Kvart över fem en lördagmorgon

"Mamma, jag vill ha den mörkblå nappen! Och den mjuka nallen! Jag vill gå ner och vila!" Då är det bara att flytta baslägret från respektive säng till soffan och hoppas på att få somna om. Tösen däckade redan innan Bolibompa igår, så vi får väl se om det blir någon mer sömn på morgonen. Hon låter höra lite stökiga och snoriga morgonljud från sin position strax bakom min högra axel, där vi ligger i var sin riktning i hörnsoffan. Det är ganska mysigt.

Saker man kan göra på posten

Ja, om man hittar en post, då. I brist på sådana kan man frekventera tobaksbutiken i Ryds Centrum, det gör vi. Där kan man:

* Hämta barnbidraget, eftersom jag fortfarande inte lyckats anmäla ett konto till F**K.
* Returnera etthundra kaputta kaffekapslar
* Posta mormors kängor

Posta mormors kängor. Det låter snäppet intressantare än att packa pappas kappsäck, och dessutom är det lättare att säga.

Bergqvist & Nilsson har flyttat in

Idag har vi blivit fodervärdar åt ett livs levande piano, vars ägarinna befinner sig i USA-landet på lagom obestämd tid. Grattis oss! Och grattis, kära läsekrets som slapp bära det. Vid närmare eftertanke bestämde vi oss för att det är värt en slant att skona sina och andras diskar och meniskar i snöslasket, och låta två biffiga gossar iförda pianobärarselar göra jobbet istället.

Biljardbordet har fått maka på sig, och nu pryder Bergqvist & Nilsson sin plats i vardagsrummet. Jag har belamrat det med diverse noter och Julia har beslamrat det med stor förtjusning. Jag hoppas att det kommer att trivas här.

Filter

Jag lägger mig på soffan med första numret av Filter istället för att blogga ikväll. "För dig som vill veta mer - först" kan man läsa på framsidan. Coolt värre.

En egen agenda

Man skulle kunna tro att det är helg nu, men så är inte fallet, för nu är det är påsk. Sedan ser det ut såhär i den Julianska kalendern:
- Det blir vår
- Mamma fyller år
- Vi flyger flygplan till Charlotte, som bor långt borta. I USA.
- Julia fyller TRE
- Det blir sommar
- Det blir skola

Hon är lurig, vår lilla filofax.

Så boknördig är jag

Navelskådning

Det är så kul med tester, när man får pilla sig själv i naveln sådär riktigt ordentligt och beskåda resultatet. Av mina bloggtexter kan man utläsa att jag är en sånhär:
E: (0.58179) - I: 0.41821
S: (0.709369) - N: 0.290631
T: (0.100548) - F: 0.899452
P: 0.343892 - J: 0.656108

Kombinationen SJ gör mig till en Väktare, det låter väl sådär lockande, medan ESFJ placerar in mig i facket åsiktsmaskin. Det kan jag definitivt identifiera mig med.

God påsk

Det är lite kul att bo i hus - en dag som idag kommer det högvis med småknottar som knackar på dörren för att lämna påskkort och hamstra godis inför resan till Blåkulla. Själva ska vi inte åka någonstans, utan ha en helg på hemmaplan, passa på att träffa en massa trevligt folk och äta god mat. Det har redan börjat bra, med en tvånättersvisit av vår favorit-Kristian, en god torsdagsmiddag och lovande planer inför resten av helgen.

Till dagens middag fräste jag en halv hel vitlök med en liten sked sambal oelek samt en strimlad decimeter purjolök och skvätte över pressad lime. En näve ruccola, en hackad spetspaprika samt en burk räkor fick fräsa med efter en stund. I princip hade jag kunnat stanna där, men vi var lite såssugna, så vi det blev en skvätt glamoröst vitvin och en klatt creme fraiche också, innan jag la hela härligheten överst i kastrullen med pastaskruvar. Gott.

Planen för imorgon är att äta påsklunch hos svärmor, och på kvällen ska vi stoppa mat i Brian. Han har precis flyttat till Linköping från Auckland, NZ, ett val som förvirrar samtliga hans nyblivna kollegor. Vi ska äta rökt lammstek, getostpaj och saffranspannacotta, och kanske testa den limegravade laxen som jag mucklade ihop igår också. Det blir nog bra.

Bye, bye jobbet. Fast inte mitt.

På lunchen häromdagen efterlyste Mattias en skvallerblogg för kontoret - så man vet vilka som är gravida och har sagt upp sig och sånt där. Nå, här kommer iaf lite kunskapsspridning i den privata bloggsfären.

Nu är det officiellt - Lars har skrivit på ett anställningskontrakt för företaget-där-hälften-av-alla-som-slutar-på-företaget-vi-jobbar-på-nu-landar. Kontoret ligger i Mjärdevi, så det blir fortfarande nära till dagis.

Han kommer att jobba med affärsutveckling igen, med arbetsuppgifter motsvarande de han hade innan vi flyttade till Australien. Den nya titeln blir Business Development Manager med ansvar för diverse länder, framför allt i Asien. Inget kontorsjobb 8-17, med andra ord, nominellt kommer han att resa en vecka i månaden. Det låter optimistiskt lite kan jag tycka, men det löser sig.

Swosch, swosch

Låt mig citera en opartisk kollega: "Mia briljerar i backen". Det var apkul och jag hade mycket lättare att lära mig än jag trodde. Efter tre halvdagar med skidåkning fixar jag gröna och blåa backar utan problem och vet både hur man angör en stollift och tar sig ur densamma. Dessutom kan jag ståta med ett gigantiskt blåmärke på baken. Det är viktigt, sånt.

Andra åkdagen var vi nära nog först i liftkön, med strålande sol och nypistade backar. Eftersom alla de morgontidiga entusiasterna åker tuffare backar, fick vi vara först ut i de orörda gröna. Me like. Nästa vinter kan det nog tänkas bli skidsemester för hela familjen - om Lars åker med Julia, så kan jag hålla reda på mig själv i backen. Någon som vill följa med?

Än så länge håller årets nyårslöfte - att ta chansen när den kommer. I det här fallet var det barnvakt, pister och lagvigd skidlärare som serverades på ett bräde och jag är mer än lite nöjd över att jag vågade försöka.

Tyst nu

Det är alldeles tyst hemma. Och tomt. För de har åkt nu, barnvakterna, trädgårdsmästaren, fönsterputserskan, hemhjälpen, mjölkbudet, chauffören, middagsgästerna och korthajarna. Mormor och morfar, alltså. Vilken tur att de kan och vill komma till oss!

Go Mia!

Nu laddar vi för att åka till Sälen över helgen för att konferera och åka skidor med jobbet. Julia är i tryggt förvar hemma med mormor och morfar, så jag ska ta chansen att åka utför! Det ska bli väldigt spännande att prova på, så jag åtminstone stått på ett par skidor innan det blir Julias tur att begå skidpremiär, någon annan vinter. Jag ska göra mitt argaste för att inte bryta några ben, varken egna eller andras. Önska mig lycka till...

Än är det vinter kvar, säger mor.

Det stod blåsippor i backen när vi promenerade hem från lekparken i eftermiddags, Julia, pappa, mamma och jag. Tror ni att jag fick något frikort för barfotagång från min ömma moder? Näppeligen. Nästa vår tänker jag inte fråga.

Noter på vift

Det blev lite extra spännande att sjunga i morse, inte bara för att jag hade min fanclub bland gudstjänstbesökarna. I den allmänna villervallan som regelmässigt bryter ut 9.53, när vi har fem minuter på oss att sortera in trettio personer i rätt kåpa inne i ett körledarkontor stort som en tändsticksask, försvann nämligen mina noter. Tvärborta. Puts väck. All gone.

Hur svårt kan det vara att hålla reda på sina noter medan man tar på sig en kåpa? Jag kände mig ungefär som en sjuåring som inte kan hålla reda på sina egna fötter där jag fnattade fram och tillbaka mellan hatthyllan, skrivbordet och kopiatorn medan resten av kören snällt ställde upp sig i våra kornblå finkåpor med liten guldkantad krage, som en samling välljudande chokladaskar. Till slut var det bara att rätta in sig i ledet, noter eller ej och larva in i kyrkan, helst utan att slarva bort sina fötter.

Det gick faktiskt oväntat bra, mycket av repertoaren satt, och grannarna var mycket snegelvänliga när det behövdes. Jag brukar nog inte ha fullt så bra koll på nyanserna som idag - det är faktiskt inte så dumt att titta på dirigenten istället för den skrivna musiken. Tänka sig.

Noterna, då? Jo, de hade landat hos en medkorist vars noter i sin tur hoppat iväg till en annan sångare, vars mapp tydligen låg vid kopiatorn. Oh well. Nu ligger noterna iallafall tryggt på mitt skrivbord igen. Jag får väl lämna kollekten en annan gång.

Musik en masse

Tjuvskytten med operagruppen Figaro. Du som bor i Linköping och inte sett den än - gör det, för det blir man glad av. Och om en liten stund ska jag fira Marie bebådelse dag med att sjunga Rachmnaninov, Busto och Söderman tillsammans med resten av Tomaskören. Svärmor samt mamma och pappa, som landade här igår eftermiddag, blir intensivkulturbehandlade på kuppen, men det kan de leva med. Musik är bra saker.

Sol och högtflygande planer

Nu har vi beställt flygbiljetter Linköping-New York! Eftersom jag är lite paranoid skriver jag inte när, men att. Mitt i våren, som för övrigt redan sticker upp huvudet i rabatten utanför köksfönstret med snödroppar, krokus och scilla. Det ska bli tulpaner också, ser det ut som.

Sol ute, sol inne, sol i hjärta och flygplan i sinne. Wee!

Hemma från hemliga resan

Vi har det bra, vi. I torsdags fick vi Maria&Lars-kaka efter jobbet, och sen fick jag gå på konsert med Lusen som spelade Monica Zetterlund på L'orient. Busmysigt. Och i helgen fick plutten bo hos farmor och farfar medan vi åkte på hemlig resa i trevligt sällskap till Vätterns strand där vi grillade pinnbröd, drack soppa och associationspromenerade. Sen gjorde vi strandhugg här och här innan vi landade här för att sova den barnvaktsförseddas goda sömn. Nu kan det få bli måndag nästan när det vill.