Hejdå vagnen

Idag rullade vi trotjänaren Brio Sing nerför gatan för sista gången och lämnade av den vid sitt nya hem ett par kvarter längre bort. För nu är han född, lille Elliebror som är näste plutt att åka babyskydd, liggvagn och sittvagn.

Vi har inget barn som behöver sånt längre. Det är cyklar av olika storlekar som gäller för att ta sig fram med knottarna numera, och apostlahästarna som bara blir större och större. A gick hela vägen fram och tillbaka på sina. J stannade hos vagnens nya familj, och när vi andra kommit tillbaka till vår gata igen, bestämde A sig för att hälsa på farmor och farfar istället för att gå hem.

Så plötsligt var vi bara två vuxna hemma, med telefonjour för att hämta upp barnen när de var färdiglekta. Det var länge sedan vi var hemma båda två utan barn och en plan för vad som ska hinnas med innan de hämtas igen.

Jag har en gnagande känsla av att nästa gång jag tar ett riktmärke kan de mycket väl ha bestämt sig för att flytta hemifrån. Jag bara hoppas att jag lyfter blicken och kollar av kursen några gånger innan dess.