Läsglädje

I februari plockade jag upp hela serien om veckoälvorna på bokrean. Julia hade precis börjat läsa kortare bilderböcker på egen tass, och jag köpte dem för att lägga undan dem till födelsedagen. När jag var i slukaråldern skulle jag ha blivit jättejättelycklig för en hel serie i den genren, men jag vet ju egentligen att hon har något år kvar innan hon är där. Oh well. Framåt födelsedagen bestämde jag mig för att en bok var en lagom stor present, och vi började läsa "Moa måndagsälvan" i förrgår, på födelsedagskvällen. Jag läste ett kapitel för henne, och hon undrade om hon fick färglägga illustrationerna. Nej, sa jag, men jag kan kopiera ett av uppslagen, så du får måla på ett löst papper istället. Igår kväll läste vi två kapitel, och sedan sa jag att hon gärna fick fortsätta läsa själv om hon ville. Det gjorde hon tydligen, för när vi började läsa ikväll kände hon igen sig på de första sidorna. När vi läst kapitel tre och fyra ikväll (jag läste det allra mesta), undrade hon om jag kunde läsa mer. "Nej, men du kan fortsätta läsa om du vill", svarade jag. "Okej, ligger du kvar om jag läser för dig?" "Ja, jag ligger här så länge du vill läsa för mig". Hon läste två sidor av nästa kapitel för mig innan hon tröttnade och sa "Vi backar så får du läsa kapitlet för mig från början imorgon". Jajjebass, det köper jag.

Jag är väldigt stolt över Julia, märks det? Men framför allt önskar jag henne att få ha så mycket kul i böckernas värld som jag har och har haft sedan jag var liten. Och jag är så glad att hon får utveckla sitt läsande baserat på sin nyfikenhet. Jag är inte jätteimponerad av handlingen i Moa Måndagsälvan såhär långt, men så länge den lockar min sexåring till läsäventyr är jag mer än nöjd.

Sex år, så när som på en nattsömn

Nu är hon färdig med sin sista dag som femåring, den lilla därupppe. Hon som hellre löser sudoku och ritar vid sängdags än läser bok just nu. Hon som lärde sig cykla igår och har stora rivmärken på högerarmen som en påminnelse om hur ont det kan göra att stanna i en buske. Tjejen som blir gruvligt upprörd om hon blir avbruten när hon förklarar sin ståndpunkt. Hon som glatt förkunnar "glöm inte bort att gratta mig imorgon, men du är inte bjuden på mitt kalas". Den där rödblonda rufstotten med hår som sockervadd, hon som sjunger syskonkör med sin bror som en hel tvåtonstuta. Julia. Måndagsälvan. Hon har en stor dag imorgon.

Glad påsk!

Vi firade in påsken med att paradera tillsammans med sisådär 900 andra Linköpingsbor.

Och till barnen - knäckemacka och osmos

Dragondoftande rosa lammrevben, serverade med långbakta sötpotatisklyftor, balsamcremefraiche och färsk bladspenat. Gott, så gott, tycker vi stora. Inte alls, säger knottarna, och vill för död och pina inte stoppa något annat än knäckebrödsmackor i sina rosenmunnar.

Barn och mat, alltså. Våra gullungar är alldeles lagom välnärda, och oftast har vi det ganska mysigt när vi äter tillsammans, alla blir mätta, nöjda och glada. I synnerhet om det serveras korv, köttbullar, fiskpinnar, blodpudding eller pannkakor, sådär som jag inbillar mig att det är i de flesta småbarnsfamiljer. Men dagar som idag hade vi lika gärna kunnat servera enbart frukostknäcke. Jag hoppas på att det kommer forskningsrapporter om några år som visar på att man kan ta upp näringsämnen via osmos. Tills dess fortsätter vi att laga god mat och försöker så gott vi kan att inte tjata sönder måltidsron.

April, april

Lördagfrukost in progress.
Julia: - April, april din dumma sill.
Jag (något trött, eftersom jag redan varit vaken i tre timmar): - Så säger man den första april. Idag är det den andra april, då säger man något annat.
Julia: - April, april din dumma fåne, jag kan lura dig till Skåne!
Jag (tårfyllt, på lagom blodigt allvar): - Jag vill ha min mamma!
Lars: - Man säger grattis på födelsedagen. Grattis Mia!

Därav kan man sluta sig till att hela familjen inte har loggat in på Facebook innan frukost. Och det är väl en bra sak, på det stora hela. Mamma och pappa ringde lite senare, och jag har fått blommor och busmånga gratulationer webbledes, så det går ingen nöd på mig idag. Heller.

Adam 17 månader

*Klättrar gärna och ofta upp på köksstolarna. Vi lyfter ner honom och säger "nej" stup i kvarten.
*Klättrar gärna upp på soffbordet. Vi lyfter ner honom och säger "nej" stup i kvarten.
*Klättrar gärna upp på hallbyrån och beundrar den snygge killen i spegeln. Vi lyfter ner honom och säger "nej" stup i kvarten.

...

*Hjälper gärna till att tömma diskmaskinen på morgonkvisten. Sen kan man hitta bestick lite överallt, men mest på köksbordet.
*Gillar när vi sätter oss på golvet och leker med honom.
*Tycker att det är roligare att riva pussel än att bygga dem.
*Går och hämtar sina skor när han tycker att det är dags att gå ut.
*Tycker att cykelhjälm är det snyggaste plagget i garderoben.
*Är en hejare på att prutta oss på magen. Undrar hur han lärt sig det.
*Promenerar själv från parkeringen till dagisdörren. Är oftast glad både när vi skjutsar honom till dagis och när vi hämtar honom därifrån.
*Äter fortfarande mammamjölk, men nu hänger det nog på sista versen ändå.