Blandad musik

Ibland undrar jag hur bred musiksmak man kan ha innan den går av på mitten. Min ytterst slumpmässiga Windows Media Player bjöd nyss tjusiga Tuxedo Junction med stiliga jobbsånggruppen, tätt följd av Dorothy the Dinosaur med The Wiggles. Plötsligt blev det helt irrelevant, det där med att sjunga tajt, rent och vackert. Romp-romp-a-stomp, everybody!

Det är en frusen dag idag. Frusen och improduktiv.

Småtjejer på höstbilder

Oktoberbilder

Kväll nu

Först däckade Julia, sen snarkade Lars ihop i soffan, och slutligen puttade kvällens inlånade syskonbarn ner sig i varsin säng, efter tillbörlig duschning och tandborstning. Otroligt vad självgående man kan vara vid åtta och elva års ålder!

Kvällen till ära har Lars satt upp den stjärnformade läslampan ovanför sängen i Julias rum, och i samma veva passade han på att skruva fast benen på hennes 90-säng, som har legat tryggt på golvet fram till nu. Det var länge sedan hon trillade ur sängen senast, men jag är ändå lite orolig för hur det ska gå i natt - fallhöjden har ökat från två decimeter till närmare en halvmeter, nu när sängen plötsligt är normalhög. Hm, vi kanske skulle lagt luftmadrassen med kusinen på precis brevid sängen istället för i andra änden av rummet. Fast då kommer man varken in eller ut genom dörren förstås. Nåväl, om det börjar dunsa från ovanvåningen, så vet vi i varje fall vad det beror på.

Igår var det oktoberfest på jobbet, en munter historia med hus-oumpa-oumpa-band, öl, ölkorv, korv, korv, korv, korvformad gurka samt surkål. Och sångblad på tyska. Vi har verkligen helt fantastiskt begåvade kollegor! Jag lyckades dessutom beblanda mig med några av de hemliga gossarna (och någon enstaka av de fåtaliga flickorna) som jobbar en trappa ner i huset, en hel hög av nya spännande bekantskaper. Mer sånt.

Grattis Julia

Två och ett halvt år idag. Det firade hon med att bli ihågkommen av alla sina mor- och farföräldrar, bli ohyggligt sandig på dagis samt ett läkarbesök. Doktorn tittade på hennes tänder, lyssnade på hjärtat och konstaterade att hon kunde gå och har bra balans. Sen var hon nöjd.

* Julia är tydlig vad hon vill nu, och vad hon tycker om och inte. "Julia gillar cykla". "Julia vill ha ost" "Julia vill *inte*".
* Ett av unga frökens favoritord är "Jättekul". Ett annat är "Jättegott"
* Hon kan säga "r" i nästan alla ord - utom "ramla" vilket ofelbart kommer ut som "wamla".

*Tjejen har starka åsikter om vilka kläder hon vill ha på sig, och om jag har klänning så ska Julia också ha.
*Hon spelar gärna kort, dvs memory. När det gäller de 16 Wiggleskorten är hon svårslagen.

Handfallen

Idag mumsade jag i mig årets första pepparkaka (jaja, säsongens, då). Lite Otto Olsson och "Hör vigda klockor" på det och man kan nästan tro att det blir advent så småningom.

Senast jag repade julmusik var det 30 grader varmt utomhus men i morse växte det rimfrostskägg på mina vantar när jag cyklade till jobbet. Jag har inte haft vinter sedan 2004, hur gör man?

Kryddiga korvar med getost och päronquinoa

Idag kunde det blivit makaroner och korv till middag. Med ketchup. Men eftersom jag tröttnat på den rätten för ögonblicket stoppade vi i oss kryddiga andouiller med getost och päronquinoa istället. Det var mycket, mycket godare och tog inte så hemskt mycket längre tid.

Jag sköljde 1,5 dl quinoa och kokade den med dubbelt så mycket vatten och en skvätt kycklingfond i en kvart. Julia tuggade i sig en kall Andouille under tiden som jag stekte resten av korven. En schalottenlök fick fräsa i stekpannan med två tärnade päron innan jag blandade ner gucket i quinoan, toppade med ca 100 g getost i småbitar och serverade. Mums, tyckte iallafall de stora. Den lilla nöjde sig med korv, en dutt getost, några vindruvor och ett par glas mjölk.

Gratiskramflashback

Mina världar kolliderade plötsligt idag - på lunchrasten surfade jag in på gratiskramkampanjen och plötsligt befann jag mig i Sydney! Den killen har jag sett förr! Live! För han står på Pitt Street, mitt på min gågata, utanför ingången till Mid City. Där har jag gått massor av gånger, oftast på tisdagseftermiddagarna på väg hem ifrån öppet hus i svenska kyrkan, och åtminstone två av de gångerna var han och/eller några av hans kompisar där med sina Free Hugs-plakat.

Men jag kan inte minnas om jag kramade honom eller inte. Det stör mig.

Om att rusta sig för hösten

Om jag köper en nål med rosa bandet och vaccinerar mig mot influensa, blir jag immun mot hösten då?

Tecken i tiden

Vid frukosten döpte Julia en av clementinklyftorna till lillebror och hälsade på den med en annan clementinklyfta. Sen åt hon upp honom. Undrar om det betyder att hon inte är riktigt mogen för syskon än?

Blodpudding, alltså

Jag har inte ätit blodpudding sedan jag flyttade hemifrån. Det har aldrig varit någon favorit, det var storebror som propsade på att vi skulle äta det varannan lördaglunch under vår uppväxt. När jag fick bestämma blev det uppstekt palt istället. Alltid med smör, krösamoset fick pappa behålla själv.

Kan det vara så att det är 15 års preskriberingstid på maträtter-man-åt-fast-man-inte-tyckte-om-dem-och-avskaffade-så-fort-man-fick-bestämma-menyn-själv? Det var faktiskt jag som nedlade blodpuddingen i charkdisken på Maxi (eller kanske snarare upptog ur charkdisken, om man ska vara petnoga), och alldeles frivilligt stekte den med bacon och päron (förstås) innan den hamnade på tallrikarna tillsammans med mormors lingonsylt. Det var faktiskt ganska gott, det tyckte både jag och resten av familjen. Men å andra sidan hyser jag en stark misstanke om att Julia skulle kunna äta ungefär vad som helst med tillräckliga mänger sylt.

Nu när jag tänker rätt på saken, valde jag faktiskt att kokt torsk med äggsås till lunch härom dagen, trots att det fanns både hamburgare och malda pepparbiffar på menyn. Jag säger bara två ord: neo-präktigt cuisine.

Melodifestival!

Jajjebass, biljetterna är släppta (och slut) till deltävlingen i Linköping i februari. Genrepet, here we come! På så vis kan vi sitta i lugn och ro framför tvn och mumsa chips på lördagen, det blir alldeles utmärkt. På tal om sådana, provade vi roasted garlic-ditosar i helgen. Gott, men definitivt andedräktsframkallande. Och det var inte någon schysst dräkt. Och inte fick jag önska mig något heller.

Nu ska jag steka blodpudding och sen repa inför allhelgona med kören. Här har vi roligt nästan jämt.

Längtar tillbaka nu

Jag fick ett mail från Lotta idag med bilder från Zoes tvåårskalas, från poolen och tvärsövergatan i Carlingford. Alla var där, Felix, Juni, Maya och Zoe med tillhörande syskon och föräldrar. Alla utom vi förstås. Nu bor någon helt annan tvärsövergatan på 7 Brooklyn Crescent, eftersom vi klivit upp ur poolen, kastat in handduken och flyttat till Linköping igen. Längtar tillbaka nu.

Två-och-ett-halvtårskontrollerad

Idag har vi varit på BVC och kollat språk, längd, vikt och prickar. De sistnämnda har Julia dragits med av och till på överkroppen i några veckor, och det är skönt att kunna avfärda dem som "ofarliga virusprickar som kan dyka upp i samband med en infektion". Jag har funderat på om hon varit på väg att få vattkoppor i några omgångar, men hon har inte varit febrig och prickarna har inte utvecklat sig till några blåsor. Hon hade sju-åtta stycken åt gången som värst, men idag fick vi leta efter dem när vi skulle visa upp dem.

Däremot behövde vi inte leta efter orden i lilla språktestet. Julia namn- och ljudgav djur, stoppade dem på, under och i stolar och skåp, matade dockan med sked, körde stora och lilla bilen och sparkade boll som en hel Marta. Längd och vikt ligger precis på samma kurva som i maj, nu väger hon 12,6 kg och mäter 86,9 cm över havet. En hel halv decimeter har hon växt på längden sedan förra gången. Vår lilla tjej.

Präktig and proud

Det är dags att återerövra ordet präktig och använda det i positiv bemärkelse om fler saker än malagavin. Träden ger präktiga päron i år. Julia producerade en präktig bajsblöja på förmiddagen. Erik är en präktig bäbis. Fyll på med egna exempel.

Med nyanserna i dagens språkbruk fungerar präktig kanske bäst om företeelser som inte kan ha någon uppfattning om sin egen förträfflighet, men präktig behöver inte vara synonymt med pretentiös eller skenhelig. Eller fantasilös och tråkig för den delen. Genuin och pålitlig funkar för mig, utan att man för den sakens skull behöver vara perfekt i sitt eget tycke.

Jag har slutat att skygga för präktigheten. Jag kan tillochmed gå så långt som att skriva i vitt på blått att jag ser mig som en präktig människa, och det är det jag vill vara. Präktig och stolt. Sug på den, du!

Innan frosten faller

Nja, jag tordes inte riktigt lita på att frukten skulle överleva till imorgon, när väderleksprognosen på 22-nyheterna utlovade 5-10 minusgrader i natt. Så vid elvatiden, efter att ha kvicknat till igen efter en kvällslur i soffan, gav vi oss ut för att skörda i vår beckmörka trädgård.

Det är lite spännande att plocka päron i mörkret, lite som att palla från sig själv. Jag kommer iallafall att sova bättre nu när jag vet att de två fruktlådorna som pappa fixade från Ica står fullpackade i källaren. Vi får väl se om vi hinner göra av med dem innan de självdör.

Kvällens meny bestod av fetalax med blandade ugnsrotsaker istället för rödbetsrisotton samt mandelpäron med glass till efterrätt. Jag bytte citronen mot kanel, och det blev genomgående apgott tyckte samtliga ätande, dvs jag, Lars och Kristian. Julias kvällsmat bestod av fem mackor och glass till efterrätt, hon var nöjd och glad med den menyn.

Första riktiga frostmorgonen

Undrar om päron och äpplen klarar en frostnatt eller två på trädet. Vi får plocka frukt på riktigt i helgen och se vad som går att rädda. Dagis hann i allafall få en kasse päron, alltid något...

Energislöseri - ja tack!

Sömn, mat och kaffe i all ära, men det är ändå människor som får mig att gå igång och fortsätta ticka. Och jag får faktiskt träffa människor som ger mig glad energi mest varenda dag, det är lite magiskt. Vissa sällsynta sorter som t.ex. min norska favoritsäljare kan tillochmed få mig att känna att det verkligen är jättekul att korrekturläsa slutanvändardokumentation klockan halv fem en tisdageftermiddag. Märkligt. Men bra.

Skakigt

"Jag hostar", sa jag ursäktande till min tandläkare när han kom in för att svarva fast en pelare i munnen på mig.
"Det går säkert bra, jag har parkinson-patienter ibland", svarade han.

Jag lyckades låta bli att hosta nästan alldeles, och han tappade inte ner några brofästen i svalget på mig. Jag klassar det som ett bra besök. Och är väldigt glad att jag inte har parkinson.

Kvällens högläsningsböcker

Some cow
Some cow igen.
Some sheep
Diggy dog
Diggy dog igen.

Det är mysigt att längta, men alldeles väldigt mysigt att komma hem och natta lillpluppen igen. Även om jag kan böckerna utantill.

Skottland bra men hemma bäst

Titta vilket fint vandrarhem vi bodde på vid Loch Lomond!

Nu har vi landat hemma igen, efter fyra dagar i Skottland med sång, whisky och ohemula mängder hosta. Alla nöjda och glada. Skottland var okaraktäristiskt soligt, med en massa vackra höstfärger, finsjöar, ulliga får och lurviga grizzly-kor som zickzackade framför bussen. Vandrarhemmen var stora och sandsteniga och ibland fanns det både handdukar att hyra och varmvatten i duscharna.

Mycket buss blev det, och lite båt ibland innan vi kom fram till klostret på Iona. Det kändes alldeles rätt att vandra genom hagen och kryssa mellan fårbajsarna för att ta sig fram till klosterkyrkan, men dessvärre var eftermiddagsmässan inställd, så vi fick nöja oss med lite köregen IONA-sång efter rundvandring tidigare på dagen.

Väl tillbaka i Oban lyckades vi undvika att äta haggis, men hittade däremot en bra fiskrestaurang på piren med bl.a. lokala ostron och vitlökiga musslor. Mums. Och sedan till puben för några whiskysar. Mums det med.

Kvällen innan hamnade vi på quiz night på samma pub. Vi lyckades uppfatta 59 av de 60 frågorna som ställdes, det var vi ganska nöjda med. Att vi sedan inte lyckades svara rätt på mer än hälften är smällar man får ta.

Efter ett par dagar i obygden, kom vi till Glasgow igår. Det kändes märkligt bekant att befinna sig i en storstad med vänstertrafik, Starbucks och Borders.

Vi hann med ett framträdande innan det var dags att åka hem också, i den katolska katedralen St Andrews. De hade en förtjusande präst och ett något mindre förtjusande elpiano. Nå, det allra mesta lät iallafall ganska skapligt. Vi fick inte ta nattvarden, eftersom vi klentrogna protestanter inte riktigt tror på det där med att brödet verkligen ÄR Kristi kropp, men å andra sidan fick vi rödvin och pizzabitar istället för kyrkkaffe efteråt. Det funkar det också.

The morfars have landed

Julia gick raka vägen fram till mormor när det var dags att byta bajsblöja. Bra trend. Vi kunskapsöverför allt vad vi kan - vilka är favoritgosedjuren, hur startar man DVDn, när är det dags att sova, och hur bär man sig åt för att sätta på ögonsalvan. Det kommer att gå hur bra som helst.

Skruttiga vi

Idag fyller Mattias år, hurra för honom! I övrigt är det en ganska kass dag idag. Julia har ögoninfektion för fjärde dagen i rad, med en aldrig sinande ström av grönt ögonsnor, men är vid ganska gott mod. Jag har sovit dåligt eftersom jag omväxlande tröstat plupp och hostat små hundar hela natten. Lars har hållit ställningarna på jobbet men är halvdassig han också. Vi fick tid på vårdcentralen vid lunch, Julia fick en salva för ögonen och jag fick världens huvudvärk. Sedan cyklade vi hem till världens bästa farmor och fick lunch. Efter den lekte Julia med farmor medan jag lade mig på övervåningen och sov i en och en halv timme. Ofantligt skönt, och efter dagens första kopp kaffe kändes det mycket, mycket bättre. Men det blir nog inget dagis för Julia innan det är dags för semester med mormor och morfar på torsdag. Jag hoppas bara på att vi stora kryar på oss tillräckligt för att kunna åka till Skottland på onsdag...