16 februari 2010

Om namn

Jag insåg just att jag lär mig namnen på föräldrarna på Öppna Förskolan genom att läsa familjesidorna i Corren, barnens namn kan jag sedan länge. Det måste finnas enklare sätt att ta reda på sådant - man kanske helt enkelt skulle presentera sig? På så sätt skulle man ju kunna få en egen identitet bland de vuxna som man ändå träffar varje vecka, och vara någon mer än Julias pappa eller Adams mamma. Bara en tanke.

6 kommentarer:

Kristian sa...

Jo, men det vore ju himla osvenskt. Fast väldigt mialistiskt. :-)
Kram!

Lotta sa...

Såsom varandes en människa som Mia funnit på nätet och orätt presenterat sig för, kan jag intyga att såväl Internet som IRL-metoden fungerar utmärkt för henne. Kram!

Lotta sa...

Jag menade ORÄDD-T! Inte orätt alltså; att gick mycket korrekt till.

Har umgåtts för mycket med min finska granne. Perkele.

Mialiten sa...

Har du en finsk granne som heter Perkele? Där ser man :-)

Klara sa...

Hur kan du vara så rolig! Vänta nu, hur kan *jag* vara så rolig - utan att ens mena det... ;-) Katja heter hon. Nukku Pommi!

Mialiten sa...

Det bara måste betyda "spräng äpplet med kärnvapen" på ärans och hjältarnas språk. Spännande granne du har!