Var sak på sin plats, automatvapnen i skåpet!

Vi åkte till ICA Maxi för att handla idag, som vi gör nästan varje lördag. Berglins hade en träffsäker ruta om just den företeelsen i SvD i morse, men min upplevelse var något mindre likriktad än vanligt idag. Ingången till matvaruaffären var nämligen flankerad av uniformsklädda, grönmålade män med vapen på magen. De stod inte så nära att de på något sätt hindrade folk från att komma in, men min första tanke var "beväpnade uniformer - vad har hänt inne i butiken?". Senast jag träffade på uniformklädda män med synliga vapen i tätort var när man fortfarande jagade polismördarna från Malexander - då klev poliser med händerna på vapnen in i den lokaltrafiksbuss där jag råkade sitta, och den gången letade de verkligen efter någon. Mycket otäckt. Nå, det tog inte många sekunder att läsa av situationen och räkna ut att de här gossarna inte tänkte använda sina vapen, men adrenalinet hann definitivt gå igång. Och märk väl - jag är född och uppvuxen i ett land som inte varit i krig på tvåhundra år, ändå reagerar jag med ryggmärgen vid åsynen av vapen. Hur ska då nysvenskar som levt i områden där skottlossning är en realitet reagera? Som dessutom inte har de sociala koderna för att läsa av situationen så snabbt som jag har? Jag gick fram till en av soldaterna och frågade varför de stod där. Han svarade att de var ute för att rekrytera. Det är väl OK, sa jag, men förklarade hur jag reagerat och varför, och föreslog att de skulle lämna vapnen hemma nästa gång. Han fick ingen chans att försvara sig innan jag drog med mig Julia in i butiken, men det kändes viktigare att kommunicera mitt första intryck än att diskutera. Det tog en stund innan jag lugnade ner mig, men jag är glad att jag faktiskt sa vad jag tyckte, även om jag nog inte uttryckte mig särskilt nyanserat.

Fler än vanligt, men en för lite

"Vad är klockan i Kina?" undrade pluppen vid frukosten i morse. Faderskapet är i Kina sedan i måndags, och samma dag kom mormor och morfar hit till oss. Fantastiskt skönt! Pluppen lekte med dem tisdag till torsdag istället för att gå till dagis, och eftersom de stannar över helgen, känner vi oss inte helt övergivna fast vi saknar pluppens pappa.

Samtidigt, på en annan kanal

Jag har börjat twittra så smått, håller på att testa om det är ett medium som passar mig. Där publicerar jag som Mia Efternamn Efternamn, följ mig!

Let bygones be bygones

Nä, jag tycker inte heller att det här är en särdeles bra sak. Om Take ITs styrelse hade si eller så många medlemmar, vad spelar det för roll?

Kom, kom

Vi har fyllt på kylen och bäddat rent i källaren så nu får ni komma när ni vill, mormor och morfar.

Glömligheter

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Pettsson och Findus-filmen som vi nyss kom hem ifrån, men jag somnade någonstans i mitten och vaknade i eftertexterna. Pluppappan slumrade till han också, och när jag frågade pluppen vad hon tyckte var bäst, pekade hon på affischerna för trailerfilmerna Aliens vs Monsters och Tomtar och Troll. Det kanske är recension nog. Det var fina bilder och skojiga mucklor, minns jag, men på det hela taget ganska trökigt.

Vad gör väl det

Det är helt OK att vara sunkig en fredagkväll när man får vara det tillsammans med fjorton av sina favoritmänniskor. Det är jätteskönt att få knöla in sig i en filt i soffan med en massa mysiga människor omkring sig, såna som bygger färdigt maten och matar diskmaskinen och har trevligt under tiden.

Sol ute, sol inne, stol i hjärta, sol i sinne

Jag lyfte ut den allra första utemöbeln idag och njöt en stund av vårsolen i ett vindskyddat hörn av trädgården. Krokusarna blommar mot söderväggen. Vi gjorde kycklingsallad till middag med bladspenat, ägg, egenrostade vitlöksbruchettor och ostkräm, det är också ett vårtecken, men det dröjer nog ett antal veckor innan det blir tillräckligt varmt för att sitta i utomhuset och äta igen.

Empati och andra hjärnlinjaler

A whole new mind : Moving from the information age to the conceptual age eller "Why right-brainers will rule the future", som det står på smutsomslaget, är en underhållande bok som driver tesen "informationsåldern tillhörde de vänsterhjärnade, nu är det konceptålderns och de högerhjärnades tur". Det är en tilltalande tanke, eftersom typiska högerhjärnekoncept inbegriper design, story, symphony, empathy, play och meaning, som på det hela taget är mycket roligare än logik och analys och sånt där enkelspårigt tråk. Nå, iallafall, avsnittet om empati innehåller ett gäng länkar till tester, bland annat "Spot the fake smile" hos BBC, där man får bedöma om ett leende är äkta eller falskt. Det är förvånansvärt svårt, jag fick 12/20, och då kom jag ändå upp i 132 i det här genomvetenskapliga EQi-testet. Till råga på moset verkar jag ha en manlig hjärna också, av BBCs Brain Sex test att döma, där jag fick resultat som en hel genomsnittskarl. Så, rulla iväg på internetet med er nu och slå ihjäl några timmar med att peta er själva i huvudet.

Mycket vill ha mer

Ljus och lite sol, det är finfina grejer. Jag vill ha mer ljus och mer sol, jag vill lägga ner den vanliga verksamheten nu och gräva en tunnel till Sydney istället.

Friska igen

Och tur är väl det, för vi har en ganska välbokad helg framför oss. Imorgon har jag repdag med kören och sen är vi bjudna på tvååringskalas. På söndag blir det kyrkosjung och opera.

Soffsunk

Vi är lite dassiga, pluppen och jag, mest hon. Kläggig i ögonen, ond i öronen och febrig överallt. Hon somnade i mitt knä för några timmar sedan, och så fort jag rörde mig vaknade hon till och grät. Nu har hon kvicknat till och tittar på Dora medan jag sunkar lite till, så han den där som nyss kommit hem från jobbet får göra kökstjänsten idag. Lammfärssås med pasta, det är säkert gott även om vi inte är så sugna.

Den enda konstanten är förändring

Di Leva-föreställningen gjorde mig störd, glad och ljusgul på insidan, som vaniljkräm med en ton av citron. Vi lekte singla leg och kasta frukt och sjunga allsång, och dessemellan var han konstig på ett provocerande genomtänkt eller möjligen genomkänt vis. Det var inte bara jag som blev berörd, när jag tittade in i Garden under pausen såg de människor som var kvar där förvirrade ut, lite som i en katastrofzon där man inte hunnit bedöma skadornas omfattning. Några satt, några stod längst väggen och andra stöttade varandra med kramar. Jag hängde med ganska bra fram till början av andra akten, när Thomas Di Leva plötsligt förmedlade samma budskap som chefens chef predikat på bästa hindi-californiska tio timmar tidigare, direkt hämtat från 2009 års strategibudskap för den globala trebokstavsförkortningen som betalar min lön. Då var det några synapser som gav upp. Men hur det nu är - det är du och jag som är miraklet här, och man kan bli alldeles ljusgul för mindre.

Ett rött kuvert i brevlådan

Om jag dör idag får min familj åtta kronor i månaden av Alecta. Det känns fint, tycker jag. Jag blir alltid lika förvirrad när jag får pensionsbesked, sådana som innehåller små, små siffror om ålderspension och tjänstepension, en annan tjänstepension och lite pension till från något annat håll. Jag törs inte summera, jag fnissar lite och slänger beskeden istället. Det får bli pluppen som försörjer oss på vår ålders höst. Det är säkrast att jag håller mig vid liv tills dess, för åtta kronor i månaden blir hon inte fet på...

Ett annorlunda lördagsnöje

Jag skjutsade min lagvigde till sjukhuset vid tiotiden i morse, och strax efter klockan ett fick jag hämta upp honom igen. Han påstår att han blivit sövd och knäopererad under tiden, men jag är tveksam. Han går lika bra nu som nyss, så jag tror inte alls på det där med artoskopi, det är nog bara en hemlig kod för "bortförd av aliens". Märkligt att de väljer Södra entren som mötesplats, men å andra sidan har jag aldrig begripit mig på hur utomjordlingar resonerar. Han får inte köra bil det närmsta dygnet, men annars är allt ungefär som vanligt, bortsett ifrån att det inte längre finns något trasigt brosk i hans knä. Sägs det.

Lycka är ett inställt telefonmöte

No more telefonkonferens 17-17.30 varannan fredag. Hurra!

Så många titlar, så litet nattygsbord

Hmm, vilken bok ska jag ägna mig åt nu när pluppen somnat? Outliers, Jennifer Staten, A Whole New Mind eller Innan jag dör? Jag har börjat på alla, och fyra trådar är ungefär vad jag klarar av så det är bara att välja en och läsa ut den.

Finnes: projektledare/testlead/översättningsansvarig/technical writer. Sökes: jobb.

Ikväll har vi hälsat på hos en svensk-amerikansk familj som flyttat till Linköping efter 20 år i USA-landet. Det är inte ofta man träffar på en f.d. Microsoft-anställd Program Manager/Localization Program Manager/Group Test Manager som kan dubbla som technical writer, en infödd amerikanska som pratar flytande svenska, förutom tyska och franska. Seså var inte blyga nu, jag kan förmedla hennes CV...