Hare långhelg

Dags att packa den prickiga resväskan igen. Bröllop i Holland på fredag, så vi lånar ut Julia och åker till Amsterdam redan imorgon. Whee!

Syrensniffare

Såhär års är det viktigare att andas in än att andas ut. Jag skyller allt på syrenerna.

Att göra sig umbärlig

Det står "Kan själv" på Julias tröja. Och visst är det så. I tisdags var vi hos tandläkaren för första gången i hennes lilla liv. Vi cyklade dit efter lunchen, och jag lyckades faktiskt med att låta henne sköta snacket, klättra upp i tandläkarstolen själv och få sina tänder räknade och kollade och sedan kvittera ut sin gosekanin med orange byxor och gigantiska framtänder.

Det ligger så nära till hands att vara till hands - att susa fram för att tolka och svara och lyfta upp och hålla handen, istället för att låta henne klara sig på egen tass efter bästa förmåga.

Jag övar på att sätta mig på händerna, luta mig tillbaka och inte rycka in förrän hon verkligen behöver mig. Att göra mig umbärlig. Hon fixar nästan alltid mer än jag tror. Men ännu ett tag får jag lyfta upp henne i cykelsadeln och skjutsa henne tillbaka till dagis.

Helgen som gick

Monstergrillen gick varm på baksidan.
Klotterpremiär på den egenklippta allmänningen.
Cykel istället för bil. Flera gånger om.

Klipptid för bara mig.
Solhatt, solglasögon och solkräm.
Ponnyridning, hängbroar och klätternät.
Brädspel. Flera gånger om.

Överkomlig svensk färskpotatis, färsk majs och flintastekar.
Schlagervadslag i glada vänners lag.
Chilichokladglass med skumbananchokladsås. Märkligare och märkligare.

Finfina fisken

Den som fått en nyfiskad regnbåge eller två av en vän, kan laga till dem såhär:

Sätt ugnen på 200 grader. Eftersom fisken du fått är urtagen och fin, kan du torka den med lite hushållspapper och gnida den med en tesked salt utvändigt samt ungefär en halv tesked salt invändigt, sen är den färdig att stoppa kryddor i.

Lägg fisken i en långpanna på ett ark ugnståligt folie, tillräckligt stort att vika ett paket av, så att smakerna stannar på insidan. Sen är det bara att rocka loss och fylla den med t.ex. en matsked pressad citron, hackad (fryst) persilja och dill tills det blir grönt, lite citronpeppar och allra sist ett snapsglas Noilly Prat, eller vitt vin. Packa ihop paketet och stoppa in det i ugnen, 35-45 minuter. Koka potatis och rör ihop en sås , t.ex. kall creme fraiche, dijonsenap och lite mer noilly prat. Man kan klippa ner lite grönt också, för den goda sakens skull. I söndags blev det basilika. Ring svärmor, så hon får hjälpa till att äta. Stoppa in eventuell ouppäten fisk i kylen.

Det blev en fisk kvar, och lite sås, så dagen efter blev det fiskspaghetti. Dela fisken i lagom små fina bitar, ta bort så många ben du bara hittar, koka spaghetti, värm såsen från igår och fyll på den med mer creme fraiche, vitt vin och basilika. Stoppa ner fisken i den varma såsen, och mata dina vänner med fiskspaghetti. Rabarberpaj funkar funkis till efterrätt.

Försommarfoton

Man kan ju bli nationalromantisk för mindre.

Livet på landet

Idag har jag kastat får för första gången i mitt lilla liv. Så kan det bli, när man träffar på det föräldralösa lammet Scott, som inte riktigt fattar att han ska bo i hagen, och inte smita ut för att komma in i boningshuset och bli flaskmatad av Mayas morfar. Jag kan förstå Scott- det är ett fint hus i tjustdalen med en gigantisk veranda och magnifik utsikt över en småländsk sjö. Dessutom träffade vi ett knappt dygnsgammalt hingstföl. Han är redan en färdig häst, även om ryktet gör gällande att han trillar omkull ibland. Fan trot.

På vägen dit kom Julias banan upp igen i bilbarnstolen, men på hemvägen blev det bara liljekonvaljer. Det blev lite "Peter och vargen" över det hela, för efter "jag-måste-kräkas" hände inget mer, och hon var pigg och glad varje gång vi släppte upp henne ur bilstolen under de fyra kräkpauserna på den timslånga vägen hem. Men de liljekonvaljerna vi plockade istället luktar mycket bättre, så vi klagar inte egentligen.

Gå fot, lillknott!

Aftonbladet skriver om en riktig bra-att-ha-sak. Ska bli spännande att se hur diskussionerna går om fenomenet här i Sverige.

Vi har varit väldigt nöjda med Julias hund (ja, hennes variant såg ut som en liten hundryggsäck, där svansen var handtaget, och jag föredrar att inte kalla den "sele", eller "koppel") som vi använde i Sydney. Vi mötte faktiskt bara reaktionerna "så gulligt" och "så praktiskt", förmodligen eftersom det inte är helt uppenbart vilken funktion den söta lilla väskan med svans fyllde(nämligen att hindra barnet från att slänga sig framför bussen medan mamma viker ihop barnvagnen, ett obligatorium för att få åka buss i Sydney).

Det var länge sedan vi hade hunden med oss, vi har inte haft riktigt samma behov i Linköping, i synnerhet som Julia går fot för det mesta numera. Men när hon var 1,5-2 år, då var den helt oumbärlig.

På programmet

I helgen blir det rep och konsert.

En torr bak är en bra sak

Jag skulle inte föra någon publik statistik, men lite kan man väl få skryta? Imorgon är det två veckor sedan vi slutade ha blöjbarn dagtid, och det går nästan hur bra som helst, faktiskt. Vi har inte fått några ombytespåsar med oss hem från dagis på en vecka, och det har faktiskt hänt att unga fröken har vaknat upp missinassen för att gå på toa, och sedan somna om! Hurra!

Det är trångt i toppen av gungställningen

Maya och Lotta från Sydney är hemma på besök! Hurra! Vi vuxna fortsätter samtalen ungefär där vi avslutade dem förra gången, men för två små tjejer som precis fyller tre är det inte alldeles enkelt alla gånger. De växlar mellan att springa nakenfis över gräsmattan, vilt fnittrande, och att dra i samma saker och vilja vara på precis samma ställe samtidigt, under gråt och tandagnisslan. Båda har pratat mycket om den andra sedan vi senast sågs, i augusti. De tycker också att det är kul att träffas igen, men inte är det helt friktionsfritt.

Större än du nånsin tror

En gång för länge sedan tillskrev jag en kompis tämligen dominante föredette ett ego stort som Polen. Det var inte ett särdeles positivt omdöme den gången, men över åren har jag omvärderat det där. Det är ju en alldeles lysande egenskap att ha ett gigantiskt ego, tricket är bara att plocka fram det vid rätt tillfällen.

Likadant händer det tämligen ofta att jag växer en decimeter när jag känner att jag gjort något bra. Min inre höjd över havet ligger ganska stabilt runt två och en halv meter, med vissa variationer för lufttryck och tillfälliga förtretligheter. Men när man ska åka flygplan med plats för fyra personer, då är det ganska praktiskt att inte vara längre än 1,60. På utsidan.

Trädgårdrapport

* Syrenen har bekänt färg! Den visade sig vara vit.
* Lars klipper gräsmattan så fort han har chansen. Det är tydligen kul att köra klippo.
* Alla tulpanerna har blommat ut nu. Efter tips från coachen har jag gått runt och nypt av blomställningarna, så nu är det kalt och vissningsvänligt i rabatten på framsidan.
* Pionerna når Julia till hakan, minst.
* Rabarbern blommar.
* Fruktträden snöar lite elegant.
* Vi för en ojämn kamp mot maskrosorna.

Sista rookiefesten med gänget

Cirkeln är sluten. På min första rookiefest på jobbet dansade jag med en nyupptäckt Lars istället för att städa med de andra rookiesarna. Årets rookiefest, som blir vår sista, var på samma ställe. Det är en magisk uppsättning kollegor vi har, så gott som alla anstränger sig när det är temafest på gång och är utklädda och fina. Somliga sjunger sånger om databaser, andra om röntgenstrålning, somliga är klädda som tandläkare, andra jonglerar med eld, och återigen andra visar diagram över lönefördelningen, infejkade i vårt eget rapportgenereringsverktyg. OS-invigning i fristil på gräsmattan, kinahattar, peruker, lösbröst, tibetanska munksmurfmössor i gul mattfrotté, plommonstop, kostymbyte kollegor emellan, o helga natt och oändliga mängder supportertröjor, rökelse, ris och rollokola. Det är svårslaget. Vi avslutade vårt rookiefestande som det började för länge sedan, med att dansa alldeles för sakta med varandra och sen gå hem från Skyttecentrum tillsammans i vårnatten utan att städa. Det är vackert på något sätt.

Bra kundbesök

Javisst kom vi iväg, även om det där med taxi och Linköpings Flygklubb inte riktigt går ihop. Morgonchauffören ville köra mig till Saab, och eftermiddagens skjuts ringde från Jägarvallen och undrade var vi tagit vägen, när allt vi begärde var att bli skjutsad till och upplockade vid det gula huset brevid Linköpings flygplats. Men det är detaljer. Det var strålande fint flygväder på morgonen tyckte vi som åkte med, och lite disigt enligt pilot Pers utlåtande. Det tog en timme och en kvart att flyga till Oslo i den enmotoriga Mooneyn, och prick en timme i medvind på hemvägen, inklusive vingvinkning över Mjärdevi.

Kundbesöket var det mest givande någonsin, kunderna var pålästa och kloka och vi fick lära oss en massa bra saker om den verklighet som vår produkt ska ut i så småningom. Bara bra, men så hade jag en alldeles ovanligt bra kollega med mig också. Och då ska ni veta att mina kollegor genomgående håller väldigt hög standard.
En solig eftermiddag på Gardemoen:

Utsikten framför mina knän:

Andra gången gillt

Imorgon ska vi iallafall åka till Oslo. Håll tummarna för att det inte är några åskväder i vägen.

Det var läskigt att läsa tidningen imorse - stor bild från en trafikolycka och rubriken 33-åring död i motorcykelolycka i Tokarp. Vi blev lättade när vår favorit-Kristian ringde tillbaka och meddelade att han visst lever. Bra. Fortsätt med det.

I bilen i morse annonserade Julia att apor kan sjunga, och sen sjöng hon Jinglebells med texten o-a-o, o-a-o. För så låter australiensiska apor, men inte riktigt lika tonsäkert. Ett ovanligt klokt och begåvat barn, tycker vi, och vi fick medhåll på utvecklingssamtalet.

Snipp, snipp

Nu, när det börjat spira nytt grönt i utekrukan, har jag gett mig på hortensians fjolårspinnar beväpnad med min nya vän, sekatören. Skarpa skär och stadiga skänklar. Me like.

Jag har brandskattat rabarbern också, om än med andra verktyg, så nu finns det ett par påsar med fördelad finrabarber i frysen. Det är bäst att leka ekorre tidigt på säsongen, när rabarbern är som mjällast och primörigast, har jag läst i en av mina eviga matporrtidningar. Ståndet är fortfarande fullt av vulgorosa jätteknoppar som bara väntar på att få brista ut i nya rabarberhattar, så det kommer knappast att gå någon nöd på oss resten av säsongen.

Bollar och bullar

2004 lyckades jag spela mig till ett grönt kort, sen blev det bäbis och emigration för min del, men idag har jag svingat mina golfklubbor för första gången på fyra år. Jag slog en hink på rangen, och sen lekte jag caddie i sju hål, innan jag tröttnade och gick hem för att baka rabarberlängder och öva på Buxtehude istället. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska skaffa mig ett brevlådemedlemskap eller inte. Det är märkligt kul att slå på en liten boll, samtidigt som femtimmarsutflykter om arton hål är i mesta laget. Även om vi har entusiastiska barnvakter. Hum, hum, i-landsproblemen tornar upp sig.

Dagens innovation i bullbakarbranschen består av klippta längder bakade av vanlig kardemummabestyckad vetebrödsdeg med the usual suspects på - smör, kanel och socker (som delat burk med ett gäng vaniljstänger), samt en slatt rabarberkompott från igår. Det luktar gott, och ser fint ut, men hur det smakar vet jag inte än - det ska kören få bedöma nästa torsdag, när det är min tur att bjuda på fika. Nå, jag kanske nyper en skiva senare ikväll, innan de åker in i frysen. Det snuddar väl nästan vid helgerån att låta bli att äta färskt vetebröd, jag vill minnas att det finns åtminstone ett bud om sånt.

Svart-vitt, det är fint

Idag är det Lars som stått för maskrosorna, själv grävde jag upp en sånhär:

Jag blir larvigt lycklig av att handla kläder. Så är det.

Jag ska bespara er ytterligare detaljer om hur det går med helgens andra projekt, har jag bestämt av hänsyn till det stackars barnet. Vid närmare eftertanke ska hon slippa få ett offentligt potträningsprotokoll på det närmast onödigt omniscienta internätet.

Gurkras, det är läskiga saker. Det var nära att jag hamnade under en lavin av gurkor när jag helt fredligt shoppade runt i grönsaksdisken förut idag, men i sista stund kickade säkerhetsanordningarna in. Tur var väl det, annars skulle jag inte kunna skriva det här livsviktiga inlägget.

Det har varit lite växlande framgång med träffsäkerheten idag, men det blir nog bra tills hon tar studenten. Idag har iallafall gungställningen kommit upp i trädgården, kompletterad med en fin rutschbana. Själv har jag lyft ett maskrosjärn alldeles frivilligt och dessutom investerat i en sekatör. Det är lovande inför sommaren.

Ny månad, ny regim

Det här inlägget handlar om kroppsvätskor. Känn dig varnad.

Det får vara slut på blöjorna nu, har vi bestämt i samråd med Julias fröknar. Wigglesväskan med blöjor och våtservetter, som vi alltid har med oss när vi lämnar hemmet, har tillfälligt bytts ut mot stora mammaryggsäcken med våtservetter, en massa klädombyten, oändliga mängder plastpåsar och, faktiskt, en pipinettpotta (den får nog bo i bilen på lite längre sikt). Det funkade relativt bra - dagens facit: 3 par blöta trosor. Framåt eftermiddagen började vi få kläm på rutinen och eskorterade den unga damen till toaletten varje tredje kvart för att sitta ner en stund och känna efter om det var dags. Vid halvnio gjorde vi kvällens sista toabesök och satte på nattblöja och pyjamas istället. Nu kommer mamma och pappa papegoja att låta bli att fråga "behöver du kissa" stup i ett, iallafall fram till imorgon bitti. Då ska vi skaffa oss lite plastad frotté, och såsmåningom ska vi rocka loss med blöjlösa nätter också. Tjoho.