uppenbarligen redan frälst, men hon läste en hel hög böcker för Julia, gav henne en bok i present och lät oss välja tre av de kanske 30 böckerna i hennes resväska att behålla på halvårslån. Smart, då måste vi ju dyka upp på familjecentralen åtminstone en gång för att lämna igen dem!

Nallen undrade hur vi burit oss åt för att stimulera Julias intresse för böcker, och vis av bokhyllan i morse får tillgänglighet bli dagens stalltips. Blöjor, bananer och böcker, det är alltid bra att ha nära till hands.

Sitta still - skulle inte tro det

Något övermodiga drog vi iväg på sagostund som ordnas för 3-6-åringar av föreningen Barnbokens vänner på stadsbiblioteket. En halvtimme högläsning, det borde ju sitta som en smäck för vårt litterata lilla stycke. Nähä. En och en halv saga av ormande fokustjuv till busunge som väste ssscchhh och busflinade, sen gav vi upp och gick ut i barnavdelningen och hade egen sagostund vid bilderboksfacken istället. Och lade mysiga pussel, ritade, åt skumtomtar, lyssnade på sextiotalslivemusik och vinkade till sovande baby Erik. Sånt kan man också göra på biblioteket en lördag i november.

Nå, hon är ju bara två och ett halvt. Men på något vis är jag inte säker på att hon kommer att köpa konceptet att sitta stilla och lyssna efter treårsdagen heller...

Pepparkaksbak

Idag hade dagis stängt, så vi gick till farfars och bakade pepparkakor på eftermiddagen. Såhär:






Vi gjorde krokodiler, små grisar, små stjärnor, hjärtan, fötter och Australien. De smakade lika gott allihopa.

TVÅ föräldrar till en snorig tös

Igår fick jag ett samtal från dagis vid tretiden - "Julia är snorig och lättstött och slänger mellismackor på golvet. Det är inte likt henne, ni sa ju imorse att vi skulle ringa om det var något, och nu är det dags att komma och hämta!". Jaha, tänkte jag, ringde och avbokade barnvakteriet som jag utlovat till kvällen och gick tvärs över korridoren för att meddela att jag skulle gå till dagis och hämta snortratt istället. Men där fanns det en förälder till. Till samma barn. Som sa: "Jaha, då går jag och hämtar. Då kan du ju cykla direkt efter jobbet och barnvakta, om hon blir piggare kommer vi också och leker en stund så får du skjuts hem." Något snopen lommade jag tillbaka till mitt kontor.

Javisstja. Vi är ju TVÅ föräldrar som kan vara hemma från jobbet när Julia blir sjuk. Det var en spännande och lätt hårresande autopilot som gick på, förmodligen för att det är jag som varit hemma från jobbet hittills. Det svenska socialförsäkringssystemet är en bra grej för jämställdheten.

Höstbilder

Idag har mina guldtofflor gjort premiär på jobbet, italienska birkenstock-kopior med skimrande ovanläder och spännen i tvättäkta gulmetall. Alltigenom vackert. Ni får inte njuta av något foto på just dem just nu, men här finns det däremot några stämningsfyllda novemberbilder.

Boknallen kommer!

Idag ringde boknallen hem till oss och bokade in sig på hembesök nästa vecka, ety hon ville komma och ge Julia en bok. Det är lite roligt. När jag läste på BHS i mitten av 90-talet fanns det en pionjärboknalle i Markaryd, tror jag det var, och nu (eller för länge sedan, vad vet jag) har konceptet spritt sig ända hem till oss. Jag väntar med spänning på att skurnallen ska anmäla sig, gärna tillsammans med disktrollet, men jag håller inte andan under tiden.

Mmm, Dumle!

Somliga dagar, när man har tur, kan man åka hem till Markus och Clara istället för att cykla raka vägen hem efter dagis. Där får man mysbusigt leksällskap, mumsig middag och nästan säkert spela ett spel eller två. En dag som idag, ett par efter Claras födelsedagskalas med kompisarna, får man dessutom tårtrester till efterrätt, och mamma Malins tårtor är inte att leka med, det vet vi sedan bröllopet.

Den här gången hade de magiska tårtfingrarna svängt ihop en prinsessa med tårtkjol som knottarna åt upp på kalaset och dessutom, som en extrabonus för föräldrarna, en magnifik skapelse i rosa marsipan med pärlemorskimrande rosenbukett i vitt och rosa, och små rosa pärlor (inte kulor!) runt hela kanten. Och den var inte bara vacker, utan dessutom gudomligt god med fyllning av banan, grädde och dumlemousse. Dumlemousse. Mmmmm.

Skjutjärnsjournalistik

Framsidan på Corren blev nog lite ofrivilligt rolig idag. Eller tragikomisk eller nått. Största rubriken lyder "Så snett ni skjuter", det är vad sjuksköterskorna säger om Linköpings politiker. Och precis intill, rubriken till nästa artikel: "Mordförsök på två 18-åringar". Som faktiskt blivit beskjutna. Hur tänkte du då?

Var är min syster?

Min favoritgodnattsaga just nu har Sven Nordqvist ritat. Ja, han har skrivit texten också, men den är liksom sekundär. Att orden inte kommer i första hand, det är ett märkligt koncept för en textbaserad typ som jag, men så är det faktiskt i det här fallet. "Var är min syster" är en fantastisk bok som lämpar sig väl för att bläddra sakta i och läsa långsamt ur, massor av muckliga smådetaljer på varje sida, rörigt, trivsamt och omöjligt. Visst kan man undra vad han rökt i alla de krumma piporna som skymtar på sidorna, men allra mest är bilderna och berättelsen mystiska och insomningsbefrämjande. Ikväll somnade Julia på 10 minuter, bara en sådan sak :-)

Novembermys

Saffransfisksoppa och vitlöksbröd en snöblandad fredagkväll, med gott sällskap och en runda kortspel efteråt. Jättemysigt. Gin Rummyn gick inte alltför tokigt trots att jag satt och tjuvhöll i första rundan och åkte dit med drygt hundra poäng, och några givar senare inte fick köpa något alls på grund av min jättepropp till äkta man som satt i vägen och plockade ALLA kort jag behövde. Svärmor vann till slut, gästerna är hemskickade och Lars lägger pluppen. Snart är det dags att somna i soffan till andra delen av Isprinsessan. Men efterrättskladdkakan står fortfarande orörd, är det riktigt sunt egentligen?

Jag vill inte

Jag har ingen lust att beskriva hur man bär sig åt för att slå ihop två patienter som egentligen är samma, fast systemet inte vet om det än. Jag vill köpa glamorösa barnkläder istället. Eller åtminstone fika något gott.

Det är minst två timmar kvar innan det blir helg, det är fullt både i och på Julias garderobsbyrå och min avdelning är alldeles för stor för fredagseftermiddagskakfika. Mummelmutter.

Fryntliga klubben

"Värst vad du var fryntlig idag", sa min kollega (vi kan kalla honom Johan, för det heter han) när jag fnissade in i fikarummet i förmiddags. Jag minns inte riktigt hur det kom sig, men glad var jag iallafall. "Fryntlig, jag vet inte om flickor kan vara fryntliga" svarade jag. "Jag är nog yster." Det var könsrollscementerande sagt, vid närmare eftertanke. Man behöver faktiskt inte vara jultomten eller heta Göran för att klassa in som fryntlig. När jag tänker rätt på saken duger det att vara Babben Larsson också.

Men jag kan fortfarande inte se mig själv i den klubben.

Överraska mig

Mellan dagens allhelgonadagssjungningar passade jag på att flanera en stund på kyrkogården utanför kapellet. Hög och klar luft med novembersolsken i, det behövs för att orka sjunga dubbla minnesgudstjänster med katafalken täckt av värmeljus.

Jag knatade runt i finskorna och aktade mig lagom noga för skrapa klackarna på grusgångarna medan jag läste på stenarna. Gottlieb kan man heta. Curry och Gotty vilar i samma grav, tillsammans med sonen Henry. Hjalmar, stod det på en annan sten, det hette min farfar. Julia och Hjalmar, det vore väl en fin kombination? Nå, vi får väl diskutera det i familjeråd om det någon gång skulle bli aktuellt. Där fanns svärdsmän, godsegare och musikfanjunkare. Och gravstenar där namn och födelsedatum huggits in, i väntan på den som ännu lever. Det må vara praktiskt, men så vill jag inte ha det. Mitt namn, ristat i sten, i väntan på bäst-före-datum. Så uppgivet. Det är klart att jag ska dö en dag, men jag vill inte ha en viloplats som väntar på mig. Surprise me!

Slumberparty

En höstmörk allhelgonafredag kan man stoppa sina vänner fulla med rödvinsmarinerad lammstek, potatisgratäng och päronkladdkaka. Då blir de mätta. Somliga däckar i vagnen, andra i sin säng, somliga åker hem till mormor medan andra somnar i soffan framför Isprinsessan. Det var bara en som höll hela distansen ut. Grattis Frida, du har vunnit en låda tokmogna päron.

Blandad musik

Ibland undrar jag hur bred musiksmak man kan ha innan den går av på mitten. Min ytterst slumpmässiga Windows Media Player bjöd nyss tjusiga Tuxedo Junction med stiliga jobbsånggruppen, tätt följd av Dorothy the Dinosaur med The Wiggles. Plötsligt blev det helt irrelevant, det där med att sjunga tajt, rent och vackert. Romp-romp-a-stomp, everybody!

Det är en frusen dag idag. Frusen och improduktiv.

Småtjejer på höstbilder

Oktoberbilder

Kväll nu

Först däckade Julia, sen snarkade Lars ihop i soffan, och slutligen puttade kvällens inlånade syskonbarn ner sig i varsin säng, efter tillbörlig duschning och tandborstning. Otroligt vad självgående man kan vara vid åtta och elva års ålder!

Kvällen till ära har Lars satt upp den stjärnformade läslampan ovanför sängen i Julias rum, och i samma veva passade han på att skruva fast benen på hennes 90-säng, som har legat tryggt på golvet fram till nu. Det var länge sedan hon trillade ur sängen senast, men jag är ändå lite orolig för hur det ska gå i natt - fallhöjden har ökat från två decimeter till närmare en halvmeter, nu när sängen plötsligt är normalhög. Hm, vi kanske skulle lagt luftmadrassen med kusinen på precis brevid sängen istället för i andra änden av rummet. Fast då kommer man varken in eller ut genom dörren förstås. Nåväl, om det börjar dunsa från ovanvåningen, så vet vi i varje fall vad det beror på.

Igår var det oktoberfest på jobbet, en munter historia med hus-oumpa-oumpa-band, öl, ölkorv, korv, korv, korv, korvformad gurka samt surkål. Och sångblad på tyska. Vi har verkligen helt fantastiskt begåvade kollegor! Jag lyckades dessutom beblanda mig med några av de hemliga gossarna (och någon enstaka av de fåtaliga flickorna) som jobbar en trappa ner i huset, en hel hög av nya spännande bekantskaper. Mer sånt.

Grattis Julia

Två och ett halvt år idag. Det firade hon med att bli ihågkommen av alla sina mor- och farföräldrar, bli ohyggligt sandig på dagis samt ett läkarbesök. Doktorn tittade på hennes tänder, lyssnade på hjärtat och konstaterade att hon kunde gå och har bra balans. Sen var hon nöjd.

* Julia är tydlig vad hon vill nu, och vad hon tycker om och inte. "Julia gillar cykla". "Julia vill ha ost" "Julia vill *inte*".
* Ett av unga frökens favoritord är "Jättekul". Ett annat är "Jättegott"
* Hon kan säga "r" i nästan alla ord - utom "ramla" vilket ofelbart kommer ut som "wamla".

*Tjejen har starka åsikter om vilka kläder hon vill ha på sig, och om jag har klänning så ska Julia också ha.
*Hon spelar gärna kort, dvs memory. När det gäller de 16 Wiggleskorten är hon svårslagen.

Handfallen

Idag mumsade jag i mig årets första pepparkaka (jaja, säsongens, då). Lite Otto Olsson och "Hör vigda klockor" på det och man kan nästan tro att det blir advent så småningom.

Senast jag repade julmusik var det 30 grader varmt utomhus men i morse växte det rimfrostskägg på mina vantar när jag cyklade till jobbet. Jag har inte haft vinter sedan 2004, hur gör man?

Kryddiga korvar med getost och päronquinoa

Idag kunde det blivit makaroner och korv till middag. Med ketchup. Men eftersom jag tröttnat på den rätten för ögonblicket stoppade vi i oss kryddiga andouiller med getost och päronquinoa istället. Det var mycket, mycket godare och tog inte så hemskt mycket längre tid.

Jag sköljde 1,5 dl quinoa och kokade den med dubbelt så mycket vatten och en skvätt kycklingfond i en kvart. Julia tuggade i sig en kall Andouille under tiden som jag stekte resten av korven. En schalottenlök fick fräsa i stekpannan med två tärnade päron innan jag blandade ner gucket i quinoan, toppade med ca 100 g getost i småbitar och serverade. Mums, tyckte iallafall de stora. Den lilla nöjde sig med korv, en dutt getost, några vindruvor och ett par glas mjölk.

Gratiskramflashback

Mina världar kolliderade plötsligt idag - på lunchrasten surfade jag in på gratiskramkampanjen och plötsligt befann jag mig i Sydney! Den killen har jag sett förr! Live! För han står på Pitt Street, mitt på min gågata, utanför ingången till Mid City. Där har jag gått massor av gånger, oftast på tisdagseftermiddagarna på väg hem ifrån öppet hus i svenska kyrkan, och åtminstone två av de gångerna var han och/eller några av hans kompisar där med sina Free Hugs-plakat.

Men jag kan inte minnas om jag kramade honom eller inte. Det stör mig.

Om att rusta sig för hösten

Om jag köper en nål med rosa bandet och vaccinerar mig mot influensa, blir jag immun mot hösten då?

Tecken i tiden

Vid frukosten döpte Julia en av clementinklyftorna till lillebror och hälsade på den med en annan clementinklyfta. Sen åt hon upp honom. Undrar om det betyder att hon inte är riktigt mogen för syskon än?

Blodpudding, alltså

Jag har inte ätit blodpudding sedan jag flyttade hemifrån. Det har aldrig varit någon favorit, det var storebror som propsade på att vi skulle äta det varannan lördaglunch under vår uppväxt. När jag fick bestämma blev det uppstekt palt istället. Alltid med smör, krösamoset fick pappa behålla själv.

Kan det vara så att det är 15 års preskriberingstid på maträtter-man-åt-fast-man-inte-tyckte-om-dem-och-avskaffade-så-fort-man-fick-bestämma-menyn-själv? Det var faktiskt jag som nedlade blodpuddingen i charkdisken på Maxi (eller kanske snarare upptog ur charkdisken, om man ska vara petnoga), och alldeles frivilligt stekte den med bacon och päron (förstås) innan den hamnade på tallrikarna tillsammans med mormors lingonsylt. Det var faktiskt ganska gott, det tyckte både jag och resten av familjen. Men å andra sidan hyser jag en stark misstanke om att Julia skulle kunna äta ungefär vad som helst med tillräckliga mänger sylt.

Nu när jag tänker rätt på saken, valde jag faktiskt att kokt torsk med äggsås till lunch härom dagen, trots att det fanns både hamburgare och malda pepparbiffar på menyn. Jag säger bara två ord: neo-präktigt cuisine.

Melodifestival!

Jajjebass, biljetterna är släppta (och slut) till deltävlingen i Linköping i februari. Genrepet, here we come! På så vis kan vi sitta i lugn och ro framför tvn och mumsa chips på lördagen, det blir alldeles utmärkt. På tal om sådana, provade vi roasted garlic-ditosar i helgen. Gott, men definitivt andedräktsframkallande. Och det var inte någon schysst dräkt. Och inte fick jag önska mig något heller.

Nu ska jag steka blodpudding och sen repa inför allhelgona med kören. Här har vi roligt nästan jämt.

Längtar tillbaka nu

Jag fick ett mail från Lotta idag med bilder från Zoes tvåårskalas, från poolen och tvärsövergatan i Carlingford. Alla var där, Felix, Juni, Maya och Zoe med tillhörande syskon och föräldrar. Alla utom vi förstås. Nu bor någon helt annan tvärsövergatan på 7 Brooklyn Crescent, eftersom vi klivit upp ur poolen, kastat in handduken och flyttat till Linköping igen. Längtar tillbaka nu.

Två-och-ett-halvtårskontrollerad

Idag har vi varit på BVC och kollat språk, längd, vikt och prickar. De sistnämnda har Julia dragits med av och till på överkroppen i några veckor, och det är skönt att kunna avfärda dem som "ofarliga virusprickar som kan dyka upp i samband med en infektion". Jag har funderat på om hon varit på väg att få vattkoppor i några omgångar, men hon har inte varit febrig och prickarna har inte utvecklat sig till några blåsor. Hon hade sju-åtta stycken åt gången som värst, men idag fick vi leta efter dem när vi skulle visa upp dem.

Däremot behövde vi inte leta efter orden i lilla språktestet. Julia namn- och ljudgav djur, stoppade dem på, under och i stolar och skåp, matade dockan med sked, körde stora och lilla bilen och sparkade boll som en hel Marta. Längd och vikt ligger precis på samma kurva som i maj, nu väger hon 12,6 kg och mäter 86,9 cm över havet. En hel halv decimeter har hon växt på längden sedan förra gången. Vår lilla tjej.

Präktig and proud

Det är dags att återerövra ordet präktig och använda det i positiv bemärkelse om fler saker än malagavin. Träden ger präktiga päron i år. Julia producerade en präktig bajsblöja på förmiddagen. Erik är en präktig bäbis. Fyll på med egna exempel.

Med nyanserna i dagens språkbruk fungerar präktig kanske bäst om företeelser som inte kan ha någon uppfattning om sin egen förträfflighet, men präktig behöver inte vara synonymt med pretentiös eller skenhelig. Eller fantasilös och tråkig för den delen. Genuin och pålitlig funkar för mig, utan att man för den sakens skull behöver vara perfekt i sitt eget tycke.

Jag har slutat att skygga för präktigheten. Jag kan tillochmed gå så långt som att skriva i vitt på blått att jag ser mig som en präktig människa, och det är det jag vill vara. Präktig och stolt. Sug på den, du!

Innan frosten faller

Nja, jag tordes inte riktigt lita på att frukten skulle överleva till imorgon, när väderleksprognosen på 22-nyheterna utlovade 5-10 minusgrader i natt. Så vid elvatiden, efter att ha kvicknat till igen efter en kvällslur i soffan, gav vi oss ut för att skörda i vår beckmörka trädgård.

Det är lite spännande att plocka päron i mörkret, lite som att palla från sig själv. Jag kommer iallafall att sova bättre nu när jag vet att de två fruktlådorna som pappa fixade från Ica står fullpackade i källaren. Vi får väl se om vi hinner göra av med dem innan de självdör.

Kvällens meny bestod av fetalax med blandade ugnsrotsaker istället för rödbetsrisotton samt mandelpäron med glass till efterrätt. Jag bytte citronen mot kanel, och det blev genomgående apgott tyckte samtliga ätande, dvs jag, Lars och Kristian. Julias kvällsmat bestod av fem mackor och glass till efterrätt, hon var nöjd och glad med den menyn.

Första riktiga frostmorgonen

Undrar om päron och äpplen klarar en frostnatt eller två på trädet. Vi får plocka frukt på riktigt i helgen och se vad som går att rädda. Dagis hann i allafall få en kasse päron, alltid något...

Energislöseri - ja tack!

Sömn, mat och kaffe i all ära, men det är ändå människor som får mig att gå igång och fortsätta ticka. Och jag får faktiskt träffa människor som ger mig glad energi mest varenda dag, det är lite magiskt. Vissa sällsynta sorter som t.ex. min norska favoritsäljare kan tillochmed få mig att känna att det verkligen är jättekul att korrekturläsa slutanvändardokumentation klockan halv fem en tisdageftermiddag. Märkligt. Men bra.

Skakigt

"Jag hostar", sa jag ursäktande till min tandläkare när han kom in för att svarva fast en pelare i munnen på mig.
"Det går säkert bra, jag har parkinson-patienter ibland", svarade han.

Jag lyckades låta bli att hosta nästan alldeles, och han tappade inte ner några brofästen i svalget på mig. Jag klassar det som ett bra besök. Och är väldigt glad att jag inte har parkinson.

Kvällens högläsningsböcker

Some cow
Some cow igen.
Some sheep
Diggy dog
Diggy dog igen.

Det är mysigt att längta, men alldeles väldigt mysigt att komma hem och natta lillpluppen igen. Även om jag kan böckerna utantill.

Skottland bra men hemma bäst

Titta vilket fint vandrarhem vi bodde på vid Loch Lomond!

Nu har vi landat hemma igen, efter fyra dagar i Skottland med sång, whisky och ohemula mängder hosta. Alla nöjda och glada. Skottland var okaraktäristiskt soligt, med en massa vackra höstfärger, finsjöar, ulliga får och lurviga grizzly-kor som zickzackade framför bussen. Vandrarhemmen var stora och sandsteniga och ibland fanns det både handdukar att hyra och varmvatten i duscharna.

Mycket buss blev det, och lite båt ibland innan vi kom fram till klostret på Iona. Det kändes alldeles rätt att vandra genom hagen och kryssa mellan fårbajsarna för att ta sig fram till klosterkyrkan, men dessvärre var eftermiddagsmässan inställd, så vi fick nöja oss med lite köregen IONA-sång efter rundvandring tidigare på dagen.

Väl tillbaka i Oban lyckades vi undvika att äta haggis, men hittade däremot en bra fiskrestaurang på piren med bl.a. lokala ostron och vitlökiga musslor. Mums. Och sedan till puben för några whiskysar. Mums det med.

Kvällen innan hamnade vi på quiz night på samma pub. Vi lyckades uppfatta 59 av de 60 frågorna som ställdes, det var vi ganska nöjda med. Att vi sedan inte lyckades svara rätt på mer än hälften är smällar man får ta.

Efter ett par dagar i obygden, kom vi till Glasgow igår. Det kändes märkligt bekant att befinna sig i en storstad med vänstertrafik, Starbucks och Borders.

Vi hann med ett framträdande innan det var dags att åka hem också, i den katolska katedralen St Andrews. De hade en förtjusande präst och ett något mindre förtjusande elpiano. Nå, det allra mesta lät iallafall ganska skapligt. Vi fick inte ta nattvarden, eftersom vi klentrogna protestanter inte riktigt tror på det där med att brödet verkligen ÄR Kristi kropp, men å andra sidan fick vi rödvin och pizzabitar istället för kyrkkaffe efteråt. Det funkar det också.

The morfars have landed

Julia gick raka vägen fram till mormor när det var dags att byta bajsblöja. Bra trend. Vi kunskapsöverför allt vad vi kan - vilka är favoritgosedjuren, hur startar man DVDn, när är det dags att sova, och hur bär man sig åt för att sätta på ögonsalvan. Det kommer att gå hur bra som helst.

Skruttiga vi

Idag fyller Mattias år, hurra för honom! I övrigt är det en ganska kass dag idag. Julia har ögoninfektion för fjärde dagen i rad, med en aldrig sinande ström av grönt ögonsnor, men är vid ganska gott mod. Jag har sovit dåligt eftersom jag omväxlande tröstat plupp och hostat små hundar hela natten. Lars har hållit ställningarna på jobbet men är halvdassig han också. Vi fick tid på vårdcentralen vid lunch, Julia fick en salva för ögonen och jag fick världens huvudvärk. Sedan cyklade vi hem till världens bästa farmor och fick lunch. Efter den lekte Julia med farmor medan jag lade mig på övervåningen och sov i en och en halv timme. Ofantligt skönt, och efter dagens första kopp kaffe kändes det mycket, mycket bättre. Men det blir nog inget dagis för Julia innan det är dags för semester med mormor och morfar på torsdag. Jag hoppas bara på att vi stora kryar på oss tillräckligt för att kunna åka till Skottland på onsdag...

Fest och mera snor

Det blev fest iallafullafall. Fisksoppemys på fredagkväll, och 30-årsbaluns igår. Och idag är jag snorig och hostig och undersoven, men det är smällar man får ta. Vi ville inte riktigt låna ut Julia till Markus och Clara igår, som vi egentligen planerat, utan hon fick vackert stanna hemma med sin snornos och sina snorögon, först med mig medan pappa gick Vikingstad runt och försökte svara på frågor om festföremålen och Vikingstad och annat sånt, och sedan däckad med pappa hemma i sin sköna säng. Fast dessemellan var hon faktiskt på festen några timmar - eftersom hon somnade i bilen mitt i vaktavbytet, rullade vi in henne på en madrass där hon låg och sov medan vi åt middag. Heja oss!

Snor, snor, host, host

Jag fick hämta Julia på dagis lagom efter hennes lunch, ety hon var alldeles för snorig och kladdögd och ur slag för att vara kvar och leka. Vi får väl se om det blir något trettioårskalas för oss imorgon eller ej.

Julia 29 månader

* Pratar. Massor, massor. Upprepar nästan alltid det hon senast hört, som en riktig papegoja. Berättar gärna om allt hon ser och gör med ganska fullständiga, men bakvända meningar. Oftast på svenska, men även på engelska.
* Kan själv. T.ex. cykla trehjuling, klättra upp i barnstolen, bre mackor (ungefär) och tvätta händerna.
* Gillar att åka cykelsadel.
* Tycker däremot inte om att sätta sig i bilstolen. I allafall inte med mamma, efter dagis. Det är ganska nedgörande att brotta ner henne gång på gång, både för humöret och ryggen.
* Pratar mest om Mikaela och Louis på dagis.
* Äter gärna pasta, korv, yoghurt, platta mackor (polarkaka) och äppeljuice.
* Stänger oftast själv av tvn när det är dags att sluta titta. Ja, jag brukar väl hålla fram fjärrkontrollen åt henne, men hon fattar själv beslutet om exakt när det är dags att stänga av, och det brukar inte ta mer än en halv minut eller så. Jag inbillar mig att det sparar en del trauma.
*Spelar gärna med kort och klossar, och allra helst mammas och pappas igelkottsspel.
* Är väldigt duktig på namn och pratar gärna om dem som ska eller har hälsat på.
* Väljer själv både vilka filmer hon vill se och på vilket språk. Nicke Nyfiken, Wiggles time, Wiggle bay och Mumintrollen är favoriterna för tillfället.
* Har Julia bestämt sig för något, är det inte lätt att rubba henne. Men "terrible two" har nog inte börjat på allvar ännu.
* Hittar på egna sånger och sjunger dem.
* Dansar framför tvn.
* Har somnat själv med en bok i handen medan hon lyssnar på en skiva tre kvällar i rad nu. Whee!

Rosa champagne och chevrelax

Så här på dagen en månad efter bröllopet, och dessutom Julias 29-månadersdag, finns det bara en sak att göra - fira! Vi lade Klässbolslöparen på köksbordet, bjöd över grannarna och korkade upp den rosa champagnen. Eftersom champagne är en ganska klen kvällsmat, oavsett hur mycket brödtoner den har, lagade vi lite chevrelax också. Såhär:

*Sätt ugnen på 225 grader. Gör ris. Det är inte nödvändigt att bränna vid riset, men det ger onekligen en pikant doft i köket.
*Tina en portionslaxfilébit per person.
*Hacka en schalottenlök, en näve basilikablad, någon enstaka soltorkad tomat och ca 100 gram getost. Rör i ca 1/2 dl creme fraiche och blanda ihop till ett fast gojs (det räcker till minst sex laxfiléer). Krydda med rostad svartpeppar (eller vanlig nymald, det funkar nog också).
* Skär en ficka i varje laxfilé och peta in getgojset. Klicka ut eventuellt resterande röra på laxen. Krydda med mer peppar och lite lagom mycket salt.
*Ugnsstek i 225 grader, 12-20 minuter (beroende på hur tinad fisken är och hur mycket du tycker om sushi).

Nu är det dags för vän av ordning att efterlysa päronen i receptet. Jo, på ett stiligt blått Nybro-fat (inte Åbro-fat. Och inte Åbro fat heller) lade jag upp ruccolasallad toppad med just päronskivor, gurka och ytterligare 100 gram getost i tunna skivor. Med lite nykokta haricot verts runtomkring blev det rasande stiligt och mumsigt. Grattis oss!

Mat som händer snart - frusen aftereightmousse med pepparpäronkompott

I morgonkväll ska vi ha 20 pers på efterrätt, som en outsourcad del av banketten efter den prestigefyllda familjegolftävlingen. De givna förutsättningarna var att jag både vill vara ute i god tid, och använda den frukt som hänger i träden, och därmed blev det en frys- och kylförvarad päronvariant. Jag sprang på ett recept på rostad svartpeppar i ett obevakat ögonblick, så kompotten har fått fart med citronsaft, vaniljsocker, kanel och just rostad svartpeppar. Jättegott, tycker smakpanelen, får se vad utslaget blir imorgon. Förmodligen toppar vi det hela med björnbär, det kan nästan bara bli bra.

Nicke är ledsen

Julia har fått en kompis som speglar hennes känslor - goseapan Nicke Nyfiken (Nicke Nyfisen heter han i Julias tappning, när det inte blir Nicke Nakenfisen). Hon har sett rätt mycket på filmen Nicke Nyfiken, kanske är det därför som det är just det gosedjuret som utrustats med egen vilja och rörelseförmåga allra först. Just nu drar hon runt på sin apa så fort hon är hemma, den sitter i hennes knä eller möjligen på stolen brevid när hon äter, hoppar på mammas mage, låtsasdricker vatten och äter mackor. Ibland är Nicke glad, ibland är han ledsen, ibland vill han inte och när Julia är trött ska han (men absolut inte hon) sova. Det märks att det är en ny fas på gång.

Mat som hänt - Pasta med päron- och gorgonzolasås

Igår vinkade vi hejdå till Lotta och Maya som flyger tillbaka till Clovelly idag (och imorgon) efter sju veckor i Sverige. Eftersom mormor finns i Ekholmen, har vi lyckats träffa dem ganska ofta på senare tid, och vi kommer sakna dem massor. Lotta säger någon gång ibland att jag borde posta de recept som jag ljuger ihop på bloggen, så here goes:

Vi har grismycket päron och äpplen i träden (mer än de orkar med att bära), så just nu stoppar jag ännu mer frukt i maten än vanligt. Dagens middag blev gorgonzola- och päronsås med spaghetti, det tog en kvart och gick till såhär:

* Dra igång pastakoket.
* Hacka lite lök (jag tog ungefär en decimeter purjolök och en liten vitlöksklyfta) och fräs i en kastrull.
* Smält ner minst 100 gram gorgonzola eller annan ädelost.
* Hacka två-tre fasta päron i centimeterstora bitar (jag skalade mina först) och stoppa ner dem med osten. Eller fräs dem med löken om du känner för det.
* Fyll på med en eller ett par deciliter creme fraiche av valfri fetthalt tills det blir lagom mycket sås. Skvätt i lite vitt vin också om du har inom räckhåll.
* Koka ihop någon minut tills pastan är klar.
* Smaka av med svartpeppar (salta varsamt eftersom osten har stor sälta i sig).

Den som vill (tillexempel små köttätare som inte tycker om gorgonzola) kan äta upp spaghettin tillsammans med stavar av rökt skinka och lämna ostsåsen åt de vuxna, som med fördel kan avnjuta den med ett glas tisdagsrödvin. Och när säsongen är slut kan man laga såsen med paprika (helst grön) och svampar istället för päron.

Barnomsorgsterminologi

Inskolningsansvarig pedagog ska det nog vara förresten, inte fröken. Och märkte ni hur nogsamt jag lät bli att använda ordet dagis i förra inlägget? Den korrekta termen är förskola. Säg efter mig nu:
FÖRSKOLA.
PEDAGOG.

Skönt att vi har rett ut det. Nu är det dags att gå och lägga sig så vi orkar upp till jobbet efter att vi lämnat Julia hos fröknarna på dagis imorgon.

Jungfrutur

Idag hade vi Julias första utvecklingssamtal. Inskolningsfröken är överens med mig och Lars om att plutten är social, tuff, medkännande och självständig. Vi satt en bra stund och klappade varandra på axeln och konstaterade att vi kan dokumentera i Julias utvecklingsplan att hon är "mitt-fixerad" när det gäller leksaker (som man ska vara i den åldern), funkar bra i gruppen, kan allas namn, gillar att leka och pratar på båda språken.

Efter kvartssamtalet gick Lars tillbaka till jobbet medan jag och Julia gjorde jungfruturen med vårt nya flaggskepp hem - en hallonröd citycykel extrautrustad med barnsadel. Det gick hur bra som helst och ja, både Julia och jag hade cykelhjälm på oss. Det kändes väldigt ovant, jag har nog inte använt hjälmen sedan 1998 eller så, men när en kollega spände ögonen i mig och sa "jaha, är du en såndär morsa som sätter hjälm på ungen men inte använder nån själv", när jag började prata om barnsadlar härom dagen, så var det bara att rätta in sig i ledet. Konsekvens och sånt.

Välkommen till världen!

Hej och välkommen, unge herr Elfving Nixon. Föräldrabulletinen meddelade att han heter 8118 för ögonblicket, så vi får hopppas att han inte hunnit utveckla ibofobi. Söt som en knapp är han i allafall, kan jag skvallra om som har sett korten.

Esoteriska brädspel

Av alla mystiska spel i Klaus gömmor valde vi att kombinera två osprättade varianter av Trivial Pursuit ikväll. Dels en amerikansk Booklover's edition och dels en uppsättning kanadensiska frågor som i huvudsak handlade om inrikespolitik och provinshuvudstäder. Vi spelade så att om man missade en fråga från ena varianten, fick man en ny fråga från den andra frågelådan att sätta tänderna i istället. Det blev ungefär jämnapsvårt för oss alla. Julia höll igång länge, men somnade tillslut på mattan. Tjugosju guldstjärnor utdelas härmed till till kvällens värd, som fixade att namnge den kanadensiske politiker som 1980 höll ett tal om ett eller annat i House of common. Jag har redan glömt vem och vad det var.

En utrotningshotad människa

Efter att Fläskkvartetten gnidit och bankat och filat sig igenom sitt första nummer kommer han inlinkande på scenen med sin käpp och en pilsner. Fusklappar i A4 med sångtexter på i fickorna. Freddie Wadling. Ett brunrandigt berg av kött och röst och blod.

Han väller ner i en stol, sitter och hänger i den och plirar på publiken som en gammal, gammal man. Tung i kroppen och blank på huvudet. Det slår mig att varje människa är unik och oumbärlig, men han är nog banne mig extra unik. Kroppen kanske sviker, men närvaron är där. Han oundgänglig och så tydligt förgänglig. När blev han så förfallen?

Han rättar till mikrofonstativet så det sitter mitt i ansiktet. Säger "Hej Linköping" och sjunger sedan "Dancing madly backwards", milt och vilt som bara han kan. Sittande i en stol med hållning som skulle få vilken sångpedagog som helst att gråta. Tydligt på upphällningen och det gör honom ännu angelägnare. Men rösten kommmer fortfarande fram.

Det finns inte hur mycket som helst av honom. Det finns det inte av någon, men här är det ännu tydligare. Efter några låtar lämnar han scenen och ger plats för vitalare och mindre intressanta sångare, men innan konserten är slut är han tillbaka och sjunger "Over the rainbow" för oss. Det känns som en gåva.

Braljant

Raljerande och briljant, samtidigt. Sånt folk jobbar jag med.

Smiska apan

Ja, något ska man ägna sig åt en tisdag när man plötsligt lagat mat för fler än tre och diskhons avloppsrör spontant bestämmer sig för att släppa sina förtöjningar och låta diskvattnet i köksskåpet istället. Så jag bakade äppelkaka medan Lars skruvade ihop diskhon igen och Kristian tittade på Peppa Pig med Julia. Sen provspelade vi bröllopspresenten "Spank the monkey", ett lagom avancerat kortspel som går ut på att bygga torn av skrot för att sedan klättra upp och smiska apan på stjärten. Det var faktiskt mycket konstigare än det låter.

Vår dotter flodhästen

I eftermiddags fick Julia leka med Markus och Clara, medan Lars och jag lekte vuxna och gick på vårt livs första föräldrarmöte. En milstolpe. Beverley berättade lite om barnens schema och aktiviteter samt meddelade att småbarnsgruppen bestämt sig för att heta Hippos. Det gör mig lite nervös eftersom Julia har en bok som heter "Hippos go berserk", men å andra sidan är jag helt övertygad om att hon går på världens bästa förskola. I den atmosfären och med den personalen går det säkert att få fason även på flodhästbärsärkar, både på svenska och engelska. Och på måndag kommer nästa milstolpe, för då är det dags för Julias första utvecklingssamtal. Spännande, spännande.

Utan tösen i Tyrolen

Julia har haft föräldrarfritt i ett par dagar, hon flyttade hem till farmor och farfar medan vi åkte till ett österrikiskt slott tillsammans med Henrik för att gifta ihop Pirko och Thomas. Ett par blandade observationer (sånt som är så populärt nuförtiden) och några bilder:
* Det tar en hel dag att åka, även om man inte har mer än tre timmars flygtid.
* Alperna är vackra, även om de döljer sig bakom regnridåer tre dagar i mer eller mindre sträck.
* Det spelar ingen större roll om folk kommer från Tyskland, Österrike, Singapore, Hongkong, Skottland eller Holland, de är trevliga ändå. Fast damerna från NZ är nog allra bäst.
* Schloss Mondsee måste ha poppat upp komforten väsentligt sedan grevarnas och hertigarnas tid. Avlopp och uppvärmning och sånt.
* Takhöjden har ungefär halverats under samma period - vårt rum bestod av en tvåvåningslägenhet med dubbla sov- och badrum. Golvet på övervåningen gick fram till fönsternischerna, så tekniskt sett var det nog en enrums-trerummare. Eller så.
* Tre (officiella) ombyten var lagom för bruden (dräkt till förmiddagens dop, knälångt vitt till vigseln och bombastiskt rödspetsat med släp till kvällen).
* Protestantiska dop på tyska är ganska lika svenska ditosar. Ja, det var i allafall inga bekymmer att hänga med i liturgin från själva vatten-på-huvudet-delen och framåt. Vi tillbringade första delen av dopet med att försöka hitta ett elusivt litet kapell på bergssidan istället för den fullgoda kyrka som vi snurrade förbi ungefär fyra gånger innan vi bestämde oss för att gå in och fråga efter vägen. Det var dit vi skulle.
* Första ölen klämdes direkt efter dopet. Och sen var baren öppen.
* I Tyrolen äter man skinka och ost på trätallrikar, till middag och lunch.
* Borgerlig vigsel på tyska med vigselförrättaren placerad bakom ett gigantiskt skrivbord berör mig inte riktigt lika mycket som Emma i full frihet.
* Enligt österrikisk tradition ska det nyblivna äkta paret såga av en träklabb tillsammans (med en såndär tvehandtagad såg) efter vigseln. Inte helt lätt att få till det rätta motspännet i högklackeskor.
* Champagnemottagning med tårta direkt efter vigseln är en bra idé. Tårtan kommer mer till sin rätt vid halv fem-tiden än efter en trerättersmiddag.
* Middagen (som var fantastiskt god och innehöll fem rätter varav ingen var ost och skinka) handlade inte särskilt mycket om brudparet. Trevligt att sitta vid ett av nio runda tiopersonersbord, men riktigt varför vi hade samlats framgick inte på samma omisskännliga sätt som sist. Några tal och lite bus blev det iallafall framåt efterrätten. Men ingen allsång.
* Ett schysst knippe ballonger lyfter ofta litet tomtebloss. Jättefint minifyrverkeri som flyger iväg över torn och tinnar.
* I princip vore det nog bra att ha med sig ett utskrivet program så man vet var man ska befinna sig när när man åker på ett välplanerat tredagarsevenemang med aktiviteter på olika ställen. Men det går bra ändå.
* GPS är en bra sak. Ingrid var fenomenal på att undvika "stau", så länge vi följde hennes anvisningar. Vi åkte en fantastiskt alternativ väg tillbaka till flygplatsen i München i lördags, på små pittoreska kurviga vägar fulla av mötande BMW-ar och rondellgenande hästtransporter (nå, okej, det var bara en).

Julia var nästan lika glad att se oss i morse som vi var att träffa henne igen. Gosgumma. Hon har haft det kalasbra under föräldrafriheten, lyllos oss som har så fantastiska barnvakter.

Kärlek åt folket

Idag firas diakonins dag i svenska kyrkan, så jag fick sjunga kärlekssånger med min finfina Tomaskör. Det känns gott i magen. Jag fick lära mig det korrekta greppet för att bära processionskors, av någon märklig anledning ska man hålla händerna upp-och-ner, armbågarna spretande så långt ut i etern som möjligt, och sedan bära korset högt och väl synligt. Jag fick behärska mig för att inte fäkta runt lite med korset och testa på lite lätta kampsportskickar, det gör sig så illa till körkåpa, nämligen. Nå, intåget gick fint. Att jag sedan helt missade att vi skulle gå ut igen också och lite överrumplat processade ut snett före liturgföljet med kören som en 20-hövdad svans på baktampen, det får räknas som bonus en sån här dag. För vi fick sjunga vackra, vackra "På vingar av ljus" och några till.

Men oj vilket stort hål jag plötsligt hade efter Katja under gudstjänsten. Jag har nog inte varit på någon söndagsmässa sedan i Sydney, och hon fattas mig, tillsammans med hela aussiemaffian.

Efter lunch hos svärmor kände vi oss mogna att ge oss ut i Mammons tempel, även känt som Tornby. Så under eftermiddagen har jag suttit i lekhörnan på K-rauta och radiorefererat Musse Pigg-filmer med en liten hord lånade (och ett egetsvarvat) barn kring mig. Sedan tittade vi intresserat på tremeters rundstavar och avslutade så premiärbesöket på detta fantastiska etablissemang med att låtsasfika tillsammans för första gången någonsin, uppflugna på barpallarna vid kaffeautomaten. Jag drack luftkaffe, och pluttungen valde äppeljuice (jättegott). Lars handlade lister och borstar och upphängningsanordningar och sånt. Gräsfrö. Tokvuxet.

Framemot kvällen blev det snormycket sushi i Vikingstad. Ungefär 150 bitar på 6 pers, räknade vi till. Sju små rullbitar klarade sig undan den glupska massan, men resten slank ner i gapen. Kristian ser ganska rolig ut även i vanliga fall, men är särskilt underhållande med Wasabi i näsan. Vi noterade särskilt att det inte stod något Citroënformat rymdskepp vid ICA, varken på dit- eller hemvägen. Det kan väl aldrig vara en plutt på G? Några andra legitima skäl att överge sin parkeringsplats för ett par timmar på söndag eftermiddag snett innan nedkomst har jag mycket svårt att föreställa mig...

Att beskriva en supportorganisation

"competent" - det låter lite torrt. De är ju liksom apbra. Pålitliga.
"reliable" - det låter ju vansinnigt tråkigt. De är ju trevliga också. Nya synonymer.
"credible" - men hallå? Ska vi måsta ta till antonymer för att komma någon vart?
"incredible" - nu börjar det likna amerikanska, men vi är inte riktigt där än. Synonyma vidare.
"Vast, immense, enormous, extreme; inordinate, excessive, extravagant, exorbitant, outrageous, preposterous, unconscionable, swinging, monstrous, overgrown; towering, stupendous, prodigious, astonishing, incredible; marvelous"

Swinging helpdesk. Now we're talking.

Smekmåndag

Imorgon bär det av till jobbet igen, men idag är det smekmåndag. Det är en bra slags dag, men den kunde gärna få räcka lite längre. Det känns som att vi missat något här.

Dagens slashdot

Lider du av plötslig pingvinbrist? Den går att bota med några kloka ord och toner om hur det kan vara när man vill leva tillsammans.

Såhär på tredjedag bröllop har vi vinkat hejdå till de flesta av våra långvägingarna, och börjar sakteliga fundera på att återgå till verkligheten. Köpa en gräsklippare. Gräva en vinkällare. Möblera trädgården. Tända ett ljus eller ett tjog. Plocka ett piano. Eller bara shoppa loss på designtorget.

Tusen tusen tack till alla er som gjorde vår bröllopsdag så magisk. Puss er!

Oj, wow

Ni kan kalla mig fru pyttestor nu, det är officiellt. Jag har aldrig i mitt lilla liv haft en sån kalasdag och en sån jättefest! Jag vet inte riktigt vad som var bäst, förfesten, mysfrukosten, barnvakten, frisöruppassningen, finfotningen, vigseltalet, skönsången, såpbubblorna, glidbilsturen, alla hurraen, toastmastrarna, värdparet, talen, maten, serveringen, alla busgyckel, bordsgrannarna, lilltjejen som sov i en resesäng mitt i köksstöket, morbror Joel med räven bakom örat, den otroliga tårtan, plankargästerna eller eftersnacket. Jo, förresten. Det allra bästa är min make. Oj, wow.

Prioriteringar...

Vilken tur att det står "betalt" på en lapp som sitter på min brudbukett i blomsteraffären. Jag har slarvat bort kvittot nämligen, och det är lite korkat. Idag är en sån där dag när nervositeten gör det svårt att prioritera - är det viktigt att baka chokladkaka, bjuda 10 personer på middag och sortera sina cd-skivor dagen innan vigseln? Eller är det lika bra att låta bli? Jag sorterade mina skivor medan världens bästa Fia städade i köket efter lunchen (som hon lagat åt oss) och bestämde mig sedan i samråd med min soon-to-be-ex-fiancee att man faktiskt får bjuda på middag om man tycker att det är roligt. Chokladkakan får däremot vänta till jag blir fru. Visst är vi kloka!

Lite nervös nu

Det slog mig, när vi satt hos Bröllopshuset och väntade på att Lars byxor skulle bli lagom upplagda så vi kunde bära hem dem till oss i väntan på lördagen, att vi faktiskt ska gifta oss riktigt, riktigt toksnart. Gaah! Jag har liksom inte lyckats lägga ihop ett och ett till ett förrän nu idag. Nå, vad skulle kunna gå fel? "Det ordnar sig, och gör det inte det så kan det kvetta" som det brukar heta.

Medsols, medurs - äh, klockvis!

Jag har funderat på det där med medsols på senare år - begreppet funkar t.ex. inte särdeles bra på södra halvklotet. Det blir ju liksom motsols, medsolet, och så blir man ännu lite mer förvirrad än nyss.

Då är moturs mer pålitligt, för klockorna går åt samma håll oavsett vilken sida av ekvatorn man befinner sig på. Om man inte räknar med den norska klockan från hobbex som jag köpte när jag var ungefär elva år, förstås - den hade en spegelvänd urtavla och gick motsols hemma i Vännäs. Moturs. Jämfört med alla andra klockor, alltså. I sin egen lilla värld gick den förstås lokalt medurs. Nåväl. I de allra flesta geografier funkar riktningsangivelsen, oavsett om man kallar det för medurs eller clockwise.

Här i Östergötland, eller i allafall i Corren som jag slog upp i morse, har man tydligen nått ett steg längre i det internationella anpassningsarbetet och använder helt käckt termen "klockvis" för att placera namnen på personerna i ett fotografi med en ring nyblivna gymnasister. Mummelmutter. Jag är skeptisk.

Konsten att imponera på sin mor

"Snälla mamma, kan jag få papper?". Det funkar iallafall på mig, jag är storligen imponerad. Undrar var hon har blivit så artig, och hur jag ska lyckas få henne att inte plocka upp de svordomar som understundom smyger ut ur munnen på hennes tokfrustrerade moder. Jag får helt enkelt se till att hon tillbringar mer tid på dagis.

Och i listan över saker som jag inte vill att tandläkare ägnar sig åt i min närvaro, lägger jag härmed till nysningar. Tack och lov att han hann ut ur munnen med borrar och slipar och stuff. Det gick åt en hel marimekkoklänning åt Julia i shoppingterapi innan jag blev människa igen.

Hemma med pluppen

I måndags ringde de från dagis vid tretiden. Juliaskrutten hade feber, 38,3 grader, så det vara bara att komma och hämta lilltjejen. Stackars! Igår tittade hon mest på tv och var sådär stingslig som man kan vara när man har en släng av feber, när nerverna liksom sitter utanpå kroppen och man är alldeles för obekväm för att vilja sova. Och äta är inte heller så kul. Bada däremot, det är roligt, det kan man göra hur länge som helst.

Eftersom vi ska vara lediga från jobbet torsdag-fredag är det lika bra att inte stressa iväg till dagis idag, även om hon känns piggare nu på morgonen. Vi stannar hemma och kryar på oss ordentligt istället.

Möhippad

"Mina!" Så uttalade jag mig glatt och stolt på vägen hem om de fantastiska kvinnor som fixade möhippa för mig igår. Vilken egotripp!

Alt är ego - nu igen

Första körövningen på två år - det är ungefär som vanligt med den lilla skillnaden att alla kan repertoaren utom jag. Om en månad ska kören ha musikcafé, samma program som de hade i juni, det blir intressant att repa in på en halv höft. Jag fick göra en ny uppsjungning innan repet började, och körfröken placerade mig i altstämman igen, där jag började för sisådär en sju-åtta år sedan. Senast jag sjöng med kören var det som andrasopran, men det är trevligt att komma tillbaka till rötterna igen!

Bäbis luktar godis

Jag fick sniffa på Linnea igår, ett underverk på åtta veckor som hälsade på på jobbet tillsammans med mamma Regina. Ojojoj vad det kliar i äggstockarna när man får en sån liten skönhet i famnen. Vill ha! Men chef-chefen sa "inte än Mia, du får jobba lite först" innan han dök ner och nosade på hennes fötter, så jag får väl vänta ett tag då. Det har ju iofs fördelen att jag får skåla i riktigt bubbel på bröllopsdagen.

Nu är det en vecka kvar tills vi går på semester med tillhörande lagvigning. Whee! Det har börjat sprida sig på jobbet att vi ska gifta oss (ja, det kanske hjälper att jag pratar om ringar, klänning, frisörer, tandläkare och andra klassiska bröllopsattiraljer på lunchen). Lunchrummet,lyskom och bloggen är utmärkta informationsspridningsnav, så vi kanske kan skippa det där med annons i Corren.

Hej mamma

och pappa. Jag har sovit gott i natt och har faktiskt inte ont alls, även om jag lät ämlig på telefon igår. Efter en och en halv timme med munnen full av dränering, byggklossar, pappduk och tandläkare annonserade den sistnämnde "det här var inte lätt" och "du får komma tillbaka om en månad, tugga inte för hårt på den här sidan så länge, den är underminerad". Rotfyllning är inte kul, men oavslutad rotfyllning är nog snäppet värre ändå. Sen avslutade han tröstande med "du kan nog ha ont en par-tre-dagar, men sen går det över". Så jag var inte så kaxig medan jag väntade på att bedövningen skulle släppa.

Men det känns över förväntan än så länge iallafall. Blir det för illa, får jag väl ta för mig av svärfars snaps till födelsedagskräftskivan ikväll. Grattis, Gunnar!

Mätt nu

Jag kunde inte riktigt hålla mig, det blev en anspråkslös men bombastisk 8-personers namnsdagsmiddag för Lars ikväll i allafall. Otroligt praktiskt när barnen stjälper varandra i säng medan de vuxna sitter kvar vid matbordet och dricker kaffe i väntan på att köttkoman ska lägga sig och ge plats för efterrätten.

Helgen före helgen före helgen

Jaha, hur ska vi lägga upp det här veckoslutet då, hade ni tänkt? Lars ska på hemligt surprisefödelsedagsparty på lördag enligt planerna, men man vet ju aldrig så noga om det är något annat på gång som man inte får veta något om. Sen kan det ju vara en och annan sak som behöver tänkas igenom och fixas inför nästnästa helg, om man kan få tummen ur och fundera lite. Fast jag vill ju leka! *sätter mig på händerna för att inte bjuda in till grillfest eller gå på spelkväll eller så*

Mysigt!

Det blev massor av bubbel på alla håll och kanter igår, stora och små hade minst lika kul i varandras sällskap i Linköping som i Sydney. Maya och Julia triggade varandra att springa *ännu* längre bort på allmänningen, och provsatt utemöblerna i angränsande trädgårdar innan mammor och pappa jagade ut dem på gräset igen. Speglat i Maya syns det verkligen hur mycket som har hänt med Julia sedan i maj när vi sågs senast. Och var bara tre månader sedan, även om det känns som evigheter och nyss.

Välkommen hit!

Tack solen, för att du lyser på oss så vi kan sitta ute och äta, dricka kaffe på utflyktsberget i trädgården, plocka varma björnbär ur snåren hos farfars och springa barfota i åttor på allmänningen. Stanna gärna hos oss ett tag till, och om du nödvändigtvis måste ge dig av, så ska du veta att du är välkommen tillbaka när som helst. Ja, det gäller förresten inte bara solen, utan alla gäster vi hunnit ha här i huset.

Imorgon efter jobb och dagis får vi långväga finbesök, Lotta och Maya från Sydney och kanske en mormor från Blästad kommer hit och hälsar på. Det är *jättelänge* tills det blir onsdag eftermiddag. Julia har deklarerat: "INTE dagis, träffa Lotta Maya!", så det kan bli tufft att få iväg henne till dagis imorgon bitti.

Jag pillar vidare på bordsplaceringen som jag draftade i torsdags. Varje version blir bättre än den förra, undrar om den är optimal nu...

Äntligen

Nu har vi bredband hemma! Hurra! Nu kan jag formulera hur långa drapor som helst, känn er varnade... Jag trodde verkligen att det skulle kunna vara möhippa/svensexa på gång idag, när vi lite otippat fick Kristian och hans bil som nattgäster igårkväll, men det visade sig vara helt oskyldigt flugfiske på gång för hans del idag. I brist på kidnappningar, åkte familjen på utflykt till Söderköping och våldgästade Annelie och Stefan istället.

Det börjar falla på plats med planerna nu, klänningen hänger i garderoben, brudbuketten betald, ringarna beställda, kantor och solist specade, tårtan proväten, cateringfirman kontaktad, bandet bokat, huvudrättsvinet provdrucket och placingskorten präntade. Det blir en hejdundrande fest.

Guld

Det är mycket, mycket roligare med guld på fingrarna än guld i tänderna. Även om de kallar tandguldet för "krona" och det kostar 200 kronor mindre per gram. Igår fick jag först en provisorisk lagning hos farbror tandläkaren och sen tröstade jag mig med att gå och prova vigselringen. Det hjälpte.

Det är väl bättre med rotfyllning (som jag har en dryg vecka på mig att se fram emot) än tandvärk i alla fall, och jag känner mig våldsamt vuxen som alldeles självmant ringde till tandläkaren efter att jag bitit av tanden, men *innan* det började göra ont. Inte riktigt som den där gången när jag var ungefär sex år och bet den imposante chefstandläkaren på Folktandvården i Vännäs i tummen. Han sa "du är som en jordgubbe, du är nog inte riktigt mogen än". Jag kan väl inte påstå att jag känner mig helt solmogen än idag, men jag gör iallafullafall mitt bästa för att bekämpa mina huggreflexer numera.

Pust.

Dagis hade verkligen öppet i morse när vi kom för att lämna Julia, vi har varit lite osäkra på om de skulle öppna idag eller 1 augusti. Däremot är dagis stängt för studiedag måndag 27 augusti, så vi måste nog ta lite semester efter bröllopet. Det känns som en bra början på måndag morgon.

Vigselring beställd...

...och jag tänker INTE berätta hur den kommer att se ut!

10 små post-IT

som jag hittade på mitt skrivbord när jag kom till jobbet igår:

Kram. Kram! Kram. Hurra! Kram!
Kram! Kram. Jätte. Kram. Kram!

Då blev jag glad.

Tillbaka på jobbet

Det snorregnar ute och jag har lunchlåda. Yay! Dessutom har jag meningsfulla arbetsuppgifter att ägna mig åt medan projektledningen är ute och seglar. Eller ligger inblåsta i hamn, villket det nu var. Visst skulle jag hellre vara hemma och leka med Julia, mormor och morfar, Fia och Hållstaligan, men på det stora hela går det ingen nöd på mig ändå, jag har ju kvällen på mig.

Snabbvisit i Stockholm

Idag lekte Julia med sina kusiner medan jag och Lars tuffade upp till Stockholm och tillbaka för att skriva på ett papper. Så blir vi äntligen av med lägenheten i Hägersten. Hurra! Vi firade med att äta busmumsig sushi på Ki-mama. Stockholm har sina fördelar...

Öppen grill och födelsedagstårta

Idag fyller Lars år, och vi tänker fira med öppen grill i trädgården från femtiden samt tårta. Vädergudarna firar med åskväder. Tack för det. Lyckas du läsa det här i tid och vet var du ska åka för att hälsa på oss, så är du hjärtligt välkommen att titta till nyhuset någon gång i kväll och äta tårta med oss, förmodligen inomhus. Middagsmat medtages om man så vill, gott sällskap finns.

Bredbandlösa

Telia levererar oss ett bredband i slutet av nästa vecka eller så, så vi är ganska offline just nu och begraver oss i flyttkartonger så länge. Lars packar upp och jag lagar efterrätter. Det är en ganska bra arbetsfördelning.

Uppackardag II

Idag har vi fått gäster för första gången! Det var familjen Hampusgård som tog med sig eftermiddagsfika och kom och inspekterade environgerna. Vi dukade utebordet med packpappersduk och improviserade dynor till stolarna i samma eminenta emballagematerial. Det blåste inte så farligt, så både duk, dynor, gäster och fika satt där de skulle.

Plutten är feberfri idag, tack och lov för det. Skönt att hon fått tillbaka buset i ögonen igen. Idag fick hon följa med till huset en sväng, och hon har redan strött alla sina leksaker över vardagsrumsgolvet. Vi kämpar vidare med uppackningen, nu har vi i allafall fått köksbordet på plats och bokhyllorna står som vi vill ha dem inne i biblioteket(!). Några böcker har vi däremot inte ställt upp än. Vi har massor av stora rum och ändå hamnar alla lådorna huvudsakligen på två ställen - i ett rum i källaren som är misstänkt nära att bli "kojrum" modell Älvdalagatan och i kontoret på entréplanet, där nästan alla husets garderober finns. Det känns lite illavarslande. Jag har lagt det mesta krutet på köket än så länge, men det ska nog inte behövas så hemskt många dagar till innan vi kan flytta in på riktigt. Fast ännu så länge har vi mat- och sovbasen kvar hos farmor och farfar.

Semesterbilder

Titta vad bra man kan ha det när man är ledig!

The container has landed!

Igår kom vi hem från Frankrike efter att ha tokfuskat med bilsemestern - från trerätterslunch i gamla hamnen i La Rochelle till fulkvällsmat på McDonalds i Västerberga på 30 timmar. Ingen autobahn här inte, rutten gick via Paris, Frankfurt och Arlanda.

I morse backade det in en lastbil med en jättebattecontainer på vår gata, och efter ett tag dök det upp ett par flyttpojkar också. Alla våra pryttlar är inne i huset nu, men det återstår många lådors uppackning och diverse diskmaskinsladdningar innan det är dags att flytta in på allvar. Julia har varit lite halvhängig idag, dåsig och blank i ögonen på ett mycket okaraktäristiskt sätt, ytterligare ett skäl att inte lämna trygga farföräldrahärden riktigt än. Men nu är det nära!

Blåsigt

Idag blåser det här på ön, så det blev inget strandbadande, istället fick Matilda inviga sin vattenslajdgreja på gräsmattan. Lite vatten, mycket kul och mera lä. Ikväll ligger det lamm på grillen. Det är rätt bra att ha semester.

Mental note to self

57 meter är jättehögt. I allafall inne i franska fyrar med tvåhundrafemtisju miljoner trappsteg och bara ett enda sammanhängande trappräcke. Om man står längst ner och tittar upp, kan man se var trappräcket slutar och i det läget skulle man kunna bestämma sig för att tvååringar gör sig bäst på entréplanet.

Om man istället först klättrar upp och sedan ställer sig och tittar, är det lätt att bli lite vyrslig över avståndet till marken. Då kan sagda tvååring bli något uppstressad och bestämma sig för att pappafamnen inte alls är lika trygg som mammas, trots att den senare befinner sig ovanpå ett par stilfulla men lätt halkiga röda skor.

Utsikten var blåsig och magnifik, sådär som det kan vara när man tittar ut över ett blågrågrönt, vindridet och saltigt hav från alldeles för långt upp. Nedfärden gick sakta med stela ben, och efter ett par avsatser bestämde sig Julia för att pappa var ett bra alternativ trots allt. Ner kom vi, men jag blev så blek att jag inte kunde köpa glass på franska. Tur att vi är fler i familjen.

Dagens lästips

Sitter i ett gigantiskt marininrett sommarhus på en fransk ö, en tidig regnig morgon och lyssnar på en brasa i öppna spisen. Den luktar mer än den sprakar, så jag kan höra Julia, Lars och Tilda vid dagens första yoghurt också. Välljud.

Den här semestern har jag ännu så länge stoppat i mig gigantiska mängder getost, franskt vin, ostron, knöliga korvar, eftertrånad kaffekräm ur små glasburkar samt några böcker: Fredrik Lindströms "Jag är en sån där som bara vill ligga med dig", Eva Dahlgrens "Hur man närmar sig ett träd" och Andreas Ekströms "Hemliga pappan", http://hemligapappan.blogsome.com/ i bokform. Läs den. Skulle du däremot snubbla över tidningen "Allt om bröllop" och en artikel om svarta pärlor, så låt bli, för all del. Helt oläsbart, den kräver minst ett par kapitel hemlig pappa för att rensa bort den fadda smaken.

Nu knaprar jag på "Kennedys hjärna" av Henning Mankell. Det var länge sedan jag försvann in i läsningen såhär.

Bilder från nedre våningen

På allmän begäran (nja, eller tja, Maria ville iallafall se mer bilder) har jag lagt upp lite foton. På picasa har vi numera husbilder och några väl valda midsommarbilder. Enjoy!

Frankrike, men inte riktigt än

Igår skulle vi egentligen ha bilat söderöver för att komma fram till Ille de Ré på lördag, men vi bestämde oss för att spara några dagar i bil och flyga istället. Det är billigare än man kunde tro med flygresa och hyrbil relativt bensinpengar och hotellnätter. Mycket märkligt. Och ganska skönt, eftersom det märktes att Julia reagerade på miljöbytet när vi kom hem från Vännäs. Det är nytt, annars har hon inte brytt sig så mycket om var hon vaknar så länge vi är med. Skönt för oss stora också att köra 50 mil från Paris istället för närmare 300 från Linköping.

Saker som jag gjort idag:

*druckit morgonkaffe på altanen
*lekt promenadorkester (Julia på blockflöjt, jag på triangel)
*legat i gröngräset och pratat i telefon med en kompis
*ätit våfflor med grädde och hallonsylt
*burit en sockerbit på en tesked hela vägen från köket. Mellan tänderna.

*gungat hammock skavfötters med Julia
*spelat Toppo med Lars och vunnit ibland
*lyssnat på Mark Levengoods sommarprogram. Var skriver man på för att göra honom till president?
*Ätit glass och tittat på glitter i älven vid Slöjdarnas hus
*klappat ett gungfår som följde med oss hem

*legat med huvudet i mammas knä
*tagit en eftermiddagslur
*kastat ner kungen och en kägla till med samma klot när vi spelade klotter
*burit pappas bultsax
*tittat på igelkottöron.

Det är fina saker.

Solskensmidsommar

Julia firade midsommar hem-hemma hos mormor och morfar i Vännäs för tredje året i rad. Smart val, eftersom Västerbotten haft soligt finväder hela helgen. Vår familj har firat midsommar med mammas syskon på gården i Fällfors de senaste 38 åren, med långbord på gårdsplanen, dans runt midsommarstången, sill, snaps och duniga små kattungar. Jag har väl haft ett uppehåll på femton år eller så, men det är lite kul att träffa ett urval av kusinerna och gissa vem av dem som de truliga tonårspojkarna hör till. Det är inte alltid helt lätt att fastställa.

Nu börjar det småningom gå upp för mig att vi ska gifta oss i sommar också. Det ringer i allafall folk och anmäler sig till festen. Det kan kanske vara dags att bestämma meny och börja titta på musik och ring och såntdär. Nå, det reder sig.

Ställ dig i kön!

Vår lägenhet har kommit upp på stångis webb nu, och det finns en intressent som har 16 köpoäng. Så jag ringde Stångåstaden igen, för att fråga om jag kan få kontakt med intressenten och berätta att lägenheten är ledig omgående. Det fick jag inte, Stångis kommer att upplysa om att det när lägenheten visas, men det får inte stå på websidan för att inte gå förbi interna kunder (eller nått).

Man får inte gå förbi kön, så egenskapen ”kan ta lägenheten på stört” hos en potentiell hyresgäst är helt irrelevant för Stångåstaden, men naturligtvis inte för mig. Det är ju jag som kommer att betala Stångis tills de hittar en ny hyresgäst, och de struntar förstås i var pengarna kommer ifrån, så länge det kommer in en hyra. Så vad kan jag göra för att få lägenheten uthyrd omgående då? Ingenting, enligt Stångåstaden. ”Det visste du ju när du skrev på kontraktet, att det är tre månaders uppsägningstid”. Ja. Alldeles riktigt. Så jag kan bara be en bön att den som har högst köpoäng också vill flytta in på stört.

Får jag bita någon i benet nu, riktigt hårt?

Själen såld till banken

Nu har vi undertecknat lånehandlingar på 85% av köpesumman, så nu äger SE-banken våra själar. Cool. Det blir mer och mer påtagligt att vi faktiskt ska flytta in i ett eget hus, nu har jag börjat hallucinera om köksbordet och hörnsoffan på allvar. Förhoppningsvis ska det inte vara mycket mera än tre veckor innan jag får se dem igen, och innan dess ska jag hinna träffa både mamma och pappa och Atlanten, det är milt fantastiskt.

Stångåstaden luktar inte bullar längre

Det var väl det jag visste. Stångåstaden verkade lite för bra för att vara sanna. Vi har fått kalasfint bemötande i alla kontakter vi haft med dem sedan vi kom hem, korta väntetider, trevliga personal. I fina trevliga Smarta Hem butiken fick vi tillochmed kaffe och nybakta bullar när vi kom för att titta på tapeter, det blev jag alldeles särskilt positiv av, men idag stötte vi på Regelverket(TM).

Efter en kvarts väntan i det tomma väntrummet på Stora Torget kom vårt nummer upp. Det är tre kalendermånaders uppsägningstid på lägenheten, visst kan jag köpa det, men att Stångis kommer att visa lägenheten som vi sade upp i morse som tillgänglig från 1 oktober på sin webb istället för 1 juli när vi inte ens kommer att flytta in i lägenheten, det tycker jag är ganska kasst. "För dem vi visar lägenheten för kommer vi att säga att den är tillgänglig från 1 juli", sa den seniorare handläggaren av de två som vi pratade med. Jo, jag skulle nog inte gå och titta på en lägenhet som är tillgänglig från 1 oktober, om jag var intresserad av att flytta in så snart som möjligt.

Det var helt OK för oss att hyra ut i andra hand till sista september om vi hittar en hyresgäst. Det är ju alltid något. Och handläggaren hoppades att vi skulle få den uthyrd så snart som möjligt, det var sympatiskt av henne. Men jag skulle ändå föredra ett Stångåstaden som kan hjälpa mig att slippa tre månaders dubbla boendekostnader framför ett Stångåstaden som bjuder på varma kanelbullar.

"Åka fest!" "Lysta jazz"

Vi åkte till Askersund igår, mot strömmen av Vätternrundecyklister, och gick på tradjazzfestival med hela klanen. En jättemysig junidag med massor av jazz och ett visst mått av rullande i gröngräset.

Vi har blivit med hus!

I morse var vi hos mäklaren och skrev på köpekontraktet. Säljarna, som är ett förtjusande kubanskt par, för att låna en formulering av svärmor (hej Margareta!), flyttar till Jönköping fortare än nyss, så vi får nycklarna redan på onsdag, men kommer formellt att tillträda huset 1 juli. De har bott i huset i fem år och är ledsna att behöva lämna det, men de ska nog rota sig i Torpa också. De flyttar för att frun i huset fått jobb i Jönköping, och det var ju precis en sådan tragedi vi ville dra nytta av, några som tänkt bo kvar och jobbat med huset och sedan måste lämna det fint och fräscht när ödet vill annorlunda.

Det finns långa flyttar och det finns korta flyttar. Sist det begav sig, flyttade vi till en annan världsdel. Den här gången provar vi kortdistansvarianten och nöjer oss med att släpa våra väskor snett över gatan. Containern som förväntas komma till hamn i Stockholm i början av juli kommer alltså att få åka raka vägen till Ryd och vår kubanska KB-villa. Där vi ska bo, på en massa kvadrat. Med hörnträdgård. Ångbastuduschkabin. Och barnvakt tvärs över gatan.

Imorgon ska jag ringa Stångis och säga upp hyreskontraktet. Hurra!

Skolavslutning

Igår var det skolavslutning, i förrgår plaskade vi pool i trädgården efter jobbet och idag frös vi öronen, häcken och allt däremellan av oss när vi satt ute på fikarasten. Märkligt land vi bor i. Fast mest vackert, speciellt såhär års.

Jag har inte varit på någon skolavslutning sedan jag själv gick i skolan, men jag brukar längta efter dem såhär års, att få sjunga den blomstertid nu kommer och en vänlig grönska och allt det där, så igår bar det av till Kärna kyrka framåt kvällskvisten. Det är en fin liten kyrka med löjliga mängder människor i (iallafall just igår kväll). Vi gjorde ett försök att sitta på läktaren med farmor i början och hålla koll på kusinen i kören, men Julia ville hellre gå på upptäcksfärd, så vi gick nerför trappen igen och stod en liten stund och gluttade i sidoentren innan farfar förbarmade sig och tog med Julia på promenad bland gravstenarna. Plutten hade sin hundryggsäck på sig, så han höll henne i svansen när de knatade runt. Väldigt gulligt. Det är bra för själen att gå på skolavslutning och bli lite tårögd över "För kärlekens skull" och alla storbarn som blir sommarlediga nu. Och lyssna på diktstrofer som "en fin kanin / har fastnat i rullgardin". Det kan man också gråta en skvätt över.

Sen åkte vi till stationen och plockade upp Lars som varit på testkurs sedan i måndags. Bra sak att ha pappa Lars hemma igen, det tycker både Julia och jag.

Från klarhet till klarhet

Idag kom nästa premiär - kullerbyttor på gräsmattan. Flera gånger i rad lade Julia rumpan framför öronen och rullade över. Det blir inte riktigt lika kul att göra på balkong. När vi kom hem från dagis i eftermidags gick vi raka vägen ut i trädgården och badade pyttepool och kullerbyttade, såhär när det är varmt och skönt vill jag verkligen ha hus med gräsmatta! Just nu är det bara ett par till kvar i budgivningen, vi får väl se under de närmaste dagarna om det blir någon KB-villa för oss redan i sommar.

På pottfronten kan jag stolt berätta att unga fröken nakenfis meddelade att det var dags att kissa och sedan hann upp på pottan med god marginal innan det verkligen hände. Wee!

Kompiskissarklubben

Idag har det premiärskvalat i pottan! Hurra! Vi har väl inte varit sådär särskilt konsekventa med någonslags potträning eller så, men Julia brukar kunna få sitta på pottan när det ändå är någon som är på gång. Och i morse strilade det lite stillsamt för första gången, och sedan efter dagis igen, efter att Julia badat i den uppblåsbara bassängen i farmors trädgård.

En vanlig dag enligt Julia

"Macka-Yoghurt!" - det är stridsropet på morgonen, innan plutten ens vaknat.
"Juija-macka!"
Två macka!
"Macka-smörgås" - det betyder att det ska vara smör på brödet också.
"Äpple-joss!"
"äpple-joss igen!"
"Byta-blöja"
och sen, när resten av hushållet pallrat sig ut i köket:
"Komma farmor!" "Komma pappa!" "Komma farfar!"
Klä på sig:
"Klänning!" (Ja, det är mors dotter, det här. Men tröja byxor brukar också gå bra)
"Fin klänning!
"Mamma fin!"
När vi kommit så långt är det dags att gå:
"Dagis!"
"Skoss"
"Blå jacka"
"Åka bil!"
På vägen ut finns det ett par potentiella distraktioner:
"Liten cykla!" - trehjulingen
"Gunga-whee!" - att gå till lekparken för att gunga och åka rutschkana.
På dagis får man verkligen cykla och gunga-whee, och dessutom träffar man
"Mikela"
"Johan"
"Två Maja"
Sen kommer mamma eller pappa och hämtar igen, och då åker man hem till farmors trädgård för att
"Sparka boll!"
"Gunga!" - men då får man välta farfar/kusinerna ur hängmattan först. Det är också en kul lek.
"Nemo, Dory!" - "Läskigt!" - Det är bra att ha sällskap när man tittar på film.
Så småningom är det dags att
"Äta mat!"
"Bada!"
"Borsta tänner!"
"Sova"
"Läsa bok!"
"Läsa bok igen!"
och när man pratar igenom dagen:
"[Mamma/pappa/Tilda/Oskar/Anton/Farmor/Farfar/]mysig!"

Det känns som att Julia har anpassat sig ganska bra till sitt nygamla hemland såhär långt.

Kan man verkligen...

...köpa ett hus som ligger tvärsöver gatan från svärföräldrarna? Det kan man fundera på.

Annars undrar jag mest hur vi ska bära oss åt för att få Julia att somna tidigare än klockan halvelva på kvällarna, det är kämpigt att inte få någon vaken vuxentid. Och det var ingen utsövd liten tjej som vi bar med oss till dagis i morse, hon hade mycket hellre stannat hemma och åkt "lilla cykla" hela dagen.

Vi var hemma igen från jobb och dagis snett efter tre, och sen har vi mest softat i trädgården. Det är ju inte så dumt att ha gräsmatta att rulla på och en farfar att försöka välta ur hängmattan. Julia jobbar som bäst på att lära sig slå kullerbyttor, det är inte långt borta nu.

Nationalyra

Heja Sverige! Efter moget övervägande har min kära mamma kommit fram till att det är just så man bör hälsa sina medmänniskor på nationaldagen. Och på det svarar man lämpligen "Hurra!" tycker jag. Eller, i högtidligare sammanhang, rentutav "Hurra, hurra, hurra, hurra!". Det kan kännas väl storståtligt för en onsdag, men om man skålar i flaggpunsch samtidigt, så ska ni se att det faller sig ganska naturligt ändå.

Igår firade vi nationaldagsafton i Brokind enligt en gammal och kär tradition. Vi var väl ungefär lika många den här gången som senast det begav sig för vår del, men den här gången var fem av tretton festdeltagare under tre år, riktigt den fördelningen hade vi inte sist. Vi åt lite spridd förrätt, gravlaxmackor och karamelliserad brie med valnötter, grävde grävmaskin, grillade, bakade kaka och försökte söva barn med varierande framgång. Till huvudrätten, vid niotiden-tiotiden eller så, var småkillarna däckade, medan småtjejerna fortfarande höll ut. Vi inledningsskålade till svamppaj och grillad fläskfilé med mumsiga grönsaker utan både Mållgan och hans fästmö, men så småningom var faktiskt alla vuxna samlade runt bordet. Utom Mållgan då, men han är på Island, så han är ursäktad. Efterrätten var en bombastiskt söt och god kladdkaka på vit choklad, serverad med fruktsallad. Gottigt!

Luft och lebensraum

Idag åt jag årets första utomhuslunch på jobbet, matlåda med korv och makaroner blev riktigt njutbart i solskenet på balkongen. Varmt och skönt, en vacker dag kanske jag rentav får användning för alla sommarklänningarna i resväskan också.

Sen blev det en oväntad extranypa med luft strax innan tre också, när farbror brand^H^H^H^H^Hräddningskåren bestämde sig för att rökfylla hela stora trapphuset för att se hur vi reagerade på det. Hade det varit på riktigt, så hade vi dött av rökförgiftning allihopa, för när brandlarmet gick, jobbade vi först en stund till, tittade sen förvirrat på varandra tills någon i korridoren sa "vad väntar vi på?" och slutligen gick hela det lilla lämmeltåget ut i trapphuset, ner genom röken och ut på parkeringen istället för att leta reda på en rökfri utrymningsväg. Ho, hum.

Väl utrymd, och lite småskakig som man kan vara när man vet att det *egentligen* inte är någon fara, upptäckte jag att jag verkligen burit med mig min laptop ut. En upprymd sysadm pekade på mig och sa "ha, du är ju nördigare än jag!". Jajjebass. Bara att erkänna.

Till mitt försvar kan jag säga att jag för en kringflackande tillvaro på jobbet nuförtiden och oftast bär Ural med mig. Eftersom det ska bli en del omflyttningar på avdelningen framöver har jag inte fått något kontor som jag kan belamra med foton på Julia och mitt fina exit-visa ännu. Och eftersom min fasta plats i väntan på asyl är "skrivbordet-som-står-i-landskapet-vänt-mot-konferensrummen-där-det-springer-folk-hela-dagarna", har jag strykt runt väggarna en tid, i jakt på tillfälligt tomma kontor. Förra veckan var jag först Lisa och sedan Martin i marknadskorridoren, och idag avancerade jag i ett obevakat ögonblick till BÅDE Jenny och Andreas i ett tomt dubbelrum inne på utveckling! Den positionen är tänker jag häcka på tills någon jagar ut mig med boskapsproddar och/eller brandlarm. Eller bara ber mig snällt.

Söndag i Torshälla

Igårnatt kom vi hem till Fia och hennes bäddsoffa vid halvett-tiden efter en mysig middag hos Mats och Kerstin. Det blev lite för mycket kaffe till Cointreaun där i slutet, så jag somnade inte förrän vid halv två eller så. Julia, som däckade på golvet brevid Fia redan vid midnatt, var pigg som en lärka redan vid halv sju. Det var inte jag. Som tur var fick jag krypa i säng igen och sova ett par timmar till efter frukosten i arla morgonstund.


Slagsta-glassen är mjuk och god, men funkar den även som raklödder? Vi hade ingen hyvel med oss, så vi fick torka bort det som tungan inte nådde istället. Huden var i allafall mjuk och fin, både före och efter behandlingen.

Titta, jag!

Fritiof Andersson och jag

Bibliotekarie, Configuration Manager, teknisk skribent, ja visst - det kan väl aldrig bli trist. Nu har jag varit på slutseminariet för copywritingkursen på Berghs som jag läst under våren, så nu kan jag med lite god vilja titulera mig Copywriter också när jag ska imponera på valskavaljerer. Undrar om det funkar.

Nå, det är bara jag som kan övertyga omvärlden om att copywriterkostymen (eller vilket epitet jag nu väljer att sätta på mig) sitter på rätt person, det och mycket annat fick jag höra igår av den svenske mr Corporate Storyteller, Mats Heijbel, när han höll en föreläsning för oss Berghsavgångselever. Hans ämne för dagen var just Corporate Storytelling - konsten att hämta sanna historier ur en organisation (eller person) som väcker engagemang och intresse för "varumärket" i en bred betydelse, både hos möjliga kunder och potentiell personal. Han hade massor av intressanta exempel från olika verksamheter, men mest positivt inställd blev jag till själva fenomenet, så hans föreläsning funkade definitivt på mig. Corporate Storytelling. Jag skriver begreppet en gång till, nu är det fritt fram för den nyfikne att googla vidare, eller läsa mera här.

Det är skönt att vara klar med kursen, men jag kommer verkligen att sakna den. Framför allt feedbacken. Det är bra att veta att det finns någon som läser vad jag skriver, hint, hint.

Kontrakterat och klart

Nu har vi det svart på vitt - vi får flytta in 1 juli. I en alldeles egen hyreslägenhet på T1, 99 kvadrat med balkong åt väster och våra namn på dörren. Det känns ganska underbart att ha ett eget hemma inom synhåll, även om det dröjer ytterligare en månad innan vi flyttar in och våra saker kommer.

Färdiginskolade!

Nu är Julia färdiginskolad på dagis, imorgon får hon gå hela-hela dagen, vi ska bara bestämma hur lång en sådan dag är.

måndag 14 maj - besök på dagis 10-11. Sen köpte vi regnkläder.
tisdag 15 maj - 9-11 – jag var med hela tiden, först var det samling och sen var vi var ute och lekte och gungade – jag försökte hålla mig borta från just Julia och det funkade fint.
onsdag 16 maj 9-12 – jag var med tills det var dags för barnen att gå ut, då gick Julia till rutschbanan och jag till jobbet. Sen kom jag tillbaka och åt lunch med henne. Hon hade redan börjat äta när jag kom och klämde i sig massor av köttbullar.

måndag 21 maj - 9-12 Blev utpetad redan före morgonsamlingen idag och kom tillbaka i slutet av barnens lunch. Det funkar så bra så.
tisdag 22 maj - 9-12- Plockade upp Julia efter lunch igen.
onsdag 23 maj - 9-14 Idag var första dagen Julia sov på dagis. Det gick kalasbra, vid kvart över tolv sov hon och sen vaknade hon kvart i två ungefär.
torsdag 24 maj - 9-11. Kortdag idag, för vi hade en date med BVC.
fredag 25 maj - 9-14. Lunch och sov gick bara fint.

måndag 28 maj - 9-15 Både jag och Lars lämnade idag. Det hade gått bra att äta och sova. Vid tre hade Julia fått mellis och var glad och nöjd med att hänga med hem.
tisdag 29 maj - 9-15 – Ytterligare en hel dag på dagis. Färdiginskolade, hurra!

Bestämt nu

Det blir i en stångisfyra på T1 som vi kommer att ställa flyttlasset när det väl kommer. Skönt att ha det bestämt, och det blir bra med krypavstånd till kören.

Min sko och jag

Mina sneakers fick motion igår. Först klättrade jag upp på en tio meter hög stolpe i Glotterskogen utanför Norrköping, ställde mig på den och hoppade ut mot en trapets som hängde i friska luften en bit därifrån. Hur smart är det på en skala? Jag missade trapetsen men jag är ganska glad ändå - jag kom ner snyggt och prydligt eftersom jag var selad och säkrad från marken. Sen klättrade vi höghöjdsbana och gick balansgång nio meter ovanför marken, det tordes jag egentligen inte heller göra. Se där vad man kan åstadkomma med lite grupptryck i form av teambildningsövningar med jobbet och ett par motiverade skodon.

På kvällen var det rookiefest med västerntema, där samma par skor och min fina guldcowboyhatt (tack, Emma!) dansade linedance tillsammans med sextio andra glada sectraiter. Det var inte fullt lika adrenalinbefrämjande men desto roligare, och efter en stund satt både grapevine, duttar, stampar och hitchar i sulorna.

Sen blev jag lång och glamorös i mina bröllopsskor lagom till sittningen i gasquen. De ska få komma ut och dansa idag också, för Magnus och Viktoria ska bli herr och fru Karlsson denna soliga pingstafton. Någon rättvisa får det ju vara.

Hyreslägenhet, kanske?

Jodå, vi fick godkänt på BVC av en väldigt trevlig sköterska. Julia har fått alla vaccinationer som man får i Sverige + några till. Efter att ha slagits med stångåstadens webbsida utan att lyckas registrera oss kvällen innan, gjorde vi ett besök på stångiskontoret också. Där mötte vi en annan trevlig kvinna som gav oss ett erbjudande om en lägenhet på T1, samma område som vi bodde i innan vi flyttade till Sydney. Nu ska vi bara försöka stämma träff med den lätt stressade uppsatsförfatterskan som bor i lägenheten just nu, och ta en titt på hur det egentligen ser ut.

Igår kväll tittade vi på fyrornas musikal "Vilda västern" på Kärna skola. Kalasmusik och kanonframträdande. "Häst!" utbrast Julia allt som ibland och klängde upp och ner på stolar och kusin Oskar, när hon inte stod i mitt knä och blängstirrade på det som hände på scenen.

Leta Ledberg

Nä, den där jättevillan var inte alls lika fin i praktiken som på bilderna. Tråk! Idag har vi återupplivat gamla rallyminnen och backat fram och tillbaka i Ledberg i jakt på det elusiva Hörnet där det enligt ryktena och Hemnet skulle finnas en villa med eget vatten och avlopp. Kanske lika bra att vi inte hittade dit innan visningen var slut.

Jag är mäkta stolt över den lilla Julibullen som stortrivs på dagis. Hon fortsätter att surfa in till de andra knottarna utan att vänta in mig och vinka bye-bye när jag går och jobbar. Idag blev jag utpetad redan innan morgonsamlingen. Nu har vi kommit till dag sju på det schablonmässiga inskolningsschemat, bra jobbat med tanke på att det bara är hennes fjärde dag. Imorgon ska vi gå till BVC, så det blir en kort dagisdag. Ska bli spännande att se om vi har vanvårdat Julia i Australien eller ej.

Här, då?

Titta på det här huset:

1,5-plansvilla, 186 kvadratmeter, byggt 1998, toknära jobbet, endast 2.900 000 i utropspris. Här är det väl bara vi som vill bo, eller vad tror ni? Visning imorgon, vi måste i allafall gå och titta på underverket.

Barnvaktslyx

Igår satt jag i en fåtölj på biblioteket och läste en hel bok utan att titta på klockan medan Lars spelade golf. Julia lekte med sina kusiner hemma hos farmor och farfar under tiden, alla nöjda och glada. På kvällen pussade vi plutten godnatt och gick på studentorkesterfestival där vi träffade folk, lyssnade på musik och dansade innan vi cyklade hem framåt midnatt. Det är mer än lite lyxigt att vara hemma igen.

Alla skäl att fira!

Ledig torsdag, Chottes födelsedag, Norges nationaldag och folknykterhetens dag. Grattis till samtliga inblandade! I morse vaknade hela lilla familjen vid åttatiden på morgonen, så jetlaggen verkar slutligen vara besegrad. Hurra för det också när vi ändå håller på!

Telefondeposition

I fredags omvandlade jag mitt kontantkort till ett vanligt mobiltelefonabbonnemang med 18 månaders bindningstid. Och igår damp det ner ett brev från Telia med "Begäran om säkerhet". 3000 kronor ville de ha i deposition, att återbetalas tidigast om två år(!). Hur absurt är inte det?

Jag ringde faktiskt och bråkade med kundtjänst igårkväll, de kunde inte hjälpa mig, men idag gick det bättre. Efter att fakturaavdelningen försäkrat sig om att jag nu verkligen är skriven i Sverige och har ett fast arbete, ska det inte behövas någon deposition längre, och kontot kommer inte att stängas 21/5. Visst skulle jag kunna hosta upp pengarna, men jag har verkligen ingen lust. Jag är lite stolt över att jag ringde och fixade det själv, jag som är lite vagt telefonrädd. Duktig Mia!

Tre dagisdagar

I måndags började Julia på dagis. Jättespännande. Vi fick välja mellan hembesök och att komma och hälsa på en timme, och vi valde att gå dit hela familjen mellan 10 och 11, mellan samlingen och lunchen. Eftersom alla barnen var ute i regnet fick Julia härja själv i lokalen med sin dedikerade inskolningsfröken. Lillplutten sprang omkring i alla rummen och kollade läget och testkörde dockvagnarna medan fröken berättade för oss hur det går till på förskolan nuförtiden, om blöjor och extrakläder och andra bra saker som man behöver ha med sig. Vi fick lite papper och hälsade på några av småpluttarna som var på ingång vid elvatiden innan vi åkte hem till farmor via Tornby för akut regnställsinköp. Julia somnade i bilen, Lars åkte tillbaka till jobbet och jag pluggade hemma några timmar medan hon sov. Framåt eftermiddagen lekte Julia med farmor medan jag gnuggade vidare på min inlämningsuppgift och skickade in den. Skönt!

I tisdags cyklade jag iväg till jobbet vid åtta medan Lars och Julia gjorde sig färdiga för att gå till dagis. Vid nio byttes vi av på parkeringen, Lars gick till jobbet och vi gick till dagis. Idag kom vi lagom till samlingen, så vi fick träffa alla barnen. Några Maja, några Erik, några Axel, en enstaka Sabolo, Vera och ungefär 20 till. Och Matilda som fyllde fem år idag. De allra flesta barnen har svenska som hemspråk, några med en engelskspråkig förälder. Efter samlingen dansade vi lite i småbarnsgruppen, Julia fick dansa med Vera som tycker mycket om små nykomlingar. Mysigt! Sen gick vi ut och lekte. "Gunga - whee!" är Julias favoritsysselsättning just nu, näst efter hennes cykel, så hon sprang raka vägen ut till rutschbanan och bekymrade sig inte så mycket om mig. Sen grävde hon massor av sand med Mikaela och sina nya kompisar. Det gick så bra att vi bestämde oss för att stanna och äta lunch redan imorgon, en dag före inskolningsschemat!

Idag gjorde vi likadant, jag cyklade till jobbet vid åtta och gick till dagis vid nio. Julia spruttade raka vägen in till barnen så fort hon klätt av sig medan jag hängde undan skor och jackor och väskor. Vi var med på samlingen och jag satte mig med flit tvärs över ringen från Julia för att hon skulle få prova på att sitta själv brevid Mikaela. Ganska snart fångade jag in en liten Isak som vandrade förbi och han satte sig i mitt knä, jättemysigt! Bra sätt för mig att "sitta på händerna" så jag inte slänger mig tvärs över ringen för att grabba tag i Julia så fort hon ser lite orolig ut. Det gjorde hon nu inte, men hon la handen på Mikaelas knä ibland för att få lite stöd och närhet, såg det ut som. Efter samlingen gjorde vi oss färdiga för att gå ut, fröken Mikaela hjälpte Julia och jag hjälpte lilla Mikaela att klä på sig under tiden. När Julia var klar, sprang hon raka vägen ut medan jag var kvar inne en liten kortis och pratade med några dagiskompisar. När jag kom ut tyckte Mikaela att jag kunde testa att säga hejdå och gå, och om det funkade komma tillbaka och äta lunch på dagis och sedan ta med Julia hem. Det funkade kalasbra, Julia vinkade och sa "bye, bye, see ya!" när jag gick och lekte massor och satt lite i famnen hos Mikaela en stund medan jag var borta. När jag kom tillbaka till dagis satt hon och åt med de andra barnen, det blev lite pasta och massor av köttbullar. Kalasbra! Sen åkte vi hem till farmor, och jag vände och åkte tillbaka till jobbet. Planen för måndag är att jag hämtar Julia på dagis efter lunch, men innan det är dags att sova. Otroligt skönt att inskolningen går så smidigt såhär långt. Julias dagiskompisar är väldigt mysiga, det känns också bra.