Adam 27 månader (snart)

"Ett-två-tre-fyra-fem-sex-sju-åtta", säger han och pekar. Sedan: "one-two-three-four". "Åka titta flygplanen." "Också hänga med." "Åka mamma bil!" "Adam, pappa, mamma, Julia". Det är mycket snack, inte alltid helt lätt att urskilja.

Igår hade vi V med familj på besök, och plötsligt stod två små herrar och kom överens om hur och var de skulle leka. V, som fyller tre i april, skötte det mesta av det tydbara snacket, men de hade inga som helst problem med att förstå varandra. Det är stort!

Adam tar på sig skorna själv, men behöver hjälp med att knäppa jackan. Han är gärna hos farmor och farfar en stund. Han hanterar helst kylskåpet, frysen, CDn och DVDn själv, med varierande framgång. Samtliga skivor lever på lånad tid, och glassen med. När han behöver en stund i lugn och ro för att göra saker på egen tass, vinkar han bestämt och säger "hejdå!" åt den som han tycker ska lämna honom ifred. Det är ett ganska fint sätt att säga "kan själv", tycker jag.

De stora hjältarna de senaste månaderna är Blixten McQueen, Pippi, The Wiggles, Dora och Rorri racerbil. Och Julia, förstås, som han följer som en liten, men irriterande skugga. När orden inte räcker till är det lätt att slå eller kasta saker på syster. Vi jobbar med det. Men oftast är han en nöjd liten kille som delar ut kramar, pussar och nafs i näsan under glädjekvillrande små illtjut.