"Dö och låta leva"

Såhär nyhemkommen från kvällens bokcirkel postar jag lite blandat tänk om kvällens ämne:
Dö och låta leva - 2009-06-05

Nu har jag läst de första 38 sidorna, och om jag fick välja skulle jag faktiskt inte läsa fler. Språket är fyrkantigt med för korta meningar. Miljö och personbeskrivningarna är alldeles för detaljrika. De goda är artiga, spelar volleyboll, respekterar sina föräldrar och prioriterar skolan över sex. De onda super, gör inbrott, röker vid förbudsskyltar och klampar in på nytvättade golv UTAN ATT TA AV SIG SKORNA. De oetiska snygga föreslår trekanter. De oetiska fula sover på soffan istället. Forskningsledaren kladdar på sina doktorander.

Nä, såhär långt är jag inte imponerad, det är alldeles för enkelt.

Dö och låta leva - 2009-06-07
Det blev faktiskt bättre när man kom fram till själva tankeexperimentet och handlingen därikring - när präktige Birger och genomegoistiske Joel får dö och hamna sida vid sida på intensiven hos de skrupelfria kirurgerna. Men personbeskrivningarna och språket - bitvis får jag krupp. Författarna bangar inte för sexscener, och det funkar väl sisådär, men när de ställer sig brevid huvudpersonen, som har tydliga paralleller till en av författarna, och beskriver honom som "63 år, tvåbarnsfar, gift med en kvinna, med vilken han hade regelbundna samlag", då blir det inte särskilt medryckande.

Nästa gång ska vi läsa en modern klassiker - Jack Kerouacs "On the road" eller "På drift" eller "På väg". Det är hög tid att jag läser den.

Nere vid Umeälva

På hemväg från Sandkammen.

Det fanns gott om midsommarblomster.

Ska vi gå en bit till?

Stenarmen var längre förr

Men den räcker till för den som nyss fyllt fyra

1-2-3-4-5-6-7

Har ni lyssnat på gulsparven någon gång? Den där fågeln som räknar och räknar, och ibland kommer den ända fram till sju, men oftast fastnar den på sexan. Ett-två-tre-fyr-fem-sex. Ett-två-tre-fyr-fem-sex. Ett-två-tre-fyr-fem-sex-sju. Ungefär så har det varit här, mest hela kvällen. Vi har nämligen haft sju barn i springbar ålder att hålla reda på ute på gräsmattan ikväll, Cornelia, Hanna, Felix, Jakob, Maja, Valentin och Julia. Barn nummer åtta, Viktoria, är bara fyra månader, så henne har vi inte behövt räkna, eftersom hon inte rullar iväg på egen hand. Det har varit full trafik mellan gungorna, hammocken, sandlådan och dammen, och trots allt har vi hunnit med att prata med både Tina, Ralph och Nicole. Helt otroligt, och riktigt, riktigt roligt.

Semestermiddag

Vi landade på Rex till middagen. Gott, gott, gott. Julia fick hamburgare och vaniljglass med jordgubbar, medan vi klämde i oss kalv "steak tartare", moules frites, brottmålet (entrecote med ratatouille och bernaisesås), följt av smultronsorbet med rabarberconsommé och yoghurt smaksatt med fläder och blåbär, citroncoulis och sirapstekt knäcke. Vi äter alltid goda saker, av princip, men det här var lite utöver det vanliga.

Nostalgi i näsan

Efter en myskaosig lekdag på Gammlia med gamla och nya kompisar i blandade storlekar drällde vi ner på stan och köpte te i Kungspassagen. Där finns det sorter som jag inte stött på någon annanstans, sådana som smakar Kafé Björksta och Emmas etta på Mariehem och gymnasietid i största allmänhet. Jag pratade lite med tjejen bakom disken, och hon konstaterade att det är ganska många hemvändare som gör ett stopp på Tehörnan. Det är väl madeleinekakeeffekten, det sitter många minnen i näsan och gommen.

Glad midsommar!

Kranskulla

Stå alldeles still så ska jag ta bort den där ögonfransen.

Okej, nu har jag haft den ett tag.

Gabriels tur!

Och Mia-Nathalies!

Helgens svartaste trafikdag

Eller årets svartaste trafikhelg. Jag vet inte så noga. Vi har iallafall tagit oss från Linköping till Sundsvall utan större missöden än en fet kö utanför Gävle och en passage förbi en alldeles färsk krock utanför Söderhamn - sådär så att bilar stannat för att hjälpa förarna, men inga räddningsfordon kommit än. Julia hade den goda smaken att sova i baksätet under den regniga eftermiddagen, och vara glad och yster ända fram till elvatiden. När vi landat på hotellet däremot, blev det stor gråt och tandagnisslan, och det är så mycket bättre att hon ballar ur här än i baksätet. Lagom duktig tjej! Imorgon har vi en etapp till, vi ska avverka Sundsvall-Vännäs innan det är dags för midsommarfirande med kusinerna i Fällfors. Fyrtionde året i rad, säger de som vet, men det första utan morbror Åke.

Livets mysterier

Hur kan man undgå att vakna när två män hamrar på fasaden precis utanför sovrummet? Julia är en osedvanligt trygg liten person, hon sover som en klubbad säl genom bankandet. Undrar hur hon gör.

Privat eller offentligt? Ce n'est pas un post.

Det är ju så olika det där med vad man väljer att inte skriva om i sin blogg. Somliga skriver inte om städning, själv är jag restriktiv när det gäller mitt jobb, trots att det är viktigt för mig, och inte alltid stannar på kontoret när det är dags att hämta på dagis. Samtidigt som jag gärna vill verka professionell och (lagom) ambitiös i mina läsares ögon, vill jag inte referera sånt som händer på jobbet i min privata blog. Därför blir det inget inlägg om kulturkrockar, och hur det kommer sig att jag känner mig som en sällsynt dålig amerikansk medarbetare just nu. Trots att det kliar i fingrarna. Men hur är det med den där yrkesmänniskan Mia, ska hon inte uttrycka sig alls i sociala media? Jag fnular på ett lämpligt forum och avstår ifrån att kringkasta mina funderingar om jobbet så länge. Ni får nöja er med att läsa om barn, mat, böcker, spel och annat blandat tänk istället.

I haz ur micro

Den här fina, fina killen jobbar jag med. Bilden, som är tagen i vårt kök, landade i min mobil när jag stod vid ett rödljus på väg hem för att släppa in mina kollegor. Hur kom han in? Inte nog med att mina arbetskamrater är blixtrande intelligenta, de kan snacka sig förbi snickare också. Huset står kvar efter jobbfesten, både kastrullen, micron, stavmixern och kollegorna överlevde.

Internationell matmarknad i stan

Sträckan mellan Gyllentorget och Trädgårdstorget var sig inte riktigt lik idag, en förändring till det bättre. Den var fullproppad med matstånd från diverse europeiska länder, med ungerska korvar, franska ostar, tyskt bröd och engelsk fudge. Kontorets jourhavande fransman tog sitt ansvar och bjöd oss på en specialitet från Bretange, kouign amann, som smakade smörigt och karamelligt. Vi skippade kvällsmatlagningen och åt franska crepe (Julia) och spansk paella istället. Det är inte riktigt läge för en massa märkliga ostar, men jag köpte iaf ett par obskyra korvar att bjuda mina öldrickande kollegor på imorgon. I ett anfall av "jag-vill-sova-i-min-egen-säng-istället-för-i-en-regnkall-stuga-i-skärgården" lyckades jag nämligen routa om morgondagens releaseparty från Kalles stuga på en ö i S:t Annas skärgård till hemma hos oss. Inte särskilt exotiskt, men definitivt bekvämt. Sill, grill och jordgubbar ska nog funka i stan också.

Bullen i ugnen

Den här bäbisen verkar ha allt, hjärna, hjärta, händer, fötter och magsäck. Ultraljudet visade en livlig liten krabat som sprattlade runt och sög på tummen, tillochmed barnmorskan blev begeistrad. Det ska bli så fantastiskt spännande att få träffa lilla liten och upptäcka vem det är som bor i min mage, men jag hoppas att det dröjer sisådär en 20 veckor till innan vi får reda på det. Färdigbakat är bäst.

Valresultatet

Kul att nagelfara valstatistiken för Linköping. I mitt distrikt, Ryd 1, röstade 61.1%. När vi var och röstade träffade vi valsedelutdelande representanter för de två partier som fick flest röster, Moderaterna (19.8%) och Piratpartiet (18.5%). Sossarna fick 15.7 och Miljöpartiet 15.5. SD fick 0.4% av rösterna. Man kan tycka att det är stora siffror för Piratpartiet, men då får man lyfta blicken till raden för Ryd 5, som hade samma vallokal. I Ryd 5 fick Piratpartiet 37.2% av rösterna, och ja - det är där studentkorridorerna ligger.

Potatissallad med lime och bacon

Dagens variation på potatissalladstemat:
Lagom mycket kokt, kall färskpotatis
2 dl matlagningsyoghurt
rivet skal från 1/2 lime
pressad saft från 1/3 lime
8 strimlade blad basilika
2 strimlade salladslökar
svartpeppar
salt
1/2 paket knaperstekt bacon ovanpå.

Den kan man äta tillexempel med ugnsstekta kycklingfiléer marinerade i lime, olivolja, soja och vitlök, i sällskap med östgötska körsbärstomater, isbergssallad och melon. En riktigt glad nationaldagslunch.

Gunga, gunga, gunga

Bästa körfesten någonsin, förresten! Efter en ganska vanlig mat- och pratsittning med sång och helt ok cateringbuffé, fick vi veta att det var dags att lätta på klädseln och skaka ner maten med afrikansk dans. Det kändes fånigt att stå och gunga till afrikanska trummor i ungefär sexton takter, och sen blev det fantastiskt kul. Vi upptäckardansade en god stund och tittade efter vad det fanns något fint uppåt, nedåt, åt sidorna och bakom oss. Sen armbågade vi oss runt i ring en stund innan vi viftdansade oss fram till vår dedikerade klappartner, lekte klapplek och hoppade runt varandra. Ofantligt kul. Jag tog det lite lugnt med hoppandet, men när jag inte har någon mage så småningom kan jag absolut tänka mig att gå en kurs eller två i afrikansk dans. För det blev jag glad av.

Parkeringshusparanoia

Hemma efter körfesten i Domprostgården nu, i ett stycke och alldeles oantastad. Men visst är jag försiktigare än vanligt. Jag tömde handväskan på plånbok och jobbtelefon innan jag åkte, ifall någon skulle vilja ha min väska mer än jag gör. Jag funderade på vilken plats jag valde i parkeringshuset (ganska i mitten) och ångrade mig sedan för att jag inte valt en plats så nära infarten som möjligt, för att minimera sträckan som jag behövde gå inne i parkeringshuset. När jag kom tillbaka för att åka hem vid halvelvatiden blev jag glatt överraskad över att byggnaden var upplyst, och såg mig förstås noga omkring innan jag gick in i garaget. Sen var jag noga med att vänta med att indikera vilken bil jag var på väg till och låsa upp dörrarna tills jag sett att ingen var i närheten av den. Väl inne i bilen låste jag dörrarna omedelbart, innan jag startade motorn och körde därifrån. Riktigt fullt såhär paranoid var jag inte innan mordet i Lambohov förra veckan.

Tusen gånger starkare

Parallellt med kvällens maratonstafettläggning (se där, en riktigt komplicerad gren, parallellmaratonstafett!) lyckades jag läsa den bok som Maria stack i näven på mig häromdagen efter en diskussion om tonårstjejer som sticker ut och vilka effekter det kan ha. Om du ska läsa en svensk ungdomsbok i vår, så läs Christina Herrströms "Tusen gånger starkare" från 2006. Den tar ett skönlitterärt grepp på gamla kända rön från den svenska skolan, nämligen att pojkar uppmuntras att ta merparten av utrymmet i klassrummet medan tjejerna förväntas gjuta olja på vågorna och hjälpa till att skapa ett bra arbetsklimat runt de stökiga gossarna. Men vad händer när det dyker upp en tjej som inte ställer upp på reglerna? Lysande läsvärd.